Bilderna är tagna med min mobilkamera..
Många är intrycken och tankarna efter helgens MMA-gala i Malmö: Superior Challenge 8. Den här veckans tankar liknar mest en resekrönika.
Jag hade inga planer på att åka till Malmö då jag är mitt uppe i arbetet med två filmer men när Superiors VD, Babak, ringde mig på torsdagen och undrade om jag kunde vara kommentator tackade jag genast ja. Ett äventyr tackar jag sällan nej till.
Det hade varit snack om att jag skulle vara kommentator för ett bra tag sedan men då Eurosport ville ha sitt eget folk hade jag helt tänkt bort det.
Men en sak i taget. På fredagen var det en UFC-gala. Jag ber om ursäkt där om tv-tiderna kom ut fel men till mitt försvar var det ett virrvarr av olika bud som nådde mig. Nåväl. Galan hölls och nu var det, som jag förvarnat om, inte lika många överraskningar som de senaste två. Förvisso vann Big Foot men att Ellenberger skulle vinna på domslut kändes närmast uppenbart. Jag spelade på det resultatet i en trippel med två, enligt mig, troliga vinnare på Superior Challenge 8 i form av Yosef Ali Muhammed och Bilal Musa. Det skulle visa sig varit ett bra spel. Hoppas fler än mig kombinerade spel mellan galorna.
Resan ner till Malmö var jag dödstrött under efter att ha sovit knappa två timmar bara. Ta snacket-artiklarna inför UFC-galan var det jag satt med sist innan jag åkte till Malmö. Dessa artiklar kanske inte verkar så omfattande men att researcha alla fighters, gå igenom Unibets odds osv. Tar sin tid.
Väl i Malmö regnade det, var blåsigt och kallt. Jag promenerade till invägningen och kunde inte låta bli att känna mig mycket mer avslappnad än normalt. Jag var ju inte där i egenskap av press.
Det var fullsmockat på invägningen och Glasnovic och Ilir var de som fick mest applåder. Det var lite oklart vad alla vägde in på – läs: det gick fort. I övrigt förflöt invägningen väl och jag kunde inte låta bli att ta några bilder på telefonen som jag skickade upp till kollegorna i Stockholm. Efter det var jag inte media längre.
Utsikt från hotellet…
Den media som var på plats, bortåt 25 personer, skämde närmast ut Sverige när de vid presskonferensen inte hade några frågor. Endast Ryan som driver MMA Viking (en sida på engelska som skriver om MMA och MMA-fighters i/från Norden) hade några frågor. Man får nästan ställa sig frågan om man ens ska ha presskonferenser på de svenska galorna? När presskonferensen var slut var det en mängd journalister som önskade intervjuer. Kanske är det så att vissa inte vill släppa på just ”sina” frågor? Ett rätt trist klimat om så är fallet. Jag pratade kort med några lokala tidningar som sa at de inte riktig visste vad de skulle fråga.
Tillsammans med Babak och ägarna av finska The Cage bar det, efter invägningen, av mot hotellet som låg vid Turning Torso. Under dagen sen träffade jag de flesta av de som skulle tävla, kollade in Malmö Arena osv.
Det är så mycket med en livesändning att det inte är klokt. Det är verkligen en cirkus. När UFC kom till Sverige hade de bortåt 70 personer med sig. Superior Challenge arbetade under fredagen frenetiskt med att bygga, transportera, ordna all logistik för de som skulle tävla och massor mer. Ett väldigt jobb med många personer inblandade.
Vid midnatt satte jag mig ner och gick igenom alla kommande fighter samtidigt som jag höll ett öga på UFC-galan förstås. När Ellenberger vann på domslut till ett odds på Unibet av 2,75 så kunde jag sova gott.
Innan galan…
När jag vaknade var jag inte utvilad. Flera fighters och kollegor från andra sidor påpekade att jag såg trött ut. Jaha… Hur skulle det här gå? Äh det skulle nog gå bra.
Jorge Oliveira var skön och sa till mig att Gud skulle vara i hans ringhörna och hur han hamnat fel på väg till Malmö och hamnat i Köpenhamn. Väl där fick han hjälp av en äldre man till Malmö. Det är alltid en massa sköna historier kring fighters och stämningen var god på hotellet. Vid lunch träffade jag Omar Bouiche och vi åkte ut till Malmö Arena där vi gick igenom matchkortet och satt i produktionsmöten. Musse Hasselvall var iväg till bland annat Rosengård och delade ut biljetter.
Ja just det ja… Eurosport. De beslutade, främst med påtryckningar från Frankrike, att de skulle ”Pull the plug on MMA”. Det där är förstås en nyhet i sig men det är hur som helst ett jäkla sätt att göra så såpass nära inpå en gala. Tv4sport skulle dock visa galan live på lördagen med start 22:00. Playkanaler skulle visa underkortet, men tyvärr skulle det visa sig funka dåligt. Då hade det varit mycket bättre att visa underkortet på Kimura.se, Sportbladet eller Facebook. Men det visste man ju inte då, att det skulle strula det vill säga.
Några timmars lugn på hotellet gjorde gott och sen var det dags. Time For Superior Action som Janne Westerlund sa lite senare i buren. Jag kom till arenan exakt 17:30 och vi började förbereda oss för galans start kring 19:15. Det var som vanligt på svenska större galor många man kände igen. Allting från fighters till tränare och även andra arrangörer. Malmö Arena fylldes rätt långsamt i början men innan galastart var det så gott som fullsatt. Något som slagit mig redan innan var hur bra sikt många måste haft i publiken och att det är en arena nästan som gjord för kampsport.
När galan äntligen var igång fanns det bara en enda sak i hela världen för mig och det var: ”Superior Challenge 8”. Tillsammans med Omar Bouiche och ibland Arben Latifi skulle kommenterandet visa sig vara riktigt kul.
Undertecknad och Omar…
Simon Sköld hade onekligen en bra gameplan mot Svenska mästaren i Shootfighting Michel Ersoy. Planen var att dyka under Ersoys slag och med timing från karaten och Simons konstant förbättrade grappling samt brottning blev det också just det som avgjorde matchen. Kimura Talent 1-fightern Simon Sköld slog Kimura Talent 2-fighter Michel Ersoy på enhälligt domslut.
Redan efter en match började jag känna att min röst knappast skulle hålla om jag skulle fortsätta ”skrika” som jag gjort dittills. Omar hade rollen som expertkommentator och jag skulle förvisso använda min kunskap men vara lite mer pådrivande och inte minst visa passion.
I den andra matchen såg vi Sadri Kelmendi som är en av tränarna på Forca Fighting i Solna. Han mötte Julius Zurauskis som precis som Sadri blev riktigt trött desto längre matchen pågick. Sadri hade övertaget, men tempot gick ner hela tiden. I tredje ronden fick tillsist Sadri utdelning och vann genom en submission. Sadri brände mycket krut i början av matchen och lärde sig säkert mycket. Denna match var kvällens tråkigaste.
I den tredje matchen för kvällen möttes Bilal Musa från Malmö och Edris Rafigh som ni känner igen från Kimura Talent 2. Jag skulle inte vilja säga att jag underskattade Edris, men jag tänkte innan matchen att han skulle få det grymt svårt mot en landslagsbrottare som brottare i Bundesliga. Edris visade dock hur mycket han utvecklats under året och var
otroligt nära faktiskt att vinna över Bilal. Vid ett läge kastade Edris Bilal så han ramlade rakt på skallen. Jag hade Bilal som vinnare och det mycket genom kontroll. Edris kommer vi nog få se mer av skulle jag tro. En tuff och jämn match där Malmöiten stod som segrare på delat domslut.
I kvällens fjärde match vann Farshad Farsiani på en giljotin mot Åke Bergvall i första ronden och sen var det dags för nästa herre från Malmö: David Glasnovic…
David Glasnovic är en meriterad Taekwondo-utövare som tillhört landslaget och vunnit massvis med tävlingar. Han har även ett svart bälte i BJJ och som brunbälte vann han silver i EM. 39 år gammal var det förstås en fråga om Glasnovic möjligen skulle vara för gammal, men så var icke fallet. Sharyar Sazesh är en game fighter, men han fick problem mot Glasnovic. Faktum är att det snackats innan matchen om att Glasnovic kanske inte ens borde fått gå mot Sazesh då hans erfarenhet inom MMA-tävling var så ringa, men dessa nejsägare kunde inte få mer fel. Glasnovic imponerade och vann på ett benlås i första ronden. Sazesh fick tyvärr väldigt ont i benet och haltade ut.
Underkortet flöt på och jag började känna mig varm i kläderna. Det var rätt bra tryck i arenan och publiken bjöds på ännu ett stopp i första ronden då fransmannen Patrick Vallée vann på ett armlås i första ronden mot Martin Wojcik.
Det var då dags för huvudkortet och här har säkert flera av er sett matcherna. Yosef Ali Mohammad dominerade den stackars motståndaren Denis Sokol och vann så gott som direkt i rond 1. Yosef ser otroligt bra ut och det finns en aura runt honom som bara säger en sak: vinnare. Nu måste förstås Yosef bli lite tuffare matchad och det ska bli kul att följa hans karriär den saken är säker.
Superior Challenge 8 bjöd sammanlagt på passande nog 8 stycken avslut och det av totalt 12 matcher.
I den andra matchen av huvudkortet möttes Martin Ahktar och Leandro Gontijo. Ahktar försvarade sig grymt bra på marken och var sånär på väg att bli utstrypt. Han slet som ett djur och i andra ronden var han den stackare och kunde vinna på en TKO med endast 2 sekunder kvar av ronden. Domarens beslut att stoppa blev ifrågasatt och på hotellet sen så pratade också Gontijo om att lämna in en protest till Svenska MMA Förbundet. Det är antagligen lönlöst att lämna in en protest angående ett beslut taget av domaren som hade mycket god uppsikt bredvid de tävlande. Gontijo lär vara lite bitter på Sverige då han ju i Battle of Botnia blev missförstådd av domaren att han ville ge upp vilket han aldrig ville.
En del av er märkte att något skedde med burens ena dörr och det var så att en kille från publiken stormade in i buren och var aggressiv. Burdörren gick då sönder och under tiden det var reklam på TV så jobbade två killar febrilt med att svetsa och laga dörren. Dessa två killar var lite roliga. De satt under galan precis bredvid mig och jag påpekade innan galans start att de väl antagligen skulle ha minst att göra och med så bra platser. De skrattade och förklarade att ifall det dock händer något så skulle det vara allvarligt.
Efter matchen mellan Aktar vs. Gontijo var det dags för ännu en Malmöit, nämligen, Malik Arash Mawlayi. Motståndaren till Malik var David ”One more” Round från England. Engelsmannen var vild och vågad och såg närmast ut att gilla att få stryk. Hans förluster har främst kommit på submission och Malik ändrade inte den trenden utan tog hem segern på en Rear Naked Choke i första ronden.
Omar var väldigt nervös när det blev dags för Matti Mäkelä att ta sig an James McSweeney som hade vunnit 6 av sina senaste 7matcher. Matti, som förlorat några veckor tidigare i Danmark, såg lite som att han var hårt matchad. McSweeney såg både arg och vältränad ut.
Matti gav allt och lite till. Han gjorde utan tvekan sitt livs match och visade upp sitt gyllene hjärta på en overhead. McSweeney eller Matti kunde ses som vinnare i rond 1 men Matti hade medvind med sig in i andra med tanke på hur den första slutade. I andra ronden vann faktiskt Matti Mäkelä och precis som jag skrev i min genomgång inför galan så kan man inte annat än buga till den här killen. En del fattade då inte riktigt varför jag skrev så men nu var det nog uppenbart varför. En underhållande och spännand match helt klart. Matti berättade för mig efter matchen sen att han känt lite ”gulp” när han sett en intervju med McSweeney innan galan, men han upplevde också att hans motståndare blev trött och att han kunde ta honom.
David Bielkheden tog sig an Marcus Davis i galans nästsista match. David kom in med en liten homage till sin gamla tränare och såg allmänt lugn ut. Jag var lite orolig innan matchen att David skulle ha problem att tända till, men i matchen visade han att han absolut är att räkna med ännu. Marcus Davis var väldigt hungrig och berättade för mig tidigare på hotellet att han ville bevisa att han fortfarande hade ”det”. Inget snack om
saken, Marcus Davis och David Bielkheden var mycket jämna i rond 1. Jag och Omar ansåg att ronden var 50/50 och det får jag nog hålla med om även nu när jag fått chansen att studera ronden i detalj. Den andra ronden kroknade båda en aning och den vanns av Davis. Den tredje ronden var även den jämn och hade det inte varit för att David såg ut att bli för trött där så hade han absolut kunnat ta hem matchen. Ungefär så resonerade jag och Omar och det var inga konstigheter. Matchens poängdomare såg Davis som segrare. Huruvida någon rond gick till David eller ej fick jag aldrig reda på. Jag har sett att jag mottagit en del kritik för mina uttalanden om att David kunde ses som vinnare och det
måste jag nog tyvärr avfärda som okunnighet. MMA är en sport med regler och poängkriterier. Det var absolut ingen kontrovers att Davis vann, men det hade faktiskt inte varit det om David vunnit. Men det är också alltid lättare när man ser på repriser att en del ”nedslagningar” aldrig träffade annat än en arm osv.
Huvudmatchen var intressant. Jag hade tagit reda på så mycket som möjligt om Jorge Oliveira, men något han hemlighöll var hur lite han tränat senaste året. Hade jag känt till det hade jag nog inte trott att Jorge var den jokern jag ansåg honom vara. Ilir kämpade en smart fight och red ut en stabil seger som gav honom bältet i lätt tungvikt.
Superior Challenge 8 var slut och jag var också helt slut. Jag och min gamle barndomsvän Daniel (han filmade intervjuer), som bor i Köpenhamn, hängde lite innan han återvände över bron(Broen).
Helgen var verkligen fullspäckad och det var förstås kul för Malmö att en såhär stor gala kom till stan.
Tack för en bra helg!
