Huvudkortet på lördagens gala är i alla avseenden en fullträff. UFC har gått ’all in’ i ett försök att rädda ett motigt år. Underkortet på UFC 217 har inte riktigt lika namnkunniga fighters som huvudkortet. Det har inte heller lika högprofilerade matcher. Det har dock några riktigt intressanta matchningar. Framför allt är det en trevlig blandning av matcher. Vi bjuds på unga talanger och erfarna ringrävar. Vi bjuds på allt från 135 till 265 lbs. Det finns alltså något för alla smaker.
185 lbs: Paulo Borrachinha (10-0) vs. Johny Hendricks (18-7)
Paulo Borrachinha är en 26-årig ung man som vunnit samtliga sina 10 matcher via avslut. Han är en mycket omtalad prospect som vunnit sina två första UFC-matcher via avslut. Han inledde karriären med 9 raka avslut i första ronden. Den sviten bröts i hans senaste vinst då det kom att dröja ända till 1 minut in i andra ronden innan han lyckades avsluta sin motståndare. Borrachinha påminner om en ung Vitor Belfort – den explosive knockoutartisten som i sin ungdom tog mma-världen med storm.
Borrachinha fightas från ortodox stance och är en mycket kompetent power-striker. Alla hans tekniker – både slag och sparkar – levereras med brutal kraft. När han får fäste med sina slag varierar han mellan slag mot huvud och otäcka kroppsslag. Borrachinha har dessutom ett tungt topp-game och letar alltid efter avslut. Han är stor för viktklassen, atletisk, och muskulös – ett kraftpaket helt enkelt.
Johny Hendricks är 34 år och f.d. welterviktsmästare. För några år sedan var han en fruktad motståndare, men sedan dess har det gått utför (ungefär samtidigt med USADAs införande). Hendricks har 2 vinster på sina senaste 7 matcher och kommer senast från en KO-förlust mot Tim Boetsch.
Hendricks starka brottning är vad som tog honom till toppen. I början av sin UFC-karriär var han en fruktad KO-fighter – inte längre. På senare tid har han sett ganska långsam och trött ut. Han är dock erfaren och kan fortfarande styra matcher med sin starka brottning. Han är bra på att neutralisera jabben hos ortodoxa fighters och har hårda bensparkar. Defensivt har han en hel del luckor. Han tenderar tex att backa rakt bakåt när han pressas, vilket kan bli kostsamt mot farliga strikers.
Brottning är nyckeln för Hendricks i denna match. Han bör pressa och försöka trötta ut den explosive strikern. Allra helst pressa mot buren, eller ta ner dominera från topp. För Borrachinha gäller det att undvika att fastna i en utdragen clinchfight eller på marken med Hendricks över sig. Han ska hålla det stående, på striking-distans, för att dominera med sin teknik och kraft. På fötterna är Borrachinha för bra – han pensionerar Hendricks.
155 lbs: Joseph Duffy (17-2) vs. James Vick (11-1)
Joe Duffy, känd för att ha submittat Conor McGregor tränar numera på Tristar gym i Montreal. Han har en två matchers vinst-streak. Senast en imponerande vinst mot Reza Madadi. Duffy har professionell boxningsbakgrund och svart bälte i japansk jujitsu och taekwondo. Han är lilabälte i bjj och en duktig grappler med hela 10 submissionvinster. Hans stående game är hans främsta styrka. Han är en skolad boxare med mycket fin teknik – bra huvudrörelse och fina kombinationer. Han har grymma kroppsslag och snabba sparkar. Han har en snabb och precis jabb som han, tillsammans med sitt fina fotarbete, använder för att styra matcher. Han är en lugn och kontrollerad fighter med god uthållighet. Han kan ibland sakna aggressivitet i buren. Hans brottning är aningen tveksam, något som blev tydligt i förlusten mot Dustin Poirier.
James Vick är en jätte i lättvikten. Med sina 6,3 in (191cm) är han längst i viktklassen och han har en räckvidd på hela 76,0 in (193cm). Han kommer in med 2 raka vinster. Vick är f.d. Golden gloves-mästare med skaplig teknik och en bra jabb. Han är en volym-striker med fina kombinationer och bra slagvariation. Hans jabb är hans mest effektiva slag. På grund av sin storlek är han svår att tampas med i clinch och även på marken. Har en skaplig guard och ett hyfsat marknaden – han har 5 vinster via submission.
Vick vill kontrollera distansen och träffa från utsidan med sin långa jabb. Han har defensiva luckor och tenderar att bli träffad. Han har brister i fotarbete och huvudrörelse.
Båda fighters kommer sannolikt att vilja hålla detta stående. Detta blir en fråga om Duffy kan använda sitt tekniska övertag för att ta sig förbi de hinder som Vicks enorma reach och jabb innebär. Vi tror att Duffy, med sin snabbhet och fina precision, lyckas pricka den längre fightern och tvinga honom att röra sig bakåt. När Vick pressas bakåt så är han lättare att träffa och dessutom lättare att ta ner. Vi tror att Duffys använder sitt övertag i erfarenhet, sitt lugn och sin fina teknik, för att ta hem detta. “Irish Joe” Duffy via sent avslut – eller domslut.
265 lbs: Mark Godbeer (12-3) vs. Walt Harris (10-6)
Mark Godbeer är 33 år, har tävlat i mma sedan 2009 och har vunnit 5 av sina 6 senaste matcher. Han är 6,4 in (194 cm) lång och har en räckvidd på 75,0 in (191 cm).
Godbeer är en aggressiv striker med sin främsta styrka i boxningen. Han har kraft i nävarna och har vunnit 9 av sina matcher via KO. Han har hyfsat fotarbete och rör sig skapligt för att vara tungviktare. Hans game kretsar till stor del runt hans högerhand. Han använder sparkar främst för att öppna upp för sin höger. Han föredrar att hålla sig på utsidan och uppnår detta med hjälp av fotarbete och finter. Han är ändå en mycket begränsad fighter. Hans kardio är bristfällig och hans förmåga i clinch likaså. Han har stora hål i grapplingen och dåligt nedtagningsförsvar.
Walt Harris är 34 år gammal och spelade basket i college innan han började med mma. Han är 6,5 in (196 cm) lång och har en räckvidd på 77,0 in (196 cm). Kommer senast från en förlust mot Fabricio Werdum via armbar i första ronden. Harris är f.d. Golden gloves-mästare och har alltså sin bakgrund inom boxning. Inför matchen mot Godbeer har Harris bl.a tränat med tungviktsboxaren Deontay Wilder. Harris är southpaw och har en bra lång rak vänster och en bra vänster kroppsspark. Han är otroligt atletisk och förvånansvärt snabb för sin storlek. Han har bra kraft i slagen och hans 10 vinster har samtliga kommit via KO. Han har tveksam kardio hans brottning och grappling är mediokra. Den delen kommer dock inte bli något problem mot Godbeer.
Detta kommer bli en stående fight mellan två hårdslående strikers. Båda två har KO-kraft och matchen kommer troligen inte att gå tiden ut. Harris är den något större fightern. Han är mer atletisk och har lite bättre teknik. Han har visat prov på utveckling av sitt game på senare tid. Med så stora killar och tunna handskar krävs det inte mycket för att någon ska bli knockad. Oddset talar dock för Harris.
205 lbs: Ion Cutelaba (13-3, 1NC) vs. Michael Oleksiejczuk (12-2)
Ion Cutelaba är 23 år och i grunden grekisk-romersk brottare. Han har även ägnat sig åt judo och sambo. Han är muskulös, vrålstark och väldigt explosiv. Han har en aggressiv fighting-stil och letar alltid efter avslut. Av hans 13 vinster har 10 kommit via KO och 2 via submission. I sin senaste match besegrade han Luis Enrique da Silva via KO i första ronden. Dessförinnan förlorade han mot Jared Cannonier. Cutelaba är en mycket opolerad striker – en brawler som pressar framåt och svingar vilda krokar. Det är underhållande att kolla på, men bedrövligt ineffektivt. Han är stark i clinch (starka judo-höfter) och hans brottning är bra.
Michal Oleksiejczuk är 22 år ung och har vunnit 8 matcher via KO och 1 via submission. Han gick sin första mma-match 2014 och ynglingen ses som en av Polens största talanger. Han gör nu debut i UFC på relativt kort varsel. Han är liten för viktklassen (182 cm). Oleksiejczuk är southpaw, han har snabba händer och förefaller primärt vara en stående fighter. Han är lätt på fötterna och letar öppningar för sin raka vänster.
Cutelaba kommer pressa framåt med hårda slag och “power takedowns”. Får han ned fighten på marken blir tufft för den mindre polacken att ta sig upp. Om debutanten lyckas rida ut stormen, använda sin rörlighet för att hålla det på distans, kan det bli en intressant match. Detta är ynglingens första fight i UFC och han ställs mot den brutala och hårdslående Cutelaba. Vi tror inte att detta går tiden ut. Moldaven tar hem detta.
170 lbs: Randy Brown (9-2) vs. Mickey Gall (4-0)
Randy Brown blev känd när han medverkade i tv-serien “Dana Whites Looking For A Fight”. Brown är med sina 191 cm en mycket lång welterviktare (räckvidd 198 cm). Han har gått 3-2 i UFC och kommer senast från en förlust mot Belal Muhammad. Brown började boxas vid 15 års ålder och fyra år senare gick han över till mma. Han har solid boxning och hyfsade sparkar. Hans räckvidd är besvärlig för de flesta welterviktare och hans längd gör honom farlig med knäna. Han är lilabälte i bjj men har under sin tid i UFC visat en del hål i sin grappling. Brown har ett helt okej nedtagningsförsvar men i övrigt har han inte imponerat i brottningsmomenten.
Mickey Gall upptäcktes, precis som sin motståndare, i tv-serien “Dana Whites Looking For A Fight”. Även Gall är, med sina 188 cm (även i reach), lång för viktklassen. Gall kommer senast från en imponerande submissionvinst mot “Super” Sage Northcutt. Samtliga Galls vinster – 4 professionella och 3 som amatör – har kommit via submission. Han brunbälte i bjj och har vunnit titlar i bl.a. NAGA. Gall har boxats innan han börja med bjj. Han har även brottats i high school innan han vid 19 års ålder började träna mma.
Gall är atletisk och har bra ‘frame’ för 170 lbs. Han har hyfsad boxning och en kraftfull höger. Det är allt vi i nuläget vet om hans striking. Så här långt i sin mma-karriär har han dominerat med sin fina grappling. Gall är mentalt stark och trivs i strålkastarljuset i UFC. Många fighters, långt mer erfarna än Gall, har misslyckats med att prestera på “the big scene”, men inte Gall.
Två oerfarna fighters som ställs här mot varandra. Gall har viss fördel i det psykologiska. Han har levererat på toppen av sin förmåga, medan Brown har haft svårt att få det att stämma i oktagonen. Även i hans vinster har det sett skakigt ut. Den något längre Brown har sannolikt ett visst övertag i det stående. Gall är dock mer dynamisk som fighter och kan därigenom störa Brown. Hotet om nedtagning kan få även riktigt kompetenta strikers att bli avvaktande och låsta. Om Gall kan få ned fighten på marken har han ett tydligt övertag. Detta är ett tufft test för unge herr Gall, men vi tror att han lyckas ta det till marken. Där excellerar han.
265 lbs: Aleksei Oleinik (52-10-1) vs. Curtis Blaydes (7-1, 1NC)
Aleksei Oleinik (# 9) är 40 år och kallas för “The Boa Constrictor” – det förekommer olika uppgifter om antalet submissionvinster, men 45 är vad som anges på Sherdog. Han är 188 cm lång och har en imponerande räckvidd på 80.0 in (203 cm). Oleinik är “Master of Sports” i Combat Sambo. Han har även ett svart bälte, 4 dan, japansk jujutsu. Han gick sin första mma-match 1997. I sin senaste match besegrade han Travis Brown via submission.
Oleinik har ett ganska basic striking-game. Han slår hårt men inte snabbt. Han slår gärna hårda svingar och har en hyfsad överhandshöger. I övrig högst medioker teknik i det stående. Han är tung på fötterna och hyfsat orörlig. Han är inte rädd för att byta slag och kan ta en hård smäll. Han gillar att röra sig framåt, följa efter och pressa sin motståndare. Han använder sina slag för att komma in i clinch varifrån han söker nedtagningar. På marken är han ett hot mot samtliga i tungviktsdivisionen. Oleinik är otroligt erfaren och väldigt lugn i buren, vilket är ganska naturligt med över 60 mma-matcher på sitt record.
Curtis Blaydes (# 12) är 26 år och en nybörjare inom mma. Åtminstone om man jämför med hans 14 år äldre motståndare. Han är en stor och kraftfull tungviktare och brukar väga runt 260 lbs. Han är dock förvånansvärt rörlig och atletisk för sin storlek. Brottning är Blaydes styrka – han är f.d. nationsmästare från junior college (NJCAA). Han gick sin första professionella mma-match 2014. Blaydes förlorade i sin UFC-debut mot Francis Ngannou men har därefter vunnit tre raka matcher. Av hans vinster har alla utom en kommit via avslut.
Blaydes striking är opolerad men han har hyfsat snabba slag och rejält med kraft. Hans brottning är hans absoluta styrka. Han har mycket kraftfulla nedtagningar – bl.a mäktiga “power doubles”. Han har även ett farligt topp-game och brutal ground and pound. Om man hamnar under Blaydes så är sannolikheten stor att man blir kvar där.
I den här fighten kommer Blaydes sannolikt att vilja undvika markkamp. Hans bjj är högst rudimentär och mot en man som Oleinik, med över 40 submissionvinster, kan det bli ödesdigert. Blaydes bör istället fokusera på att använda sin fina brottning och sin rörlighet på fötterna för att undvika att bli nedtagen. Hans bästa chans är nog att hålla fighten stående.
Ryssen kommer gå framåt och slänga iväg hårda långa slag. Han kommer söka öppningar för sin höger och söka nedtagningar från clinch. Det kan bli jobbigt mot en stor och stark brottare – som är 20 lbs. tyngre och 14 år yngre.
På fötterna är detta sannolikt en ganska jämn affär. Möjligen viss fördel för ynglingen pga hans rörlighet och fysiska attribut. Vi gissar att ungdomlig hunger, atletisk förmåga och råstyrka övervinner erfarenhet och slughet. Blaydes vinner detta.
205 lbs: Ovince Saint Preux (21-10) vs. Corey Anderson (9-3)
Ovince Saint Preux (# 6) är en stor lätt tungviktare. Han är 6,3.5 in (192cm) och har en respektingivande räckvidd på 80 in (203 cm). Innan han kom till UFC hade han framgång i Strikeforce. I UFC samlade han inledningsvis ihop ett record på 6-1 och sågs som en framtida titelutmanare. På senare tid har han haft det tuffare. Han har dock vunnit sina två senaste. St-Preux brottades och spelade amerikansk fotboll under sin skoltid. Han började träna kickboxing och grappling innan han började med mma. Han är lilabälte i bjj och har 7 vinster via submission.
St-Preux förlitar sig väldigt mycket på sin fysik och sin atletiska förmåga. Han är otroligt stark och explosiv. Han slår hårt och har mycket hårda sparkar. Hans längd och räckvidd ger honom fördelar mot de flesta. Att han är southpaw är ytterligare en fördel i striking-delen. Tekniskt är han dock tämligen begränsad. Hans defensiv i det stående är suspekt och han håller ofta hakan högt. St-Preux är inte någon teknisk brottare. Han kan tack vare atleticism och explosivitet (råstyrka) ta ner många motståndare. Hans topp-game är pga hans storlek och långa lemmar mycket starkt. St-Preux har upprepade gånger visat dålig kardio.
Corey Anderson (# 7) är 28 år gammal och även han är, med sina 191 cm, en stor lätt tungviktare. Han har lika lång räckvidd som St-Preux (201cm). Han inledde sin mma-karriär år 2013 och han tog sig till UFC genom att vinna The Ultimate Fighter. Han har gått hela 9 matcher i UFC trots han korta mma-karriär – 12 matcher totalt. Anderson är lilabälte i bjj men har sin bakgrund inom brottning – NCAA Division 3.
Han är en mycket duktig brottare och har dessutom hög intensitet och press i sin mma-brottning. Han har bra timing i sina nedtagningar och fin toppkontrol. Han är mer av en uthållighetsfighter än en “explosiv brottare”. Han sätter ofta ett högt tempo och håller detta för att trötta ut motståndaren. Han är duktig på att mixa sin brottning med striking. Han har ganska basic, men tekniskt solid, boxning med en effektiv jabb. Han boxas med hög slagfrekvens men saknar kraft i sina slag. Han har en tendens att kunna bli träffad – begränsad huvudrörelse.
St-Preux vill sannolikt hålla det stående. Hans KO-kraft och starka sparkar gör honom farligare på fötterna. Anderson har bättre teknik men saknar slagkraft. St-Preux kan nog undvika nedtagningar inledningsvis. Styrka och explosivitet gör honom svår att ta ner. Han tröttnar dock fort och går detta längre än första ronden kommer han få svårt mot Andersons outtröttliga tempo och press. För Anderson gäller det att undvika St-Preux slagkraft. Han bör pressa på för nedtagningar och försöka trötta ut motståndaren. Lyckas han med detta så vinner han. Vi tror att han lyckas ’grinda’ sin väg till ett enhälligt domslut.
135 lbs: Aiemann Zahabi (7-0) vs. Ricardo Ramos (10-1)
Aiemann Zahabi är Firas Zahabis lillebror och det följer stora förväntningar med det efternamnet. Han är 5,8 in (173 cm) och har en räckvidd på 180 cm. I sin UFC-debut besegrade han Reginaldo Vieira via enhälligt domslut. Före UFC hade han avslutat alla sina motståndare i första ronden. Zahabi ses som en stor talang men är fortfarande oprövad mot bra motstånd.
Zahabi har erfarenhet från flera olika kampsporter. Både från stående och markkamp. Han är en stabil grappler och har ett bra stående game. Han har en fin jabb och bra kombinationer. Han är smart som fighter och väldigt wellrounded. Han varierar sin striking väl och skiftar gärna stance för att förvirra motståndaren. Han har bra toppkontroll och effektiv ground and pound. Om man ser till hans svagheter så är det bl.a att han oerfaren och otestad mot kompetenskraftigt motstånd. Han är inte särskilt atletisk och har inte särskilt bra nedtagningsförsvar.
Ricardo Ramos är 22 år ung och kom in i UFC genom tv-serien Dana Whites “Lookin’ for a Fight”. Ramos har gått en match i UFC. Efter att ha hoppat in på kort varsel besegrade han Michinori Tanaka via ett stabilt domslut.
Ramos är en mycket duktig grappler och har 6 submissionvinster. Han har ett aggressivt submission-game och han länkar samman sina attacker effektivt. Han är dessutom effektiv i att sätta ihop sitt submissiongame och striking. Han har ett ganska bra stående game som han bl.a använder för att maskera sina nedtagningar. Ramos mixar slag och sparkar på ett bra sätt. Han har bra uppercuts, giftiga knän och hyfsade counters.
Detta är en svårtippad match. Bl.a på grund av att det är två oerfarna fighters. Zahabi är den tekniskt bättre strikern men Ramos är inte ofarlig stående. Zahabi är en bra grappler men Ramos är bättre i denna del. Zahabi kommer troligen vilja hålla detta stående, medan Ramos – som i och för sig inte räds att stå upp – hellre vill ta det till marken. Zahabis nedtagningsförsvar har varit opålitligt och det kan bli farligt mot Ramos.
Vi tror att Zahabi lyckas hålla matchen stående och plocka poäng med sin striking. Han är en tillräckligt bra grappler för att freda sig mot Ramos submissionförsök och sammantaget räcker detta till seger.
____________________
Text: Kimuraredaktionen
