UFC 218: Eftertankar

Max Holloway UFC

Detroit Michigan var igår platsen där en rad väldigt minnesvärda mma-bataljer utspelades. Ingen mma-intresserad lämnades oberörd efter vad vi bevittnade från Little Caesars Arena.

I Michigan har man ännu inte implementerat de nya unified rules. Det blev tack och lov ingen avgörande faktor då vi fick övervägande tydliga segrar – både avslut (9 st) och domslut. Det var möjligen den ena dammatchen som var något tveksam men definitivt inget rån.

De tre inledande matcherna avslutades alla i första ronden – den fjärde i andra ronden. Det satte tonen för galan. Vi bjöds på allt. Det nedre underkortet var underhållande. Det övre underkortet var riktigt underhållande och höll dessutom riktigt bra nivå på fightingen. En imponerande svensk insats gjorde inte saken sämre. Efter näst sista matchen på underkortet – som var en självklar FOTN – var man lite omtöcknad efter den holmgång man just bevittnat.  Man hade knappt återhämtat sig när det var dags för Gaethje vs. Alvarez. Efter den matchen var man helt utmattad och då var det ändå tre högklassiga matcher kvar. Co-main och main event bjöd på mma-godis av yttersta världsklass. En ny stjärna föddes och en annan befästes och bevisade att han är en ytterst värdig mästare.

Det är svårt att avgöra så här nära inpå själva galan men denna kan ha varit (nästan) lika bra som UFC 217 och det var bland det bästa vi sett. Vi får nog ge detta några dagar för att smälta intrycken innan vi kommer med ett definitivt omdöme, men klart står att det var en otroligt bra gala.

Huvudkort 

145 lbs.: Max Holloway vs. Jose Aldo

- And still.

Den 25-årige mästaren inledde starkt. Han såg avslappnad och vass ut men höll stundtals hakan en aning högt. Aldo var inte ofarlig, han använde sina vintage bensparkar och det påverkade mästaren. Holloway blev träffad då och då men han har en ruggig haka och styrde merparten av vad som hände i oktagonen. I andra ronden såg Aldo ganska trött ut. Holloway var dock fortsatt opåverkad och fortsatte i högt tempo.

Tredje ronden och då hände det igen. Holloway drev upp tempot mer och mer tills dess att Aldo var helt slut. Då satte han in stöten. Under ca 1 minut regnade det slag över Jose Aldo. Till sist tvingades domaren kliva in och sätta stopp för attacken. Max Holloway är utan tvivel världens bäste fjäderviktare just nu och han bevisar det genom att ännu en gång avsluta legenden Jose Aldo.

265 lbs.: Francis Ngannou vs. Alistair Overeem

- Ngannou.

Overeem tog tidigt ett klokt beslut och försökte clincha men han blev snabbt varse om att Ngannou är omänskligt stark. Han lyckades inte rubba honom. Nykomlingen, som har en fysisk som skulle ha fått den gamle Overeem (pre USADA) att bli grön av avund), låser upp divisionens bäste clinchfighter och håller fast honom mot buren. Domaren bryter och startar upp på nytt i mitten av buren. Återigen tillbaka till det stående. Overeem kliver in och avlossar men lämnar en liten lucka i defensiven. Det skulle han inte ha gjort.

Ngannou kliver in, undviker ett slag och levererar en osannolik KO – via vänsterkrok från helvetet. Det var något av det värsta vi har sett i en oktagon. Overeems huvud slungas bakåt och han är inte vid medvetande när han landar på marken.

I oktagonintervjun tackar Ngannou alla (nåja, nästan alla) och han tackar även Overeem för möjligheten. Han avslutar dessutom med att, inför världens ögon, belysa situationen för afrikanska migranter i Libyen. Det säger något om vilken sorts person han är. Det är fjärran megalomana Irländska showmen och så långt ifrån Colby Covingtons WWE-fasoner man kan komma. Respekt.

125 lbs.: Henry Cejudo vs. Sergio Pettis 

- Wrestling clinique

Cejudo kommer in och visar att han har brottning i blodet och att olympiskt guld betyder att man vet vad man sysslar med. Han tar ner sin motståndare när han vill och han har total kontroll från topp. Det var inte den mest underhållande match vi sett men det var en imponerande insats från Cejudo som plockar kvällens säkraste poängseger.

Vi fick dessutom 15 minuter till att hämta andan efter den föregående fighten som var direkt skadlig för blodtrycket. Detta är vi tacksamma för.

155 lbs.: Eddie Alvarez vs. Justin Gaethje 

- Alvarez!

Justin ‘The Highlight’ Gaethje och ’The Underground King’ Eddie Alvarez bjuder oss på underbar och helt galen fighting. Två stenhårda fighters pressar och tar fram det bästa i varandra. Det böljar fram och tillbaka och det är inte mycket fokus på defensiven. Hög output hårda träffar åt båda håll. Ingen ville ta ett steg bakåt. Stenhårda sparkar och kroppsträffar, det är lika delar hjärta och haka – det är kaos i buren. Detta är fan ta mig inte klokt.

Det är svårt att hitta ord för att beskriva det vi fick uppleva. Det var bland det sjukaste man någonsin sett. Jag är fysiskt andfådd efter att ha bevittnat detta. Ni måste helt enkelt se det med egna ögon.

115 lbs.: Tecia Torres vs. Michelle Waterson 

- Torres på väg mot toppen.

Högt tempo och intensiv mma från dessa väldigt två duktiga stråviktare. Torres är stark och explosiv. Hon har ett tydligt övertag beträffande fysiken vilket hon utnyttjar till fullo. Första ronden till Torres pga bra stående och kontroll. Waterson får en nedtagning i andra och kontrollerar från topposition. Det är inte snyggt men det är effektivt mot en explosiv fighter. I tredje ronden är dock Torres den fräschare fightern och kontrollerar ronden. Hon håller högre tempo och gör mer skada. Hon tar hem ett säkert domslut och tar ytterligare ett steg mot toppen av divisionen.

Underkort

155 lbs.: Paul Felder vs. Charles Oliveira 

- GnP elbows.

En mycket explosiv och kraftfull striker mot en livsfarlig submission-expert. Det var också precis vad vi fick se prov på – det kom att prägla matchen. Oliveira fick ner Felder på marken i första och var riktigt nära att få till en submission men lyckades inte. Felder försvarade sig väl och lyckades undkomma med blotta förskräckelsen. I andra ronden får Felder topposition och väljer att stanna i brassens giftiga guard – vilket är långt ifrån riskminimering. Han kontrollerar ronden fram tills att han får en öppning från topp. Då avslutar han med en serie brutala armbågar från topp. Ground-and-pound KO. Fan, det gjorde lite ont att se de avslutande smällarna. Paul Felder är en sympatisk, vältalig och mycket elak man.

170 lbs.: Yancy Medeiros vs. Alex Oliveira 

- Fight of the night.

Intensiv start på matchen. Båda två träffar och skakar den andre. De byter tunga träffar samtidigt som Oliveiras näsa blöder ymnigt. Mot slutet av första ronden var det mycket nära att Medeiros blev avslutad men hawaiianen är förbannat tuff. Andra ronden är ett fullständigt krig – detta är något utöver det vanliga. Det böljar fram och tillbaka och när gonggongen ljuder är det nästan så att man som tittare är tacksam för lite paus.

Det är två trötta kämpar som kommer ut till tredje och sista ronden. Det fortsätter i högt tempo. Cowboy pressar framåt och träffar. Medeiros försvarar sig, biter ihop och lyckas träffa hårt. Han går in och avlossar tunga slag mot såväl kropp som huvud. Till slut kan inte Oliveira ta emot mer utan faller ihop och skyddar sig. Domaren kliver in och avbryter matchen. Medeiros via TKO.

155 lbs.: Drakkar Klose vs. David Teymur 

- Teymur got damn it!

David inleder lugnt och behärskat. Han cirklar och håller sig just utanför Kloses rävkvidd. Herb Dean beslutar i första ronden – helt obegripligt – att varna Teymur pga att han backar för mycket. Han kan inte ha sett samma match som oss. Något står inte rätt till med Herb Dean idag. Vad vi såg var en explosiv counterstriker med utmärkt fotarbete som höll avståndet och straffade Klose när denne närmade sig.

Teymur gör en stabil insats och fightas smart. Han håller sig på utsidan och plockar poäng med långa tekniker. Fina sparkar är dagens melodi och Klose har inget svar. David visar dessutom bra nedtagningsförsvar och bra förmåga att ta sig upp. Han följer gameplan föredömligt och tar en bombsäker seger mot den tuffe brottaren. Vi skickar ett stort grattis till David Teymur och till alla svenska mma-fans.

115 lbs.: Cortney Casey vs. Felice Herrig 

- Svårtdömt.

Två duktiga fighters bjuder oss på en väldigt jämn match. Casey utnyttjar inledningsvis sin reach för att kontrollera det stående men Herrig jobbar sig in i matchen. Båda saknar dock förmåga att variera sitt game för att på så sätt skapa problem för motståndaren. Det blev en ganska ensidig fight där de stod framför varann och uteslutande utbytte långa slag. Det hettar till lite i tredje när de förolämpar och ger varandra långfingret. Herrig vinner via delat domslut. Casey blir upprörd över domslutet och det är väl inte helt obefogat. Men det var en jämn och svårdömd match som kunde ha gått åt båda hållen.

115 lbs.: Amanda Cooper vs. Angela Magana 

- TKO rond 2

Magana har inte tävlat sedan 2015. Hon har skapat rubriker för annat än sin fighting och är en minst sagt kontroversiell person. Beträffande själva fighten var det spel mot ett mål. Cooper var för stark och för bra i alla delar. Magana blev fullständigt utklassad och med tanke på att det var hennes sjätte (!) raka förlust vore det märkligt om hon inte får sparken efter detta.

170 lbs.: Razak Al-Hassan vs. Sabah Homasi 

- Herb Dean gjorde bort sig

Al-Hassan är ett kraftpaket. Homasi är en tuffing som gärna byter slag. Detta är två hårdslående herrar vilket vi fick se när båda blev rockade i första ronden. Båda fighters svingade och träffade om vartannat. Det var en vild och underhållande fight som tyvärr avbröts på tok för tidigt av Herb Dean. Al-Hassan tilldelas segern pga ”referee mistake”.

205 lbs.: Jeremy Kimball vs. Dominick Reyes 

- RnC 3.39 round 1

En plufsig och ’under sized’ Kimball borde gå ned till 185 lbs. Han är dock stark och väldigt aggressiv. Reyes är en lång atletisk fighter men bra teknik. Han blir pressad inledningsvis men får en fin nedtagning och jobbar sig till att ta rygg. Därifrån jobbar han med hårda armbågar innan han sätter en tight rear naked choke. Ännu en imponerande insats av Reyes. Kanske är dags att ge honom motstånd nu?

265 lbs.: Allen Crowder vs. Justin Willis 

- KO

Willis gör sin andra fight i UFC, han besegrade i debuten Engelsmannen Mulhern. Willis är 185 cm lång men måste ändå banta ner sig till 265 lbs. Han skulle eventuellt kunna gå ner till lätt tungvikt om han skaffade en bra kostrådgivare och strikt disciplin. Nåja, han ser inte helt tokig ut i tungvikt heller, trots att han hittills har ställts mot UFCs motsvarighet till cans.

Matchen: Willis som är southpaw jobbar bra med sin vänster och träffar upprepade gånger med sin raka vänster. Till sist är det en lång vild vänsterkrok som släcker motståndaren. Han KOar Crowder halvvägs in i första ronden.

_________________________

Text: Kimuraredaktionen

Det här inlägget postades i Kimura rekommenderar, Krönika, Nyheter, Ufc Event. Bokmärk permalänken.
  • Filosofiskt perspektiv

    Jag hade vansinnigt fel om Eddie. Han blev ju inte ens allvarligt rockad som han mer eller mindre alltid blir. Jag blir dock skrämd av tanken på hur dessa herrars hjärnor fungerar vid 55, om de når dit… Men jag sponsrar ju vansinnet och bättre underhållning har jag svårt att hitta. Dessutom är båda kompetenta fighters mer än bara brawlers.

    Den matchen och Cowboy vs herr Island är mma när det är som bäst. Och värst… En annan kul detalj var FNs knock av Bully Underroid. Frågan är om inte FN är för farlig för att få fightas inom mma… Skämt åtsido, en av de bästa galorna jag sett på länge. Massa bra matcher. Tyckte även Charles vs Paul var otroligt bra match. Även kul att David visar att han är näste svensk som troligtvis kommer bli rankad topp 15 inom UFC. Och detta i vassaste divisionen i min mening. Frågan är om Herb Deans tid som stordomare är över. Så pass många usla beslut på samma gala. Al Hassan och Davids match och sedan tyckte jag han lät Aldo få onödigt många slag. Han var ju besegrad.

    Men sjukt bra gala. Reglerat våld när det är som bäst. Utfört av sanna mästare.

    • Kimura guest

      Bra talat!

    • Lynx

      Håller med i delen om N’Gannou – Stipe kan inte vara speciellt lycklig just nu… Vad krävs det för att vinna över karln?

      • the_immortal

        Om han slår Stipe kan han nog hålla titeln länge vilket är ovanligt i HW.

        Stipe måste få ner honom och grinda honom länge för att trötta ut och ta bort en del explosivitet. Det är lättare sagt än gjort. Han är en otäck fighter.

  • the_immortal

    Bra gala! Bra matcher. Och jävla Kul för Teymur som tog ytterligare ett steg i rätt riktning.

  • Holythe83

    ”Ngannou kliver in, undviker ett slag och levererar en osannolik KO”

    Känner att jag måste påpeka att Overeem faktiskt träffar med sin vänster innan Ngannou släckte honom.

    Annars bra anylser och trevlig läsning.

  • Chingate Wey

    Bra text.

Fler Kimura rekommenderar:

640x240-Swedish