Michael Bisping skadade sig innan matchen mot GSP

I november förra året skulle den dåvarande mellanviktsmästaren Michael Bisping försvara sitt bälte mot den forne welterviktsmästaren Georges St-Pierre under UFC 217. Bisping förlorade då i tredje ronden via submission (rear-naked choke).

Bisping berättar nu att han skadade sig under träningen den sista veckan innan mötet, men engelsmannen använder inte detta som ursäkt för förlusten.

Via ‘The True Geordie Podcast’:

I actually tore the cartilage in my ribs the week before the fight. It was the final training session, we shouldn’t have done this sparring session, this sounds like an excuse. I didn’t talk about it at the time because it sounds like you’re making excuses but the reality was on the friday before we flew to new york, dean [ammasinger] was out there, he was helping me a little bit and he shot in for a double leg takedown like his life depended on it. Ran me across the octagon,

I went down and he landed on top of my ribs. Generally that would be fine, but as soon as I went down, I felt something rip so I couldn’t move, I couldn’t rotate, I couldn’t do anything.

I got to new york and I was having treatment on it everyday, it was an absolute nightmare. So people said to me ‘you looked a little stiff in there, michael’. Yeah, I was stiff for a very good reason. I tore the cartilage in my ribs but it was a big fight, a lot of money on the line, and as a fighter you still think you can do it.

It wasn’t my best performance, it didn’t go my way, but not taking anything away from Georges. God bless him, good for him, he got the job done.

Bisping tog efter detta en ytterligare match på kort varsel, när han hoppade in för Anderson Silva i matchen mot Kelvin Gastelum under UFC Shanghai. Bisping förlorade då via en knockout redan i första ronden.

Den forne mästaren Bisping förväntas nu gå en sista match innan pensionen och tidigare ryktades detta bli mot Vitor Belfort i London. Nu kan det eventuellt bli en trilogi mot Luke Rockhold, men det återstår att se vad som händer.

Läs mer
0
Dana Sad
Dana Happy

Tyron Woodley funderar på att gå upp till mellanvikt

tyron-woodley-2Tyron Woodley är nuvarande mästare i UFCs welterviktsdivision. Enligt ett inlägg på twitter av sportjournalisten Mike Bohn, planerar Woodley gå upp en viktklass och alltså tävla i mellanvikt. Anledning ska vara för att få en chans mot legendaren George Saint-Pierre som nyligen besegrade Michael Bisping i en titelmatch om mellanviktsbältet:

Om detta stämmer får tiden utvisa. Tyron Woodley sågs senast besegra brasilianaren Demian Maia via domslut.

Läs mer
0
Dana Sad
Dana Happy

Video
MMA-Panelen: UFC 217 var utan tvekan årets bästa gala

I dagens MMA-Panel går vi igenom årets bästa gala, UFC 217!

Nadde bryter ned huvudmatchen samt co-main event för UFC Fight Night 120 – Dustin Poirier vs. Anthony Pettis samt Diego Sanchez vs. Matt Brown.

Vi har även en exklusiv intervju med världsmästaren i amatör-MMA, tungviktaren Irman Smajic!

[contentblock id=26 img=html.png]

Läs mer
0
Dana Sad
Dana Happy

UFC 217 – Eftertankar: The GOAT is back!

Detta var UFCs andra besök i Madison Square Garden. Det var det första besöket utan deras megastjärna Conor McGregor. UFC 205 var en total succé med över 20,000 betalande åskådare och en gate på $17.7 miljoner. Det är dock unika siffror som inte kan användas för en rättvis jämförelse. Som underhållning kan dock UFC 217 mäta sig med 205:an.

Precis som förra året toppade UFC kortet med tre titelmatcher. Därutöver fanns det ytterligare några godbitar på kortet, men trots detta gick biljettförsäljningen länge trögt. Det tog sig dock på slutet och de som valde att köpa biljett, eller ppv, blev sannolikt nöjda med sitt köp.

Själva galan

När mma är bra så har det allt. Spänning, intensitet, överraskningar, stora prestationer, starka känslor och mycket mer. Igår var en sådan kväll. En magisk mma-kväll som bjöd på allt och efteråt lämnade oss utmattade men nöjda.

Underkortet var helt okej. Flera minnesvärda matcher och några som vi kanske helst vill glömma. Huvudkortet var dock något utöver det vanliga. Vi fick 3 nya mästare på en och samma kväll. Det var det nog ingen som hade väntat sig. Matcherna höll dessutom god, eller i vissa fall fantastisk, kvalitet.

En glad Dana White på post-fight presskonferensen berättade att man hade 18.201 åskådare med en gate på 6,2 miljoner dollar, samt att eventet trendar mot över 1 miljon ppv:s –  vilket om det stämmer är mycket bra. Det innebär i så fall att det är det mest framgångsrika kortet under 2017.

Låt oss gå igenom hur kvällen utspelade sig och vad de olika matcherna gav oss.

185 lbs.: Michael Bisping vs. Georges St-Pierre

Han är tillbaka – GOAT är tillbaka!

George St-Pierre kommer in till oktagonen för första gången på 4 år och han ser lite spänd ut. Inget konstigt med det. MIchael Bisping kommer in med sedvanlig attityd och intensitet. MSG välkomnar mästaren med burop. Han svarar med ett hånflin.

GSP ser förvånansvärt bra ut i första ronden som han vinner. Bisping kommer ut i andra och håller högt tempo. GSP ser trött ut redan i inledningen av andra. Bisping som börjar bli uppvärmd tar över alltmer, använder sin höga frekvens och plockar hem ronden. Tredje ronden är ett krig. Det böljar fram och tillbaka tills dess att GSP träffar och sänker Bisping med en hård vänsterkrok. Han går in för avslut på marken och när Bisping är på väg att ta sig upp så tar GSP ryggen och applicerar en tight rear naked choke – 4.20 in i tredje ronden. Bisping väljer att somna framför att klappa (“bad ass”).

Wow – GSP såg alltså trött ut redan i andra ronden och det var inte utan att man började fundera på om det emotsedda återtåget var på väg att ta slut. Bisping var på väg att ta över matchen när mästaren, den nygamle, lyckades med det omöjliga. Han gjorde det och han såg bra ut när han gjorde det. Han tog risker, visade fint stående, hanterade motgång och stod upp bra.

– GOAT är tillbaka. GSP är tillbaka.

135 lbs.: Cody Garbrandt vs. T.J. Dillashaw

And the new!

Otroligt spännande och högklassig match. TJ Dillashaw rörde sig fint. Han flyter runt och är mycket svår att läsa. Cody Garbrandt var 100% fokuserad och avlossade blixtsnabba och stenhårda slag. Han är ruskigt bra. I sista sekunderna av första ronden träffade Cody med en kort höger och sänkte TJ som kom att räddas av gonggongen.

TJ kommer ut till andra och förefaller ha återhämtat sig. Han har anpassat sin strategi och håller sig på sparkdistans, varifrån han avlossar farliga tekniker. Han sänker Cody med en huvudspark men Cody studsar tillbaka upp. Intensiteten ökar och i en slagväxling träffar TJ med en höger som på nytt sänker Cody. TJ dyker på honom med ground and pound och Dan Mirgliotta går in och bryter matchen. TJ Dillashaw via TKO.

Cody Garbrandt såg riktigt vass ut. Han är en läskigt begåvad fighter med framtiden för sig. Dillashaw är långsammare än Cody – påtagligt långsammare – men han har ett väldigt varierat, svårläst och farligt game. Han är erfaren, anpassningsbar och kan hantera motgångar. Han var av många uträknad på förhand men visade att han är en världsklassfighter. Han blir den förste att besegra Garbrandt. Otroligt imponerande. Fantastisk match, fantastiska fighters och en fantastisk rivalitet. Gott folk, vi kommer att få mer av detta. Grattis till oss.

I intervjun efteråt kallar TJ ut Mighty Mouse och meddelar att kommer till 125 lbs. för musens bälte.

115 lbs.: Joanna Jedrzejczyk vs. Rose Namajunas

There’s a new queen in town!

Rose Namajunas såg obehagligt fokuserad ut när hon kom in till tonerna av Oasis. Joanna Jedrzejczyk var sitt vanliga jag. Intensiteten var total när Big John gav dem instruktioner inför fighten.

Rose verkade ha någon form av aura runt sig. Hon såg läskig ut. Hon kliver in helt utan respekt och visar att detta kommer att bli ett krig. Hon står upp mot Joanna och viker inte en tum. Rose ”Thug” Namajunas sänker Joanna med en hård vänster krok och avslutar med ground and pound. Joanna klappar pga slag vid 3.03 i första ronden. Sjätte titelförsvaret, där tog det stopp.

Rose Namajunas slår hårt, mycket hårt för en tjej på 115 lbs. Hon är the real deal. And the neeeeew straw weight champion of the world.

Så, vad lärde vi oss denna kväll? Jo, att Joanna Jedrzejczyk uppenbarligen har en ganska känslig haka. Att Rose Namajunas har ett ruskigt starkt psyke och är riktigt vass. Genom hela upptakten till matchen har hon stått emot Joannas psykningar. Med stoiskt lugn och totalt fokus har hon stängt ute allt utom det hon behövt fokusera på. Medan andra titelutmanare har varit halvt slagna på förhand av Joanna, pga av psykningar och aura av oslagbarhet, så var Rose som en tidsinställd bomb som bara väntade på att få kliva in i buren och brisera. Det var just vad hon gjorde och det resulterade i ett mästarbälte och Jedrzejczyks första förlust.

170 lbs.: Stephen Thompson vs. Jorge Masvidal

Välkomna till Thompsons strikingskola!

Stephen Thompson intar sedvanlig bred karate-stance, börjar studsa på lätta fötter och sen sätter han igång. Han håller sig på avstånd, just utom räckhåll och plockar poäng med sina tekniker. Han är löjligt snabb och hans precision är optimal. Han ser riktigt bra ut.

Jorge Masvidal – hans nya fina frisyr, den fluffiga Dressman-looken, funkar inte riktigt med hans bad boy-personlighet. Men bortsett från det så inleder han avvaktande. Han tvekar och avlossar inte som han borde. Han kommer inte in på Thompson. Han kommer över huvud taget in i matchen och visar frustration. Inte bra mot Wonderboy. Precis som vid tidigare tillfällen så lyckas han inte prestera i de riktigt viktiga matcherna. Han hade här chansen att positionera sig som titelutmanare men föll än en gång på målsnöret. Enhälligt domslut och en solklar vinst för Wonderboy. Inte den mest underhållande match vi sett men inte desto mindre en imponerande vinst för Thompson.

– I intervjun efteråt är han sedvanligt respektfull och ödmjuk – en riktig ”good guy”.

185 lbs.: Paulo Borrachinha vs. Johny Hendricks

New Vitor!

Paulo Borrachi….Costa, som tröttnat på att kallas för “Borrachinha” (det lilla fyllot) kommer in och ser ut som en ung Vitor Belfort, som en ung bodybuilder – Costas fysik är verkligen något utöver det vanliga. Johny Hendricks ser ut som – ja, som en liten skäggig farbror. Men han är en jäkligt tuff farbror.

Hela första ronden käkar han brutalt hårda sparkar och slag men biter ihop och svingar tillbaka. Den andra ronden fortsätter som den första och ganska snart får Costa fäste med sina brutala tekniker. Efter 1 minut och 23 sekunder kliver Big John in och bryter matchen. Han anser att Hendricks har fått tillräckligt med stryk.

– Costa är en skrämmande ung striker. Johny Hendricks är snart arbetslös. Han dök upp på invägningen och förvarnade alla närvarande om att han troligen skulle missa vikten. Igen. Han blev sedan lika förvånad som alla åskådare när han trots allt klarade 186 lbs. Det här håller inte längre.

155 lbs.: James Vick vs. Joe Duffy
Uppercuuut!

Mycket fin teknisk boxning från Joe Duffy som pressar framåt i första ronden. I andra blir Duffy avvaktande och statisk. Nu tar Vick över och styr matchen fram tills dess att han träffar med en hård uppercut, med bara sekunder kvar av andra ronden. Domaren bryter samtidigt som signalen går. Vick tar en imponerande skalp när han vinner på TKO.

James Vick är bra – han är dessutom obegripligt lång för att vara lättviktare – 6,3′. Han blir ett problem för många på topp 15. Om någon av dem vågar möta honom.

265 lbs.: Walt Harris vs. Mark Godbeer

Diskvalificering.

Walt Harris kommer ut till Nirvana. Oväntat för en atletisk jätte på 6,5′. Han inleder starkt med bra stående och efter en fin nedtagning kontrollerar han från topposition. Sen går det snabbt utför. Knä mot scrotum av Harris (ouch!) och när domaren går in och bryter pga den otillåtna tekniken så beslutar Harris att passa på och skicka iväg en hård huvudspark som rockar Engelsmannen rejält. Hur tänkte han här egentligen?

Läkaren bryter matchen och Harris diskvalificeras – vilket innebär att Godbeer döms som segrare. The Big Ticket dominerade matchen men gav bort den med en oavsiktlig pungträff, följt av en idiotisk move.
– Vi tittare blev blåsta på en halv match… Fan.

205 lbs.: Corey Anderson vs. Ovince Saint Preux

Nasty head kick KO!

Ovince St. Preux är kraftfull både med slag och sparkar – mycket farlig stående. Men han kommer in på kort varsel och det är svårt att bedöma hans form. Corey Anderson ser avslappnad ut. Han implementerar sin brottning och använder konstant press mot buren. Han grindar sakta ner OSP som blir allt tröttare under matchen. Anderson leder med 2-0 i ronder inför tredje och allt ser bra ut. I tredje ser OSP rejält trött och sliten ut, när han plötsligt släcker Corey med en otäck huvudspark. Boom… Otäck “walk away” KO.

– OSP avslutar med att ”kalla ut” Ilir Latifi för en fight den 30 december. Den tar vi!

170 lbs.: Mickey Gall vs. Randy Brown

“Dana White’s: Looking for a refund”

Randy Brown från Queens, N.Y. är sjukt lång. Han är dessutom flera nivåer bättre än Mickey Gall i det stående. Det blir pinsamt uppenbart och Gall ser väldigt grön ut i första ronden. Brown dominerar första ronden, först stående och därefter från topposition. I andra ronden hamnar de återigen på marken men Gall sveper Brown i inledningen och dominerar från toppen hela ronden. I tredje ronden är det Brown som dominerar från topposition. Han vinner ett enhälligt domslut i en bedrövlig match.

Både nybörjaren och långskranken visar att de inte, åtmi inte ännu, hör hemma på ett kort som detta. Kanske inte ens i UFC, så låt oss glömma, gå vidare och aldrig mer tänka på de 15 minuter vi förlorade.

265 lbs.: Curtis Blaydes vs. Aleksei Oleinik

Märklig match, ännu märkligare avslut.
Sammanlagt 505 lbs. – det är mycket man i buren.

Galen första rond i mycket högt tempo för att vara två tungviktare. Blaydes visar skaplig teknik och snabba händer. Aleksei Oleinik, ja han svingade vilt med sin usla teknik innan han blev rejält skakad i slutet av första ronden. Men ryssen har hård skalle och lyckades överleva. Sen tog han ännu mer skada i början av andra ronden. Efter en mycket märklig situation, med vad som såg ut att vara en illegal teknik, stoppade ringläkaren matchen. När domaren beslutar att titta på ”instant replay” medför detta att matchen stoppas – orsaken till stoppet var inte otillåten teknik utan troligen pga att Oleinik sa att han var för skakad och därför gav man segern till Blaydes. Märklig situation, men troligtvis helt korrekt.

12-rankade Blaydes såg bra ut. Han är atletisk och rörlig som en 260-pounds mellanviktare. En inte alltför skärpt ung man, men det är ju heller inte därför vi betalar för att se honom.

Vi fick bara en halv match – vi blev blåsta på andra halvan. Det är inte okej.

135 lbs.: Ricardo Ramos vs. Aiemann Zahabi

Whaaat!

Ynglingen från Campinas, Sao Paolo, står för kvällens första skräll. En intensiv, jämn och smått underhållande fight. Första ronden innehöll en del grappling och vilda scrambles. Andra ronden var mer kontrollerad. Det stod 1-1 i ronder inför tredje. Då tog det slut – snabbt och brutalt. Det är ett sådant avslut som man behöver se reprisen på 2-3 gånger för att kunna ta in vad som just hände.

Det som hände var att Ramos sänkte Zahabi med en ”spinning elbow” från helvetet.

Lillebror Zahabi har just blivit förevigad på sämsta möjliga vis. Lite som när Hendo tok-KO’ade Bisping. Vissa KO’s glömmer man aldrig. De spelas i highlight-filmer och fight promos i åratal. Detta är en sådan. Inte desto mindre en trevlig inledning på kvällen.

Sammanfattning

UFC 217 kommer att bli ihågkommen som en av de bästa galor vi sett. Den innehöll det mesta man kan önska sig – vi fick ett veritabelt mma-smörgåsbord och vi njöt. Galan öppnade dessutom upp för spännande framtida matchningar vilket vi är väldigt tacksamma för.

Efter ett kort med så många överraskningar och exceptionella insatser tar det vanligen några dagar innan känslor och intryck landar och låter sig summeras korrekt. Därför kommer vi sannolikt att få anledning att återkomma till vad som utspelade sig i Madison Square Garden den 4 november.

Håll utkik på Kimura – hovleverantör av mma-nyheter- de kommande dagarna för reflektioner och uppföljning av en magisk kväll för mma-fans.

_________________

Text: Kimuraredaktionen

Läs mer
0
Dana Sad
Dana Happy

Video
UFC 217 Embedded: Avsnitt 4

På lördag intar UFC för andra gången ett av världens mest kända sportarenor; Madison Square Garden i New York. Matchkortet för galan är lika spektakulär som deras första gala i New York, med hela tre titelmatcher där ett av dem är i mellanviktsklassen mellan mästaren Michael Bisping och den forne welterviktsmästaren Georges St Pierre. I de två andra titelmatcherna är i bantamviktsklassen mellan mästaren Cody Garbrandt och T.J Dillashaw och i stråviktsklassen mellan mästarinnan Joanna Jędrzejczyk och Rose Namajunes.

I videoklippet nedan kan ni se det fjärde avsnittet av UFC Embedded för UFC 217.

[contentblock id=26 img=html.png]

Läs mer
0
Dana Sad
Dana Happy

Video
Georges St Pierre: A Legend Returns

Om en vecka återvänder den forne UFC-mästaren i weltervikt, Georges St Pierre till Oktagonen efter flera års frånvaro. GSP kommer att möta den regerande mellanviktsmästaren Michael Bisping i New York på UFC 217, och inför kanadensarens comeback har UFC gjort en kort dokumentär om hans liv.

Ni kan ta del av filmen i klippet nedan.

Läs mer
0
Dana Sad
Dana Happy

Video
Michael Bisping och George St Pierre i hett möte efter presskonferensen

Efter den heta presskonferensen mellan GSP och Michael Bisping följde en om möjligt ännu hetare argumentation bakom scenen efter presskonferensens slut. Bisping var till synes upprörd över att George St Pierre knuffat honom under kvällens stare down. Båda hotade med att knocka den andra.

TMZ lyckades fånga hela händelsen. I videons slut får vi också se en varm scen som, som lättar upp inför UFC 217.

 

Läs mer
0
Dana Sad
Dana Happy

Freddie Roach: ”GSP har mycket mer kraft i mellanvikt”

Legendariske boxningscoachen Freddie Roach är i full gång med att försöka få den forne welterviktsmästaren George St-Pierre redo för hans match mot mellanviktsmästaren Michael Bisping under UFC 217 den 4 november. Och enligt den Freddy Roach har St-Pierre förbättrat sin boxning och har betydligt mer kraft idag än tidigare.

He’s getting better and better. He’s a little bigger, a little stronger than he has been in the past because this fight is going to be in a higher weight class. He has a little more weight on him, and he punches with a lot more power.

Roach kommer att spela en stor i George St-Pierres träningsläger och kommer även att finnas i kanadensarens ringhörna under UFC 217.

He did really really well. I’m going to be heading up to Montreal pretty soon. For six weeks, I’ll spend 3 days a week in Montreal, and 4 days here. He wants me in the corner. He wants me in the ring, in between rounds, and I said no problem.

Matchen mot Michael Bisping är George St-Pierres första i mellanvikt.

Läs mer
0
Dana Sad
Dana Happy

Söndagskrönikan: Med ansvar att underhålla

Så var UFC 214 över, den största galan hittills i år. Varenda match på huvudkortet förtjänar ett eget inlägg för sig, och de har alla väckt diskussioner bland fans. Men matchen mellan Woodley och Maia blev inte bara en snackis bland tittare, utan står också som ett exempel på en intressant frågeställning om hur mycket ansvar en fighter har att underhålla med sitt agerande i buren, samt om hur det ansvaret måste vägas mot den sportsliga drivkraften att vinna och behålla sin titel. UFC-presidenten Dana White menade efteråt på att ingen vill se Woodley fightas, och plötsligt blev därmed ett möte mellan Georges St-Pierre och mellanviktsmästaren Michael Bisping åter aktuellt, när det tidigare var sagt att vinnaren mellan Woodley och Maia skulle välkomna tillbaka GSP in i buren.

På förhand var Maia en knepig motståndare att ställas inför. Inte för att det fanns någon tvekan om vad som skulle behöva göras taktiskt, utan om den uppenbara svårigheten i att faktiskt genomföra det. Neil Magny, Matt Brown och Carlos Condit är tre toppfighters som alla gick samma öde till mötes när de förgäves försökte stå emot. Maia lyckades utan några större problem få den så viktiga nedtagningen, och agerade mänsklig ryggsäck tills han kunde krama livet ur dem. Inför titelfighten med Woodley kom jiu jitsu-fenomenet in med sju raka vinster i ryggen. Imponerande, men även unikt i den meningen att det aldrig var någon fråga bland de motståndarna om vad som hade behövts göra för att inte förlora.

Nyckeln för Woodley att behålla sitt titelbälte låg helt enkelt i att inte bli nedtagen. Sagt och gjort. De 25 minuter som utgjorde galans näst sista match blev rätt monotona. Med över ett tjugotal nedtagningsförsök som alla resolut stoppades av Woodley, blev Maias självklara väg mot vinsten avstängd. För varje dyk som inte åstadkom sitt eftersträvade resultat, kunde en desperation allt tydligare ses från brasilianaren, och till slut strålade den nästan ut inifrån buren. I slagväxlingarna fanns endast en avvaktande spänning, som ledde till passivitet. Med respekt för Woodleys kraft, respektive Maias förmåga att direkt utnyttja ett felsteg för att ta kampen till marken, blev den stående kampen en försiktig historia.

Vid slutsignalen vittnade Maias uppsvullna och blåslagna ansikte om intensiva bombardemang av nävar, åtminstone åt ett håll. Den statistiska sanningen var dock en annan – matchen slog med råge rekordet för det lägsta antalet träffar kämparna emellan i en welterviktstitelmatch som gått tiden ut, ett faktum som UFC-presidenten Dana White inte var sen med att påpeka vid presskonferensen efter galan. White fortsatte sedan kritiken med att dra slutsatsen att Woodley inte är en fighter som publiken vill betala för att se. Även om Woodley med framgång gjorde allt för att för att vinna – eller kanske snarare allt för att inte förlora, så var det precis det som kritiserades. ”You take no risks, you get no rewards”, avslutade White med att säga, och gjorde en tydlig anspelning på att matchen mellan GSP och Bisping nu var den som skulle bli verklighet. Några dagar innan på presskonferensen inför UFC 214 hade Dana White försäkrat Woodley om att han vid vinst skulle bli den återvändande kanadensarens motståndare, i en fight som säkert genererar stora inkomster genom GSP:s stora popularitet trots nära fyra års frånvaro från tävlande.

Uttalandena från UFC-presidenten delade många av fansen kring frågan om vad en fighter, och inte minst en mästare, förväntas erbjuda fansen. Det är lätt att förstå sig på Woodleys agerande. Sportsligt sett gjorde han vad många kännare skulle anse vara tekniskt rätt och rimligt. Neutralisera motståndarens styrkor och framhäv dina egna. En fighter når aldrig världsmästarstatus utan hänsyn till den grundprincipen i mma. Må vara att Woodley nu tycktes hamna i en defensiv sits där han inte förde dansen, utan snarare att all ansträngning och koncentration gick till att inte falla offer för Maias spetskompetens. Men å andra sidan skulle man också kunna argumentera för att utmanaren är den som har något att bevisa, och därmed bör bjuda upp till dans. Woodleys tränare Din Thomas kommenterade i all enkelhet balansen mellan sport och underhållning såsom att: ”If winning wasn’t the ultimate goal of a sport, then why have a winner? Why not just have entertainment? The reality is, this is a sport and you gotta do what you gotta do to win.”

Jag är fullt benägen att instämma i Thomas argument, även om jag samtidigt kan förstå Dana Whites poäng. Utan åskådare som är villiga att betala finns ingen ekonomisk grund för fighters professionella existens. Att publikt kritisera en mästare som inte kan klandras för annat än att ha haft en pragmatisk approach till sitt tävlande, är däremot inte alls snyggt. Jag vill tro att många fans ändå borde vara på Woodleys sida i diskussionen, trots att det lätt kan medges att matchen saknade riktig intensitet och spänning. Som professionell idrottare måste det främsta ansvaret vara att tävla för att vinna. I vilket fall som helst lär en viss Michael Bisping vara nöjd över att Woodley prioriterade det före underhållningsvärdet.

Läs mer
0
Dana Sad
Dana Happy

Video
Michael Bisping svarar GSP: ‘Let’s Do It In October, Canada’

En möte bokades tidigare mellan mellanviktsmästaren Michael Bisping och forne welterviktsmästaren Georges St-Pierre, men ännu finns inte något datum klart. Bisping hotade tidigare med att ge titelmatchen till topprankade Yoel Romero om matchen inte blir av innan juli, men det verkar nu som att engelsmannen nu är villig att vänta några månader till.

St-Pierre berättade för några dagar sedan i ett meddelande på Instagram att han kan gå match i oktober. Bisping har nu svarat att han tycker att de två bör möta varandra i Rogers Centre i Toronto, Kanada i oktober.

Via ‘Skip2MyMMA’:

[contentblock id=26 img=html.png]

Läs mer
0
Dana Sad
Dana Happy