Söndagskrönikan: Slåss som en kvinna

HEATHER

Det fanns mycket som var intressant och givande att ta med sig från Bellators första gala i New York förra helgen. Under kvällen utkämpades en bra blandning av matcher med gamla legendarer såväl som yngre förmågor. Trots att alla 14 matcher utom en var manliga angelägenheter, så gavs det ändå möjligheter att känna sig tacksam över kvinnornas betydelse för mma:n. Sporten blev en kvinnlig profil rikare under kvällen i Madison Square Garden. Heather Hardy presenterade sig och påminde oss kampsportare om just hur svårt det kan vara att slåss som kvinna – men också att det finns ljusglimtar i den kampen.

Född och uppväxt i Gerritsen Beach, ett litet område i södra Brooklyn, fick Heather Hardy gå igenom mycket innan hon skulle få chansen att slåss i vad som brukar kallas världens mest kända arena. Madison Square Garden ligger mindre än 45 minuter med bil bort från platsen där hon växte upp, men det kunde lika gärna ha varit på andra sidan jorden. Hennes första kontakt med fighting kom sent, men välkommen. Av sin syster fick den då 28-åriga Hardy ett presentkort till det nyöppnade kickboxningsgymmet i området. Hon kom att finna träningen avstressande, ett avbrott i hennes ansträngande kamp att ensamt försörja dottern Annie med flera jobb.

Tre veckor senare hade Hardy vunnit sin första amatörmatch i kickboxning. Matchen kändes frigörande, ett bevis för henne att vissa kamper kunde vinnas. Spola framåt tiden två år, och Hardy var nu 30 år gammal, men fortfarande traumatiserad av en våldtäkt hon drabbats av i tonåren. Hon kämpade också fortfarande med försörjningen av dottern. Till råga på allt blev hon hemlös efter en brand i den egna lägenheten och en översvämning i föräldrarnas hus i samband med orkanen Sandy. Men boxningen var nu hoppet, och Hardy var proffs. I jämförelse med allt annat i livet, var fighting enkelt för henne. Hennes temporära bostad Gleason’s Gym – ett legendariskt boxningsgym där profiler som Jake LaMotta, Roberto Duran, Mike Tyson och Muhammad Ali tränat regelbundet – blev en fristad, och hon jobbade ihärdigt med att sälja biljetter i närområdet till sina matcher.

Inte ens som världsmästare är det enkelt för kvinnliga boxare att bli promotade och få betalt. Tjejerna lyser med sin frånvaro på de tv-sända galorna, och därmed finns allt som oftast inga stora pengar att hämta hem. Hardy är numera kontrakterad av den kända boxningspromotorn Lou DiBella och har lyckats samla sponsorer, men kämpar och propagerar fortfarande för att fler kvinnor på allvar ska ges chansen i boxningsindustrin. Lite i kontrast mot situationen i boxningen, har kvinnliga mma-utövare på ganska kort tid slagit sig till en mycket mer populär position. Med start i att Ronda Rousey banade vägen, har fler kvinnliga mma-fighters lyckats göra sig namn inom sporten.

Medveten om kvinnornas framfart i mma:n, beslutade sig Hardy att göra en övergång i syfte att stärka sitt varumärke. Jämfört med att boxas är det också ekonomiskt mer lönsamt att ta mma-matcher som kvinna, medan situationen oftast är det motsatta hos männen. För ett år sedan sökte hon sig därför till Renzo Gracies Brooklyn-filial för att börja träna BJJ. Det var sedan tanken att hon skulle göra sin mma-debut under Invicta FC 21 i januari, men motståndaren Brieta Carpenter skadade sig, och matchen ströks. Besviken och utsatt ekonomiskt efter all investering i sin träning, kom hon att tvivla något på det nya vägvalet. Men visst fick hon en ny chans, och när Bellator ringde upp med erbjudandet om att slåss i Madison Square Garden fanns inga tvivel.

Kring resultatet i mma-debuten i helgen fanns heller inga direkta tvivel. Med skicklig boxning bröt Hardy ned den tuffa Alice Yauger, och vann matchen på TKO i tredje ronden. Efter en oavsiktlig huvudkollision blev det dock en blodig tillställning. Sju stygn och en mma-vinst rikare kom en glatt leende Hardy in på presskonferensen och menade på att hon blivit förälskad i sporten. Det var svårt att inte smittas av glädjen, speciellt när vetskapen dessutom fanns om att Hardys gage var överlägset mycket större än vad hon någonsin tjänat på sina boxningsmatcher. Heather Hardy är en kvinna man lätt kan unna framgång och pengar, men insikten om att mma:n gett henne utrymme och en stor möjlighet, värmer i lika hög grad.

35 år gammal hinner hon nog troligen inte utvecklas så mycket tekniskt i en sport så komplex som mma. Inte helt säker på vad som väntar i framtiden, har Hardy utlovat att hon inte övergett boxningen. Vilken av kampsporterna som än prioriteras i slutändan, har hon med största säkerhet ändå breddat sitt kändiskap och sin fanbase. Hennes historia om hur det är att slåss som en kvinna har nått fler personer, och det finns det skäl att vara tacksam över. Den är ett av de tydligaste och mest fascinerande exemplena på att det inte är något exklusivt manligt att kämpa – i en ring, bur, eller i livet självt.

Registrera dig på Unibet och få 200% och 50 free spins
Det här inlägget postades i Kimura rekommenderar, Krönika, Nyheter och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.
  • Styrbjörn

    Bra krönika, lägger lite fokus på sånt som kanske annars hade missats. Förövrigt finns nya avsnitt på Overeems och Mousasis dokumentärer ute nu på youtube för den som är sögen. Nu tar jag helg, skål.

    • Felix

      The Reem är ju extremt välgjord, filmning och redigering i hög klass! Given underhållning. Kan även tipsa om Romeros och Whittakers vloggar inför deras fight nu. Killar som kanske inte får supermycket mediautrymme annars!

      /Felix

      • Styrbjörn

        Jag gillar verkligen The Reem, blev förvånad av vilken hög standard det är. Tack för tipsen, ska kika in Whittaker, jag pallar verkligen inte med Romeros engelska, räcker att jag får genomlida danskar och tyskar med knackig engelska på jobbet.

        Mousasis dokumentär är väldigt bra fast den inte har samma avancerade upplägg. Jag gillar att i det nya avsnittet så var de väldigt ärliga i dokumentären och försökte inte ”förfina” historien utan de sa rakt av att Mousasi inte presterade som han brukade mot Weidman.

        Problemet är att hans dokumentär har väldigt korta avsnitt och man vill gärna lära sig mer om Mousasi som person och hur han är i det vanliga livet, samt hans historia. Hans dokumentärer har högkvalitativa kommentarer från bland annat Kops och Rutten, men Mousasi är lite utav ett mysterium och tyvärr är avsnitten för korta och går inte in på djupet. Ifall de ska ha så korta avsnitt vill jag hellre att tiden fokuseras på Mousasis intervjuer. Fördelen är ju att man inte behöver lägga mycket tid åt sidan utan det räcker med 5 minuter.

  • Pancho Villa

    Intressant och trevlig läsning!

    Tackar. Keep ‘em coming.

    Fridens

  • Krille Krokodil

    Mer sånt här.

Fler Kimura rekommenderar: