Tim Tebras

Tim Tebras

Kamaru Usman slog flera rekord i matchen mot Tyron Woodley

Vid den gångna helgens UFC 235 så mer eller mindre brottade Kamaru Usman hem welterviktsbältet direkt från Tyron Woodleys midja. Det var en imponerande insats av den nykrönte mästaren som dominerade den långvarige titelhållaren genom fem ronder och tog hem en solklar, enhällig, domslutsseger.

Men det fanns än mer imponerande fakta att gräva fram kring ”The Nigerian Nightmares” prestation i titelmatchen mot Tyron. Idrottsstatistikern och MMA-entusiasten Michael Carroll skickade ut flera stycken faktoider, varav UFC-kommentatorn Jon Anik sammanställde några som visade på Usmans nya rekord, i en tweet:

  • 192 (!) träffar på motståndarens kropp – nytt rekord i en och samma UFC-match, oavsett viktklass
  • En träff-/träffad-differens på +276 (!) – bäst någonsin i en titelmatch i UFC
  • 336 träffar för Usman är näst mest av bara ene fightern i en och samma UFC-match någonsin

    Kamaru Usman’s 192 body strikes landed v. Woodley = new single-fight UFC record. Usman’s total strike differential of +276 (336-60) = largest in UFC title fight history. 336 total strikes = 2nd most landed in a UFC fight. Historic output.

    Kamaru Usmans första försvar av den nyvunna titeln blir sannolikt mot Colby Covington.

  • Läs mer
    +4
    Dana Sad
    Dana Happy
    9 miljoner kronor

    Anthony ”Rumble” Johnsons krav för comeback – möta Jon Jones i tungvikt

    Den tvåfaldige utmanaren om UFC-titeln i lätt tungvikt, Anthony ”Rumble” Johnson (13-6 UFC; 22-6 MMA), sågs i publiken på en bare knuckle boxing-gala nyligen, och tvingades svara på en hel del frågor om en eventuell comeback till kampsporten.

    34-årige Johnson är dock alldeles utmärkt nöjd med livet utanför oktagonen. Däremot finns det en – men bara en – möjlighet att han ändrar sig, och satsar på comeback. Rätt motståndare, i rätt viktklass, Jon Jones i tungvikt.

    The only way I’d come out of retirement is if Jon Jones goes to heavyweight, and then that’s when I’ll come out of retirement and fight Jon. I mean, that’s the only guy I want to fight. Because after him, I can officially say I did my job. My mission is complete. Although I didn’t win a title, I fought the best of the best.

    I april kommer två år ha passerat sedan ”knockoutmaskinen” Johnson lade handskarna på hyllan. Detta efter den andra förlusten mot den då regerande mästaren Daniel Cormier.

    ”Rumble” skulle ha mött Jon Jones på UFC 187 i maj 2015, efter den förres imponerande seger över dåvarande nummer ett rankade utmanaren Alexander Gustafsson, men mästaren blev avstängd och förlorade sin titel efter en smitningsolycka. Johnson mötte då istället Cormier om det vakanta bältet, men förlorade matchen. Snabbspola framåt tre och ett halvt år och det är istället ”DC” som förlorar bältet i lätt tungvikt på grund av inaktivitet – och Jones som vinner titeln åter, via seger över svenske The Mauler.

    Efter pensioneringen från MMA har Johnson lagt på sig rejält med muskler och skulle sannolikt knappast kunna gå match i någon annan viktklass än tungvikt. Enligt egen utsago har han heller inte tränat kampsport sedan den andra förlusten mot Daniel Cormier. Rumble började sin UFC-karriär som welterviktare men flyttade upp två viktklasser efter att ha fått sparken från UFC som följd av flera missade invägningar.

    Läs mer
    +5
    Dana Sad
    Dana Happy

    Colby Covington: ”Ali Abdelaziz hotade att skjuta mig”

    Förre interimmästaren och sannolikt näste titelutmanare i weltervikt, Colby Covington (9-1 UFC; 14-1 MMA), hävdar att han blivit permanent förvisad från Palms Casino Resort (som amerikanen numera följaktligen också anser föga om) i Las Vegas, efter bråket med den nye mästaren Kamaru Usman och dennes manager Ali Abdelaziz i helgen. Enligt Covington själv stod han i en matkö när den lilla gruppen attackerade honom:

    I was staying over at the dump, the Palms and I’m waiting in the buffet line. I’m just trying to get some crab legs. Can’t the man get some crab legs? Can the man, the champ, get some crab legs in peace? All of a sudden low-energy Marty [Colbys eget ständiga smeknamn på Usman] comes, that terrorist rat Ali comes and some other Sasquatch and they start pushing and swinging and start putting innocent kids’ lives in danger and a pregnant lady.

    There’s a pregnant lady, and she’s screaming, ‘I’m pregnant, stop this!’ Ali is still pushing, trying to make a scene. Usman is still trying to scream at me, ‘I’m going to get you!’ And his Sasquatch is trying to throw punches at my friend and trying to punch me. It’s a complete joke. I can’t believe that they allow that in Vegas and just a bunch of filthy animals.

    Händelsen inträffade dagen efter UFC 235, då Usman dominerade den förre mästaren Tyron Woodley i fem ronder fram till en kassaskåpssäker domslutsseger. En video av skärmytslingarna spreds snabbt online, först av skvallersajten TMZ. Det verkar onekligen som att Covington för en gångs skull inte är så långt från sanningen och att han inte hade någonting med bråkets uppkomst att göra. Ändock, menar förre interimmästaren själv, är det han som fått betala det högsta priset för det inträffade:

    They banned me from the Palms property for doing absolutely nothing. Just sitting there saying, ‘Hey man, we’re professionals. I’m going to beat your ass in the cage man.’ I’m not going to press charges because the real fucking punishment for you is that beating you’re going to get when we’re in that octagon. I don’t want your ass deported back to Nigeria.

    Enligt vad det verkar, så höll sig den nykrönte welterviktsmästaren själv rätt så lugn genom hela förfarandet. Hans manager Abdelaziz ses dock försöka slå åtminstone ett ordentligt slag med knuten näve och fullt utsträckt arm, i riktning mot Colby. Enligt Covington själv stannade det dock inte vid det, utan Usmans manager ska också ha hotat den provokative amerikanen till livet:

    That terrorist rat should get deported back to whatever country he snitched on. He shouldn’t even be allowed in this country for all the shit he does. He’s over there trying to take swings at professional fighters. You know what else he told me? He told me he was going to track me down and shoot me and kill me. He said that to me. I swear to God on my life. I have witnesses that heard him say that.

    Colby fortsätter, helt i linje med sin mest framträdande persona, att orera om hur snabb han själv är och hur långsam Abdelaziz däremot är:

    Ali tried to swing at me, but I’ve got cat-like reflexes, so obviously he’s not going to hit me. He’s slow as a fucking turtle.

    Det är ingen ovan situation för amerikanen att vara måltavla för andras påhopp, så han tar den senaste incidenten med jämnmod. Covingtons fokus ligger på att få till ett bestämt datum med Usman och få sin chans på den officiella titeln. Nigerianen säger själv att han har en del skador som behöver läka innan det blir match av igen. Utmanaren tror dock inte alls på vare sig bruten fot eller bråck, efter vad som hände på hotellrestaurangen:

    It’s pretty funny he was claiming to have some broken foot. He looked all fine and mighty yesterday jumping rails, trying to get in my face. Some more fake news from him trying to say he was all hurt with his foot and had a hernia. He looked mighty fine trying to fight me in the buffet line at the Palms yesterday.

    Och Colby Covington vore ju inte Colby Covington om han inte avslutade sin tirad med att avfyra en sista salva för den här gången mot sin kommande motståndare snarare än dennes entourage:

    Marty tries to be this dad figure and this nice guy and this babyface, but why would you go put innocent people – and children more importantly – their lives in danger? It’s piss poor, and he’s a fake fraud.

    Läs mer
    +2
    Dana Sad
    Dana Happy

    UFC London: Ingen Gökhan Saki?

    I början av januari aviserade UFC att en match mellan kickboxningslegendaren Gökhan Saki (1-1 UFC; 1-2 MMA) och Saparbek Safarjev (0-2 UFC; 8-2 MMA) var bokad till ”UFC London” i mars. Mindre än två månader senare stryks matchen – eller?

    Enligt ett Instagram-inlägg signerat Safarjev själv, behöver ryssen nu en ny motståndare den 16 mars:

    Safarjevs kommentar betyder ungefär;

    Tråkiga nyheter! Min motståndare Gokhan Saki har blivit skadad! Letar efter en ersättare. (Önskar dig) en snabb återhämtning @gokhansaki

    (Översatt av Kimura.se)

    Nederländske Saki MMA-debuterade 2004, men gick då bara en match. Det är framförallt inom kickboxning han blivit en av de stora. Tretton år senare återvände turk-holländaren till MMA och har därefter en knockoutseger och en TKO-förlust i sporten, båda matcherna under UFC-flagg. För knockouten mot Henrique da Silva vid UFC Fight Night 117 i Japan tilldelades han en prestationsbonus på 50 000 dollar.

    Dagestanske Safarjev inledde sin MMA-karriär med åtta raka avslutssegrar i olika matcher i Ryssland och Ukraina. Ryssens två UFC-matcher har båda slutat med förlust; via TKO mot Gian Villante och därefter via submission (kimura!) mot Tyson Pedro.

    UFC har i skrivande stund inte kommenterat Safarjevs inlägg.

    UFC London går alltså av stapeln 16 mars i den brittiska huvudstaden och detta är det rådande matchkortet:

    HUVUDKORT

    UNDERKORT

    • Arnold Allen – Jordan Rinaldi
    • Marc Diakiese – Joseph Duffy
    • Saparbeg Safarov vs. Gökhan Saki?
    • Tom Breese – Ian Heinisch
    • Danny Henry – Dan Ige
    • Priscila Cachoeira – Molly McCann
    • Mike Grundy – Nad Narimani
    Läs mer
    -3
    Dana Sad
    Dana Happy

    Donald Cerrone ”avslöjar” datum för match mot Conor McGregor

    Efter flera veckor av spekulationer, fortsätter Donald ”Cowboy” Cerrone att hälla bensin på den eld som är ryktena om att hans nästa match blir ett publikfavoritmöte med Conor McGregor.

    Tidigt imorse, svensk tid, lade ”Cowboy” (22-8 UFC; 35-11 MMA) upp ett inlägg på Instagram – där bilden på amerikanens favoritöl Budweiser står sida vid sida med McGregors egen whiskey Proper Twelve – och kommenterade själv bilden med Budweiser vs Proper Twelve 🇺🇸 🇮🇪 July 6th – alltså det datum då årets Fourth of July Weekend-gala UFC 239 äger rum. Fjärde juli-galan är traditionellt årets största för UFC, möjligen tillsammans med nyårsgalan, och det evenemang som kröner den välbesökta International Fight Week i Las Vegas.

    Cerrone såg vi senast i hans lättviktscomeback, efter tio matcher i weltervikt (med resultatraden 6-4), i januari. Mannen med den stora hatten besegrade då tämligen bekvämt det unga stjärnskottet Alexander Hernandez via TKO i andra ronden, efter att fullständigt ha dominerat Hernandez fram till dess. Efter den imponerande insatsen av veteranen, twittrade irländaren till ”Cowboy”:

    Därefter har de båda hintat om att en match är på gång, fram och tillbaka. UFC har dock inte bekräftat matchen. Dess VD, Dana White, tillade dessutom nyligen att det ”inte ens är närapå spikat” med ett möte mellan de båda stjärnorna.

    Conor McGregor är för närvarande avstängd till och med 5 april, efter kaoset som följde UFC 229.

    Läs mer
    -1
    Dana Sad
    Dana Happy
    Jan Blachowicz vill gå titelmatch

    Jan Błachowicz vill inte gå 25 minuter mot Thiago Santos

    Den lätta tungviktens topprankade polack Jan Błachowicz räknar med att teknisk skicklighet blir avgörande i helgen, när UFC-oktagonen besöker Prag för första gången.

    35-årige veteranen Błachowicz (6-4 UFC; 23-7 MMA) är inte bara högre rankad än någonsin (utmanare #4) utan också för första gången i karriären en del av huvudmatchen på en UFC-gala. På andra sidan buren står den sjätterankade utmanaren, brasilianaren Thiago Santos (12-5 UFC; 20-6 MMA).

    Förutom huvudfighterskapet, är också geografin av betydelse för polacken. Błachowicz är född i Cieszyn, en stad med nära 40 000 invånare som mer eller mindre ligger på den polsk-tjeckiska gränsen. Kulturellt är det alltså i princip noll skillnad för honom själv att vara i Tjeckien, och han menar också att polska fans kommer ha lätt att ta sig från storstäderna till Prag för att stödja honom från läktarna:

    An easy flight, 50 minutes, not jet-lagged. It’s similar to Poland here. The language is really similar, the people are nice here. We are neighbors, so I’m enjoying being here.

    Jan Błachowicz kommer till match med fyra raka segrar i ryggsäcken (Devin Clark, Jared Cannonier, Jimi Manuwa och Nikita Krylov) och han menar att han därför gott och väl förtjänat den här möjligheten:

    It’s nice. I’m going to have a poster with me [on it]. I feel the UFC are starting to respect me and what I do in the UFC. It’s a good feeling, you know?

    Utgången i veteranmötet kan också ha större betydelse än man kanske tänker vid en första anblick. Vinnaren av Błachowicz och Santos kommer, efter att också Jon Jones och Anthony Smith gjort upp om viktklassens mästarbälte, vara den högst rankade utmanare som aldrig fått chans på titeln. Topp 3-rankingen på utmanarlistan i divisionen består idag av förre mästaren – tillika den regerande tungviktsmästaren – Daniel Cormier, som sagt att han ska gå i pension om ungefär en månad från nu; svenske Alexander Gustafsson, som mött mästaren Jon Jones två gånger redan och förlorat båda samt nämnde Smith. Det kan alltså ligga mer i potten än bara äran. Kan det vara en klassisk title contender matchup som toppar Prag-galan i helgen?

    Det hoppas, och tror, Błachowicz:

    I hope so – and I believe that. But first of all, I have to win on Saturday. I’m only focusing on Thiago, and we can talk about this after the fight.

    Polacken underskattar dock inte sin motståndare, men menar att hans taktik, förmåga att ta stryk och rent tekniska färdigheter kommer visa sig vägvinnande mot den brasilianska knockoutmaskinen med smeknamnet ”Marreta” (ungefär, ”Släggan”):

    He’s a crazy fighter – strong, dynamic, knockout power in his legs and his fists. (…) I’m a tactical fighter. So I’ve got some tactics for him, and we we’ll see how it’s going to work.

    I’m ready for five, five-minute rounds. But I don’t want to fight 25 minutes; it’s too long! If he lifts his neck, I will submit him. If he lifts his face, I will knock him out.

    It’s going to be a nice fight.

    35-åringen menar också att det kommer falla sig naturligt att efter en eventuell seger, yrka på en chans på titeln. Däremot ska man inte förvänta sig några särskilda nivåer av trash talk – om inte motståndaren inleder det spelet, förstås. Men Błachowicz själv tar hellre med sig motståndaren till en pub efteråt, för en öl tillsammans:

    It’s not for me, the trashtalking. But if someone starts, I will do this, OK. But Thiago is a normal, nice guy. A fight is a fight. He wants to knock me out, I would like to knock him out. But after the fight, I can drink a beer with him, no problem.

    Läs mer
    +4
    Dana Sad
    Dana Happy

    GSP: ”Därför möter jag inte Khabib Nurmagomedov”

    En av de främsta MMA-utövarna genom alla tider, Georges ”Rush” St-Pierre, eller ”GSP”, har nu avslutat sin karriär för gott. Vid en presskonferens tidigare idag meddelade han kampsportsvärlden sitt beslut. En av de saker som gjort många fans besvikna förutom själva pensioneringen i sig, är att den forne welter- och mellanviktsmästaren aldrig kommer möta lättviktskungen Khabib Nurmagomedov i buren.

    En match dem emellan har ryktats ett tag. Senast för bara ett par veckor sedan sa Nurmagomedov rakt ut att han var intresserad av ett möte i höst. Men i och med att ”GSP” lägger tandskyddet på hyllan, blir det alltså inte så.

    Under presskonferensen berättade St-Pierre också om det huvudsakliga skälet för detta. Kanadensaren ska ha varit intresserad av själva matchningen. Men först var tajmingen fel vid flera tillfällen (just, precis nu på grund av att Nurmagomedov avtjänar en nio månader lång avstängning – vilken på ryssens eget bevåg kan bli tolv månader). Sedan handlar det nu om att UFC inte ville skriva kontrakt med GSP för en match i taget utan endast flera på en gång – och då fick det hellre vara. Detta rapporterades av BJ Penn .coms reporter Tom Taylor:

    Georges St-Pierre on Khabib Nurmagomedov fight.

    “Khabib wanted it, I wanted it, but the UFC had other plans.”

    Says the UFC wanted him to come back for multiple fights, but he wasn’t willing at this stage of his career.

    Khabib å sin sida vädjade till GSP att ändra sitt beslut och försöka hitta en lösning tillsammans med UFC. Bara någon timme efter att de första ryktena om kanadensarens pension började sippra fram, publicerade lättviktsmästaren följande hyllning/utmaning via Instagram:

    Let’s do it in November.
    After this fight you can retire. I grow up on your fights, and have nothing but respect for you, and I believe showed that to you George when you were in Moscow.
    But, it would be honor for me to share Octagon with one of the greatest fighters of all time.
    Let’s do it 155 lbs, or I give away 5lbs to you, cause you newer done 155.
    Well, it’s your choice 155 or 160, Montreal, NYC, Moscow or Abu Dhabi.
    Send me location my Friend 📍
    #GSPvsKHABIB #ufc #mma #history
    #RUSSIAvsCANADA

    St-Pierre såg vad dagestaniern skrev och uppskattade det mycket. Han kommenterade Khabibs Instagram-inlägg för ESPN:s Ariel Helwani:

    I saw what Khabib wrote, and I appreciate it very much. Unfortunately, these decisions aren’t up to us. I will address everything at the press conference tomorrow.

    Och det besked GSP lämnade på nämnda presskonferens var alltså att beslutet om MMA-pension står fast. En av sportens mest imponerande karriärer är slutgiltigt till ända – och så var det med det.

    Läs mer
    0
    Dana Sad
    Dana Happy

    Dokument: Charles ”Krazy Horse” Bennett

    Det här är historien om en av de mest ökända professionella fighters som någonsin fångat medial uppmärksamhet. Många är de notiser och kortare artiklar som flimrat förbi om alla galenskaper som rör denne man, eller som han själv rört sig i. Från rena tokigheter, till avskyvärda brott – men likväl även spektakulära prestationer inom MMA. Det här är historien om lättviktaren Charles ”Krazy Horse” Bennett.

    Charles Bennett föddes i Gainesville i norra Florida 1979 som den näst äldste sonen bland elva syskon – samtliga med olika fäder. Vid åtta års ålder flyttade han till den hälften så stora staden Ocala för att bo med sin far, sex mil söderut från Gainesville. Detta då hans mor arresterades för narkotikabrott. Även pappan var dock drogmissbrukare vid denna tid.

    Mot den bakgrunden är det kanske inte så konstigt att Bennett ständigt hamnade i trubbel. Var det inte snatterier så var det slagsmål. Och så vidare. Han har själv beskrivit sig som familjens ”svarta får”, vilket inte vill säga lite i en så brokig skara.

    Amerikansk fotboll, droger och MMA

    Charles idrottsliga talang upptäcktes tidigt och i gymnasiet spelade han för skollaget i amerikansk fotboll. Han spelade på flera olika positioner, bland annat linebacker och defensive linesman, positioner som normalt sett besätts med stora, tunga spelare. Men säg den lycka som varar. Redan under andra året kastades Bennett ut ur laget efter disciplinära problem. Kort därpå kastades han även ut ur faderns hem efter meningsskiljaktigheter. Till slut hoppade han även av gymnasiet och började försörja sig genom narkotikaförsäljning på heltid. Detta yrkesval ledde till att han vid ett par tillfällen fälldes för narkotikabrott och han avtjänade också tid i fängelse. Mellan ett par vändor bakom galler, uppsökte han en kampsportsklubb och började träna MMA. Tränarna vid klubben imponerades av ynglingens kraft och snabbhet men var bekymrade över att han fortsatt höll på med att sälja droger. Efter att Bennetts första barn fötts, blev han dock mer motiverad att ge upp den livsstilen och försörjningskanalen. Som ett steg mot ett mer ”normalt” liv la han ner det mesta av knarkförsäljningen och fokuserade mer på MMA. Helt och hållet gick ändå ränderna inte ur och han fälldes fortsatt då och då för narkotikarelaterade brott.

    Ett livsavgörande möte

    Charles Bennett har själv sagt att en av de viktigaste händelserna i hans liv, var då han träffade Terry Trebilcock jr, grundare och ägare av MMA-organisationen King of the Cage. De kom snabbt överens om att ”Krazy Horse”, som innan KOTC-debuten gått fem proffsmatcher med ett facit på 3-2, skulle skriva på för Trebilcocks då relativt nystartade organisation. Bennetts KOTC-debut skedde 2001 mot ingen mindre än Duane ”Bang” Ludwig, antagligen mest känd för att ha UFC:s snabbaste knockoutseger någonsin (6 sekunder) samt nuförtiden som T.J. Dillashaws coach. Ludwig avgick med segern via submission i andra ronden. Bennett gav helt enkelt upp för att han var totalt utmattad. Det var efter denna match som Bennett insåg att det inte räcker med att ha talang för att slåss – man måste träna också, för att kunna rå på bra motståndare.

    Med intensifierat fokus på såväl konditions- som nischad färdighetsträning gick det klart bättre för floridianen, som i sina kommande tio matcher under åren 2001-04 vann nio och endast förlorade en. Från 3-3 till 13-4, således. Förvisso mot blandat motstånd och under varierande organisationers flagg. När det däremot var dags för ytterligare ett kliv upp i motstånd, märktes det ganska snabbt att det fuskats en smula med jiu jitsu-träningen. De kommande fem matcherna innebar endast en seger (KO) men fyra förluster – samtliga via submission. Av nämnda fem fighter arrangerades fyra av KOTC och den femte i Pride, där Bennett mötte publikfavoriten Takanori Gomi (och förlorade via kimura i första ronden). Även fortsatt har det varit blandat och givet i karriären. Mellan 2001-2018 har den ”galna hästen” gått likaledes galna 71 (!) professionella MMA-matcher, under totalt 29 (!!) olika arrangörer. Det innebär ett genomsnitt på över fyra matcher per år, varje år – i 17 år. Givet att han under den tiden också då och då suttit bakom galler, blir det verkliga antalet matcher per aktiva år, än högre.

    Brottskarriär

    Bennett har – i skrivande stund, kanske man bör lägga till – fällts för grova brott eller brott av normalgraden över 20 (!) gånger. Narkotikabrott. Partnermisshandel. Bedrägerier. Med mera. Till en av de grövre historierna hör när han 2013 blev förolämpad under en sparringsession i Albuquerque, New Mexico, av den före detta lokale brottningsmästaren Tyler East. Bennett lämnade gymmet utan ett ord… bara för att kort därpå återvända med ett järnrör i handen. Med röret slog han East sönder och samman. Brottaren skadade såväl knän som armbåge och revben allvarligt. Bennett dömdes sedermera för aggravated battery with grievous bodily harm, vilket ungefär motsvarar grov misshandel och grovt vållande av kroppsskada (med det senare som följd av det förra). Floridianen har också dömts för misshandel av en gravid kvinna. Trots alla dessa förseelser har Bennetts längsta sammanhängande fängelsesittning varit två och ett halvt år, en tid han satt av vid Blackwater River-fängelset i Milton i Floridas nordvästra hörn.

    Konflikten med ”Yxmördaren”

    I samband med en Prides nyårsgala 2005 ska legendaren Wanderlei ”The Axe Murderer” Silva och Krazy Horse hamnat i bråk, där Bennett hävdar att han – efter att först ha strypts ut av Wanderleis BJJ-coach Cristiano Marcello – knockat den många kilo tyngre Silva, en historia som backas upp av Matt Lindland. Den biten finns dock inte fångad på film, till skillnad från Marcellos utstrypning av Bennett. Silva däremot förnekar kategoriskt att han någonsin skulle blivit knockad av fjäderviktaren. Därefter har ”galna hästen” och ”yxmördaren” varit i öppen konflikt i över tio år. Och 2016 nådde dispyten ännu en kulmen, när de råkade i luven på varandra igen.

    I klippet nedan (ca 3 min) kan ni se Joe Rogan och Yves Edwards prata om Krazy Horse och konflikten med Wanderlei Silva:

    Smeknamn

    Charles Bennett är mest känd i MMA-världen som just Krazy Horse. Men vid ett par tillfällen har fightern försökt tvätta sin image och av olika skäl gå under andra smeknamn.

    2009 gjorde Bennett dock sitt första försök att gå från galning till förebild i det allmänna medvetandet. Han bejakade fortfarande sin galna sida men med mer fokus på kaos än på sinnestillstånd. In kom; ”Kid Khaos”. Det varade dock inte så länge, utan Krazy Horse var snart tillbaka på banan igen. Åtminstone fram till bytet till sitt näst mest kända epitet: ”Felony” (ungefär ”grovt brott”). Kampsportstidningen Foot&Fist fick en intervju med den kontroversielle MMA-utövaren vid tillfället och bad honom berätta om namnbytet. Varför Felony?

    Yeah… Because everyone thinks I’m crazy. Everyone thinks I’m crazy, so I figured if I come out with “Felony” and I go to speaking — and I don’t tell you I’m crazy; I don’t tell you I used to go by that name or anything — when you meet me, you won’t have that persona already embedded in your mind that I’m crazy. All you’ll know is, “Hey, this guy’s got some felonies.”

    Men det handlade inte enbart om en önskan att inte dömas på förhand som galen. ”Felony” ska också ses som en akronym, även om man lätt får känslan att namnet fyllts med nedan innehåll i efterhand:

    “Felony” stands for “Fuck Everybody Left Offended Next Year.” That’s what “Felony” stands for. Fuck everybody left offended. And I came up with this name when I was in prison. I had to come up with my own name that I was comfortable with being called, and that’s what I came up with: “Felony.” And it stands for Fuck. Everybody. Left. Offended. Next. Year. And man… It’s fucking awesome.

    Inte bara vem som helst, utan också var som helst

    MMA har en diger historia av märkliga arrangörer. Allt från att i USA endast kunna hålla galor i urinvånarreservat på den tid då sporten var olaglig i stora delar av landet, till exempelvis nutidens östeuropeiska eller japanska galor med bisarra variationer av MMA. Även i Sverige har vi haft ”galor” som hört till de mer märkliga arrangemangen, som exempelvis det i en villaträdgård i Avesta. Men frågan är om inte priset ändå tas av porrsajten CamSoda, som arrangerade en egen MMA-gala under våren 2018. Om ”Krazy Horse” var en av kämparna på AFC 24, också marknadsfört under namnet ”Camsoda Legends”? Naturligtvis. Vem hade trott något annat? Absolute Fighting Championship – eller AFC – som på papperet var arrangör av galan, var alltså den tjugonionde organisationen under vars flagg den spretige fightern gick match. Charles Bennett är bara en i raden av många MMA-fighters som går efter mottot ”vem som helst” i fråga om motståndare – men mer unikt är kanske hans uppenbara ”var som helst” i fråga om plats och arrangör.

    Charles Bennett gick sin senaste proffsmatch i MMA så sent som i juni 2018 (förlust via submission tidigt i andra ronden) samt en bare knuckle-match i slutet av augusti samma år, där han bröt handen tidigt i matchen. I år fyller han 40 men har inga uttalade planer på att gå i pension. Klokheten i att ännu fortsätta efter det liv och den karriär Bennett haft kan ifrågasättas. Samtidigt går det knappast att förneka risken för att, som Edwards säger i det länkade klippet ovan, Charles Bennett utan MMA hade varit ”den där killen som hänger utanför 7-Eleven”. Onekligen ett märkligt och i många avseenden tragiskt livsöde. Onekligen en på många sätt obehaglig person. Och, onekligen en underhållande fighter:

    Källor: Crime in Sports, Foot&Fist, Sherdog, VICE, Wikipedia

    Läs mer
    +10
    Dana Sad
    Dana Happy

    Ali Abdelaziz och Vitalij Minakov stämda av förre managern

    Bellators förre tungviktsmästare Vitalij Minakov (5-0 Bellator; 21-0 MMA) ska in i buren för en holmgång med Cheick Kongo nu i helgen, under Bellator 216. Detta samtidigt som han tvingats in i en kanske ännu viktigare strid: en stämningsansökan har lämnats in mot honom. Käranden? Hans förra managementbolag RusFighters. Enligt representanter för bolaget gjorde sig tungviktaren skyldig till allvarligt kontraktsbrott när han skrev på ett representationsavtal med den kände MMA-managern och förre WSOF-matchmäklaren Ali Abdelaziz.

    Stämningsansökan lämnades in hos en domstol i Orange County, Kalifornien, och avser även Abdelaziz själv. RusFighters menar att managern är medskyldig till kontraktsbrottet. Dessutom menar den ryska organisationen att fler personer också måste varit inblandade men dessa listas i stämningen som ”okänd person 1-10”.

    Representationsbyrån stämmer Minakov och Abdelaziz på ospecificerade belopp på ”högsta tillåtna nivå inom lagens råmärken” samt skadestånd och rättegångskostnader. Plus ”övrigt som domstolen anser [dem] vara berättigade till”.

    RusFighters vice VD Aleksej Tjernakov, som också är manager för ytterligare en före detta Bellator-mästare (Aleksander Shlemenko) samt flera andra ryska fighters, hävdar att han tillsammans med Minakov skrev under ett exklusivt avtal den 13 februari 2016 och som skulle gälla för tre år framåt, eller till dess att den sista match som bokats inom den tidsramen, avslutats. Enligt det avtalet ska RusFighters då ha varit berättigade till 20 procent av Minakovs matchlön och eventuella -bonusar som betalning för sina managementtjänster.

    Det är detta avtal (i citeringen nedan omnämnd som Avtalet, eller the Agreement) Minakov anklagas för att ha brutit då han använde sig av Abdelaziz som agent vid undertecknandet av sitt kontrakt med Bellator i augusti 2018. Abdelaziz medverkan påstås ha varit ”synnerligen påtaglig i skadeverkningarna för käranden” och;

    Abdelaziz intended to disrupt the performance of the Agreement or knew that disruption or performance was certain or substantially certain to occur.

    Det är inte första gången i karriären Minakov brottats med kontraktsbråk likväl som andra hundrapluskilosbjässar. För omkring två år sedan låg ryssen och Bellator i konflikt över hans dåvarande kontrakt. Ex-mästaren ville skriva på för UFC men menade att Bellator aktivt sökte förhindra detta. Minakov menade att hans kontrakt löpt ut efter tre förlängningar – Bellator tyckte… motsatsen. Tidigare samma år hade organisationen fråntagit tungviktaren mästartiteln men behållit honom under kontrakt. Den konflikten syntes svårlöst, och Minakov har sedan dess hållit sin karriär igång med ”enkla” matcher i de ryska organisationerna European Fight Nights och Fight Nights Global.

    Men, till slut röktes den bildliga fredspipan och Bellator och Minakov skrev på ett nytt avtal. Med Abdelaziz som medlare och Minakovs representant. Och nu i helgen skulle det alltså vara dags för ett returmöte med Kongo, fem år efter deras första möte; en femrondare som ryssen vann via domslut. Slutet gott, allting gott?

    Nej då – det är detta fredsmäklande avtal som nu istället alltså lett till att fightern och hans agent stäms av en annan managerfirma.

    Som en av de mest kända managers i MMA:s toppskikt, har Abdelaziz varit i blåsväder förr. Med hög svansföring och inblandning i flera hypade matcher de senaste åren, har det varit i det närmaste oundvikligt. Managern var måltavla för mycket av det som Conor McGregor hävde ur sig inför stormatchen mot Abdelaziz klient Khabib Nurmagomedov vid UFC 229. Colby Covington har anklagat egyptier-amerikanen för ”rövslickeri” och ”dirty work” åt UFC i utbyte mot bättre avtal och matchningar för hans fighters, än andra.

    2015 lämnade Ali Abdelaziz WSOF – numera PFL – då jävsituationen mellan hans roller som samtidig manager och matchmäklare blev ohållbar.

    Läs mer
    +1
    Dana Sad
    Dana Happy

    Excellence FC:s första titelfight klar

    I november förra året kunde vi på Kimura berätta att Sverige fått en ny MMA-arrangör; Excellence Fighting Championship.

    4 maj planerar organisationen Linköpings första professionella MMA-gala någonsin och för bara någon timme sedan släpptes nyheten om galans förmodade huvudmatch: i organisationens första titelfight kommer Elin Öberg (1-0 PMMA; 1-1 AMMA) möta Anette Österberg (0-0 PMMA; 8-8 AMMA) om flugviktsbältet.

    Öberg proffsdebuterade inom MMA på Superior Challenge 18 i december förra året och besegrade då Anna Astvik via knockout i första ronden. I Muay Thai är hennes meritlista desto tyngre och hon har vunnit såväl SM- som EM-guld samt VM-silver.

    Motståndaren Österberg har betydligt fler MMA-matcher i ryggsäcken. Dock är samtliga 16 under amatörregler och detta är finskans första proffsmatch. Hon har också bland annat ett VM-silver i MMA på meritlistan. Värt att notera också är att Österberg med sina 180 (!) cm är hela 17 cm längre än ”hemmafightern” Öberg.

    Såhär såg presentationen ut, via organisationens Instagramkonto:

    Excellence FC-galan äger alltså rum i Sporthallen i Linköping den 4 maj och detta är det rådande matchkortet:

  • Flugvikt: Elin Öberg (SE) – Anette Österberg (FI) (titelmatch)
  • Bantamvikt: Alisher Saidov (SE) – Awat Khozadi (SE)
  • Läs mer
    +5
    Dana Sad
    Dana Happy