980x240-pick ohmbet

Söndagskrönikan: Den siste samurajen

Demian Maia vs Rick Story

Det var inte den övertygande vinsten Demian Maia hade hoppats på mot Jorge Masvidal under UFC 211. Men det var åtminstone en vinst, och en kritisk sådan. Även om brasilianaren inte visat några tecken på att sakta ner, så tickar klockan likväl. 39 år gammal blir det aktuellt att börja fråga sig hur länge man kan tävla, och huruvida titelbältet är ett realistiskt mål eller inte. Men det är ändå inte den fysiska åldern som ger det mest gammalmodiga intrycket med Maia. Han representerar något som idag är unikt – vad Joe Rogan kallat för den sista riktiga specialisten i mma:ns toppskikt, och som utgör en sorts påminnelse om Royce Gracies dominans i UFC:s begynnelse. I och med vinsten lever nu alltså hoppet om en titelmatch i högsta grad för BJJ:ns representant Demian Maia. Det känns svårt att inte unna honom den chansen.

Precis efter att Bruce Buffer meddelat att Maia efter delat domslut vunnit den jämna fighten mot Masvidal, vandrade brasilianaren iväg mot burhörnan närmast Dana White. Under sändningen kunde endast UFC-presidentens kommentar höras: ”Yeah you will! You got it.”. För många fans var det uppenbart vad som hade sagts dessförinnan. Någon minut senare i intervjun med Rogan klargjorde Maia ändå att han bett om en titelmatch mot welterviktsmästaren Tyron Woodley. Det här var dock inte första gången i närtid som titelchanser för Maia har varit på tapeten. Nu är det nog däremot första gången som de officiellt försäkrats, även om matchen inte annnonserats än i skrivande stund.

Vägen mot welterviktstiteln har i vilket fall varit lång. Hans första ordentliga kontakt med kampsport kom via kung-fu, men vid 18 års ålder ställde Maia upp i en vale tudo-match som skulle komma att definiera hans bana som kampsportsutövare. Med hjälp av sina vid den tiden begränsade grapplingfärdigheter lyckades Maia vinna fighten. Insikten som slog honom var att den lilla mängd BJJ-träning han haft ändå kom till mer nytta där än all kung-fu han övat. Strax därpå övergick Maia helt till att träna BJJ, som skulle komma att bli hans största passion.

Genom intensiv träning – oftast tre eller fyra pass om dagen – blev han tilldelad sitt svarta bälte efter dryga fyra och ett halvt år, en anmärkningsvärt kort tid och ett sorts inofficiellt rekord på den tiden. Som BJJ-tävlande hann han med att vinna flera VM-titlar, ADCC och Pan-Ams, utöver nationella och regionala tävlingar. 2007 skrev Maia på för UFC, och började att fokusera helhjärtat på mma. Sedan dess har han hunnit bli brasilianaren med flest vinster i UFC, slagits om mellanviktstiteln mot Anderson Silva, samt gjort sig känd som en submissionspecialist utan motstycke. Med nio vinster på submission är Maia för närvarande tvåa på den topplistan i UFC, med endast tidigare nämnda Royce Gracie före, som åstadkommit ytterligare en submissionvinst.

Om Royce Gracie var originalet när det gäller BJJ-representanter i mma, får alltså Demian Maia anses vara motsvarigheten i ”modern tid”. Han ses som en gentleman och en sann representant för sin sport. Ett exempel värt att nämnas är hur han mer eller mindre gav en privatlektion i grappling såväl som råd för livet utanför buren åt Neil Magny, som bara några månader tidigare varit hans motståndare. I fighten dem emellan dominerade Maia så till den grad att Magny fick omvärdera sig själv helt och hållet som fighter. Lyckligtvis var han ödmjuk och villig att ta hjälp när tillfället sedan uppkom. Efter att ha sett Maias marknadsföring av ett seminarium i Las Vegas tweetade Magny och frågade om även han kunde delta. Som en aktiv, konkurrerande fighter och möjlig motståndare är det knappast förväntat att få den typen av insyn i andra kampsportares träning, men Maia undanhöll inte någon information som kunde komma amerikanen till hjälp i framtiden. Hela händelseförloppet gav Magny en inblick i vad han menade är sättet som en geniun kampsportare bör föra sig själv på.

Men trots att det tycks vara svårt att hitta en mer sympatisk fighter, finns en hel del kritiker. Maias mycket effektiva strategier är långt ifrån allmänt uppskattade. Vissa fans kan inte alls uppskatta den tekniska grappling-briljans som alltid visas i buren. Tillsammans med hans lågmälda och ödmjuka framtoning, har man någon som uppfattas som avig och svår att promota i den moderna fightingvärlden. Detta har i någon mening säkerligen bidragit till faktumet att Maias väg mot titeln hittills har varit lång. Sju raka vinster mot toppmotstånd har det tagit honom att nå hans nuvarande sits. Vad som däremot är säkert, är att Maia inte alls har några planer på att ändra sitt beteende, vare sig i buren eller utanför. Att skifta personlighet i syfte att bättre sälja sig själv kommer inte på fråga. Även i det avseendet kan Maia ses som något av en utdöende karaktär. Den siste av sitt slag, men likväl en fighter som kan göra sig odödlig om chansen uppkommer, och den efterlängtade titelmatchen inbokas.

Registrera dig på Unibet och få 200% och 50 free spins
Det här inlägget postades i Kimura rekommenderar, Krönika, Nyheter och har märkts med etiketterna , , , , , . Bokmärk permalänken.
  • Styrbjörn

    Återigen en bra brönika, Felix. Om Maia inte får titelchans blir det pissljumma Slotts och gråtrunk hemma hos mig. Alla är välkomna.

    • Danteman

      Haha fyfan pissljumma Slotts väcker minnen till liv, både fina & lite mindre fina sådana:) Bra krönika indeed

      • Styrbjörn

        Fascinerande också att konceptet med pissljumma Slotts Guld kan förena hela Sverige typ. Som att alla har en traumatisk fylleupplevelse att relatera till. Har inte stött på en jävel som faktiskt tycker det är gött.

        • Lynx

          Är det dom gröna eller guldiga burkarna? Minns att det fanns två olika. Har för mig att dom gröna var något bättre i smaken, eller om det var ration mellan pris/alkohol som var vassare vilket var viktigt på den tiden :-)

          • Styrbjörn

            Eftersom jag skrev ”Slotts Guld” så lägger jag en kvalificerad gissning på att det är de guldiga burkarna ;) Har inte smakat de gröna då jag blev drabbad av PTSD efter att ha smakat de andra. Ville inte trigga en latent psykos.

            Jaha du menar APK (Alkohol per Krona-ratio)? Den gamla goingen, minns att jag och polarna gjorde en djupgående kalkyl där vi kom fram till att Älgölen var bäst. Vad vi däremot inte kalkylerade, var konsekvenserna av att som tonåring festa på 12 stycken 7,2or vardera. Vill minnas att en pakt gjordes efter den kvällen.

          • Felix

            Finns en hemsida dedikerad åt APK-kalkyler för alla möjliga drycker på Systemet! Lämpligt nog heter den apk.se. Snacka om värdefullt bidrag till samhället!

          • Styrbjörn

            Fyfan vad världen är fantastisk. Hade jag varit kvar i tonåren nu Felix så hade jag nästan fått romantiska känslor för dig, sånt här sträcker sig långt över brödraskap. Du är hjälten som vi behöver, även om vi inte förtjänar dig.

  • Erik

    Maia är onekligen unik och en grappler utan dess like. Kommer aldrig glömma hur han fick Gunnar Nelson att se ut som en amatör. Men den siste samurajen måste väl ändå vara Machida?

    • Batman

      Efter den matchen så insåg Gunnar att han hade en del att jobba på inom grappling. Han kontaktade Maia för att fråga om hjälp och de tränade därefter tillsammans under en tid. Det blev ett lyft för Gunnar. Dvs Maia är en hedersman som ser som ett av sina livsuppdrag att lära ut, oavsett om det är till barn, vuxna eller konkurrenter.
      Jag tror dock att han kommer att bli knockad av Tyron i titelfighten. Tyron är ingen bra stilistisk matchning för Maia.
      För övrigt gillar jag också Tyron. Han är underskattad som fighter och får oförtjänt mycket kritik. Han gör dessutom mycket gott utanför octagonen där han hjälper utsatta männsikor och familjer i fattiga områden. Det är inte många UFC champs som tar sig tid att göra det.

    • Felix

      ”Den siste samurajen” tänkte jag mer skulle referera till Maias unika, och relativt enkelspåriga (men uppenbarligen sportsligt effektiva) approach till mma:n idag. Som sagt är han något ganska unikt, såväl i som utanför buren. I buren är det grappling framför allt annat, som sagt, en av de sista verkliga specialisterna vi kan skåda på den här nivån idag. Utanför buren är han principfast och tycks inte dras med i trenden om att man måste bete sig på ett särskilt utåtagerande vis i syfte att marknadsföra sig själv.

      Jag drog mig till minnes den ganska cheesy, men ändå bitvis underskattade filmen med Tom Cruise i huvudrollen, där han blir ”adopterad” av samurajer. Gammalmodiga och principfasta såväl i deras stridstaktiker och val av vapen som i deras mentalitet och världsbild, är deras sätt att leva hotat av skjutvapen och västerländskt inflytande. Med risk för spoilers så gör samurajerna uppror mot kejsaren, Trots att de blir besegrade, lyckas de övertyga kejsaren om att flera av delarna i ”samurajandan” är värda att bevaras, och de odödliggör sig själva på så vis.

      Finns väl vissa paralleller som jag såg här alltså. Om allt ska överensstämma med filmen måste dock Woodley köra över Maia, och att vi som fans (och UFC/Dana som kejsaren) först då får upp ögonen för vad en personlighet som hans verkligen bidrar med till kampsporten idag. Inte ett omöjligt resultat åtminstone… Jag kan hålla med om att det stilistiskt är en knepig matchning för Maia.

      Lång utläggning, men för den skull får jag väl hålla med om att Machida (p.g.a. sina japanska rötter) är den mer uppenbara jämförelsen med en samuraj. Nu syftade jag på lite andra paralleller dock!

  • Fotboll_Mer_Än_En_Sport!

    A true martialartist and an egen bigger gentleman!!!! Jag hoppas att han vinner över Woodley men varje gång jag spelar upp fighten i min hjärna så ser jag honom knockas brutalt.

    • citronskunk

      Instämmer. Maia är unik i branschen. Woodley är dålig match up för Maia. Wonderboy hade han strypt ut på 30 sekunder.

      • Fotboll_Mer_Än_En_Sport!

        Eller Lawler för den delen.

Fler Kimura rekommenderar:

640x240-Swedish