I en stor intervju med Kimura berättar Ilir om träningen med Francis Ngannou, skadan inför matchen mot Derrick Lewis, tankar kring sparring samt träningsfilosofi i stort och mycket mer.
Ilir Latifi har tränat med världsmästaren Ngannou inför helgens match
På lördag återvänder Ilir Latifi (14-8, 1NC) till buren efter lite över ett års frånvaro sedan flytten till tungvikt och matchen mot Derrick Lewis. En ryggskada har hållit Ilir borta från oktagonen i över ett år och var även ett problem inför debuten i tungvikt mot Derrick Lewis.
I min min första tungviktsmatch hade jag lite komplikationer med skador. En ryggskada som jag egentligen haft sedan barndomen men som återkommer då och då. Jag fick problem med ryggen just inför matchen. Samma period som jag skrev på för matchen så var jag tvungen att göra rehabilitering. Jag tränade knappt 3-4 veckor inför matchen mot Lewis.
Så jag kände mig inte optimalt förberedd inför den matchen. Det var en tuff utmaning. Men det är som det är, varje match är en utmaning och har sina egna hinder att överkomma. Så det vara bara att köra på.
Kommer inte att gå tillbaka till lätt tungvikt
Trots en förlust i en mycket jämn match som kanske hade dömts annorlunda i andra städer än Houston så känner sig Latifi hemmastadd i sin nya viktklass. Med det så stänger han också dörren för en retur tillbaka till lätt tungvikt.
Det är stor viktskillnad. Det är annorlunda från andra matcher där folk går upp 7-8kg efter invägning. Här väger de kanske 20-25kg mer. Det som var skönt var att jag bantat så mycket i mina tidigare matcher så det var så stor del av mina camps som bara gick åt att gå ner i vikt, 15-16kg. Det gjorde att jag inte kände att jag presterade optimalt i den viktklassen. Det var ett naturligt steg att gå upp.
I matchen mot Derrick var jag medveten om att han skulle vara mycket tyngre. Han bantar liksom ner till 120kg. Så medvetet var jag lite tyngre för att kunna hantera honom. Vanligtvis är det ingen som kan hålla ner honom, han ställer sig bara upp. Så jag valde medvetet att vara lite tyngre inför det mötet, kanske för tung i efterhand. Den här gången är jag inte lika tung. Jag kommer väga lite mindre än sist. Nu väger jag mellan 108-110kg.
För min del är det tungvikt som gäller nu. Det känns naturligt för mig och de träningspartners jag kör med. Så det känns bättre där. Med åren lägger man på sig mer massa, mer muskler, mer fett mer det ena och det andra. Så man kan inte hålla samma viktklasser som när man var yngre. Men det känns bra. Jag har inga problem med det.
Om träningen i Las Vegas med Francis Ngannou
Inför matchen mot Tanner Boser (19-7-1) har Ilir förberett sig genom att ha sitt camp på Xtreme Couture i Las Vegas, hem till tungviktsmästaren Francis Ngannou (16-3).
I och med covid och andra faktorer så valde jag att komma över hit. I och med att matchen skulle gå här så tänkte jag att jag kommer hit direkt, tränar här och är här till matchen. Så jag har varit här och spenderat tid på UFC PI och på Xtreme Couture med Erick Nicksick, Ray Sefo och Francis Ngannou. Vi har kört på och det har varit massa andra tungviktare här, det har varit en bra vibe.
Det är grym att träna med Francis. Han är en otrolig naturtalang. Jag har tränat med många stora människor och starka killar. Men han har en otrolig gåva i att han inte bara är stor och muskulös utan även väldigt atletisk också. Han kan röra på sig fast han är så stor.
Och man får tänka att han endast har hållit på med MMA i runt fem år bara. Så han är fortfarande ny. Men ändå på den lilla tiden, det han gör det är helt otroligt. Jag tror att han har en otrolig framtid inom sporten, och när man lär känna honom så är han en väldigt trevlig och ödmjuk människa. Och har gjort en otrolig resa, det är inspirerande att se den resan han gjort från Afrika och flytt över medelhavet till europa och allt han gått igenom. Det är väldigt fint och jag är glad för all den framgången han har fått. Att träna med honom det är grymt, han är otroligt stark och det är få som kan ge honom motstånd.
Måstematch på lördag mot Tanner Boser
På lördag kliver alltså Ilir in mot kanadensaren Tanner Boser som har gått 3-2 i UFC hittils där förlusterna kommit mot talangen Ciryl Gane och den forne mästaren Andrei Arlovski. Två av vinsterna har kommit via KO/TKO och 29-åringen rör sig väldigt lätt för att vara en tungviktare. Ilir berättar om sin syn på Boser och även hur han känner inför att möta en orankad motståndare för första gången på länge.
Han är tuff fighter. Han rör sig väldigt bra är vild. Han rör sig mycket för att vara en tungviktare, till och med för att vara en lätt tungviktare. Han jobbar mycket med fotarbete, vinklar och mixar ihop det bra. Så det är en tuff utmaning.
Med tre raka förluster kan man ana att det är lite av en måstematch för Ilir. Jag frågade om han kände någon extra press att prestera med tanke på resultaten i de tre senaste matcherna.
Varje match spelar roll. När du är på toppen så är det matcher som ska ta dig till titeln, när du har förlorat då är det matcherna som ska hålla dig kvar. Varje match är en avgörande match. Kollar du viktklassen i tungvikt så kan vem som helst inom topp 10 slå vem som helst.
Nivån på fighters i UFC idag är så pass hög att det inte finns några lätta matcher. Oavsett ranking. Man måste förbereda sig optimalt och när det väl är dags gäller det att bara köra och gå in och göra allt.
Stress kring att hålla sig aktiv med tanke på åldern
Nästa månad fyller Ilir 38 år gammal. Hans tidigare motståndare Lewis har berättat att han vill hålla sig så aktiv som möjligt för att tjäna så mycket pengar han kan innan han blir för gammal för att prestera på topp. Samtidigt är tungivkten en viktklass där snittåldern är högre. Stipe Miocic som fram till nyss var mästare är ett år äldre än Ilir och Andrei Arlovski (31-20, 2NC) som besegrade Boser senast fyllde 42 tidigare i år har hunnit med elva matcher sedan 2018 och är för närvarande 3-1 i sina fyra senaste. Känner Ilir någon stress över att han börjar närma sig 40?
Absolut inte, ingen stress så. Det handlar om att allt ska fungera med balans kring träningen så att man ska kunna vara frisk och köra. Det har varit perioder där jag gått fyra matcher på ett år och sen har det varit perioder man inte kunnat gå alls. Jag har varit i UFC i 7-8 år nu och det är svårt att alltid ligga på nivån att köra 3-4 matcher i år, vissa klarar det men jag tror på att göra det som känns bäst och att köra på det.
Jag har inte tänkt på hur många år jag kan ha kvar i sporten. Så länge man är motiverad till att träna och kroppen presterar så kan man köra. Men fokus är på den matchen som är nu, det är det som är det viktiga. Vad som händer om ett år, om två år det får man ta då. Fokus är nu och prestera bra och vinna den här matchen, jag har inte tänkt på något annat än det.
Filosofi kring sparring och träning – ”Det handlar inte om att slå huvudet av varandra”
Fler och fler fighters, bland annat Max Holloway har börjat förespråka träning utan sparring för att skona huvudet från trauma och på så sätt kunna förlänga sina karriärer. Ilir har under många år inom sporten runtom i världen sett väldigt många olika approacher och har på så sätt skapat sin egna filosofi kring sparring och träning.
Jag tror att det är väldigt individuellt när det kommer till sparringen. Jag har tränat på massa gym runtom i världen och det är så olika. Vissa sparras mycket, andra sparras inte mycket. Här på Xtreme sparras de mycket lätt jämfört med hur vi sparras hemma i Sverige.
Det varierar mycket, men det finns olika sorter av sparring. Jag tror att det alltid är bra att sparras, för det är det du ska göra när du ska in och fightas. Du kan köra fys och hålla på med yoga, stretcha och andas och allt möjligt men i slutet av dagen så ska du in och fightas. Och är du inte van vid det så kommer du att tycka det är jobbigt. Så jag tror på att spendera så mycket tid på mattan som möjligt för att göra det du ska göra sen. Men sen finns det nivåer, du behöver inte alltid sparras hårt. Du kan sparras lätt, köra flow-sparring, teknisk sparring, situationssparring. Det finns så mycket olika sätt att göra det på. Det handlar inte om att gå in och slå huvudet av varandra.
Det handlar om att träna smart. Sen kanske 3-4 veckor innan match kan man köra hård sparring. För du behöver också känna på när det smäller till. Jag tror på att sparras mycket men att sparras smart och med en tanke bakom. Jag tror på att ha en röd tråd i all träning som jag gör. Jag går aldrig till ett gym och bara börjar lyfta. Utan det ska alltid finnas en tanke bakom din träning, från början till slut, en röd tröd. Det är samma i sparring. Ska du möta någon som är två meter lång och bara sparkar så kanske du inte ska gå och sparras med en kille som är 1,50 och bara kör benlås.
Så ha en tanke med sparringen, köra mycket reflexträning och sen innan match kan man köra kortare och hårdare sparringar. Vi har alltid försökt individualisera träningen efter individens kapacitet. Ser man på mig och Alex så är vi helt olika fighters, olika kroppstyper och olika fightingstilar. Vi kanske inte ska jobba på samma tekniker. Som tränare tror jag att man ska utforma träningen utifrån individens egenskaper att fightas.
Personbästa i marklyft, bänkpress och knäböj
37-åringen från Malmö är känd för sin extraordinära fysik och ses ofta kasta runt enorma fighters på mattorna i gymmet. Därför avrundar vi intervjun med några brinnande frågor som alla i världen vill ha svar på, vad är Ilir personbästa i marklyft, bänkpress och knäböj?
I marklyft är det 330kg, sedan 195kg i bänkpress och i knäböj har jag 230kg.
