Nyheter

UFC 241: Ian Heinisch – från inburad till burfighter

”Gängmedlemmen rörde sig snabbt emot honom, med ett stickvapen i handen.”

 

Ian Heinisch hade precis anlänt till det ökända fängelset på Rikers Island strax utanför New York City. Fängelsevistelse generellt, var dock inget nytt för Heinisch. Den Coloradofödde medelklasskillen hade nyligen släppts ett 3,5 år långt straff för kokainsmuggling, på fängelser i norra fastlands-Spanien respektive Kanarieöarna.

Efter avtjänat straff utvisades amerikanen tillbaka till hemlandet. Vid gränskontrollen greps han dock direkt. Detta då han 2009, 21 år gammal, gripits under ett tillslag signerat den amerikanska federala narkotikapolisen Drug Enforcement Agency (DEA) och då lämnat landet innan rättegång, varpå Heinisch anhållits i sin frånvaro. Och inte hade han varit inskriven länge på den vitt kända anstalten, innan nästa problem dök upp. Amerikanen noterade en gängmedlem som rörde sig snabbt emot honom, med en så kallad shank, ett klassiskt fängelsevapen som oftast tillverkas genom slipning av exempelvis tandborste eller kort metallskaft, mot betong- eller tegelväggar, i handen.

Heinisch kände dock att han var van vid att lösa situationer i liknande miljöer, och höll sig kall. Såhär berättade han om det i en intervju med Yahoo! Sports 2017:

This dude had a rusty-looking knife, he was putting it close to my face and he was all, ‘I heard you know how to fight, this how we do it,’. I had learned a few tricks in Spain, so I put my hands up and said, ‘Hey man, no problems.’ Then when he relaxed, I caught him on the chin and rocked him.

Därigenom var det omedelbara hotet avvärjt – men då uppenbarade sig snart större problem i dess ställe:

Next day, the word was they had a hit out on me, this guy named Fingers from the Latin Kings warned me I was ‘SOS’ (Stab On Sight, alltså ”hugg direkt”) wherever I go. I pretty much stayed up all night training, shadowboxing in my cell, trying to make weapons, anything I could do. I was ready to die the next morning.

Turligt nog för Heinisch, förflyttades han till en anstalt i Colorado – där brottet han faktiskt var fängslad för begåtts – innan någon annan medfånge hann utdela några hugg.

Efter erfarenheter som dessa är det inte så konstigt om en professionell, organiserad MMA-match inte direkt får coloradianen att skaka i skorna. Tre år efter frigivning, efter fyra år som drogfri – och ett år efter att ha avtjänat den sista, villkorliga, delen av sitt straff har Henisch inte bara fått ordning på livet. Han är dessutom en av de mer intressanta talangerna – trots att han hunnit fylla 31 – i världens största MMA-organisation; UFC.

Den framgångsrike mellanviktaren (2-0 UFC; 13-1 PMMA, 1-0 AMMA) kom in i UFC via en imponerande insats i Dana White’s Tuesday Night Contender Series, där motståndaren Justin Sumter (7-3 MMA) knockades med en fin armbåge redan i första ronden. Därefter har Heinisch på ett halvår besegrat förhållandevis stora namn som Cezar ”Mutante” Ferreira och Antonio Carlos jr, båda via enhälliga domslut.

Men nu på lördag ställs den forne Rikers-internen inför sin största match i oktagonen hittills: veteranen och åttonderankade utmanaren Derek Brunson (11-5 UFC; 19-7 MMA).

Kolla in Heinischs odds mot Brunson

* * *

Ian Heinisch hade aldrig tänkt sig att bli en värsting eller kriminell. Som barn diagnosticerades han med Attention Deficit Disorder (ADD) och kämpade med dess följder, exempelvis normal skolgång:

I had so much trouble just sitting and paying attention. My parents ended up taking me out of school and homeschooling me for grade school (ungefär motsvarande nedre grundskolan, Kimuras anm).

Men den överaktive killen hittade ett sätt att kanalisera sin energi: brottning. Det stod snabbt klart att han var en naturbegåvning. Efter att ha plockat hem ett par delstatstitlar i Colorado och tävlat på riksnivå, hamnade han vid North Idaho College i Coeur D’Alene, Idaho, som år efter år stoltserar med ett av USA:s bästa brottningsprogram. Men för att få ägna sig åt collegeidrott på högsta nivå i USA, måste man först och främst sköta pluggandet ordentligt:

School just wasn’t my thing, man. I loved wrestling, but I just couldn’t focus on class and I ended up dropping out of school and going up to Vancouver.

Kort efter miljöombytet, flyttade Heinisch ihop med en gammal high school-kärlek, tog ett jobb som dörrförsäljare – och det gick ganska bra. Ett tag. Åtminstone till dess att myndigheterna kom på att utlänningen jobbade utan arbetstillstånd. Den framtida narkotikabrottslingen och proffsfightern skickades tillbaka söder om gränsen för att ha arbetat illegalt.

Den hemstad han återkom till var inte densamma han lämnat. Precis som var fallet för otaliga arbetare och tjänstemän på mellannivå runtom i USA, hade finanskrisen 2008 slagit hårt mot hans vänner och familj. Föräldrarna skildes, efter att ha förlorat huset. Även om Heinisch aldrig levt i lyx och överflöd, var fattigdom något som skrämde honom:

I came from a certain level of privilege and I kind of panicked when things fell apart with my family. I wanted to live the same lifestyle I was used to living and one thing led to another.

Ian hade redan experimenterat med droger ett tag, men nu började han även langa för att dra in pengar:

It was one of those things that just kept escalating. I was drinking and partying, I got caught up in it, making a lot of money, building up a clientele.

Men så en dag, slog DEA till och Ian Heinisch greps på en Walmart-parkering med 2000 Ecstasytabletter i väskan. Han arresterades men betalade borgen – och lämnade stan igen:

I was like, ’I’m young, there’s no way I’m going to jail and wasting years of my life. Screw this, I’m getting out of here and living my life.’

Den unge coloradiern tog sig med buss tvärs över USA till New York och lyckades lämna hela landet. Från John F. Kennedy-flygplatsen i Queens lyfte han med ett plan till nederländska Amsterdam. I Europa backpackade Heinisch runt och besökte såväl England som Belgien, innan han fann sig tillrätta i Spanien:

I spent three months living on a beach. I was pretty much homeless but I was working at a bar where they basically paid you in drinks, so I’d drink until 4 a.m. It wasn’t as fun as it sounds, almost every night I’d have nightmares about being caught. You’re always looking over your shoulder.

Från den punkten var det egentligen bara en tidsfråga innan amerikanen skulle ramla ner i droghandelsträsket igen. Från småskalig försäljning trappades det snart upp och Heinisch ”åkte skytteltrafik” mellan Spanien och Venezuela eller Colombia. Varje gång med större last än vid föregående resa.

Precis som några år senare i hemlandet, var det vid inresekontrollen efter en flygresa som det tog stopp:

It finally caught up to me. I was coming back from one of my trips, there were too many stamps on my passport, they started asking questions, they started searching and they found a kilo of coke. Game over.

 

* * *

 

I fängelset på Kanarieöarna fanns möjlighet till en närmast filmisk fritidsaktivitet: Lucha Canaria, fribrottning i en sandhög på fängelsets rastgård. Amerikanens brottningsbakgrund kom väl till pass. Och från en atmosfär där alla ville plocka ner utlänningen på jorden, blev det istället början på vändningen:

Trust me, everyone wanted to line up and take their shots at the white American. I didn’t care. It was an outlet and it involved something I was good at. I’m not going to act like I won every fight. But between proving I could defend myself and making the effort to learn Spanish and going to Bible studies, I started earning respect. That’s really where the turnaround started.

Något år senare var det dags för anstaltsbyte. Heinisch skeppades till fastlandet och ett annat fängelse – där ytterligare en turlig markering på tidslinjen uppenbarade sig:

There was a boxing program in there. Guys with legit skills who were locked up a long time who wanted to share their knowledge and do something with their craft. Everything happens for a reason. It’s not like I was taking MMA lessons but I had the wrestling, I was learning to box, I was off drugs and alcohol, my head was getting clear, and it was coming together.

 

* * *

 

Den 14 februari 2014 kunde så äntligen den i två länder före detta fängelsekunden, gå ut genom murarna som en fri man. Det tog honom bara ett par timmar att inse att fängelselivet var slut för alltid:

My very first day out, my Dad took me to a yoga class. Hours earlier I was locked up and now all of a sudden it’s me and Dad and like 60 young women, and I’m like, ‘Yeah, I am not in prison anymore.’

Men att försöka träffa någon av de ”unga kvinnorna” eller skaffa ett förhållande överhuvudtaget, föresvävade inte ex-fången. Han hade bara två mål för ögonen. Ett av dem var att öppna ett så kallat halfway house, ungefär ”övergångsboende”, med kampsportsgym – för andra med liknande erfarenheter som han själv:

There’s got to be an option, there’s got to be something for kids in the American prison system to give them a future. MMA brought discipline to my life and I want to be able to help others do the same.

Det kan ta ett tag innan det målet är uppnått. Det andra målet, att vinna bältet i en av de största MMA-organisationerna, är däremot inte helt vansinnigt långt utom räckhåll. Via bland annat LFA och WSOF – och sedan alltså DWTNCS – har coloradianen ett grymt slagläge (sic!). En seger mot Brunson i helgen, och Heinisch är och nosar på mellanviktens topp 5.

Även om det inte innebär att allt är solsken och regnbågar för UFC-fightern så har Ian Heinisch, som han själv säger ”ändå varit med om betydligt värre”:

I know I’ve already lived several lifetimes. I know I’m blessed to have a second chance. I can’t change my past, but I have the opportunity to have a platform to show everyone that you can turn it around. I want to be in the UFC, I want to be the middleweight champion, and I know I’ve already been through more to get here than anyone they can put in my path.

Mellanviktaren vet också varför det kommer gå bättre för honom än för hans konkurrenter:
I don’t have any hate for anyone I fight, we’re all trying to live our own story, but I want this more than you do.

Nu i helgen har han alltså chansen att visa världen vad han går för, Ian Heinisch. Han tar sig an en fruktad motståndare, som själv har besegrat bland andra toppnamnen Lorenz Larkin, Uriah Hall och Lyoto Machida. Och han gör det på huvudkortets öppningsmatch, under en av årets mest emotsedda galor: UFC 241 – Cormier vs. Miocic 2.

Föregående artikel

UFC 243: Holly Holm möter Raquel Pennington

Nästa artikel

Dana White inte glad över Conor McGregors senaste skandal

Skriven av

Tim

Relaterade Artiklar

Sök