Inledning
Turneringar inom kampsport är ingen ny företeelse. Tvärtom är formatet är mycket vanligt – troligen det vanligast förekommande. Det är så tävlingar avgörs inom flertalet sporter, såsom judo, karate, taekwondo, bjj, brottning, m.fl. Listan skulle kunna göras mycket lång. Det finns alltså en lång tradition av att använda turneringar.
Äldre mma-fans minns kanske även att mma har sitt ursprung i turneringsformatet. Sporten praktiskt taget byggdes utifrån det. Den allra första UFC-galan UFC 1 var en åttamannaturnering – “last man standing” – som avgjordes under en och samma kväll. UFC fortsatte under ett antal år att använda sig av turneringar.
Pride FC, som i början av 2000-talet var världens främsta mma-organisation, använde sig också av turneringsformat. De kallade sina turneringar för Pride Grand Prix och dessa kom att bli en viktig del av Pride och dess starka varumärke. Andra organisationer har också använt sig av turneringar. Strikeforce, under Scott Coker, anordnade en mycket populär tungviktsturnering som vanns av Daniel Cormier. Den japanska organisationen Rizin FF håller arvet vid liv från Pride FC och använder sig flitigt av turneringar – som de benämner Grand Prix. Bellator har tidigare använt sig av turneringar men 2015 bestämde man sig för att sluta med åttamannaturneringar till förmån för mindre och kortare turneringar. Nu har man alltså beslutat att återuppliva konceptet och anordna en tungviktsturnering. För oss lite äldre mma-fans väcker det nostalgi och minnen från vår mma-barndom. Minnen från när Pride FC, som hade hela världseliten samlad under sin fana, anordnade legendariska turneringar.
Formatet och mystiken
En del av charmen med kampsport och kanske i synnerhet mma, är att de besvarar en mycket konkret och uråldrig fråga. Nämligen den om vem, som vid en viss tidpunkt, är den starkaste kämpen – starkast i bemärkelsen vem som är den främste kämpen. Två män går in i en bur och i den buren (oktagonen) avgörs vem som är starkast. Det finns en sorts renhet och ärlighet i detta. Det är ett avskalat och rättvist sätt att få svar på frågan. Det säger dock endast något om vem som är starkast av de två som äntrar buren tillsammans.
För att få svar på frågan om vem som är starkast av “alla”, då behöver man inkludera samtliga kämpar – vanligen alla i samma viktklass. Att låta fighters kämpa om ett bälte innebär att det kan ta åratal att få svar på frågan. En fighter som är starkast idag, kanske inte får titelchans förrän om 1-2 år och då får man aldrig visshet. Det finns för många “tänk om”.
En “last-man-standing-turnering” (även om den inte genomförs på en kväll) skapar jämlika förutsättningar för samtliga deltagare och sätter dessutom en tidsram. Detta är något som är svårt att uppnå på annat vis än genom en turnering.
Royce Gracie, Mark Coleman, Fedor Emelianenko, m.fl. blev sin tids stjärnor till stor del beroende på att de vann turneringar. De blev “last man standing”, och det finns något kompromisslöst i detta. Det går inte att ifrågasätta, utan har du vunnit så är du den bäste.
Alla är medvetna om att det inom dagens mma, kanske främst i UFC, inte är så att alla tävlar på lika villkor. Förmånliga matchningar tilldelas de fighters som UFC ser som säljbara. Vissa har mycket kort väg till huvudmatcher och titelchans. Andra måste samla på sig närmast omöjliga vinstrader för att ens komma med i diskussionen. I en turnering kliver alla in på samma villkor och med samma förutsättningar. Vinner du går du vidare, förlorar du är du utslagen. Det är på många sätt motsatsen till vår tids “money fights”. Därför är det väldigt uppskattat av mma-puritaner – de som bryr sig mer om vem som är bäst än vem som säljer mest.
Bellators turnering
Syftet med Bellators tungviktsturnering är enligt organisationen att kora en ny tungviktsmästare. Titeln har varit vakant sedan i maj 2016 när Vitaly Minakov fråntogs bältet pga inaktivitet. Därför har man skapat denna åttamannaturnering som ska pågå under 2018 och i slutet av året ska en mästare ha utsetts. Turneringen består av tre faser. Kvartsfinaler, semifinaler och slutligen en final där det avgörs vem som blir Bellators nya mästare.
Deltagarlistan – med öppningsodds från Odessa:
Matt Mitrione (12-5) +200
Ryan Bader (24-5) +260
Frank Mir (18-11) +380
Roy Nelson (23-14) +500
Fedor Emelianenko (36-5, 1 NC) +500
Chael Sonnen (30-15-1) +1200
”King Mo” (21-6, 1 NC) +1200
Quinton ”Rampage” Jackson (37-12) +1500
Om någon av deltagarna skulle skada sig under turneringens gång, något som tyvärr förekommer, ska en ersättare ta den skadades plats. Bland de namn som nämnts som tänkbara ersättare finns bl.a. Shane Carwin (12-2), Bobby Lashley (15-2) och Linton Vassell (18-6).
Reflektioner
Det är en rad stora namn – om än något ålderstigna – som Bellator lyckats skrapa ihop för denna turnering. Genom att blanda riktigt vassa fighters med kända namn kommer man delvis runt påståenden om att det bara är en rad föredettingar. Några av deltagarna är nog i riskzonen att ses som föredettingar, men de flesta har ändå vissa kvaliteter kvar, även om de kanske inte längre kan hävda sig mot den yttersta världseliten.
Matcherna kommer sannolikt inte att hålla världsklass. Teknik och fysik är för flertalet av dessa fighters inte vad de en gång varit. De har helt enkelt passerat sin prime – i vissa fall för väldigt länge sedan. Men det finns ändå mycket positivt med turneringen. Det finns talang i startfältet – och en rejäl portion erfarenhet. Det finns stora namn – namn som väcker känslor. Därtill kommer den mystik som omgärdar en turnering – den som knyter an till tradition och kampsportshistoren. Dessutom kommer vi i slutet av året att få svar på frågan om vem som är bäst – sammantaget gör det att det skapas spänning och förväntan som är svår att skapa runt en enskild fight.
Bellator kan inte konkurrera rakt av med UFC, det är än så länge en omöjlighet. Därför måste man hitta vägar att nischa sig, alternativa sätt att locka mma-fans. Turneringar är ett mycket gammalt och beprövat koncept inom kampsportsvärlden och Bellator har dessutom redan en tradition av att matcha namnkunniga, ålderstigna fighters. Att slå ihop dessa två är troligen en god idé. Scott Coker, Bellators VD, är en klok man. Han har tidigare, när han ledde Strikeforce, haft framgång med turneringsformatet. Det finns inget som tyder på att han inte skulle kunna upprepa det för Bellators räkning.
Äldre mma-fans som minns Pride Grand Prix kommer garanterat uppskatta Bellators turnering. Nostalgi och minnen har stark inverkan på människor. Mma är inget undantag. För yngre mma-fans, som inte upplevde Pride-eran, är detta någonting nytt och spännande. Följaktligen finns det något för alla. Den omständighet att några fighters är en smula till åren komna bör inte ha alltför negativ inverkan på mma-upplevelsen som helhet. Jag vet att jag inte kommer missa chansen att få återuppleva gamla minnen. Minnen som lade grunden till vad som idag är ett drygt 15-årigt mma-intresse.
_______________________
Text: Kimuraredaktionen
