På lördag är det äntligen dags. Då bjuds vi på en ytterst efterlängtad match mellan två fantastiska fighters på UFC 231. Fjäderviktsbältet står på spel när Max Holloway tar sig an den obesegrade Brian Ortega. Det blir Holloways andra titelförsvar och det kommer mot en livsfarlig motståndare. Ortega är en läskig grappler men har visat mycket fin utveckling av sin striking. Exakt hur bra hans striking har blivit får vi veta på lördag när han ställs mot Holloway som är en världsklassstriker. De två skulle egentligen ha mötts redan i juli på UFC 226 men sjukdom satte stopp för Holloway och matchen sköts upp. Nu är dock väntan slut och på lördag smäller det.
145 lbs. Max Holloway vs. Brian Ortega
Max Holloway (19-3)
Ålder: 26 år
Längd: 180 cm
Reach: 175 cm
Stance: switch-stance
Holloway började träna kickboxning i high school och bytte sedermera till mma. Han debuterade i UFC år 2012 vid 21 års ålder. Han var stor en talang, men väldigt färsk i sin mma-karriär, när han signades. Han hade en tuff start i organisationen och förlorade 3 av sina 6 inledande matcher. Sedan dess har det vänt, och det rejält. Han står för närvarande på ofattbara 12 raka vinster och har ett samlat UFC-record på 15-3. Han besegrade i sina två senaste matcher den f.d. världsmästaren Jose Aldo.
Styrkor:
+ striking
+ fotarbete / distanskontroll
+ nedtagningsförsvar
+ kondition
+ fight-IQ
Svaghet:
– ?
Brian Ortega (14-0)
Ålder: 27 år
Längd: 173 cm
Reach: 175 cm
Stance: ortodox
Ortega började träna bjj när han var 13 år gammal. Det blev snabbt tydligt att han var en talang utöver det vanliga. Vid 17 års ålder började han träna boxning och 2 år senare gjorde han mma-debut. Ortega är f.d. fjäderviktsmästare i organisationen RFA. År 2014 debuterade han i UFC och sedan dess har karriären pekat spikrakt uppåt. Han har ett UFC-record på 6-0 (1 NC) och vann i sin senaste match mot veteranen Frankie Edgar. Ortega står för tillfället på 6 raka vinster och har ett fint momentum med sig in till lördagens fight. Av hans 14 vinster har 3 kommit via KO och 7 via submission.
Styrkor:
+ grappling
+ boxning
+ ’killer instinct’
+ lugn / avslappnad
+ solid haka
Svaghet:
– brottning
Matchning
Äntligen får vi se dessa unga män mötas i oktagonen. Holloway har bevisat att han är en fantastisk fighter och mästare. Ortega har gått från talang till en fighter av yttersta världsklass och den självklare utmanaren om titeln. Efter hans dominanta vinst mot Frankie Edgar fanns det inte längre några tvivel. Holloway vs. Ortega är den enda rimliga matchningen. På lördag bjuds vi på en ’striker vs. grappler’ utöver det vanliga. Det ska bli oerhört intressant att se hur deras skills matchar. Det faktum att matchen har skjutits upp en gång redan gör bara förväntningarna större inför lördagen. Det reser dock samtidigt ett litet frågetecken rörande mästaren som var den som, pga en rad obehagliga symtom, tvingades dra sig ur fighten.
Holloway är wellrounded men det råder ingen tvekan om att han föredrar att hålla det stående. Han är en teknisk striker med utmärkt fotarbete och hög fight-IQ. Han är snabb och bra på att utnyttja sin räckvidd. Han bygger sin striking utifrån en utmärkt och precis jabb. Han byter dessutom ofta stance vilket försvårar för motståndaren. Han är en vass ’counter striker’ och kan kontra från båda stance. Han har bra slagvariation och använder ofta kroppsslag för att bryta ned motståndaren. Holloway inleder ofta aningen avvaktande för att ge sig själv tid att läsa motståndaren. Sedan vrider han successivt upp tempot under fighten.
Holloway är inte känd för sin brottning men har ett mycket effektivt nedtagningsförsvar – 83 %. Detta tillåter honom att hålla matcher stående där han kan briljera med sin precisa striking. Holloway har solid grappling och ett skapligt submissiongame. I den här fighten bör han fokusera på att använda sin brottning och grappling för att undvika att hamna på marken. Ortega är en mycket giftig grappler och det vore alltför riskabelt att spendera tid på marken med honom. En central del i Holloways game är den hårda press han sätter på sina motståndare. Han har utmärkt kondition och sätter ofta ett högt tempo vilket successivt bryter ned motståndet.
Ortega har tränat boxning sedan sena tonåren, något man tydligt kan se i hans strikingstil. På senare tid har han visat prov på fin utveckling av sin striking. Hans KO-vinst mot Frankie Edgar var ett tydligt bevis på detta. Ortega har solid boxning med goda tekniska grunder. Han har en bra jabb och använder fakes och finter för att hitta öppningar för slagkombinationer. Han går helst framåt och äter gladeligen några slag för att pressa motståndaren. Han har KO-kraft och är väldigt avslappnad i pocket, vilket gör honom farlig. Defensivt har han vissa hål som behöver åtgärdas. Han är definitivt ”träff-bar” men har turen att ha utrustats med en haka av stål.
Ortega är ingen vanlig grappler. Han submittar erfarna svartbälten så effektivt att de inte hinner inse vad som är på väg att inträffa. Hans guard-game är livsfarligt och det är ingen slump att hans smeknamn är ”T-city”. Han har även en farlig giljotin, något som Cub Swanson fick uppleva. När det kommer till brottning är Ortega en annorlunda fighter. Han använder knappt brottning. Trots att han är en världsklassgrappler går han sällan för nedtagningar. I undantagsfall kan han söka nedtagning från clinch, men det är ovanligt. Vi vet inte mycket om hans defensiva brottning då han inte har något emot att hamna på rygg med motståndaren i sin guard.
Summering
Båda dessa herrar är pressfighters. De jobbar metodiskt och bryter successivt ned sitt motstånd. I Holloways fall blev detta tydligt när han, två gånger i rad, avslutade Jose Aldo i slutet av tredje ronden. Han skruvade gradvis upp tempot och slagmängden tills Aldo inte längre kunde stå emot pressen. Det är så Holloway jobbar. Han inleder med att läsa av sin motståndare och när han har koll på vilka attacker han har att vänta vrider han upp tempot i sin striking. Hans fina distanskontroll och hans förmåga att utnyttja sin räckvidd kommer att bli nyckeln till framgång mot Ortega som är mer av en boxare som gillar att hålla det på närdistans.
Ortega använder en snarlik strategi men har en dålig ovana att förlora ronder – många ronder. Han har vid upprepade tillfällen varit på väg att förlora på poäng när han plötsligt hittat ett avslut – ’killer instinct’ saknar han alltså definitivt inte. Ortega är tuff, stryktålig och har mycket solid haka. Han har inte heller Aldos historia av mångårig ackumulerad skada. Det betyder att T-city sannolikt kommer att bli betydligt svårare att avsluta. Det betyder även att han troligen kommer ha 25 minuter på sig att hitta en öppning för avslut, något han är en mästare på. Ortega kommer som sagt att vilja göra detta till en boxningsmatch. Han striking är bäst på närdistans och där finns dessutom öppningar för att göra det till en grapplingmatch vilket vore ett drömscenario för honom.
Holloway är en noggrann fighter och har god defensiv medvetenhet. Det ska därför mycket till för att han ska bli avslutad. Vi har dock sett honom bli rockad av slag – inte minst av Jose Aldo. Om den orädde och aggressive Ortega skulle lyckas träffa och skaka mästaren kan det ta slut kvickt. Rätt vad det är så sitter man fast i en submission. Det gäller alltså för Holloway att hela tiden vara på sin vakt. Att hålla distansen och jobba in och ut därifrån. Att inte lockas in i någon slugfest eller grapplingmatch. Om matchen går tiden ut kommer Holloway med största sannolikhet att stå som vinnare. Men det förutsätter att han genomför en näst intill perfekt match mot den farlige utmanaren. Om det är någon som klarar en sån sak så är det Holloway.
– Oavsett hur detta slutar så är vi mma-fans vinnare.
____________________
Kimuraredaktionen
