Hur mycket av en atlets kroppsvikt kan reduceras inom ett dygn? Hur görs viktminskningen, och vad kan skadeverkningarna vara? Det ville Ben Crighton från John Moores University i Liverpool ta reda på. Forskningsprojektet dokumenterades av BBC i en fascinerande kortfilm som nyligen släpptes på YouTube. I dokumentären med den något sensationalistiska titeln ”Weight Cut – Can I Lose 10% Of My Body Weight Overnight? | Extreme MMA”, får tittarna följa den brittiske fightern Dean Garnetts kamp mot kilona inför invägningen.
Viktminskning eller ”weight cutting” är en process som många atleter genomgår inför tävling, inte minst inom mma. För att vinna fördelar genom att kunna klämma sig in i en viktklass som är lägre än vad de under normala omständigheter väger, måste fighters tappa kilon. Detta görs i två huvudsakliga faser, där den första innebär en långsam process för att bli av med fett och muskelmassa. Oftast sker detta över en period på flera veckor, likt den typ av viktnedgång man associerar med bantnings- och träningsprogram som kan påträffas hos närmsta Friskis-och-Svettis. Den andra fasen innebär en drastisk viktnedgång där så mycket vätska som möjligt ska sugas ur kroppen precis inför invägningen. Under tiden fram till själva matchen – generellt sett omkring 24 timmar efter invägningen – rehydrerar sedan fighters, och kan lätt lägga på sig tio procent utifrån vad de vägde in på.
Men att dränera kroppen på i stort sett all vätska är ingen lätt uppgift. I BBC:s dokumentär visas dehydreringsfasen med obehaglig detaljrikedom. Garnett har 19 timmar på sig att tappa 7 kilo, vilket i hans fall är en tiondel av hans ursprungsvikt. Alla medel är tillåtna. Tumregeln är dock att inget får gå in. Nu handlar allt om att få ut saker ur kroppen – urin, avföring och svett. Det sistnämnda kan tvingas fram genom många rundor av bastubadande och varma bad. Är han inte i badet eller bastun så ligger han på golvet i hotellrummet, insvept i handdukar och filtar. Han tuggar konstant tuggummi eller isbitar (ett välkänt knep enligt britten) för att förmå kroppen att producera saliv som han sedan kan spotta ut.
Det krävs ingen läkare för att ana att denna uttorkningsprocess påverkar hälsan negativt. Men exakt hur? Crighton påpekar att den snabba nedgången i vätska framför allt riskerar att skada njurarna på längre sikt. I syfte att testa detta mäts Garnetts enzymnivåer med hjälp av blodprover. Men redan på kort sikt finns det förstås också stora faror med att dehydrera kroppen på det vis som Garnett och många andra gör. Två dokumenterade dödsfall, där bantningen var den bakomliggande orsaken, har skett i mma-världen. 2015 dog den kinesiske fightern Yang Jian Bing till följd av värmeslag. Två år innan dess avled Leandro Souza efter att ha svimmat innan invägningen för en match i hans hemland Brasilien. Det rapporterades att Souza tog diuretika under bantningsprocessen, ämnen som stimulerar urinproduktionen.
Även i många av de fallen där fighters har klarat vikten, finns det historier som kan få den mest hårdhudade mma-supportern att häpna. Chris Weidmans bantning inför hans match mot Demian Maia 2012 är en sådan. Efter att tagit matchen som en ersättare för Maias tänkta motståndare, hade Weidman drygt 10 dagar på sig att tappa 32 pund, eller cirka 14,5 kg. Kampen som det innebar förde honom till dödens kant. Weidman svimmade gång på gång efter sessionerna i bastun, och hans lagkamrater fick stödja honom för att han inte skulle falla ihop. Huvudcoachen Ray Longo, som sett sin beskärda del av fysiska prövningar hos sina fighters, stod bredvid och grät. Vid flera tillfällen ville alla inblandade utom Weidman ge upp projektet. Han menade att det var ett mysterium hur ISAC (Illinois State Athletic Commission) tillät honom att slåss, när han knappt kunde uppge sitt namn och födelsedatum i kontrollen innan invägningen.
Weidman klarade dock invägningen, och vann därtill matchen. Garnett då? Med risk för att avslöja händelserna i förväg så klarar han också invägningen. På de ungefär 24 timmarna fram till fighten återför han nära 8 kg i vätska till kroppen, alltså mer än en tiondel av hans vikt innan bantningen! Själva matchen slutar oavgjort. Det faktumet tillägnas knappt tio sekunder av den halvtimmeslånga filmen. Väldigt symboliskt egentligen: det hjälper BBC att ytterligare belysa hur verkligheten ser ut för många mma-fighters – bantningen kan vara en ännu större match för atleterna än den som sker i buren.
[contentblock id=26 img=html.png]
