På kort tid har MMA gått från att vara underground, till att på allvar börja nå ut till de breda folklagren. Tidigare sågs sporten som alltför våldsam. Etablerade medier var mycket skeptiska till MMA. Men i dag är det annorlunda. I dag är MMA en erkänd sport. En sport som är på stark frammarsch. Det är något vi som MMA-fans är tacksamma för.
Med nyvunnen framgång och allt större genomslag följer även nya utmaningar. Utmaningar för sporten och för utövare. Framförallt för sportens mer kända utövare. De betraktas i allt högre grad som förebilder. Och med det följer både krav och förväntningar.
En förebild är någon som är föredömlig, exemplarisk och efterföljansvärd. Att vara en förebild – till skillnad från att vara en vanlig idrottsutövare – innebär flera saker. Det innebär att man får mer exponering som ofta ger ekonomiska fördelar. Men det innebär även att man utsätts för betydligt hårdare granskning. Slutligen innebär det även ett ansvar.
Varifrån kommer behovet av förebilder?
Förebilder kan liknas vid hjältar. Hjältemyter – berättelser om hjältemod, styrka och moral – är en central del i vår kultur. En mytologisk hjälte är en individ som överskrider, eller övervinner det mediokra med exceptionella handlingar. Det är enkelt att se hur idrottsstjärnor – på grund av sina egenskaper och exceptionella bedrifter – kan ses som vår tids motsvarighet till mytologiska hjältar.
Oavsett den exakta historiska och kulturella bakgrunden till att vi behöver och skapar förebilder så är det ett faktum att barn, ungdomar och fans ser upp till idrottsstjärnor. Det är även ett faktum att många av dessa barn och ungdomar försöker efterlikna sina förebilder. På samma sätt har människor i alla tider försökt efterlikna sina hjältar.
Måste MMA-stjärnor vara föredömen även utanför oktagonen?
Att vara eller att inte vara en förebild är inte ett personligt val. Man kan som idrottsman genom sina handlingar till viss del påverka i vilken utsträckning man uppfattas som en förebild. Ytterst handlar det om att andra utser en människa till förebild genom att välja hur man ser på honom. Du blir alltså en förebild vare sig du vill bli det eller inte.
Idrottsstjärnor kan vara mer eller mindre förtjusta i rollen som förebilder. De kan genom sina livsval välja eller påverka vilken sorts förebild de vill vara. Vissa ogillar att behöva agera förebilder, i synnerhet när de häver ur sig ogenomtänkta – till exempel homofobiska eller rasistiska – ord i olika sammanhang. Samma idrottsmän och kvinnor är samtidigt oftast mycket snabba att ta på sig rollen som förebilder när det är dags att teckna nya lönsamma sponsorkontrakt.
Aktuella exempel
Conor McGregor gjorde under medieturnén inför matchen mot Floyd Mayweather några uttalanden som uppfattades som rasistiska. Om de var rasistiska eller inte kan diskuteras. Poängen är den att de uppfattades som rasistiska.
Fabricio Werdum är ett annat aktuellt exempel på en fighter som hamnat i hetluften på grund av sitt sätt att uttrycka sig. Han har nyligen använt uttryck som av många anses vara homofobiska. UFC har därför beslutat att Werdum ska delta i community outreach riktad till HBTQ-grupper. Det är UFCs sätt att visa att man tar kraftigt avstånd från vad man uppfattar som homofobiskt språkbruk.
Conor McGregor har runt 30 miljoner följare på sociala medier om man räknar samman alla plattformar. En stor del av dessa följare är minderåriga, många är sannolikt barn.
Werdum, som har 332.000 följare på Twitter spelar inte i samma liga som Conor McGregor. Men han är välkänd i sitt hemland Brasilien och i övriga delar av Latinamerika.
Det som de har gemensamt är att deras handlingar och uttalanden når ut till och påverkar väldigt många människor. I det finns en viss makt – att påverka människors liv. Med makt följer ansvar och det är naturligt att människor reagerar när stjärnor som McGregor eller Werdum beter sig på ett sätt som uppfattas strida mot vad det innebär att vara en god förebild.
Om Conor McGregor är rasist eller om Fabricio Werdum verkligen är homofob är inte det avgörande. Det centrala är hur deras uttalanden uppfattas. Orättvist kan man tycka men sådan är marknadsförings- och medielogiken.
Någon kanske invänder att även MMA-stjärnor har yttrandefrihet och att de minsann har rätt att uttrycka sig homofobiskt eller rasistiskt. Det är naturligtvis en helt korrekt observation. Men yttrandefrihet är inte detsamma som att man är befriad från konsekvenserna av sina ord. Tvärtom så betalar vi alla ett pris för vad vi säger och vad vi gör. Ingen tvingas bli en känd välbetald MMA-stjärna. Det står var och en fritt att avstå från en karriär om man inte trivs i rampljuset.
MMA en ung sport med unga stjärnor. För några år sedan kunde kända utövare komma undan med en hel del tveksamt beteende. Som en följd av sportens ökade genomslag har dock kraven på utövarna höjts.
Det är rimligt att anta att MMA-stjärnor vänjer sig och anpassar sig till vad det innebär att vara förebilder. Om inte annat så lär det ske när de får känna av konsekvenserna av att inte agera i enlighet med fansens och sponsorernas förväntningar. Att inte vara en god förebild kan nämligen bli ytterst kostsamt. Det är något som bland annat Jon Jones kan vittna om. Hans agerande hade man kunnat skriva en hel avhandling om men vi nöjer oss med att han är ett mycket tydligt exempel på hur beteende utanför oktagonen kan få mycket långtgående konsekvenser för en idrottsmans karriär – $60-100 miljoner enligt vissa uppskattningar.
Skriven av: Pancho Villa
