I över 25 år har UFC varit synonymt med sporten MMA.
År 1993 grundade Graciefamiljen Ultimate Fighting Championship (UFC), ett företag som syftade till att främja MMA. Producenten Art Davie föreslog en turnering som kom att kallas “War of the Worlds”. Turneringen inspirerades av Graciefamiljens actionfilmer av dess jiu jitsu-studenter som besegrade kampsportsmästare ur olika discipliner som kickboxning, karate och kung fu. Det fanns även en önskan om att återskapa Brasiliens Vale Tudo-matcher. 28 investerare bidrog till att göra turneringen till ett TV-format via WOW Promotions.
Namnet på TV-serien, som snart skapades, blev The Ultimate Fighting Championship. Serien svarade på fansens frågor i stil med “Kan en brottare besegra en boxare?” Under den här tiden hade de flesta fighters bara kunskaper inom sin egen disciplin och hade liten till ingen erfarenhet av att slåss mot människor med andra färdigheter. I det första programmet, under UFC 1, deltog kickboxarna Patrick Smith och Kevin Rosier, savateutövaren Gerard Gordeau och karateexperten Zane Frazier, shootfightern Ken Shamrock, sumobrottaren Teila Tuli, boxaren Art Jimmerson och jiu jitsu-utövaren Royce Gracie. TV-programmet blev väldigt populärt och sålde hela 86 592 köp på pay-per-view.
Det är omdiskuterat om skaparna från början hade haft för avsikt att göra fler avsnitt av TV-programmet. Dana White, UFCs president, säger att det var meningen att det skulle bli en engångssak, men att det blev så populärt att de valde att göra fler program. Och sedan ett till. “De här människorna skulle aldrig ha trott att de skapade en sport” sa han.
Det fanns inga viktklasser och fighters ställdes ofta mot avsevärt större eller längre motståndare. Keith “The Giant Killer” Hackney ställdes mot Emmanuel Yarbrough på UFC 3 trots att han var 23 centimeter kortare och 180 kilo lättare än Yarbrough. Många kampsportare ansåg att man kunde övervinna sådana nackdelar med hjälp av teknik. Royce Gracie bevisade att det var möjligt, genom att väga 79 kilo och vinna tre av de fyra första evenemangen.
På evenemangen möttes utövare av en stor blandning av kampsporter. Jiu jitsu var stilen som tog hem segrarna på de första evenemangen, men sedan blev även andra fightingstilar lika framgångsrika, först brottning, sedan “ground and pound” och senare också kickboxning och boxning. Alla de här stilarna smälte så småningom samman och blev MMA. Från början var det uttalade syftet med UFCs tävlingar att avgöra vilken kampsport utan vapen som var den mest effektiva. Senare började samma tävlande att använda sig av tekniker från flera olika kampsporter.
Få regler
Trots att UFC använde “There are no rules!” som slogan i början av 1990-talet så fanns det ändå några regler. Man fick inte bitas eller peta i motståndarens ögon. Men att dra i motståndarens hår, skallning, skrevslag och “fish-hooking” var tillåtet.
Men på UFC 4 kom Jason Fairn och Guy Mezger överens om att inte dra varandra i håret, eftersom de båda hade hästsvans. Under samma evenemang möttes Keith Hackney och Joe Son. När Son låg på marken utdelade Hackney en serie av slag mot Sons skrev.
UFC fick ett rykte om sig att ordna extremt våldsamma evenemang. I början av UFC 5 visades en varning där man berättade för tittarna om sportens våldsamma natur.
Superfight
På UFC 5 introducerades även den första singelmatchen, alltså matcher som inte i sig ingick i ett turneringsformat. Först ut var en match mellan den trefaldiga mästaren Royce Gracie och Ken Shamrock som kallades för “The Superfight”. Singelmatcher, med fighters som klarat sig oskadda ur en tidigare match samma kväll, blev ett viktigt inslag framöver för organisationen.
“Superfighter” började som matcher för att avgöra vem som skulle bli den regerande mästaren, som turneringens vinnare sedan skulle möta. Senare utvecklades det till en match som kunde vara både en titelmatch och matcher som inte handlade om titlar.
“Superfighterna” kom så småningom att helt fasa ut turneringsmatcherna. Istället byttes formatet successivt till kort med många singelmatcher.
Striktare regler
Sportens våldsamhet uppmärksammades snart av de amerikanska myndigheterna. Dåvarande Arizona-senatorn John McCain (R) startade en kampanj för att förbjuda MMA. 36 delstater stiftade lagar som gjorde MMA olagligt.
För att bemöta kritiken utökade UFC sitt samarbete med senatens idrottskommitté och gjorde om sina regler och tog bort de mindre behagliga inslagen. De behöll däremot de grundläggande elementen; slag, sparkar och grappling. På UFC 12 introducerades viktklasser och sedan UFC 14 har det varit obligatoriskt med stoppade handskar för MMA-fighters. Vid UFC 15 infördes begränsningar mot att dra sin motståndare i håret, skallningar, manipulation av leder, slag mot skrev samt mot nacke och bakhuvud. 16 juli 1999, på UFC 21, infördes också femminutersronder. Ett format som alltså fortfarande gäller i UFC, över tjugo år senare. Ambitionen och arbetet med att göra sporten både säkrare och åtminstone synbart mindre brutal, ledde till att UFC godkändes som idrottsarrangör av senatskommittén och att fler och fler delstater började tillåta sporten MMA.
Vägen till mainstreamsport
Efter den långa striden för att få sporten sanktionerad var SEG, UFCs nya franchise efter WOW Promotions, på väg att gå bankrutt. Cheferna för Station Casino Frank och Lorenzo Fertitta och Dana White tillfrågades om att köpa UFC. De köpte UFC en månad senare för två miljoner dollar och skapade Zuffa LLC, moderbolaget som styrde UFC. 2001 blev UFC godkända av det kanske viktigaste offentliga styrande kampsportsorganet; Nevadas idrottskommitté Nevada State Athletic Commission (NSAC) och därefter kunde organisationens matcher börja visas på kabel-TV igen.
Sakta men säkert började UFC att öka i popularitet. Det berodde delvis på lyckad marknadsföring, företagssponsring, DVD-släpp och att de syntes på TV igen. Senare skrevs även ett lyckat avtal med Fox SportsNet, så att matcherna kunde sändas på den stora sportkanalen.
Till UFC 40 såldes 13 022 biljetter, vilket innebar att det nästan blev slutsålt. Dessutom tittade 150 000 på matchen via pay per view. Det var dubbelt så många som för tidigare matcher. Under evenemanget skulle UFC mästare i lätt tungvikt, Tito Ortiz, möta Ken Shamrock. Evenemanget uppmärksammades av den breda allmänheten på ett sätt som tidigare varit otänkbart för kampsportsevenemang.
The Ultimate Fighter
Trots den ökade populariteten hade organisationen gått med 34 miljoner dollar i förlust sedan köpet av UFC. För att göra att de skulle gå med vinst hittade de The Ultimate Fighter, en realityserie som skildrade lovande MMA-fighters som gjorde upp om ett kontrakt att få tävla i UFC. Serien blev en succé som hjälpte UFC att växa ännu mer i popularitet.
Kvinnor i UFC
I november 2012 bekräftade Dana White att Ronda Rousey, Strikeforce-mästarinna i bantamvikt, skulle bli den första kvinnan att slåss i UFC. Hon blev även den första kvinnliga mästaren i UFC, en titel som hon försvarade sex gånger.
I december 2013 köpte UFC elva kontrakt tillhörande kvinnliga fighters från Invicta Fighting Championships och startade en division i bantamvikt (135 lbs, eller 61,2 kg) för kvinnor i UFC. Rousey dominerade sedan som sagt sin viktklass innan hon till slut blev besegrad av Holly Holm. Efter att Miesha Tate kort därefter erövrat titeln från Holm, för att sedan själv förlora den bara fyra månader senare har titeln tillhört Amanda Nunes. I december 2018 blev Nunes även mästarinna i fjädervikt (145 lbs, eller 65,8 kg). Den kvinnliga fjäderviktsdivisionen är dock inte etablerad utan består endast av ett par stycken egentliga fjäderviktare.
UFC lade även till sin kvinnliga stråviktsdivision (115 lbs, eller 52,2 kg) år 2014 där Carla Esparza blev den första mästarinnan. Den senaste viktklass att tillkomma i UFC var den kvinnliga flugviktsdivisionen (125 lbs, eller 56,7 kg) där Valentina Shevchenko var först att få bältet kring midjan, 2018.
Viktklasser
UFC har nio viktklasser för närvarande. Damernas har totalt fyra olika viktklasser som de kan tävla inom, medan herrarna har åtta viktklasser. Dagen innan match måste fighters väga in sig och vid icke-titelmatcher tillåts deltagarna att väga ett pund (ca 0,454 kg) högre än maxvikten. I en titelmatch finns inte det undantaget, utan båda fighters måste väga in sig rätt. Om man ej gör det så står titeln/bältet på spel för den fighter som ej klarade vikten.
Herrar
- Flugvikt (max 125 lbs; ca 57 kg)
- Bantamvikt (135 lbs; ca 61 kg)
- Fjädervikt (145 lbs; ca 66 kg)
- Lättvikt (155 lbs; 70 kg)
- Weltervikt (170 lbs; 77 kg)
- Mellanvikt (185 lbs; 84 kg)
- Lätt tungvikt (205 lbs; ca 93 kg)
- Tungvikt (265 lbs; ca 120 kg)
Damer
- Stråvikt (max 115 lbs; ca 52 kg)
- Flugvikt
- Bantamvikt
- Fjädervikt
UFC-galor i Sverige och UFC-svenskar
UFC anordnade sin första gala i Sverige i april 2012 där svenske Alexander “The Mauler” Gustafsson tog sig an brassen Thiago Silva. En annan svensk fightades denna gala var Reza Madadi som gjorde sin UFC-debut. Sedan dess har UFC anordnat 5 ytterligare galor i Sverige där svenske Ilir Latifi fightades i huvudmatchen (mot Gegard Mousasi) vid den första av dessa medan Gustafsson fightats i huvudmatchen vid de andra galorna (med undantag för en gala där islänningen Gunnar Nelson fick äran). Genom åren har vi fått se en drös av svenskar dyka upp vid dessa galor så som bröderna Daniel och David Teymur, Chris Spång, Lina Länsberg, Nico Musoke, Nicklas Bäckström, Oliver Enkamp, Magnus Cedenblad, Tor Troeng och nytillskotten Rostem Akman och Bea Malecki. Dessutom har flera andra svenskar tävlat i UFC, om än ej på hemmaplan:
- Akira Corassani
- Andreas Ståhl
- Martin Svensson
- Pannie Kianzad
- Sirwan Kakai
- David Bielkheden
- Per Eklund
Sveriges mest framgångsrike aktive fighter just nu kan dock vara Jack Hermansson som firat stora triumfer år 2019 och går mot en titelmatch i mellanvikt. Det är mycket möjligt att han också blir näste svensk att fightas i huvudmatchen vid kommande UFC Sverige-galor. Den historiskt mest framgångsrike har dock varit Gustafsson som utmanat om UFC-titel tre gånger men förlorat samtliga matcher mot Jon Jones (två gånger, 2013 respektive 2018) och Daniel Cormier (2015). De två första titelmatcherna var han dessutom ganska nära att vinna.
Försäljningen till WME-IMG
I juli 2016 meddelades det officiellt att Zuffa LLC skulle sälja UFC till mediejätten WME-IMG för en summa på drygt 4 miljarder dollar. Vid den tidpunkten var det den största enskilda försäljningen inom sportens historia. Lorenzo Fertitta valde att lämna sin post i och med försäljningen medan Dana White fick fortsätta i sin VD-roll. WME-IMG döptes om till Endeavor i september 2017.
Största PPV-galorna
UFC:s PPV-rekord har slagits gång på gång genom åren och sedan mars 2016 har dessa haft den gemensamma nämnaren att UFC-fighern Conor McGregor fightats i huvudmatchen. I de tre senaste rekordgalorna mötte han först Nate Diaz två gånger (UFC 196 respektive UFC 202), och i oktober 2018 var han med och slog det gamla rekordet med hela 800 000 PPV-köp (största ökningen i UFC:s historia) när han mötte Khabib Nurmagomedov vid UFC 229. Hela 2,4 miljoner PPV-köp gjordes vid detta event, vilket samstämmiga bedömare menar är ett rekord som kommer stå sig en tid framöver.
Andra frekventa titelfighters i toppen av PPV-listan är Brock Lesnar och Ronda Rousey.
