Det är lätt att bli bitter över hur händelser under de senaste veckorna har urholkat den sportsliga legitimiteten i mma-världens finrum UFC. Att direkt kasta in en återvändande GSP i en titelmatch om mellanviktsbältet mot Bisping, medan kön med rättmätiga mellanviktsutmanare växer sig allt längre, är sportslig orimlighet i sin klaraste form. Lite tidigare hade många blivit upprörda över hur Demian Maia blivit bortrövad sin välförtjänta titelmatch. Men istället för att gnälla borde bättre lösningar diskuteras. Ironiskt nog efterfrågade just Maia ett omgjort rankingsystem baserat på matematik, snarare än den godtyckliga soppan av mediainfluenser och inkonsekvens som det är idag. Detta föreslog han för mer än ett år sedan, och visst är det en intressant tanke. Idag mer än någonsin kanske.
Om man tar det från början: de som följer mma och UFC vet att de sistnämnda tillämpar rankingsystem i de olika viktklasserna. Rankingsystemet ska verka vägledande när det gäller matchningar, mediautrymme och löner hos fighters. Vad betydligt färre lär veta, är hur rankingen faktiskt bestäms. Rankingen genereras genom en panel som består av mediapersoner. ”The media members were asked to vote for who they feel are the top fighters in the UFC”, kan utläsas från UFC:s hemsida. Lägg särskilt märke vid “feel” – även med den mest välinformerade jurymedlemmen, är rankingen alltså helt baserad på subjektivitet. Vore det inte bättre med ett system mer präglat av neutralitet?
Ett system som rankar fighters utifrån poäng som de samlat på sig via vinster skulle kunna vara en bra, neutral lösning. Samma system ska också ge ett variabelt antal poäng vid vinst, främst beroende av vilken ranking, alltså hur många poäng motståndaren har. En fighter får alltså förstås fler poäng för vinsten ju högre ranking hos motståndaren, men poängen avgörs även av hur stor poängskillnaden mellan kämparna är – skrällar belönas extra. Det speglas också i andra änden, förloraren i ett möte tappar en variabel poängsumma. Ett klassiskt system som uppfyller allt detta genom sin matematiska struktur är Elo-rating, främst använt för att ranka schackspelare.
Även om UFC-kommentatorn Joe Rogan brukar beskriva mma som en fysisk variant av schack, så talar man förstås om två väldigt skilda sporter i praktiken, och ett matematiskt rankingsystem för mma måste kunna ta många av sportens egenheter in i beräkningarna. Man kan börja med att säga att Elo-rating inte bedömer olika typer av vinster olika. I schack är en vinst en vinst (även om de förstås kan vara mer eller mindre överlägsna). I mma är det en stor skillnad på när såväl som hur vinsten sker. Ju tidigare desto bättre. Avslut bör värderas mer än domarbeslut. Det sista skulle också kunna fördjupas ytterligare, så att vunna poäng för en submissionvinst också beror på hur stor andel av motståndarens förluster som kommit via submission, till exempel.
Ett problem som det ursprungliga Elo-ratingsystemet haft är att det i vissa fall kan avskräcka spelare med hög poäng från att hålla sig aktiva och ta fler matcher. För att åtgärda detta skulle man kunna lägga till en aktivitetsbonus, alternativt dra poäng vid frånvaro från tävlande. Detta skulle i mma:ns fall också matematiskt kunna balansera principen om att belöna mer aktiva fighters, och ”straffa” skadebenägna eller mindre aktiva kämpar.
Nästa fråga är hur det föreslagna systemet skulle hantera mästare och utmanare. Den första slutsatsen jag drar här är att mästaren måste vara undantagen från rankingssystemet under den tid då fightern håller titeln. Detta för att säkerställa att bältet endast kan vinnas i kamp mot den tidigare mästaren – en princip som i vissa aktuella fall ändå har frångåtts genom inaktivitet hos bälteshållaren. Till detta skulle man kunna lägga till en regel som tvingar mästaren att prioritera titelförsvar i ordning efter utmanarens ranking, vilket rätt utfört skulle se till att vägen till titeln helt och hållet är byggd på sportslig meritokrati.
En mer rättvis och objektiv värdering som grund för en fighters ranking hade många sett som ett välkommet inslag. För detta är en matematisk struktur enligt mig en bra väg att gå. Restriktioner i antal ord jag har för att beskriva detta system gör att allt kanske inte kan förklaras så djuplodande i ett inlägg, men jag hoppas att det jag beskrivit kan bli föremål för diskussion. Med ett system som har de beskrivna egenskaperna hade en match som Bisping – GSP aldrig kunnat ske, och Demian Maia hade nog inte funnit sig i sin nuvarande situation. Något jag kan tycka hade varit av godo. Jag missunnar gärna journalister rätten att på subjektiva grunder ranka fighters, till förmån för siffror och statistik. För att rankingarna ska tas på allvar måste det finnas en transparens och ärlighet i hur de är bestämda, och man brukar ju säga att siffror aldrig ljuger.
