I fredags nåddes vi av beskedet att inte mindre än tre fighters hade missat vikten inför lördagens gala i Belém. Problemet är ingalunda unikt för UFC men det verkar vara mer frekvent förekommande där än inom andra mma-organisationer. Vid det här laget har vi blivit så avtrubbade att det inte längre är någon som blir överraskad. Tvärtom höjer vi knappt på ögonbrynen längre inför dylika besked då de är så vanligt förekommande.
Låt oss titta närmare på vad det egentligen var som inträffade. UFC har på senare tid bjudit på ganska svaga matchkort. Vad det beror på kan diskuteras men alla kan nog instämma i att vi sett allt svagare kort – sannolikt hänger det bl.a. samman med det stora antalet galor men det är en annan diskussion och den exakta orsaken är av underordnad betydelse för denna text. På detta redan svaga kort var vi nära att förlora hälften av matcherna på huvudkortet, och inte vilka matcher som helst. Main event, co-main och ytterligare en fight var nära att ställas in. Om alla tre hade blivit inställda hade det varit en katastrof för galan. Lyckligtvis var det bara co-main som föll bort i slutändan.
Eryk Anders stod inför sin överlägset största match i karriären. Han fick, efter endast två matcher i UFC, chansen att gå upp i huvudmatch mot en av Brasiliens större mma-stjärnor genom alla tider. Han tackade för denna, sitt livs, möjlighet genom att väga in på 187.9 pounds. Turligt nog för Anders skedde detta i en match mot den genomhederlige Lyoto Machida. Veteranen sade till Anders att denne kunde välja att gå ner den återstående vikten på 1,9 pounds eller att helt enkelt strunta i det. Oavsett vilket skulle matchen bli av. Anders valde att försöka gå ner och ungefär en timme senare vägde han in på 186 pounds och hade därigenom återupprättat lite av sin heder. Matchen skulle ju ändå bli av tack vare Machida men det hedrar Anders att han gjorde vad han kunde för att ta konsekvenserna av sitt misstag.
Beträffande galans co-main event blev inte utgången lika lyckosam. John Dodson förlorade möjligheten att få synas i co-main event och han förlorade även stora delar av sin lön pga att Pedro Munhoz missade vikten. Brassen missade grovt och vägde in på 140 pounds. När Dodson, som är en mycket liten bantamviktare, fick veta att Munhoz vikt låg på en nivå halvvägs upp till fjädervikt valde han att inte acceptera matchen, som i så fall skulle ha gått i catch-vikt. Representanter för UFC meddelade kort därefter att Dodson inte skulle få någon lön. Man backade sedermera och ändrade det till att han skulle få en del av hans ”show money”, den exakta summan angavs inte.
Dodson berättade för flera mma-medier att han valde att tacka nej till matchen pga tidigare erfarenheter. I oktober 2016 när han mötte John Lineker valde han att acceptera att genomföra fighten trots att brassen missade vikten. Han förlorade den mycket jämna matchen på delat domslut. Ett annat skäl till att han tackade nej var att detta var hans sista match på kontraktet. En förlust kunde alltså bli oerhört kostsam rent ekonomiskt då den skulle kunna påverka värdet på hans kommande kontrakt.
UFC jobbar nu på att boka om matchen mellan Dodson och Munhoz till UFC 222, som går av stapeln den 3 mars i Las Vegas. Det vore positivt för oss fans då det är en match vi gärna vill se. Det hjälpte dock inte det skadeskjutna Belém-kortet.
Den tredje fightern som missade vikten var lättviktaren Michel Prazeres som vägde in på 161 pounds. Han missade alltså vikten med hela 5 pounds vilket är väldigt mycket. I synnerhet i de lägre viktklasserna. Desmond Green valde trots detta att acceptera matchen och kommer att få 20 procent av Prazeres lön. Matchen var emellertid inte räddad riktigt än. MMA Fighting rapporterade att man fått uppgifter från CABMMA att de, efter den missade invägningen, skulle komma att väga Prazeres när han anlände till arenan på lördag kväll. Han fick då inte väga mer än 161 pounds. Klarade han inte det skulle Greene få möjlighet att avgöra om matchen ska genomföras eller inte. En muskulös fighter som Prazeres väger i vanliga fall en bra bit över 170 pounds när han kliver in i oktagonen och därför kunde den extra viktkontrollen komma bli ett problem. Som tur var genomfördes matchen. Detta var inte mindre än tredje gången Prazeres missade vikten i UFC och han kommer sannolikt gå sin nästa match i weltervikt. Green berättade i efterhand att han hade en överenskommelse med Prazeres att denne inte fick väga mer än 173 pounds när han klev in i oktagonen. Hedersmannen Prazeres vägde enligt Green snarare 180 pounds vid matchstart.
Fler exempel
Nyligen blev Vitor Belfort nekad ersättning efter att hans motståndare inte kunde genomföra matchen. Uriah Hall hamnade på sjukhus och UFC valde att inte kompensera Belfort efter att denne hade tackat nej att ta sig an en annan motståndare någon vecka senare. I slutändan accepterade UFC ändå att stå för vissa kostnader kopplade till Belforts camp inför matchen. Den exakta summan har inte offentliggjorts.
En annan fighter som nyligen råkade ut för ett liknande öde är Tim Elliott. På UFC on FOX 26 i december skulle han ha mött Pietro Menga. Denne missade vikten (125 lbs) med ca 5 pounds och matchen ställdes in när Elliot avböjde catch-vikt. Elliott fick, efter en del turer fram och tillbaka, sina ”show money”. Han fick även utstå en hel del kritik i social media för sitt beslut att tacka nej till matchen.
Ett återkommande gissel
Viktmissarna är, såsom konstaterades inledningsvis, numera ett fenomen vi har vant oss vid. Det är beklagligt men såväl fans som media förefaller ha resignerat inför problemet. De flesta kan nog instämma i att UFCs nuvarande strategi för att hantera viktmissarna inte fungerar. Trots det har ännu ingen förmått presentera en framkomlig väg – en som adresserar problemet och accepteras av alla parter.
Om fighters hade haft en starkare förhandlingsposition kunde de ha ställt krav på korrekt kompensation, förutsatt att de uppfyller sin del av avtalet. Tyvärr är de i underläge i förhållande till UFC och dessutom ofta rädda att stöta sig med sin enväldiga uppdragsgivare. Det resulterar i att de får finna sig i att hanteras godtyckligt och ofta även orättvist. En fackförening skulle möjligen kunna vara ett steg på vägen mot att åtgärda problemet. Det är därför synd att försöken att bilda någon form av sammanslutning för fighters har misslyckats.
Skärpta böter, poängavdrag, förlust på walk over, avstängning, m.m. Det är inte så att det saknas åtgärdsförslag. Tvärtom finns det åtskilliga förslag som kan vara värda att testa. Det är snarare så att det saknas incitament för UFC att förändra situationen. Idag är läget sådant att UFC har långtgående diskretionär (läses; godtycklig) makt att hantera dessa situationer precis som de behagar. De gör det genom allt från påtryckningar till utpressning. Varför skulle man vilja ge bort den makten?
Om UFC skulle införa en generell policy för hanteringen av dessa situationer skulle man bli, mer eller mindre, tvungen att tillämpa denna konsekvent. Man skulle alltså bli tvungen att behandla fighters någorlunda jämlikt och det vill man inte under några omständigheter bli tvungen att göra. Blotta tanken på att tvingas tillämpa samma regler och krav på Conor McGregor som någon okänd fighter ger Dana White mardrömmar.
Den som tror att det inte vore möjligt att åtgärda de återkommande viktmissarna misstar sig rejält. Det vore troligen enkelt att åtgärda om man verkligen var intresserad av det, men det är man inte.
Vad anser ni läsare, vilka åtgärder skulle ni vilja se för att komma till rätta med problemet? – Dela gärna era förslag i kommentarsfältet.
___________________
Kimuraredaktionen
