Niklas Bäckström (11-3-0, 1 NC) gick sin sista MMA-match mot Andrew Fisher på ACB 65 under sommaren 2017. Sedan dess har Bäckström hållit sig borta från rampljuset. I en exklusiv intervju med Niklas gick jag igenom vad som hänt sedan dess och om han känner att det börjar bli dags att kliva tillbaka in i buren igen.
Kommer Bäckström göra comeback?
Niklas Bäckström gjorde sin professionella MMA-debut vid tjugo års ålder på Superior Challenge 4, år 2009. Matchen vann han på rear naked choke i första ronden. Därefter kom Luleåsonen att vinna sju raka matcher fram till och med sin UFC-debut mot den högt aktade finnen Tom “Stoneface” Niinimäki (22-8-1). Niklas avslutade Tom med ett bulldog choke och kammade hem submission of the night bonusen på $50,000. Sedan dess var Niklas rankad etta respektive tvåa i Norden tillsammans med stjärnskottet Makwan Amirkhani (16-5-0) under de kommande fyra åren fram tills han ströks från rankingen i slutet av 2018 på grund av inaktivitet.
Efter sista matchen på ACB
Bäckström gick sist match på ACB 65 mot Andrew Fisher (18-8-1) i en match som han förlorade på via domslut. Och efter ett decennium med gasen i botten började motivationen att tryta för norrlänningen. Och i samband med ett jobberbjudande i Förenade Arabemiraten valde “Bäckis” att påbörja ett nytt kapitel i sitt liv.
Det var ju bland annat att motivationen började brista för att lägga ner så pass mycket tid som jag ändå gör. Jag har aldrig klappat i hela min karriär eller gett upp. Jag har förlorat på decision och jag har blivit tokknockad, brutit handen och fortsatt. Det blir ganska mycket som man riskerar när man har den inställningen. Och då när man börjar känna att man inte har drivet mer, då blir det inte bra att ta match och riskera så mycket.
Om man inte verkligen älskar och brinner för det man gör. Att stå där på klubben dag in och dag ut i tio års tid och ha lagt ner så mycket tid på fightingen på så hög nivå, då börjar det bli ganska jobbigt till slut. Och sen fick jag jobberbjudandet och så, då blev det en perfekt combo och jag valde att dra.
Tillbaka i Norden för att återigen jaga sina drömmar
I början av sommaren återvände Niklas till Sverige till följd av de hårda restriktionerna i Abu Dhabi och även fast det kanske inte var planen från början blev det starten på jakten mot en ny dröm för Bäckström. Förra veckan meddelade Niklas att han kommer att öppna ett kampsportsgym i Luleå. Förhoppningen är att slå upp portarna kring årsskiftet.
Jag var 18 när jag flyttade till Stockholm. Så jag har varit borta från vackra norden så länge. Så jag är jävligt glad att vara tillbaka. Jag har mamma och pappa här uppe och större delen av släkten och sen massa gamla kompisar. Så det är någonting speciellt med Norrbotten för mig.
Jag har liksom aldrig blivit av med min norrländska heller. Egentligen är det nog mest för att jag tyckte det var så töntigt med folk som flyttade ner till Stockholm och direkt börjar anamma en annan dialekt för att passa in. Det där med att passa in, antingen gillar man mig eller inte men det är nog inte på grund av min dialekt.
Jag levde loppan i Abu Dhabi och hade det väldigt bra där borta, länge. Det var skitkul men jag saknar Sverige och att gå efter mina drömmar. Det är lite av en röd tråd i mitt liv, att kämpa och jaga drömmar.
Är i bra form
Niklas har träningen i blodet då pappa Thomas spelat hockey på elitnivå och sedan varit med och tagit Luleå till SM-guld som tränare. Trots att han nu är pensionerad så kan han fortfarande göra 30 chins, eller 15st med 10kg vikt. Bäckström som kört majoriteten av karriären i fjädervikt (65,8kg) har byggt upp mer muskelmassa under sin tid borta från buren och går nu runt med 82-83kg på sina 185cm.
Jag håller igång, det måste jag göra. Jag tränar mycket med min pappa. Man har ju ärvt lite sådana gener från familjen. Det är roligt att testa att gå upp lite i vikt också. Så det är det jag har försökt med nu, kört mycket styrka och så.
Och med tanke på att formen finns där undrar jag om det finns en chans att vi ser dig tillbaka i buren i en nära framtid?
Kanske inte fightas MMA på den nivån jag gjorde förut. Men jag funderade faktiskt på att ställa upp i lite grapplingtävlingar för skojs skull. När gymmet drar igång och om folk vill dra iväg och tävla så följer jag ju med. Så vi får se när det kan bli. Det är klart man måste ha en tävlande coach, jag kan ju inte stå där bara och inte vara med i stridens hetta. Så det skulle jag vilja göra.
“Nu ska jag dela med mig av min kunskap istället”
Med facit i hand så har ingen annan svensk fighters hittills rankats högre i fjädervikten av MMAViking än andraplatsen som Niklas lämnade bakom sig. Under karriären besegrade Niklas nämnvärda fighters som Simon Sköld (9-7-0), Sergej Grecicho (26-11-1), Thomas Hytten (9-11-1), Mac Coga (22-6-1), Tom Niinimäki (22-8-1) och Joni Salovaara (18-10-0, 2 NC)
Jag är supernöjd och superstolt. Jag var med i tidningen häruppe för ett tag sedan. Då skrev de om Norrbottens största idrottshändelser genom tiderna. Och då hade de med när farsan var med och tog SM-guld med Luleå Hockey och så hade de med mig också när jag vann min UFC-debut mot Tom Niinimäki. Det var ganska coolt. Jag är väldigt stolt över min insats, men nu ska jag dela med mig av min kunskap istället.
