Nyheter

Veckans söndagskrönika: London är på god väg att bli ett epicentrum för MMA i Europa

Gilbert Burns, Leon Edwards, Kamaru Usman

Undertecknad är nyss hemkommen från den första numrerade UFC galan på europeisk mark sedan 2016 och den gångna veckan har lämnar mersmak.

Brittiska fans har tagit med sig supporterkulturen till MMA

MMA är alltid som roligast live. Om jag tänker tillbaka på mina starkaste upplevelser från sporten håller jag i regel galor som Fight Club Rush och Zone Pro League högre än stora galor som arrangerats av UFC och Bellator MMA. Känslan av att få uppleva MMA tillsammans med andra och få höra ljudet av slag och sparkar på plats, istället för genom skärmen, är svårslaget. Någonting som jag dock har saknat från MMA fans är en version av den supporterkultur som finns inom exempelvis fotboll eller hockey. Att det ska vara lika naturligt att följa och stötta sina lokala fighters, som det är att följa sitt lokala lag. Britterna är på god väg att skapa den förändringen.

Torsdagens presskonferens

Kimura anlände till London i torsdags, för att bevittna presskonferensen inför UFC 286. Redan en bra stund innan presskonferensen drog igång  befann sig ett stort antal fans utanför lokalen. Stora kompisgäng och individer som kommit dit för att ta del av spektaklet. Då bör man ha i åtanke att endast en brittisk fighter – Leon Edwards – deltog under presskonferensen. Fansen var högljudda och körde ramsor som ”headshot. dead”. En perfekt start på fight week.

Fredagens uppladdning

Dagen därpå blev det till att gå upp tidigt för att bevittna utövarnas invägning. Dessvärre var dörrarna stängda för fansen, men MMA media fick en fördjupat känsla av vad som skulle komma senare under veckan. I samband med svenska galor brukar invägningarna vara öppna för allmänheten och undertecknad uppmanar läsarna att bevittna dessa om man är inbokad som åskådare på ett event. Desto större förståelse man får för utövares hårda arbeta och uppoffringar, desto mer engagerad blir man när de kliver in i buren.

I samband med fredagens ceremoniella invägning dök de brittiska fansen upp i drivor. Redan från lunchtid var det smockfullt på O2 och fansens ramsor ekade mellan väggarna. Under organisationen Q&A var fansen på tårna för att stötta deras brittiska fighters. Fansen har allt som oftast en ramsa per fighter. Kreativiteten och taktkänslan sträcker sig långt över den svenska motsvarigheten ”Slå han på käften!”. En produkt efter årtionden och åter årtionden av lördagar på fotbollsläktare runt om i Storbritannien.

Efter invägningen var det dags för lite fighting. I vanlig ordning när Cage Warriors anordnar galor på Indigo, O2, förpassades media till ett partytält utan WiFi, strax utanför arenan. Det börjar bli något av en tradition att sitta där och småfrysa lite i väntan på intervjuer med galans fighters. Dessvärre hade svensk-brasilianska Alan Carlos dragit sig ur matchen på grund av en skada. Eventet saknade dock varken talanger eller avslut.

Lördagen levde upp till förväntningarna

En sovmorgon hade varit välbehövlig med tanke på det kommande nattflyget tillbaka till Sverige. Men vem kan sova när det vankas numrerad UFC gala? Runt om i staden var det fullt fokus på MMA. Vängrupper stannade varandra för att diskutera den kommande galan. Oinvigda nyfikna slängde sig in i diskussionerna.

Inför själva eventet väcktes en fundering kring hur stämningen skulle vara inne i arenan. Biljettpriserna var avsevärt mycket dyrare än på tidigare galor och många av fanfavoriterna saknades. Inledningsvis var det tomt inne i lokalen. UFC hade dock tidigarelagt starttiden och kortet innehöll det vansinnigt höga antalet 15 matcher. Åtta timmar för ett sportevent är på tok för långt och det känns inte särskilt respektfullt mot utövarna som inleder galan. Tolv matcher känns lagom att boka in, eftersom en eller två fighter ofta faller isär innan galan drar igång. Inledningsvis var det svalare stämning inne i arenan i jämförelse med UFC eventet ett år tidigare. Lagom till huvudkortet kom publiken dock igång på allvar. Det skadade såklart inte stämningen att britterna hade en fin kväll på hemmaplan och vann majoriteten av deras matcher.

Traditionsenligt tog firandet inte slut i samband med galans sista match. Efter presskonferensens slut pågick firandet för fullt runt om O2 området. Fansen sjung ramsor och firade den tredje UFC galan i London inom loppet av ett år.

Under fight weeks gång intalade både fighters och fans sig själva att organisationen kommer återvända till London redan i sommar. I ärlighetens namn finns det ingen anledning för UFC att avstå. Kanske kan namn som Tom Aspinall och Paddy Pimblett återvända till buren?

Föregående artikel

Anderson Silva invald i Hall of Fame

Nästa artikel

Rafael Fiziev uttalar sig efter förlusten – delar bild på skadorna

Skriven av

Alexander Clausson

Chefredaktör på Kimura och historielärare. Är en MMA-fantast som täcker sporten ur ett fan-perspektiv. Sitter i rankingpanelen för UFC, Bellator MMA och BKFC.

Relaterade Artiklar

Sök