Michael Bisping skadade sig innan matchen mot GSP

I november förra året skulle den dåvarande mellanviktsmästaren Michael Bisping försvara sitt bälte mot den forne welterviktsmästaren Georges St-Pierre under UFC 217. Bisping förlorade då i tredje ronden via submission (rear-naked choke).

Bisping berättar nu att han skadade sig under träningen den sista veckan innan mötet, men engelsmannen använder inte detta som ursäkt för förlusten.

Via ‘The True Geordie Podcast’:

I actually tore the cartilage in my ribs the week before the fight. It was the final training session, we shouldn’t have done this sparring session, this sounds like an excuse. I didn’t talk about it at the time because it sounds like you’re making excuses but the reality was on the friday before we flew to new york, dean [ammasinger] was out there, he was helping me a little bit and he shot in for a double leg takedown like his life depended on it. Ran me across the octagon,

I went down and he landed on top of my ribs. Generally that would be fine, but as soon as I went down, I felt something rip so I couldn’t move, I couldn’t rotate, I couldn’t do anything.

I got to new york and I was having treatment on it everyday, it was an absolute nightmare. So people said to me ‘you looked a little stiff in there, michael’. Yeah, I was stiff for a very good reason. I tore the cartilage in my ribs but it was a big fight, a lot of money on the line, and as a fighter you still think you can do it.

It wasn’t my best performance, it didn’t go my way, but not taking anything away from Georges. God bless him, good for him, he got the job done.

Bisping tog efter detta en ytterligare match på kort varsel, när han hoppade in för Anderson Silva i matchen mot Kelvin Gastelum under UFC Shanghai. Bisping förlorade då via en knockout redan i första ronden.

Den forne mästaren Bisping förväntas nu gå en sista match innan pensionen och tidigare ryktades detta bli mot Vitor Belfort i London. Nu kan det eventuellt bli en trilogi mot Luke Rockhold, men det återstår att se vad som händer.

Läs mer
0
Dana Sad
Dana Happy

Valentina Shevchenko tycker att Jedrzejczyk bör få returmatch mot Namajunas

Under UFC 217 skulle den regerande stråviktsmästarinnan Joanna Jedrzejczyk försvara sitt bälte mot utmanaren Rose Namajunas, men blev sedan av med bältet efter en knockout i första ronden.

Jedrzejczyk har sedan dess försökt att få en direkt returmatch, som hon anser att hon förtjänar eftersom hon varit innhavare av titeln under väldigt lång tid. Enligt henne själv kommer hon att få det.

Det här berättade Jedrzejczyk via ‘InTheCagePL’:

I already spoke to the UFC, and my return is set. My next fight will be for the title belt. I don’t know if Rose is going to want to fight in a month, in January or in February. I’ll spend the next two months in Poland with my family.

Bantamviktsutmanaren Valentina Shevchenko håller med om att en direkt returmatch borde bli av.

Via ‘BJPenn Radio’:

I think it will be very fair to give them rematch. I think it will be good fight because Joanna will train much stronger maybe, and she will be more focused on the fight. But I think it will be great fight. But the same, like I said before, it doesn’t change nothing. Rose, she’s different fighter than she was for example, a few years ago. Now she’s ready to be the champion, and I think she will be very good and very good champion for her weight class division.

Shevchenko förbereder sig just nu för att gå ner till flugvikt då UFC kommer att införa divisionen. Jedrzejczyk har tidigare uttryckt intresse för viktklassen och det kan mycket väl bli möjligt att de två kommer att mötas där i framtiden.

Läs mer
0
Dana Sad
Dana Happy

Video
Georges St-Pierre: Mitt team tyckte att det var en dålig idé att möta Bisping

Den forne welterviktsmästaren Georges St-Pierre (26-2) segrade senaste mot mellanviktsmästaren Michael Bisping (30-8) under UFC 217, efter att ha varit borta från sporten under 4 års. Han blev då  en utav de få i UFC som tagit hem ett bälte i två viktklasser.

Enligt St-Pierre uppstod det dock en del konflikt mellan honom och andra i hans lag, då man tyckte att det skulle bli en för stor utmaning att ta sig  an Bisping efter så lång frånvaro. Utöver detta skulle han också gå upp till en viktklass som han inte var van att slåss i.

Det här berättade St-Pierre om sin comeback och segern via ‘MMAJunkie’:

[contentblock id=26 img=html.png]

What I’ve done, it’s never going to be taken away from me. It’s something I will keep for the rest of my life. Maybe one day I will go through some negative thing in my life. I will be able to think back about that moment, and it will make me smile. That’s what it is what people don’t understand. I do this to live a moment. (UFC 217), I lived a moment.

I feel very privileged to live that moment. It was a big risk, but bigger the risk, bigger the reward. Even though a lot of people in my entourage told me it was a bad idea, I always trusted my myself and I always believed I was able to do it, and I did it and I’m very proud.

Om St-Pierre nu kommer att försvara bältet i mellanvikt kommer han då att bli tvungen att möta Robert Whittaker.

Whittaker har 8 raka segrar bakom sig och har segrat över de två topprankade i divisionen, Yoel Romero och Ronaldo Souza. 36-årige St-Pierre har megivit att det inte finns någon garanti att han går match igen, då han inte vill stanna i oktogonen för lång tid och ta för mycket stryk. Det är även viktigt för kanadensaren att avsluta karriären på ett bra och värdigt sätt.

The goal in this game is to retire on top, to not leave too late like a lot of guys like Muhammad Ali. They made the mistake of believing they were on top, but when you start to get a little bit greedy thinking that you’re special – we’re all human beings, and nobody is invisible. There’s no such thing as being the strongest man. When I was young, I wanted to do MMA because I wanted to be the strongest man. There’s no such thing. I realize now. Everybody can beat everybody on any given day.

Läs mer
0
Dana Sad
Dana Happy

UFC 217: Starka PPV-siffror för Georges St Pierres comeback

De preliminära PPV-siffrorna för ett av årets största galor, UFC 217, är inne och det verkar som att organisationens andra gala i New York blev en tittarsuccé.

Galan som innehöll hela tre titelmatcher ska enligt MMAfighting.com de initiala siffrorna peka på en försäljning på över 875,000 PPV enbart i Nordamerika. Om siffrorna stämmer innebär det att det är årets mest sålda gala, med drygt 15 000 fler sålda PPV än UFC 214, och den bästa sedan UFC 207 som toppades av Ronda Rousey och Amanda Nunes.

En av anledningarna till att galan sålt så bra kan vara kopplad till Georges St Pierres comeback i Oktagonen efter fyra års frånvaro. GSP som är en av Kanadas största idrottsprofiler gick upp en viktklass och tog sig an Michael Bisping om mellanviktsbältet. Om rapporten stämmer betyder det att detta är den näst mest sålda galan där Georges St Pierre gått huvudmatchen.

Siffrorna är preliminära och räknar ej in antalet sålda PPV online samt i Australien. Enligt UFCs Dana White kommer den totala siffran hamna över en miljon sålda PPV.

Läs mer
0
Dana Sad
Dana Happy

Krönika: Michael Bisping – vad blir nästa steg för The Count?

Redan innan han klev in i buren för att ta sig an Georges St-Pierre visste Michael Bisping att hans långa karriär närmade sig sitt slut. Han gjorde professionell debut 2004 och har hunnit bli 38 år. Han har under hösten talat om en snar pension – att han bara hade en eller ett fåtal matcher kvar i sig.

Bisping kom in i UFC redan 2006 och den ärrade kämpen fick möjlighet att se sin dröm gå i uppfyllelse när han den 4 juni 2016 besegrade Luke Rockhold och blev UFC-mästare i mellanvikt. Blott fyra månader senare försvarade han bältet genom att besegra Dan Henderson i en tuff femronderskamp. I lördags tog det dock slut – Bispings tid som titelhållare hade nått vägs ände. Bisping förlorade matchen och titeln via submission i tredje ronden mot en nytänd Georges St-Pierre. Det var inte någon dålig insats av Bisping utan han såg ut ungefär som vanligt. Problemet var bara att hans motståndare var lite för bra. Just i lördags räckte inte grevens verktyg och egenskaper mot en hungrig och mycket vass Georges St-Pierre. Bisping förtjänar beröm för hur han hanterade förlusten. Inga ursäkter eller bortförklaringar över huvud taget. Han berättade att han var i god form, mentalt och fysiskt, när han klev in i buren. Han berömde St-Pierres insats och var tydlig med att ”the better man won tonight”. Det hedrar honom.

Frågan är vad Bisping ska göra nu. Ska han pensionera sig eller ska han fortsätta tävla – och om han fortsätter tävla vem ska han i så fall möta? Inför matchen mot St-Pierre pratade Bisping om en möjlig pensionering efter matchen. Han backade sedermera från dessa uttalanden och sade att han har ytterligare någon eller några matcher kvar i sig, ett budskap som han höll fast vid efter matchen. Bisping sade också att han inte var beredd att avsluta sin karriär med en förlust utan hade för avsikt att fightas igen – möjligen när UFC besöker London i mars 2018. Någon omedelbar pensionering är alltså inte aktuell. Hur många matcher ytterligare han tänker sig har han inte specificerat men vi får anta att det, mot bakgrund av prat om pensionering, inte handlar om mer än ett fåtal.

Vem ska han då möta härnäst? Det finns ett flertal intressanta alternativ. Mycket beror dock på hur Bisping ser på återstoden av sin karriär – vill han fortsätta testa sig mot de bästa eller vill han trappa ner. Valet av motståndare beror självklart även på vad UFC vill.

Luke Rockhold – Bisping och Rockhold har mötts två gånger redan. Detta är två män som verkligen ogillar varandra, något som blev mycket tydligt i samband med deras andra möte. I den första matchen vann amerikanen övertygande. I returmatchen som gällde mellanviktstiteln vann Bisping en skrällartad KO-seger i första ronden och tog bältet från en minst sagt förkrossad Rockhold. Även efterspelet kom att präglas av hårda ord dem emellan. Med tanke på deras gemensamma historia vore en tredje och avgörande match högst rimlig. Rockhold kommer dock från en vinst och är sannolikt nära en titelchans. Det lockar troligen mer än att få slå Bisping på käften en tredje gång. En vinst mot Bisping vore nog tillfredsställande men den skulle nog inte föra Rockhold närmare titeln. Det är även tveksamt om Bisping är sugen på en tredje match. Just nu har han fått ”sista ordet” dem emellan och med tanke på hur farlig Rockhold är som motståndare är nog Bisping nöjd med att slippa göra upp i oktagonen en tredje gång.

Yoel Romero – de två har sedan länge tjafsat och kritiserat varandra och det hela togs till en ny nivå i samband med Romeros förlust mot Robert Whittaker på UFC 213. Bisping, som satt ring side, rev sönder en kubansk flagga och Romero blev mäkta förbannad. Han svarade med att spela in en video – en ytterst märklig sådan – i vilken han förolämpade Bisping och brände ett foto av honom när han håller upp en Union Jack. Rivaliteten mellan de två skulle kunna skapa förutsättningar för en intensiv build up till match. Bägge kommer från förlust och därför är matchen logisk även utifrån ett sportsligt alternativ. Romero är dock en mycket farlig motståndare och det kan möjligen få Bisping att avstå. Åtminstone om han har för avsikt att runda av sin karriär med några bra löningar utan risk för bestående men.

Chris Weidman – de två har tjafsat en del de senaste åren, både när Weidman hade bältet och även när Bisping var mästare. Rent sportsligt vore det inte orimligt att matcha dem mot varandra. Bägge återfinns i toppen av divisionen och Weidman är ett tillräckligt stort namn. Rivaliteten dem emellan har dock svalnat (dött) och det är högst tveksamt om fansen är intresserade av denna match. Om Bisping tänker sig att varva ner och runda av karriären så är nog inte denna matchning aktuell.

Ronaldo Souza – detta är ytterligare en match som rent sportsligt vore rimlig. Souza är rankad som nummer 4 och kommer, precis som Bisping, från förlust. De har dock ingen gemensam historia och Souza är, trots att han är etablerad i toppen och mycket farlig, inte ett särskilt stort namn på den amerikanska marknaden. Matchen skulle därför inte vara motiverad utifrån ett business-perspektiv. I övrigt gäller samma som beträffande övriga toppnamn i divisionen. Om Bisping vill runda av karriären med några överkomliga motståndare så inte Jacare ett klokt val.

Namnkunniga veteraner – ett fjärde alternativ skulle kunna vara att Bisping, istället för att ta sig an monstren i toppen av divisionen, fokuserar på att möta motståndare med kända namn men kanske inte lika giftiga som tex Rockhold eller Romero. Bisping skulle sannolikt inte ha något emot att avsluta sin karriär med att ta några skalper och samtidigt bygga på bankkontot.

Vitor Belfort (post TRT) är sannolikt en intressant skalp. Bisping förlorade mot Belfort via brutal (head kick) KO den 19 januari 2013. Sparken som sänkte Bisping var vad som orsakade den ögonskada som höll på att kosta honom karriären och synen på höger öga. Bisping har återkommande genom åren kritiserat och anklagat Belfort för att vara en fuskare. Det finns alltså någon form av underliggande rivalitet och historia att bygga på. Det är dock tveksamt huruvida Belfort är sugen på att möta den topprankade engelsmannen. Det är även tveksamt om UFC vill boka en 2-rankad fighter (han kommer troligen halka ner till platsen bakom Whittaker) mot någon utanför topp 15.

Lyoto Machida, som nyligen gjorde comeback efter avstängning, är rankad som nummer 13 och har ett tillräckligt stort namn för att det skulle gå att sälja matchen. Han är heller inte någon Romero eller Rockhold. Det vore en ganska rimlig matchning ur många perspektiv. Då Machida nyligen gick match kan tidsramen – London i mars – sannolikt funka.

Rashad Evans skulle kunna vara ett alternativ om Bisping vill ta ett rejält kliv ner i motstånd för att avsluta karriären. I så skulle man kunna tänka sig en rematch mot Rashad Evans. Den f.d. mästaren i lätt tungvikt besegrade Bisping den 17 november 2007 via delat domslut. Evans har dock sett bedrövlig ut på senare tid och har hela 4 raka förluster. Att matcha honom mot en topprankad f.d. mästare är nog dessvärre inte genomförbart. Inte om man strävar efter någon sorts sportslig trovärdighet.

Nick Diaz är en outsider som, om än inte särskilt trolig, vore en helt okej matchning. Kanske skulle en gammal hårding som Diaz kunna lockas tillbaka till oktagonen för en välbetald superfight, likt den han gick mot Anderson Silva 2015. Bisping är ett tillräckligt stort namn för att det skulle sälja och de två skulle med sina personligheter kunna bjuda på trovärdigt trash talk i uppbyggnaden till match. Vi vet även att det skulle bli en underhållande match mellan två fighters som kommer för att slåss och som brukar leverera.

Allting hänger i slutändan på vad Bisping själv vill. Om han har motivation och hunger för att ta sig an toppen av mellanviktsdivisionen, i så fall finns det en rad intressanta alternativ. Om han föredrar att ta ett litet steg ner i fråga om motstånd så finns det även där alternativ.

Vi får låta honom vila ett slag och slicka sina sår efter den tunga förlusten. Men när han är klar med det så ser vi fram emot att få se honom i buren igen. Han bjuder alltid på underhållande matcher och hans personlighet är en välkommen krydda i förberedelserna inför varje fight.

Vem tror ni blir Michael Bispings näste motståndare – vem skulle ni vilja se honom ställas mot? – Dela gärna era synpunkter och tankar i kommentarerna.


Text: Kimuraredaktionen  

[contentblock id=26 img=html.png]
Läs mer
0
Dana Sad
Dana Happy

Krönika: Georges St-Pierres nästa motståndare

Georges St-Pierre är tillbaka. Efter ett drygt års väntan, sedan hans comeback annonserades, fick vi i lördags se Georges St-Pierre göra sin efterlängtade comeback i oktagonen. Han gjorde det till synes omöjliga när han efter fyra års frånvaro avslutade den regerande mästaren Michael Bisping i tredje ronden. Det var en spännande match och vi fick se en något förändrad Georges som var mer opportunistisk och riskbenägen än tidigare.

I och med vinsten blev han den andre någonsin att submitta Michael Bisping. Han blev samtidigt en av blott fyra fighters som har hållit bälten i två olika viktklasser – de tidigare är Randy Couture, BJ Penn och Conor McGregor. Allt detta åstadkom han dessutom inför mma-världens ögon i Madison Square Garden, N.Y. Antalet sålda ppv’s är enligt Dana White en bit över 1 miljon, vilket är en otroligt bra siffra. Han åstadkom alltså sin magi på den största scen mma har att erbjuda. Men vad ska han gör nu är vi många som undrar. Vilken utmaning ska han nu ta sig an. Det är vad vi ska försöka reda ut nedan.

Vad händer härnäst?

Nu befinner Georges sig helt plötsligt på toppen av mellanviktsdivisionen. En division som sedan en tid har utvecklats till ett riktigt getingbo. Det finns en handfull livsfarliga utmanare i toppen av divisionen som alla gärna skulle vilja kliva in i buren med Georges. Som vill åt bältet och den massiva ”pay day” det innebär att möta kanadensaren. Den som kan sägas ha störst chans att få utmana om titeln är Robert Whittaker – interimmästaren.

Ända sedan matchen mellan Georges och Bisping annonserades har det spekulerats frisk kring vad som skulle hända om han, mot förmodan, skulle lyckas besegra mästaren och ta bältet. Många har hävdat att Georges inte är intresserad av att försvara bältet mot bestarna i mellanviktsdivisionen. Att han hellre skulle lämna ifrån sig bältet frivilligt än att behöva försvara det mot toppen av divisionen.

Under upptakten till matchen har Georges fått frågan, vid upprepade tillfällen, men inte lämnat något klart besked. Han har hänvisat till att han ville fokusera på den förestående matchen mot Bisping och att han därför inte ville diskutera vad som eventuellt skulle ske efteråt. Det framstod som ett högst rimligt synsätt. Nu är dock matchen avklarad, Georges har vunnit och är den nye mellanviktsmästaren.

Direkt efter matchen, i oktagonintervjun med Joe Rogan, fick Georges på nytt frågan om vad som väntade näst – om han planerade att försvara bältet mot interimmästaren. Svaret han gav var väldigt otydligt men får väl ändå tolkas som att Georges inte är överförtjust i tanken på att möta Robert Whittaker härnäst. Han svarade undanglidande och ville inte riktigt lämna något tydligt svar på Rogans fråga.

Vad säger chefen?

Dana White har gått ut och sagt att Georges kontrakt innehåller en klausul som innebär att han, vid vinst mot Bisping, är skyldig att försvara bältet mot Robert Whittaker. Att klausulen var ett villkor för att han skulle få matchen mot Bisping. Direkt efter lördagens match uppgav Dana återigen att Robert Whittaker var näste man på tur. Att det var dags att förena de två bältena. Någon tid eller plats för en sådan match kunde han dock inte uttala sig om.

Nu vet vi ju att när det kommer till vad Dana White säger så bör man ta det med en rejäl nypa salt. Uttalandet angående kontraktsklausulen kan, åtminstone delvis, ha handlat om att lugna missnöjda fans och fighters. Det kan mycket väl existera en sådan klausul men huruvida UFC verkligen kommer framhärda i att Georges ska ta sig an Robert Whittaker är ytterst en fråga om business – dvs vad man anser vara mest rationellt utifrån ett ekonomiskt perspektiv.

Vad Georges själv vill, eller inte vill, är en parameter i en sådan bedömning. Det är inte den ensamt avgörande parametern men den är långt ifrån oväsentlig. Lördagens ppv-siffror trendar mot över 1 miljon sålda ppv’s. Det skulle göra Georges till organisationens näst största draw efter Conor McGregor. Detta trots 4 års frånvaro. Detta ger mästaren ett hyfsat starkt förhandlingsläge. Om han verkligen inte vill möta Whittaker så ska det mycket till för att UFC skall försöka pressa honom till det.

UFC vill sannolikt inte tvinga en omotiverad Georges att möta Whittaker med de potentiella risker det kan innebära – utklassning och förnedrande nederlag. Ett sådant nederlag skulle nämligen riskera att få starkt negativ inverkan på hans marknadsvärde. Vilket skulle innebära “ bad business” för UFC. Om det är något UFC inte vill riskera så är det deras intäkter. Inte heller vill de riskera att Georges, om han nu verkligen inte vill möta Whittaker, väljer att nöja sig med att ha vunnit bältet och istället gå i pension. Fast denna gång permanent. De vill alltså inte riskera att förlora en nyligen återfödd stjärna och därför kräver situationen viss finkänslighet från UFCs sida.

I dessa tider, kanske mer än någonsin, behöver UFC sina stjärnor. Med Ronda ute ur bilden och Jon Jones med väntande avstängning har man egentligen bara Conor McGregor att luta sig mot. Irländaren går inte match mer än ca 2 gånger per år och hans inflytande och ekonomiska krav gör att det är oklart hur mycket pengar UFC idag tjänar på honom. Detta gör sammantaget att Georges är mycket viktig för organisationen. UFC ska dessutom inom kort inleda förhandlingar om ett nytt tv-avtal – i och med att avtalet med Fox Sports löper ut. Det är ofattbart stora summor det rör sig om och antalet aktiva stjärnor inverkar på det pris UFC kan utverka. Således behöver man en glad och nöjd Georges just nu.

Vad vill Georges själv?

Det är inte helt enkelt att veta vad han vill göra härnäst. Kanske vet han inte ens det själv. Det vore dock osannolikt med tanke på hur vi känner Georges, som en mycket noggrann och tänkande person. Har inte direkt berättat om några konkreta mål utöver att besegra Bisping och bli mästare i två viktklasser. Han har tidigare nämnt att han återvände till mma i första hand för utmaningen. Vi vet dock, pga vad som framkommit i intervjuer med Georges och hans team, att det var ett mycket kalkylerat val att möta just Bisping. Det handlar inte om att Georges är rädd för vissa motståndare utan troligen snarare om att han vet att han har ett begränsat antal fighter kvar i kroppen (han har i intervjuer berättat om att han kommer ta en fight i taget men att det sannolikt rör sig om max 3-4 stycken) och att han vill göra mesta möjliga för sitt legacy givet dessa förutsättningar.

Frågan är vilken som är nästa utmaning, som Georges anser lämplig och som kan locka fram den motivation och hunger som krävs. Låt oss kika på alternativen.

1. Robert Whittaker är givetvis ett alternativ. Han är förhållandevis liten för att vara mellanviktare – han är ingen Luke Rockhold eller Chris Weidman – och det är inte otänkbart att Georges trots allt accepterar att möta honom. Det är dock, sett till oddsen i en sådan match, inte en bra matchning utifrån UFCs ekonomiska perspektiv.

2. Welterviktstiteln – Georges har tidigare nämnt Tyron Woodley, som en tänkbar motståndare men på sistone har han verkat måttligt sugen på att möta honom. Woodley är enligt många bedömare en dålig match up för Georges och det talar mot detta alternativ. Om någon annan skulle inneha titeln – Dana White har sagt att vinnaren av Robbie Lawler och Rafael Dos Anjos kommer att möta Woodley – kan saken hamna i ett annat läge.

3. Superfight – Conor McGregor i en superfight skulle sannolikt kunna vara något. Det vore en utmaning rent sportsligt och dessutom en galet stor “pay day” – för alla parter.

Någon annan superfight – i weltervikt eller mellanvikt – skulle också kunna vara av intresse. Georges har tidigare nämnt Nick Diaz som en tänkbar motståndare och därför får man väl ändå utgå ifrån att det är en match som kan intressera. Andra tänkbara motståndare skulle kunna vara fighters som, oavsett ranking, har ett stort namn. Exempelvis Anderson Silva, även om det vore problematiskt så länge Georges innehar bältet. För även om Bisping tilläts försvara bältet mot 13-rankade Dan Henderson så är det inte troligt att Georges får samma möjlighet mot 7-rankade Silva. Inte med tanke på det kaos som uppstod senast UFC gjorde ett sådant undantag. Men man ska aldrig säga aldrig, inte när det finns pengar med i bilden.

Sammanfattningsvis får man konstatera att det är svårt att sia om vad Georges kommer att göra härnäst. Vi kan dock konstatera att det trots allt finns olika alternativ. Samt att Georges själv har inflytande över valet av motståndare. Detta trots Dana Whites, till synes, tvärsäkra profetior. Vilket alternativ det i slutändan landar på, det får framtiden utvisa. Tills dess är vi hänvisade till spekulationer – och spekulerar gör vi hemskt gärna.

Vad tror ni läsare, vem blir Georges St-Pierres nästa motståndare?
Dela gärna med er av era tankar och funderingar i kommentarsfältet.

____________________

Text: Kimuraredaktionen

Läs mer
0
Dana Sad
Dana Happy

UFC 217 – Eftertankar: The GOAT is back!

Detta var UFCs andra besök i Madison Square Garden. Det var det första besöket utan deras megastjärna Conor McGregor. UFC 205 var en total succé med över 20,000 betalande åskådare och en gate på $17.7 miljoner. Det är dock unika siffror som inte kan användas för en rättvis jämförelse. Som underhållning kan dock UFC 217 mäta sig med 205:an.

Precis som förra året toppade UFC kortet med tre titelmatcher. Därutöver fanns det ytterligare några godbitar på kortet, men trots detta gick biljettförsäljningen länge trögt. Det tog sig dock på slutet och de som valde att köpa biljett, eller ppv, blev sannolikt nöjda med sitt köp.

Själva galan

När mma är bra så har det allt. Spänning, intensitet, överraskningar, stora prestationer, starka känslor och mycket mer. Igår var en sådan kväll. En magisk mma-kväll som bjöd på allt och efteråt lämnade oss utmattade men nöjda.

Underkortet var helt okej. Flera minnesvärda matcher och några som vi kanske helst vill glömma. Huvudkortet var dock något utöver det vanliga. Vi fick 3 nya mästare på en och samma kväll. Det var det nog ingen som hade väntat sig. Matcherna höll dessutom god, eller i vissa fall fantastisk, kvalitet.

En glad Dana White på post-fight presskonferensen berättade att man hade 18.201 åskådare med en gate på 6,2 miljoner dollar, samt att eventet trendar mot över 1 miljon ppv:s –  vilket om det stämmer är mycket bra. Det innebär i så fall att det är det mest framgångsrika kortet under 2017.

Låt oss gå igenom hur kvällen utspelade sig och vad de olika matcherna gav oss.

185 lbs.: Michael Bisping vs. Georges St-Pierre

Han är tillbaka – GOAT är tillbaka!

George St-Pierre kommer in till oktagonen för första gången på 4 år och han ser lite spänd ut. Inget konstigt med det. MIchael Bisping kommer in med sedvanlig attityd och intensitet. MSG välkomnar mästaren med burop. Han svarar med ett hånflin.

GSP ser förvånansvärt bra ut i första ronden som han vinner. Bisping kommer ut i andra och håller högt tempo. GSP ser trött ut redan i inledningen av andra. Bisping som börjar bli uppvärmd tar över alltmer, använder sin höga frekvens och plockar hem ronden. Tredje ronden är ett krig. Det böljar fram och tillbaka tills dess att GSP träffar och sänker Bisping med en hård vänsterkrok. Han går in för avslut på marken och när Bisping är på väg att ta sig upp så tar GSP ryggen och applicerar en tight rear naked choke – 4.20 in i tredje ronden. Bisping väljer att somna framför att klappa (“bad ass”).

Wow – GSP såg alltså trött ut redan i andra ronden och det var inte utan att man började fundera på om det emotsedda återtåget var på väg att ta slut. Bisping var på väg att ta över matchen när mästaren, den nygamle, lyckades med det omöjliga. Han gjorde det och han såg bra ut när han gjorde det. Han tog risker, visade fint stående, hanterade motgång och stod upp bra.

– GOAT är tillbaka. GSP är tillbaka.

135 lbs.: Cody Garbrandt vs. T.J. Dillashaw

And the new!

Otroligt spännande och högklassig match. TJ Dillashaw rörde sig fint. Han flyter runt och är mycket svår att läsa. Cody Garbrandt var 100% fokuserad och avlossade blixtsnabba och stenhårda slag. Han är ruskigt bra. I sista sekunderna av första ronden träffade Cody med en kort höger och sänkte TJ som kom att räddas av gonggongen.

TJ kommer ut till andra och förefaller ha återhämtat sig. Han har anpassat sin strategi och håller sig på sparkdistans, varifrån han avlossar farliga tekniker. Han sänker Cody med en huvudspark men Cody studsar tillbaka upp. Intensiteten ökar och i en slagväxling träffar TJ med en höger som på nytt sänker Cody. TJ dyker på honom med ground and pound och Dan Mirgliotta går in och bryter matchen. TJ Dillashaw via TKO.

Cody Garbrandt såg riktigt vass ut. Han är en läskigt begåvad fighter med framtiden för sig. Dillashaw är långsammare än Cody – påtagligt långsammare – men han har ett väldigt varierat, svårläst och farligt game. Han är erfaren, anpassningsbar och kan hantera motgångar. Han var av många uträknad på förhand men visade att han är en världsklassfighter. Han blir den förste att besegra Garbrandt. Otroligt imponerande. Fantastisk match, fantastiska fighters och en fantastisk rivalitet. Gott folk, vi kommer att få mer av detta. Grattis till oss.

I intervjun efteråt kallar TJ ut Mighty Mouse och meddelar att kommer till 125 lbs. för musens bälte.

115 lbs.: Joanna Jedrzejczyk vs. Rose Namajunas

There’s a new queen in town!

Rose Namajunas såg obehagligt fokuserad ut när hon kom in till tonerna av Oasis. Joanna Jedrzejczyk var sitt vanliga jag. Intensiteten var total när Big John gav dem instruktioner inför fighten.

Rose verkade ha någon form av aura runt sig. Hon såg läskig ut. Hon kliver in helt utan respekt och visar att detta kommer att bli ett krig. Hon står upp mot Joanna och viker inte en tum. Rose ”Thug” Namajunas sänker Joanna med en hård vänster krok och avslutar med ground and pound. Joanna klappar pga slag vid 3.03 i första ronden. Sjätte titelförsvaret, där tog det stopp.

Rose Namajunas slår hårt, mycket hårt för en tjej på 115 lbs. Hon är the real deal. And the neeeeew straw weight champion of the world.

Så, vad lärde vi oss denna kväll? Jo, att Joanna Jedrzejczyk uppenbarligen har en ganska känslig haka. Att Rose Namajunas har ett ruskigt starkt psyke och är riktigt vass. Genom hela upptakten till matchen har hon stått emot Joannas psykningar. Med stoiskt lugn och totalt fokus har hon stängt ute allt utom det hon behövt fokusera på. Medan andra titelutmanare har varit halvt slagna på förhand av Joanna, pga av psykningar och aura av oslagbarhet, så var Rose som en tidsinställd bomb som bara väntade på att få kliva in i buren och brisera. Det var just vad hon gjorde och det resulterade i ett mästarbälte och Jedrzejczyks första förlust.

170 lbs.: Stephen Thompson vs. Jorge Masvidal

Välkomna till Thompsons strikingskola!

Stephen Thompson intar sedvanlig bred karate-stance, börjar studsa på lätta fötter och sen sätter han igång. Han håller sig på avstånd, just utom räckhåll och plockar poäng med sina tekniker. Han är löjligt snabb och hans precision är optimal. Han ser riktigt bra ut.

Jorge Masvidal – hans nya fina frisyr, den fluffiga Dressman-looken, funkar inte riktigt med hans bad boy-personlighet. Men bortsett från det så inleder han avvaktande. Han tvekar och avlossar inte som han borde. Han kommer inte in på Thompson. Han kommer över huvud taget in i matchen och visar frustration. Inte bra mot Wonderboy. Precis som vid tidigare tillfällen så lyckas han inte prestera i de riktigt viktiga matcherna. Han hade här chansen att positionera sig som titelutmanare men föll än en gång på målsnöret. Enhälligt domslut och en solklar vinst för Wonderboy. Inte den mest underhållande match vi sett men inte desto mindre en imponerande vinst för Thompson.

– I intervjun efteråt är han sedvanligt respektfull och ödmjuk – en riktig ”good guy”.

185 lbs.: Paulo Borrachinha vs. Johny Hendricks

New Vitor!

Paulo Borrachi….Costa, som tröttnat på att kallas för “Borrachinha” (det lilla fyllot) kommer in och ser ut som en ung Vitor Belfort, som en ung bodybuilder – Costas fysik är verkligen något utöver det vanliga. Johny Hendricks ser ut som – ja, som en liten skäggig farbror. Men han är en jäkligt tuff farbror.

Hela första ronden käkar han brutalt hårda sparkar och slag men biter ihop och svingar tillbaka. Den andra ronden fortsätter som den första och ganska snart får Costa fäste med sina brutala tekniker. Efter 1 minut och 23 sekunder kliver Big John in och bryter matchen. Han anser att Hendricks har fått tillräckligt med stryk.

– Costa är en skrämmande ung striker. Johny Hendricks är snart arbetslös. Han dök upp på invägningen och förvarnade alla närvarande om att han troligen skulle missa vikten. Igen. Han blev sedan lika förvånad som alla åskådare när han trots allt klarade 186 lbs. Det här håller inte längre.

155 lbs.: James Vick vs. Joe Duffy
Uppercuuut!

Mycket fin teknisk boxning från Joe Duffy som pressar framåt i första ronden. I andra blir Duffy avvaktande och statisk. Nu tar Vick över och styr matchen fram tills dess att han träffar med en hård uppercut, med bara sekunder kvar av andra ronden. Domaren bryter samtidigt som signalen går. Vick tar en imponerande skalp när han vinner på TKO.

James Vick är bra – han är dessutom obegripligt lång för att vara lättviktare – 6,3′. Han blir ett problem för många på topp 15. Om någon av dem vågar möta honom.

265 lbs.: Walt Harris vs. Mark Godbeer

Diskvalificering.

Walt Harris kommer ut till Nirvana. Oväntat för en atletisk jätte på 6,5′. Han inleder starkt med bra stående och efter en fin nedtagning kontrollerar han från topposition. Sen går det snabbt utför. Knä mot scrotum av Harris (ouch!) och när domaren går in och bryter pga den otillåtna tekniken så beslutar Harris att passa på och skicka iväg en hård huvudspark som rockar Engelsmannen rejält. Hur tänkte han här egentligen?

Läkaren bryter matchen och Harris diskvalificeras – vilket innebär att Godbeer döms som segrare. The Big Ticket dominerade matchen men gav bort den med en oavsiktlig pungträff, följt av en idiotisk move.
– Vi tittare blev blåsta på en halv match… Fan.

205 lbs.: Corey Anderson vs. Ovince Saint Preux

Nasty head kick KO!

Ovince St. Preux är kraftfull både med slag och sparkar – mycket farlig stående. Men han kommer in på kort varsel och det är svårt att bedöma hans form. Corey Anderson ser avslappnad ut. Han implementerar sin brottning och använder konstant press mot buren. Han grindar sakta ner OSP som blir allt tröttare under matchen. Anderson leder med 2-0 i ronder inför tredje och allt ser bra ut. I tredje ser OSP rejält trött och sliten ut, när han plötsligt släcker Corey med en otäck huvudspark. Boom… Otäck “walk away” KO.

– OSP avslutar med att ”kalla ut” Ilir Latifi för en fight den 30 december. Den tar vi!

170 lbs.: Mickey Gall vs. Randy Brown

“Dana White’s: Looking for a refund”

Randy Brown från Queens, N.Y. är sjukt lång. Han är dessutom flera nivåer bättre än Mickey Gall i det stående. Det blir pinsamt uppenbart och Gall ser väldigt grön ut i första ronden. Brown dominerar första ronden, först stående och därefter från topposition. I andra ronden hamnar de återigen på marken men Gall sveper Brown i inledningen och dominerar från toppen hela ronden. I tredje ronden är det Brown som dominerar från topposition. Han vinner ett enhälligt domslut i en bedrövlig match.

Både nybörjaren och långskranken visar att de inte, åtmi inte ännu, hör hemma på ett kort som detta. Kanske inte ens i UFC, så låt oss glömma, gå vidare och aldrig mer tänka på de 15 minuter vi förlorade.

265 lbs.: Curtis Blaydes vs. Aleksei Oleinik

Märklig match, ännu märkligare avslut.
Sammanlagt 505 lbs. – det är mycket man i buren.

Galen första rond i mycket högt tempo för att vara två tungviktare. Blaydes visar skaplig teknik och snabba händer. Aleksei Oleinik, ja han svingade vilt med sin usla teknik innan han blev rejält skakad i slutet av första ronden. Men ryssen har hård skalle och lyckades överleva. Sen tog han ännu mer skada i början av andra ronden. Efter en mycket märklig situation, med vad som såg ut att vara en illegal teknik, stoppade ringläkaren matchen. När domaren beslutar att titta på ”instant replay” medför detta att matchen stoppas – orsaken till stoppet var inte otillåten teknik utan troligen pga att Oleinik sa att han var för skakad och därför gav man segern till Blaydes. Märklig situation, men troligtvis helt korrekt.

12-rankade Blaydes såg bra ut. Han är atletisk och rörlig som en 260-pounds mellanviktare. En inte alltför skärpt ung man, men det är ju heller inte därför vi betalar för att se honom.

Vi fick bara en halv match – vi blev blåsta på andra halvan. Det är inte okej.

135 lbs.: Ricardo Ramos vs. Aiemann Zahabi

Whaaat!

Ynglingen från Campinas, Sao Paolo, står för kvällens första skräll. En intensiv, jämn och smått underhållande fight. Första ronden innehöll en del grappling och vilda scrambles. Andra ronden var mer kontrollerad. Det stod 1-1 i ronder inför tredje. Då tog det slut – snabbt och brutalt. Det är ett sådant avslut som man behöver se reprisen på 2-3 gånger för att kunna ta in vad som just hände.

Det som hände var att Ramos sänkte Zahabi med en ”spinning elbow” från helvetet.

Lillebror Zahabi har just blivit förevigad på sämsta möjliga vis. Lite som när Hendo tok-KO’ade Bisping. Vissa KO’s glömmer man aldrig. De spelas i highlight-filmer och fight promos i åratal. Detta är en sådan. Inte desto mindre en trevlig inledning på kvällen.

Sammanfattning

UFC 217 kommer att bli ihågkommen som en av de bästa galor vi sett. Den innehöll det mesta man kan önska sig – vi fick ett veritabelt mma-smörgåsbord och vi njöt. Galan öppnade dessutom upp för spännande framtida matchningar vilket vi är väldigt tacksamma för.

Efter ett kort med så många överraskningar och exceptionella insatser tar det vanligen några dagar innan känslor och intryck landar och låter sig summeras korrekt. Därför kommer vi sannolikt att få anledning att återkomma till vad som utspelade sig i Madison Square Garden den 4 november.

Håll utkik på Kimura – hovleverantör av mma-nyheter- de kommande dagarna för reflektioner och uppföljning av en magisk kväll för mma-fans.

_________________

Text: Kimuraredaktionen

Läs mer
0
Dana Sad
Dana Happy

UFC 217: 5 fighters får bonusar

Ett av årets bästa matchkort på förhand, levererade under natten till söndagen. Galan hade flera riktigt fina matcher med ett flertal snygga avslut. När bonusarna för UFC 217 presenterades var Dana White tvungen att dela ut dem till fem fighters istället för de sedvanliga fyra.

De tre nya mästarna TJ Dillashaw, Georges St Pierre och Rose Namajunas fick 50 000 dollar för sina avslut medan Ovince St Preux och Ricardo Ramos fick dela på 25 000 dollar var för sina knockouter.

Läs mer
0
Dana Sad
Dana Happy

UFC 217: Georges St Pierre avslutar Michael Bisping – ny mellanviktsmästare

Det blev framgångsrik comeback för den forne welterviktsmästaren Georges St Pierre som återvände till Oktagonen efter fyra års frånvaro. GSP tog sig an den regerande mellanviktsmästaren Michael Bipsing under nattens UFC 217, och lyckades besegra britten i sin första match i mellanviktsklassen.

Trots den långa frånvaron såg GSP väldigt fräsch ut i den första ronden som han kontrollerade tack vare sin striking (!). I slutet av ronden skakar GSP britten med en snurrspark men hinner inte avsluta innan ronden är slut.

I den andra ronden såg kanadensaren lite tröttare och Bisping kom tillbaks i matchen, och pressa GSP. I mitten av ronden fick GSP ned Bisping och hamnade i hans halvguard, men Bisping lyckades att ta sig up väldigt snabbt.

I den tredje ronden lyckas GSP ta ned Bisping och ground ´n pounda honom från guard. Bisping var väldigt aktiv från rygg och får in flera korta armbågar som slog upp en jack på GSP. Efter att ha varit nere på marken i drygt en minut lyckas Bisping att ta sig upp, men en blodig GSP fortsätter att pressa. I slutet av ronden får in ett slag som sänker Bisping. Kanadensaren öser ned armbågar mot en skakad Bisping från topp-position. Bisping försöker att ta sig ut men GSP tar då hans rygg och sätter in en rear-naked-choke som får Bisping att somna in.

Läs mer
0
Dana Sad
Dana Happy