Söndagskrönikan: Hellre ökänd än okänd

Jimmie-Rivera

Förra helgen var UFC på besök i New York igen. Nyrenoverade Nassau Coliseum på Long Island blev skådeplatsen för en rad matcher, där galans höjdpunkt var hemmafavoriten Chris Weidmans ack så viktiga vinst mot Kevin Gastelum. I skymundan av detta vann en annan lokal förmåga sin 20:e raka match och klev upp till plats fyra på bantamviktsrankingen. Efter att ha besegrat den brasilianske talangen Thomas Almeida, riktade Jimmie Rivera en utmaning mot förste titelutmanaren Dominick Cruz. New Jersey-bon Rivera har länge varit van vid bristen på uppmärksamhet, men nu borde det vara dags för honom att verkligen få stiga in i rampljuset.

I fighting brukar man många gånger säga att 90 procent är mentalt. Den viktigaste komponenten av den psykologiska kampen sägs i sin tur ofta vara självförtroende. Inför sin senaste match i helgen visade Jimmie Rivera prov på ett starkt sådant. Det var inte bara vinst, utan ett avslut i sikte när topprankade brasilianaren Thomas Almeida skulle komma på besök till New York. Visst försökte han ända fram till slutet, även om Almeidas tuffhet gjorde att domarna fick avgöra matchen till honom på poäng. Efter den hårda fighten berömde Rivera brasilianarens ihärdighet, men menade ändå på att hans egna tekniska nivå var högre.

Just självförtroendet har varit ett pågående projekt länge nu. Som 8-åring hade Rivera bytt skola, och den nya miljön var ogästvänlig. Han blev retad, och till slut var det hans mamma som föreslog att pojken skulle lära sig självförsvar. Sagt och gjort. Rivera hamnade på Tiger Schulmann’s Martial Arts och det var kärlek vid första mötet med kampsporten.

Tiger Schulmann är en stor och välkänd amerikansk kampsportsfranchise startad av bröderna Danny och Rob Schulmann. Från att ursprungligen endast kretsat kring karate, breddades verksamheten sedan till inkludera fler kampsportsdiscipliner i takt med att den spridits längs med USA:s östkust. Mycket i Tiger Schulmann’s Martial Arts kretsar dels kring att ge barn en miljö att bygga självförtroende och disciplin i, men även att ge vuxna en utmanande motionsform. För den skull har de däremot inte vänt kinden åt medlemmarna med de största tävlingsambitionerna. Utöver Rivera kan obesegrade fjäderviktaren Shane Burgos nämnas, med tre vinster i UFC, såväl som welterviktaren Lyman Good.

Riveras tävlande på hög nivå är som i många andra fall en produkt av en ständig vilja att testa sig själv, tillsammans med en fallenhet för fighting, alltsammans format i en omgivning som kunde leda honom på vägen. Ett mantra som Rivera hela tiden fick upprepat för sig var ”compete and you’ll get better”. Efter att ha följt det rådet i nära två decennier, har han idag slagit sig mycket nära den absoluta toppen inom kampsporten – ett världsmästarbälte i UFC.

Resan som mma-tävlande började på riktigt när Rivera, 18 år gammal vid tidpunkten, gjorde debut i amatörsammanhang. Vid samma tillfälle tillfrågades han om ett smeknamn, vilket inte var uttänkt riktigt än. Jimmies farbror från Puerto Rico föreslog ”El Terror”, vilket fick godkänt. Därefter har Rivera gjort allting för att leva upp till sitt smeknamn, genom att bygga upp ett för motståndare skräckinjagande tävlingsfacit. Det är inte bara den imponerande, numera 20 matcher långa vinstsviten som kan få motståndare att tveka. Paradoxalt nog har uppmärksamheten kring New Jersey-bon varit liten trots alla sportsliga framgångar. Tidigare motståndaren och UFC Hall of Fame-medlemmen Urijah Faber påpekade inför deras match förra året att många andra bantamviktare troligen hade duckat en match mot Rivera. Det fanns för lite att tjäna sportsligt och ekonomiskt för att motivera risken med en såpass svår fight.

Bristen på uppmärksamhet är något som Rivera gärna ändrar på. Efter fighten i lördags uttalade han sig positivt om UFC, men påpekade på samma gång att han framöver gärna ser en marknadsföring av honom värdig hans allt större idrottsliga prestationer. I hans ögon finns nu bara två realistiska matchningar: en fight om interim-bältet mot T.J. Dillashaw, alternativt att Dominick Cruz ”är klar med att sitta vid sidlinjen och försvarar sin plats som förste titelutmanare”. Det är svårt att inte tycka att ett av dessa möten skulle vara ett rimligt steg, och att UFC i och med en sådan matchning ges ett bra tillfälle att bygga upp Riveras varumärke.

Det är ibland märkligt hur UFC:s pr-maskineri fungerar. Fighters med betydligt sämre tävlingsfacit har badat i strålkastarljus vid många tillfällen, medan en topp fem-rankad bantamviktare som Rivera kan flyga ganska obemärkt under radarn för de flesta åskådare. Får han möta ett av de efterfrågade toppnamnen under den planerade galan som är tänkt att äga rum i november i Madison Square Garden kan det nog bli ändring på det. Med en sådan match ges ”El Terror” verkligen möjigheten att gå från okänd till ökänd, och det känns enligt undertecknad mycket rimligt.

Registrera dig på Unibet och få 200% och 50 free spins
Det här inlägget postades i Kimura rekommenderar, Krönika, Nyheter och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.
  • Pancho Villa

    Tack för en intressant och mycket läsvärd krönika!

    - Du snuddar vid en intressant frågeställning i slutet av texten. Men du släpper den, enligt mitt tycke, lite för fort. Du konstaterar att fighters med långt sämre facit har fått mer, och bättre, exponering av UFC.

    Här vill jag som läsare gärna få veta vilken du tror anledningen är till att Rivera, trots sitt imponerande facit, inte får den exponering han förtjänar. Utifrån rubriken (om jag inte missförstått det – vilket såklart är möjligt) är ju denna frågeställning ett tämligen centralt tema och då vill jag gärna få ta del av textförfattarens tankar kring densamma.

    Fridens

    • Holythe83

      Showbizz! det räcker inte med att vara en superatlet lr ha en högerslägga som släcker folk. Du måste antingen ha utseende/utstrålning, karisma lr ett sätt at prata uppföra sig som gör dig intressant för folk. Om inte promotorn ser sådant tidigt så komer dom inte exponera som dom borde innan du kommit en bra bit på cägen å blivit en top contender ( och inte ens då är det säkert att dom exponerar dig tillräckligt). Men jag håller med dig att det vore kul å höra skribentens tankar om detta.

    • Felix

      Hej!

      Du har helt rätt i att jag lätt kunde lagt till ett stycke med tankar om just varför han inte fått exponeringen han borde få. Jag kom också att tänka på det efter att jag publicerade. Intressant hur vissa förbättringsmöjligheter överhuvudtaget inte existerar i ens hjärna förrän man faktiskt är ”klar” med det aktuella projektet…

      Till saken: jag tror att anledningarna är flera. Rivera är väl som nämnt inte en jättekarismatisk fighter på något vis av vad jag kan uppfatta. Inget särskilt att notera i hans uppförande eller utseende. Inte heller är hans tekniska stil i buren något som kanske drar till sig så särskilt mycket uppmärksamhet, även om han tycks vara välbalanserad och duktig i flera discipliner. Möjligen kan de spela lite på hans latinamerikanska bakgrund på pappans sida, men i och med att han inte tycks prata någon vidare spanska (av intervjuer jag sett) lär inte det heller lyfta. Totalt sett är det väl just att han är en amerikansk kille som inte sticker ut särskilt mycket (utöver med sina sportsliga resultat), som gör att han inte får någon stor exponering. Som alltid tror jag däremot att varje person i den här industrin har en historia värd att berätta, och att den i sin tur kan hjälpa folk att intressera sig för fightern och dens karriär i fråga. Gäller väl bara för UFC att hitta en vinkel som kan vara lite spännande då!

      /Felix

      • Ithinkyoureallfuckedinthehead

        Han framstod också som ett praktarsle när han först accepterade för att sedan ändra sig och avböja en ersättningsmatch mot Marlon Vera (killen som slåss för att betala sin dotters behandlingar för Möbius syndrom) med förevändningen att han inte ville frånta Vera möjligheterna att hålla sig aktiv och tjäna pengar.

        Jag antar att Rivera menade att han skulle spöa Vera så illa att han skulle bli borta från sporten ett tag; förstaklassigt skitsnack med andra ord. Hade Rivera varit ärlig och sagt att matchen är hög risk, låg belöning och lämnat det därhän så hade man kanske kunnat köpa det. Hade han istället accepterat matchen, gått in där och presterat så hade det varit ännu bättre och ökat hans värde hos UFC. Nu framstod han istället bara som ett fegt rövhål.

      • Pancho Villa

        Tack för svar!
        Jag instämmer i att Rivera inte har det där lilla extra, vare sig i personlighet eller fightingstil, som gör att han säljer per automatik.

        Han tillhör snarare den kategori duktiga fighters som måste jobba länge och hårt (vinna många matcher) för att verkligen nå ut och bli omhuldad av mma-fans.

  • Batman

    Bra krönika!

  • Ithinkyoureallfuckedinthehead

    Rivera har ju blivit något av en decision-maskin i UFC; en stämpel som aldrig är bra att ha inom MMA, framförallt inte i de lättare viktklasserna. Han hade ju flera lägen mot Thomas Almeida att gå för ett avslut men släppte på gasen varenda gång. Han gjorde sig själv enbart en björntjänst där.

  • Marsman

    Felix – Börja med din inställning till det hela – Du lägger för mycket vikt vid verb, ordbajsa är ett annat ord..

    Använd inget som inte har med historien att göra..

    Du gör fortfarande ingen skillnad på åsikt eller fakta..

    Korrekturläs innan du postar.. Meningsuppbyggnaden följer vardagsprosa men i text-format låter man smått efterbliven..

    Använd inte värdeladdade ord..Eller ord som förstärker ” Lite, mycket ”

    • Felix

      Hej! Jag uppskattar din feedback, även om jag ärligt talat har svårt med att förstå flera av punkterna såsom du presenterar dem just nu. Om du känner att du kan hjälpa mig med mina framtida inlägg får du gärna lämna kontaktuppgifter! Jag är alltid tacksam för hjälp med korrekturläsning!

      /Felix

  • Metallica

    Underbar läsning! :)

Fler Kimura rekommenderar:

5

Söndagskrönikan: Slåss som en kvinna

Veckans söndagskrönika handlar dels om svårigheterna att som tjej slå sig fram i fightbusiness, men även om ljuspunkter i form av de möjligheter som kvinnliga fighters ges i mma:n

7

Söndagskrönikan: Aloha to the Max

Veckans söndagskrönika handlar om hur ett gäng fightande hawaiianer, med fjäderviktsmästaren Max Holloway i fronten, ivrigt försöker att locka UFC ända ut till ögruppen i Stilla Havet