Fler och fler svenska thaiboxare väljer att ta klivet över till MMA, alternativt att tävla inom båda sporterna samtidigt. Vad ligger till grund för thaiboxarvågen inom sporten?
Thaiboxarvågen gör avtryck på Sveriges MMA-scen
Att thaiboxare, eller andra kampsportsutövare, tar klivet över till MMA är självklart ingenting unikt eller ovanligt. När sporten först bredde ut sig kom i stort sett alla fighters från andra discipliner. Flera framstående svenska fighters, som exempelvis Sveriges första kvinnliga UFC-fighter Lina Länsberg, har sin bakgrund inom thaiboxning. Med det sagt ser undertecknad en ny våg av etablerade svenska thaiboxningsfighters som visar ett allt större intresse för MMA.
Samuel Bark inledde den pågående vågen
Först ut i den senaste vågen var den Halmstadsbaserade utövaren Samuel Bark. Thaiboxningsstjärnan genomförde sin professionella MMA-debut i samband med Wolf Fight Promotion 3, som ägde rum i början av oktober, 2021. Bark gjorde ett avtryck direkt och avslutade sin motståndare med ett flygande knä. Under ett samtal med Kimura berättade Bark om hur det kommer sig att han tog klivet över till MMA.
Det var en plan jag hade att få mycket erfarenhet i thaiboxning sen gå in i MMA. Jag vet inte om jag har inspirerat folk att göra samma men så som brottare går från brottning till MMA så tror jag thaiboxare har samma tänk fast ur en ”strikers” mindset.
Thaiboxningens aktivare tävlingsschema har Bark tagit med sig till sin MMA-karriär och han har hunnit med ytterligare nio matcher sedan sin debut. 2022 gick han hela sju professionella MMA-matcher. En bedrift som ingen svensk tidigare har lyckats med.
Thaiboxning och MMA placeras sida vid sida
Endast veckor efter Barks ovannämnda debut ägde en annan viktig händelse rum, sett till den pågående vågen av svenska thaiboxare som tar klivet över till MMA. Den Göteborgsbaserade organisationen ZONE återlanserades i form av Zone Pro League 1. Från att vara ett renodlad MMA-event fick nu även thaiboxning en självklar plats på organisationens galor. Sedan det första eventet har professionella MMA-matcher varvats med professionella thaiboxningsmatcher. Båda disciplinerna äger rum i bur. Här har både utövarna och fans från de båda disciplinerna blandats och möjligtvis fått upp ögonen för varandras sporter.
En som var med vid återlanseringen av ZONE och som har haft en fot inom både thaiboxningsscenen och MMA-scenen är Andreas ”Bruzze” Bruzelius. Profilen tar oss med tillbaka till 1997, då han menar att thaiboxningen fick sin första riktiga plats inom MMA.
När thaiboxaren Maurice Smith besegrade Mark Coleman 1997, skapades den tredje pusselbiten i MMA som fortfarande är normen för hur sporten tränas och utförs. På marken regerar BJJ, brottning styr positionerna och den stående kampen är thaiboxning. Svaret på stående kamp, bekräftat. Att thaiboxning därtill kunde förädlas till lördagsunderhållning, bekräftades av organisationen K-1 för över 25 år sedan. Allt som behövdes var att servera kampen i renodlat format. Slag och bank är pålitligt poppis. Det enda publiken ville slippa, var den tidskrävande sengångaren av traditionella ritualer. För att inte skapa kontrovers, valde K-1 för säkerhets skull etiketten ”kickboxning”. Men alla insåg förstås att K-1 var platsen där en thaiboxare kunde leva livet som proffsfighter med stålar och kändisskap. Trots succén och det respektfulla namnbytet, fortsatte ändå ett konservativt gäng gnällspikar predika att en hederlig thaiboxare inte hörde hemma i K-1.
Enligt Bruzelius har teknikerna inom thaiboxningen en naturlig och publikfriande roll inom MMA. En roll som, till skillnad från brottning och grappling, inte behöver förklaras för oinvigda fans.
Att MMA visade vägen är inte direkt överraskande. Kommentatorerna på UFC-galor berömmer gärna publikens bildning, om de applåderar en manöver på marken. När nävar, sparkar, knän och armbågar haglar i en köttig omgång utan ett spår av brottning, jublar alla oavsett utbildning. Vilket vi egentligen vetat sedan 1997. Ibland behövs bara en påminnelse. Som det faktum att Conor McGregors slag och sparkar, som officiellt är blott en tredjedel av MMA-konceptet, drog in mer cash på en match än vad Lumpinee och Rajadamnern tillsammans är värderade till. Så låter en väckarklocka.
Här kan läsaren ta del av hela Bruzelius text på ämnet.
Nyligen stod det klart att Wolf Fight Promotion kommer ta efter den ovannämnda organisationen, efter att Andres Viracce gick in som delägare. Framöver kommer MMA-matcher varvas med professionella thaiboxningsmatcher, även på dessa galor.
Påverkas Sverige av internationella trender?
Även internationellt blir det allt vanligare att olika former av kampsportsdiscipliner får utrymme på samma event. ONE Championship har gett utrymme åt olika kampsporter under en längre tid. Organisationen anordnar thaiboxning med MMA-handskar. I ONE Championship har vi bland annat Sveriges Smilla Sundell. Det blått 18 år gamla superundret har redan blivit organisationens stråviktsmästarinna inom thaiboxning. Sundell har planer på att gå matcher inom proffs-MMA framöver. Hon delade med sig av sina tankar under ett samtal med Kimura.
Anledningen till att jag funderar på det är att jag redan är inne i världens största organisation, och med mitt kontrakt kan jag köra både thaiboxning, kickboxning och MMA om jag så vill. Det jag vill är att köra alla tre grenar om jag har möjlighet. Dels ser jag det som en utmaning och dessutom en chans att kunna få fler fighter i ONE. Sen vet jag inte så mycket om prispengarna i dom andra organisationerna, men rent generellt är det ju mer pengar och det lockar ju säkert till att fler vill testa MMA. Tror att det är bra att till exempel Zone Pro League har samma tänk som ONE. Dels blir det mer underhållande för alla tror jag och det är alltid bra att visa upp sig, så kan man både MMA och thaiboxning finns det definitivt fler chanser som fighter.
Även den tjeckiska organisationen OKTAGON kommer börja anordna thaiboxning med MMA-handskar. Till helgen kommer Sveriges Alexandra Andersröd gå just en sådan match i organisationen.
Flera svenska profiler är på väg att testa MMA
Utöver ovannämnda fighters har vi ytterligare namn som kommer testa lyckan inom MMA. Kevin Mickelsson och Javad ”Reborn” Vahid Rezah är två sådana exempel. I en kommentar till Kimura berättade den sistnämnda om sitt val.
Jag tror att anledningen mellan mig och de andra är olika, men för min del är det flera anledningar en av dem är att de passar min stil mer då jag siktar och slår och försöker inte bli träffad, och anledning nummer två är de är den ultimata kampsporten där den bästa stilen vinner. Det vill säga en utmaning att visa att just din stil är bäst mot alla andra. Anledning nummer tre är att det är mer prestigefullt än andra kampsport och svårare och det ger mig mer glädje.
Vidare berättade ”Reborn” att man endast kan kalla sig världens bästa fighter inom en sport. Nämligen MMA.
Till skillnad från andra tror jag mer vad jag får höra är att de mer pengar och mer stabilitet, men för mig är pengar oundvikligt om du är bäst på det du gör, oavsett om du är thaiboxare eller MMA-fighter. Är du bäst på det, så blir du betald för ditt värde oavsett kampsport. Så det är något man får på köpet och ingeting som drar mig till MMA. I slutet av dagen vill jag bli kallad den bästa fightern någonsin, inte bästa boxaren eller bästa thaiboxaren, utan den bästa fightern. Den titeln finns bara inom MMA, då alla stilar är tillåtna.
Även thaiboxningsprofilen Filiz Demirbek, som bland annat synts till på Zone Pro League 3 och STHLM FIGHT NIGHT, kommer testa på MMA framöver. Någonting som hon berättade om för Kimura.
Jag vill prova något nytt och få en bredare förståelse för fighting. Jag har alltid varit sugen på att börja MMA, men ville först uppnå ett mål att bli proffs inom thaiboxning. När jag valde att ta ett uppehåll från thaiboxningen nu kändes det som ett bra tillfälle att testa MMA. Det är möjligt att organisationer som Zone Pro och ONE Championship har påverkat att vissa tar steget över. Det är i alla fall otroligt bra för båda sporterna. Möjligheten att fler får upp ögonen för både thaiboxning och MMA blir ju helt klart större då. Det gynnar alla på det sättet.
Demirbek genomför sin MMA-träning på Nexus i Alvik.
Båda sporterna får större möjlighet att växa
Att olika discipliner inom kampsport får utrymme på samma event och att landets största namn inom exempelvis thaiboxning tar klivet över till MMA ser undertecknad som någonting positivt. Scenen är fortfarande så pass liten att organisationer har svårt att sälja ut galor och antalet proffs i landet är fortfarande relativt få. Både inom thaiboxning och MMA.
Desto mer thaiboxning man får ta del av, desto större blir intresset. En slutsats som undertecknad vet att många inom svensk MMA-media håller med om. En rimlig slutsats är att detsamma går att applicera på landets thaiboxningsfantaster. Sida vid sida har de båda disciplinerna större möjlighet att växa,
