Kimura rekommenderar Krönika Nyheter

Söndagskrönikan: The Billion Dollar Fight

Så var det förhandlingarna till slut färdiga. I onsdags, den 14 juni, meddelade Floyd Mayweather och Conor McGregor att deras boxningsmatch var officiellt klar. Den 26 augusti 2017, i T-Mobile Arena i Las Vegas, kommer alltså det ekonomiskt största kampsportseventet någonsin att äga rum. Boxningens största namn mot mma:ns största namn. Det mediala utrymmet och uppmärksamheten som fighten redan fått, och kommer få, är nästintill omöjligt att överskatta. I relation till matchen finns det många diskussionsämnen, inte minst huruvida McGregor egentligen har en chans rent sportsligt. Men en fråga som ur flera mma-fans perspektiv kan vara den verkligt viktiga är hur denna mastodont-match kan komma att påverka framtiden för mma:n och kampsport i sin helhet.

Men först en återblick på uppbyggnaden inför matchen: allting började för nära två år sedan, då McGregor iklädd kostym på Conan, för första gången blev tillfrågad om han skulle kunna tänka sig att möta Floyd Mayweather: Svaret var tydligt: ”I certainly know he would not want to step into my world, the world of pure unarmed combat where there are no limitations. But I’d most certainly step into his world, and I would most certainly box him if the opportunity arose.”.

Kring årsskiftet mot 2016 började männen verbalt att jabba mot varandra, men en fight var fortfarande långt borta. McGregor var inbokad i en fight mot Rafael dos Anjos, som i slutändan fick ersättas av Nate Diaz. Ganska strax efter detta första möte med Diaz bokades en returmatch in, för att utgöra main eventet på den historiska UFC 200-galan. Under uppbyggnaden så vägrade McGregor att närvara på en presskonferens, vilket framledde ett Twitter-uttalande den 19 april om pensionering, i ett försök att sätta press på UFC. De vek sig inte, och den följande månaden trappades istället diskussionen upp om ett möte mellan McGregor och Mayweather. Här kunde man urskilja en tydlig friktion mellan McGregors boxningsambitioner och UFC:s framtidsplaner.

Relationen mellan irländaren och arbetsgivaren tycktes bättras något i och med att han ledde UFC 202 i augusti 2016. Genom returmatchen med Diaz lyckades han inte bara visa ett fullständigt fokus på sin mma-karriär, utan också utgöra huvudnamnet på det dittills ekonomiskt största eventet som UFC arrangerat. Intressant nog tog händelserna inför eventet honom juridiskt lite längre bort från en boxningsmatch. I och med den kända flaskkastnings-incidenten under presskonferensen inför matchen, hamnade McGregor i trubbel med Nevada State Athletic Comission (NSAC), som sanktionerar fighter och har hand om boxningslicenserna i staten. Las Vegas i Nevada har också uttryckligen varit den enda platsen där Mayweather kunnat tänka sig att boxas.

Sedan var det tyst ett tag. McGregor fortsatte att fokusera på sin mma-karriär, med den historiska UFC 205-galan i New York City framför honom i november. Det skulle dock inte ta lång tid efter årsskiftet innan karusellen började snurra igen. I januari 2017 verkade det som att de ekonomiska förhandlingarna hade påbörjats. Dana White erbjöd båda parterna 25 miljoner dollar var, något som enligt Mayweather var en löjligt liten summa i sammanhanget. Förhandlingarna fortsatte, och i mars lät White positiv till chansen att matchen skulle kunna genomföras. Han menade då på att det fanns för mycket pengar att tjäna för att spektaklet inte skulle bli verklighet. Tidigare hade White sett giriga boxningspromotors och McGregors kontrakt med UFC som svåröverstigliga hinder i processen. Nu hade dessutom NSAC beviljat irländaren en boxningslicens, så bitarna började falla på plats.

Så till slut tillkännagavs det alltså officiellt. Bolaget Showtime kommer sköta PPV-sändningen i samarbete med Mayweather Promotions och UFC. Den sistnämnda parten är troligen inte de som direkt kommer tjäna mest på matchen, men kanske indirekt. Ur mångas perspektiv kan UFC, som mma:ns största promotion, sägas ha två huvudsakliga uppgifter som organisation: att skapa medial uppmärksamhet kring deras fighters och matcher, samt att bidra till att mma:n som sport sprids, förbättras och legitimiseras i allt högre grad. Båda delarna hjälper dem sedan att sälja sin produkt, alltså mma-matcher. Men ibland kan situationer te sig som så att en av delarna främjas på bekostnad av den andra. Kanske är den här superfighten ett sådant fall.

Ser man till den första uppgiften är det guld värt att ha en megastjärna som Conor McGregor, som i samband med matchen mot Mayweather kommer få en ännu större publik och medial uppmärksamhet. Givetvis kommer en del av detta indirekt komma den huvudsakliga arbetsgivaren till nytta. Sportsligt är det lite svårare att förutsäga vad matchen får för efterverkningar. Kommentatorn Dan Hardy sa nyligen att bara faktumet att Mayweather accepterar fighten är en tydlig indikation, inte bara på McGregors kändisskap i boxarens ögon, utan också på mma:ns legitimitet som kampsport. Kanske, men det tycks inte för mig vara självklart att mma:n som sport tjänar något på att profilernas sökande efter kassako-matcher nu sträckt sig över till boxningsvärlden. Att bland andra Miocic och Manuwa utmanat boxarna Anthony Joshua och David Haye sätter mma:n i lite av en märklig sits anseendemässigt. Lägg därefter till risken att McGregor pensionerar sig (och då har tappat två bälten utan att försvara dem) efter den här matchen. Det underminerar sportens integritet att flera av de mer framstående utövarna helst av allt tycks vilja tävla i en annan sport och en annan organisation än den de har sitt kontrakt med.

Oavsett utgången i den här matchen, så har det i vilket fall varit mycket intressant att se McGregors fantastiska bidrag till sporten, i och med att han blivit den kanske första verkliga superstjärnan, vars glans sträcker sig utanför mma-världens gränser. Samtidigt har han verkligen skakat om, och att se UFC försöka balansera – ibland närmast tygla – hans inflytande har också varit något att beskåda och fundera över. Men oavsett om de mest pessimisstiska scenarierna efter supermatchen skulle bli verklighet, så är det ändå svårt att beskylla McGregor. ”I mean, who wouldn’t like to dance around the ring for 180 million dollars?”, för att citera honom själv. Nu rapporteras det om att det ”bara” blir 100 miljoner dollar åt McGregor, men för den summan hade till och med jag boxats med Mayweather, och dessutom inte brytt mig det minsta om mma:ns framtid som sport.

Föregående artikel

MMA-fighter Tim Hague avlider efter boxningsmatch

Nästa artikel

Stephen Thompson och Jorge Masvidal vill möta varandra

Skriven av

Jaser Davari

Relaterade Artiklar

Sök