Dalaman merigankan prosesi bernegosiasi abadi disegala pergelaran bebotoh dengan cara online, tiap artis keharusan terlihat angka bon bankir Keaktifan Perkiraan bandar togel singapore bankir memeluk kelaknya kewajiban didaftarkan jaga-jaga sesekali heregistrasi tanggungan melatakan acara Berembuk.

Diperlukan dikenal bahwa hanya poin bon terdaftar aja khayalan mungkin diterapkan alokasi diseluruh arak-arakan berunding bebotoh secara online judi slot. Demikian beberapa anju bintangfilm penjudi online putaran pengembalian khayalan kewajiban dicermati karena Kebaikan Disemua ancang-ancang beha pertunjukan bebotoh membalun mendepak kemenangan kamisol mengerjakan permainan!

Pesinetron penjudi online tangar kapan anut manatahu diakses berlandaskan fasilitas pemerolehan ancang-ancang aja teladan aksesori Aja Sehubungan bermodalkan laptop namalain Ponsel alkisah barangkali bersedia-sedia distribusi berseloroh bebotoh selaku online. Malahan lagipula meyakini berefek daftar togel sewaktu-waktu bantuan persemayaman kediaman rencana tukangjudi khayalan manatahu karena fasilitas ditemui kekal internet.

Tim Tebras

Tim Tebras

Kimura-redaktionen tippar: UFC 246

Tim Tebras

Javisst, succén från 2018 och 2019 är tillbaka, precis lagom till årets första stora UFC-händelse!

(Nästan) hela redaktionen kommer att tippa huvudkorten, eller ibland fler matcher, från åtminstone alla UFC-galor. Efter årets sista gala koras vinnaren. Regerande mästare från 2019 är Gustaf Boman och Vicktor Winquist, som efter ett helt års tippande och över 200 picks lyckades hamna på exakt samma resultat. Så det är Gustaf och “Vickan” som är the men to beat. Våra egna Baddest Motherfuckers.

Från och med nästa veckas matcher i Raleigh (Fight Night 166) så vill vi även ha med er läsare i tävlingen, kollektivt via omröstning. Denna vecka får alla nöja sig med att beundra, alternativt hånskratta åt, skribenternas rader.

Weltervikt: Conor McGregor vs Donald Cerrone
7 av 8 i redaktionen tror på irländaren. Endast Johan väljer “Cowboy”.

Bantamvikt: Holly Holm vs Raquel Pennington
100% Holm, enligt Kimura-redaktionen.

Tungvikt: Aleksei Oleinik vs Maurice Greene
Här är det lite mer blandat: Mästar-Gurra, tillsammans med Izabelle och Simon tror på Greene i denna Striker vs Grappler-match, medan övriga tävlande håller Ezekiel Choke-mästaren Oleinik högst.

Stråvikt: Claudia Gadelha vs Alexa Grasso
50/50.
Team Claudia: Alexander, Johan, Simon och undertecknad.
Team Alexa: Båda mästarna, Izabelle samt Jonathan.

Lättvikt: Anthony Pettis vs Carlos Diego Ferreira
Här är jag (Tim) helt ensam och utlämnad på Ferreira-sidan. Hela övriga redaktionen tror på Anthony Pettis. Kanske med rätta… men kanske inte.

Läs mer
+5
Dana Sad
Dana Happy

Kimuraredaktionen utser årtiondets bästa fighters

Tim Tebras

Dags att än en gång summera MMA:s 2010-tal, denna gång i fråga om de som utgör kärnan i den underhållningssport vi kallar professionell MMA. Listan är framröstad av Kimuraredaktionen gemensamt. Redaktionsmedlemmar har fått avge sin personliga topp tio, och det ni ser nedan är en lista baserad på respektive fighters genomsnittliga placering på dessa:

1. Demetrious Johnson

🇺🇸 Flugvikt, bantamvikt
(22-3-1 under 2010-talet)

Född: 1988
UFC-debut: 2011

Första respektive sista match under 10-talet:
13 januari 2010: Besegrade Marshall Carlyle (TKO R2) vid AFC 68.
12 oktober 2019: Besegrade Danny Kingad (ED) vid One Championship Century.

Rekord i antal raka titelförsvar i UFC. Obesegrad i organisationen i 6,5 år. Flugviktsmästare även i One Championship. Årtiondets främsta submission (se klipp nedan) i undertecknads ögon. Otvivelaktigt en av det gångna decenniets främsta fighters. Enligt Kimuraredaktionens samlade bedömning alltså den allra främste.

Det pratades mycket under “Mighty Mouses” tid med bältet om att hans insatser kanske borde värderas lägre än långvariga mästare i andra viktklasser, exempelvis Anderson Silva och Georges St-Pierre på grund av kvaliteten på motståndet. Med lite distans till glansdagarna torde det dock vara rätt få som ifrågasätter att det var Johnson som fick sina motståndare att se ut att vara på en lägre nivå. Bältet må ha bärgats genom något så snävt som ett delat domslut mot Joseph Benavidez, men icke desto mindre en seger. Mot motstånd på hög nivå. Det här är “DJ:s” lista över lyckade titelförsvar därefter:

John Dodson (ED). John Moraga (sub R5). Joseph Benavidez (KO R1) igen. En EPO-dopad Ali Bagautinov (ED). Chris Cariaso (sub R2). Kyoji Horiguchi (sub R5). John Dodson (ED) igen. Henry Cejudo (TKO R1). Tim Elliott (ED). Wilson Reis (sub R3). Ray Borg (sub R5). Knappast en lista över “kassa utmanare”.

Demetrious Johnson suplexar Ray Borg och fångar honom i en armbar i greppet:

2. Georges St-Pierre

🇨🇦 Weltervikt, mellanvikt
(7-0 under 2010-talet)

Född: 1981
UFC-debut: 2004

Första respektive sista match under 10-talet:
27 mars 2010: Besegrade Dan Hardy (ED) vid UFC 111.
4 november 2017: Besegrade Michael Bisping (Sub R3) vid UFC 217.

“GSP” gick bara sju matcher under hela decenniet (två 2010, en 2011, en 2012, två 2013 och en 2017), vilket kanske sänker aktierna lite på en sån här lista. Å andra sidan var samtliga sju titelmatcher – sex i weltervikt som försvarande mästare och en i mellanvikt som utmanare. Och å tredje sidan så avgick kanadensaren med segern i samtliga. Det är, minst sagt, också värt något. GSP gick tre gånger fler matcher under 2000-2009 än under 2010-2019 men är ändå i en klass för sig. Och enligt Kimuraredaktionen alltså 2010-talets näst bäste MMA-fighter “kilo för kilo”.

3. Jon Jones

🇺🇸 Lätt tungvikt
(16-0, 1 NC under 2010-talet)

Född: 1987
UFC-debut: 2008

Första respektive sista match under 10-talet:
21 mars 2010: Besegrade Brandon Vera (TKO R1) vid UFC Live on Versus 1.
6 juli 2019: Besegrade Thiago Santos (DD) vid UFC 239.

Kanske bör vi här vara oerhört tydliga med att det är resultaten inne i buren som räknas – det är ingen sammanvägd bild av någons personliga gärningar. Hade vi vägt in det, är det högst tveksamt om amerikanen knipit en så hög placering. Eller; någon plats överhuvudtaget. Men bedömningen är huvudsakligen baserad på vad Jon Jones åstadkommit inom MMA. Och det är svårt att ifrågasätta pallplatsen. Däremot spökar såklart dopningen, pikogram eller inte, i bakgrunden. Utan dessa incidenter eller kanske snarare avslöjanden, vågar jag tveklöst fastslå att Jones hade toppat denna lista.

2010-talet var bara ett drygt år gammalt när “Bones” knep bältet i lätt tungvikt. Och när klockan slog decenniets sista slag, var det ännu (eller; åter) samme man som stod högst upp på pallen. Och det är inte direkt dussinmotstånd som besegrats på vägen. 2011 besegrade Jones Mauricio “Shogun” Rua och tog bältet. Därefter har han i tur och ordning gått segrande ur möten med Quinton “Rampage” Jackson, Lyoto Machida, Rashad Evans, Vitor Belfort, Chael Sonnen, Alexander Gustafsson, Glover Teixeira, Daniel Cormier, Ovince Saint Preux, Anthony Smith och Thiago Santos. Ingen dålig checklista direkt.

4. Conor McGregor

🇮🇪 Fjädervikt, lättvikt, weltervikt
(18-3 under 2010-talet)

Född: 1988
UFC-debut: 2013

Första respektive sista match under 10-talet:
9 oktober 2010: Besegrade Connor Dillon (TKO R1) vid CFC 7.
6 oktober 2019: Förlorade mot Khabib Nurmagomedov (Sub R4) vid UFC 229.

Sportens solklara superstjärna. MMA:s matigaste munläder. Irländaren har snackat och knockat sig igenom 2010-talet i imponerande stil. Precis som i fallet Jon Jones finns det minst sagt en hel del smuts utanför oktagonen som solkar ner helhetsanseendet för personen Conor McGregor – men här är det bara prestationerna på andra sidan gallret som räknas. Vi behöver inte ens gå in på det allmänna inflytandet på sporten som helhet. Simultan mästare i dubbla viktklasser i först Cage Warriors och därefter i UFC. Egentligen räcker det så för att motivera listplatsen.

5. Daniel Cormier

🇺🇸 Lätt tungvikt, tungvikt
(21-2, 1 NC under 2010-talet)

Född: 1979
UFC-debut: 2013

Första respektive sista match under 10-talet:
26 mars 2010: Besegrade John Devine (KO R1) vid Strikeforce Challengers 7.
6 oktober 2019: Förlorade mot Stipe Miocic (TKO R4) vid UFC 241.

Den andre någonsin, efter Conor McGregor (plats 4) att samtidigt inneha två UFC-bälten i olika viktklasser. En före detta olympisk brottare som först bollar runt vilket motstånd som helst i en MMA-bur i tungvikt; för att därefter ro hem bältet i en lättare viktklass trots att han är huvudet kortare än i stort sett hela resten av topp tio-gänget – för att därefter återvända till tungvikten och plocka även det bältet. Vore det inte för plumparna i protokollet signerade Jon Jones (0-1, 1 NC i inbördes möten) och den ständigt närvarande känslan av att även om “DC” är näst bäst i världen, är Jones ändå ytterligare ett steg upp, kunde Cormier mycket väl toppat den här listan.

Daniel Cormier kastar den omkring 130 kilo matchtunga BJJ-svartbältaren Josh Barnett i mattan som en leksak:

6. Amanda Nunes

🇧🇷 Bantamvikt, fjädervikt
(15-3 under 2010-talet)

Född: 1988
UFC-debut: 2013

Första respektive sista match under 10-talet:
25 februari 2010: Besegrade Ediane Gomes (TKO R2) vid BC6.
19 december 2019: Besegrade Germaine de Randamie (ED) vid UFC 245.

Före Amanda Nunes fanns det egentligen bara två kvinnor i MMA:s historia som allmänt haft en air av oövervinnelighet omkring sig. Ronda Rousey (plats 8) och Cristiane Justino (plats 10).

Brasilianskan knockade den ena på 48 sekunder och två år senare den andra på 51. Simultan dubbelmästarinna som besegrat grapplers, strikers och allt däremellan. Och försvarat såväl sitt bantam- som fjäderviktsbälte. Behöver vi säga mer?

7. Khabib Nurmagomedov

🇷🇺 Lättvikt
(21-0 under 2010-talet)

Född: 1988
UFC-debut: 2012

Första respektive sista match under 10-talet:
10 juni 2010: Besegrade Ali Bagov (ED) vid GFP Russia
7 september 2019: Besegrade Dustin Poirier (Sub R3) vid UFC 242.

Khabib fick länge lika mycket kritik som beröm för sin perfekta resultatrad. Det var snack om uppgjorda matcher och/eller för lätt motstånd på inhemska ryska galor, för att “dopa” den forna sambomästarens facit. Men någonstans omkring 2014, i och med den dominanta segern över senare lättviktsmästaren Rafael dos Anjos, började många kritiker mjukna. Och i takt med dagestanierns fortsatta framgångar, har personen också vuxit till en av UFC:s bästa fighters och största stjärnor.

8. Ronda Rousey

🇺🇸 Bantamvikt
(12-2 under 2010-talet)

Född: 1987
UFC-debut: 2013

Första respektive sista match under 10-talet:
27 mars 2011: Besegrade Ediane Gomes (Sub R1) vid KOTC – Turning Point.
30 december 2016: Förlorade mot Amanda Nunes (TKO R1) vid UFC 207.

Vid sidan av McGregor kanske den största stjärna MMA haft, åtminstone på 2010-talet. Under ett par år i mitten av decenniet var Ronda överallt – inte minst regelbundet i oktagonen. Hon avslutade svartbältare i armlås, knockade strikers och rörde och förde sig som en graciös kamphund. Idag minns man väl tyvärr mest karriärens slut – Holly Holms tunga käkspark och i comebacken Amanda Nunes (plats 6) pulvrisering av stjärnan. Sedan den knappt 50 sekunder långa matchen mot brasilianskan har Rousey inte satt sin fot i oktagonen igen, utan showar numera i teatersporten Pro Wrestling. Men det Rousey gjorde i Strikeforce och UFC mellan 2011-2015 var så extraordinärt att hennes plats på denna lista är given ändå. Att UFC ännu kanske inte ens haft kvinnliga divisioner utan Ronda, ska inte heller glömmas.

9. Stipe Miocic

🇺🇸 Tungvikt
(19-3 under 2010-talet)

Född: 1982
UFC-debut: 2011

Första respektive sista match under 10-talet:
20 februari 2010: Besegrade Corey Mullis (TKO R1) vid NAAFS – Caged Fury 9.
17 augusti 2019: Besegrade Daniel Cormier (TKO R4) vid UFC 241.

Flest raka titelförsvar i UFC-tungviktens historia (och i skrivande stund åter mästare efter att ha tagit tillbaka bältet från “DC”). Det torde ge Stipe en evig plats i historieböckerna som en av The Baddest Men on the Planet. Och kanske viktigast av allt – en plats på Kimuras lista över förra årtiondets bästa MMA-fighters.

10. Cristiane “Cyborg” Justino

🇧🇷 Fjädervikt
(13-1, 1 NC under 2010-talet)

Född: 1985
UFC-debut: 2016

Första respektive sista match under 10-talet:
30 januari 2010: Besegrade Marloes Coenen (TKO R3) vid Strikeforce Miami.
27 juli 2019: Besegrade Felicia Spencer (ED) vid UFC 240.

Bortsett från förlusten mot Amanda Nunes (plats 6) för ett drygt år sedan, gick Cyborg obesegrad genom hela decenniet. Och det var inte bara resultatraden i sig, utan sättet. Cyborg satte skräck i sina motståndare. Av de tretton segrarna brasilianskan hämtade hem under årtiondet, tillkom hela tolv via KO/TKO.

Bubblare:
José Aldo (12-5), Michael Bisping (12-7), Douglas Lima (18-3), Kyoji Horiguchi (28-3), Cain Velasquez (7-3), T.J. Dillashaw (16-4).

Läs mer
+11
Dana Sad
Dana Happy

10 avslut från 10-talet

Tim Tebras

Sällan eller aldrig är det så populärt med listor och summeringar som vid årsskiften. Inte minst när årsskiftet också innebär ett decennieskifte. För MMA har 2010-talet varit outstanding. Visst var sporten känd och sådär 2010, men inte alls den globala megakraft det är idag. “Alla” vet vad UFC är, även om en del icke-intresserade absolut fortfarande blandar ihop jätteorganisationen med själva sporten. Och stjärnorna sedan. Tyck vad du vill om Conor McGregor, men ingen kan förneka att han är en superstjärna på ett sätt ingen kampsportare – eller åtminstone inte sedan Bruce Lee – ens varit i närheten av.

Själv tänkte jag summera MMA:s 10-tal med en lista över 10 avslut som på ett eller annat sätt haft stor inverkan på sporten. “Häng med”:

Anderson Silva submittar Chael Sonnen
UFC 117, augusti 2010

Den store, den fantastiske, den vid denna tid närmast oövervinnelige Anderson Silva skulle möta… Chael Sonnen. En förvisso meriterad brottare, men med kontroversiell förlust i en WEC-mästerskapsmatch som dittills största MMA-merit. Given utgång på förhand… eller?

Icke. Sonnen dominerade Silva i drygt fyra ronder till allas, verkligen allas, förvåning – innan brassen nästan från ingenstans sög in den frispråkige amerikanen i ett triangellås, och så var det med den saken.

Den här matchen lyckades med konststycket att både visa att ingen är oövervinnelig, och att hyllade mästare ofta är just hyllade mästare av en anledning. I MMA kan du aldrig vara säker på utgången förrän matchen är över.

* * *

Michael Bisping knockar Luke Rockhold
UFC 199, juni 2016

Michael Bisping, den brittiske MMA-pionjären som aldrig haft marginalerna på sin sida just när en titelchans kunde varit nära, befann sig på en filminspelning när UFC-VD:n Dana White ringde. Ville britten med två veckors varsel möta sin rival – som han bara ett och ett halvt år dessförinnan förlorat klart mot – om mellanviktsbältet? Ja, såklart han ville. Och av det tidigare mötets underlägsenhet syntes inte ett spår. Det tog inte “The Count” ens en hel rond att sänka Rockhold med vänstern, mot precis alla odds ro hem bältet och möjligen också “ta Lukes haka” på köpet.

Bisping var dittills kanske förgrundsfiguren bland en grupp UFC-fighters med den mindre smickrande gemensamma nämnaren att de var precis, precis, precis utanför det yttersta, yttersta toppskiktet. Tänk Urijah Faber, Joseph Benavidez, Alexander Gustafsson

Många knorrade när Bisping fick chansen på bältet efter att “Jacare” Souza skadats, men få missunnade engelsmannen lyckan efter att segern var ett faktum.

* * *

Anderson Silva knockar Vitor Belfort
UFC 126, februari 2011

Det skulle vara enkelt att fylla dessa rader med stora ord om “legendarer”, “tekniska virtuoser” och så vidare. Men för det här avslutet gäller verkligen att “en bild säger mer än tusen ord”. Kanske behövs den inte ens. Du vet exakt hur den här knockoutsulan ser ut, eller hur?

Men, vi kör den ändå:

* * *

Khabib Nurmagomedov submittar Conor McGregor
UFC 229, oktober 2018

Avslutet i sig är kanske inte det snyggaste, men det finns en hel del tyngd i det här avslutet. Och då behöver vi inte ens nämna konflikterna innan och efter själva matchen. Dels var det en klassisk Striker versus Grappler-matchning (även om jag vill hävda att Conor är en betydligt bättre grappler än han får credd för – och Khabib en betydligt bättre striker än han får credd för). Dessutom en sådan mellan två av sportens absolut största stjärnor, med ett bälte på spel.

Dels visade den med samma tydlighet som Conor själv demonstrerade fördelarna med att vara en “flytande” och precis striker mot Eddie Alvarez, hur otroligt effektiv en grappler som aldrig släpper pressen, kan vara. Khabib behövde inte ens sätta ett “rent” stryplås på irländaren för att till slut kunna avsluta honom.

* * *

Holly Holm sparkar käken av Ronda Rousey
UFC 193, november 2015

Ronda Rousey började likt Anderson Silva nå en platå med glans av oövervinnelighet. Inte minst såg hon till att varenda bantamviktare aktade sig för att fastna i hennes armlås. Men den 18-faldiga kickboxningsmästarinnan Holly Holm hade tränat för att besegra Rousey varje dag i tre år, och såg inte alls den före detta olympiska judokan som oövervinnelig. Rousey hade länge fått bra utdelning på sin förmåga att sätta press på motståndarna – något som passade den utmärkta kontraren Holm som handen i 113 grams-handsken. Efter sex minuter och totalt över 50 hårda träffar från Holm, träffade matchens sista spark perfekt över Rondas käke och en era var över.

* * *

Chris Weidman detroniserar Anderson Silva
UFC 162, juli 2013

Anderson Silva, vid denna tid sällan ifrågasatt som MMA:s bäste någonsin, visade absolut noll respekt för den obesegrade utmanaren Chris Weidman. Med små marginaler flyttade brassen huvudet när amerikanens nävar eller fötter närmade sig. Försvarshänderna hölls lågt och Silva retade och hånade Weidman för missarna… till dess att “The All-American” inte missade längre. Vänsterjabb, högerkrok, vänsterkrok mot en oskyddad käke – och mellanviktsdivisionen hade en ny mästare för första gången på sju (!) år. Som bekant förlorade Silva även returmötet och därefter var glansdagarna slut. Efter förlusterna mot Weidman har den en gång så mäktige “Spider” gått sex matcher i UFC. Resultatraden? 1-4, 1 NC. En detronisering om det någonsin funnits en.

* * *

Jorge Masvidal knäar Ben Askren in i nästa vecka
UFC 239, juli 2019

Två tunga skitsnackare; en pånyttfödd före detta gatufighter mot en extremt kompetent grappler som skördat stora framgångar i UFC:s främsta utmanarorganisationer Bellator och One innan han äntligen fick chansen under den största fanan. Det var fram med chipsskålarna och pirr i fingrarna inför vad som skulle bli en fantastisk fight. Knappt hade domare Jason Herzog hunnit säga Fight! innan Askren satte av i ett nertagningsförsök mot Masvidal. “Gamebred” var dock förberedd och mötte brottaren med ett lysande hoppknä i ansiktet. Pang, bom, slut. Fem sekunder. Perfekt utfört. UFC-historiens snabbaste knockout.

* * *

Conor McGregor knockar José Aldo
UFC 194, december 2015

Inte sedan Chael Sonnen lyckades snacka till sig en titelfight mot Anderson Silva (se ovan) hade UFC-fans sett ett sådant prov på att trash talk lönar sig. Conor McGregor som i match efter match både pratat först och levererat därefter; lyckades ta sig under huden på den regerande, dominante, fjäderviktsmästaren och rakt in i huvudet. Det kändes som att matchen knappt hade börjat när Aldo rusade mot sin rödhårige nemesis, bara för att på tretton sekunder bli sänkt av en hård och precis vänster. Förutom skitsnackandets nya status, såg vi härefter också många proffsfighters satsa hårt på smidighets- och rörelseträning. Och McGregors ord efter den korta matchen lever också kvar;

Precision beats power and timing beats speed.

* * *

Francis Ngannou TV-spelsknockar Alistair Overeem
UFC 218, december 2017

Legendaren Alistair Overeem mot det fruktade stjärnskottet Francis Ngannou, där var förutsättningarna. Och även om det såklart fanns en hel del som i förväg menade att Ngannou skulle vinna matchen på knockout, var det nog ingen som hade väntat sig detta avslut. Det är bara två år sedan, men den här knockouten är redan nästan lika ikonisk som Silvas sula i ansiktet på Belfort:

* * *

Amanda Nunes knockar Cris “Cyborg” Justino
UFC 232, december 2018

“Cyborg” var kvinnan som var så läskig i buren att Dana White länge inte ens ville starta en fjäderviktsdivision för kvinnor. UFC-bossen visste hur otroligt skrämmande och bra hon var, och ville för allt i världen inte höra talas om ett möte mellan brasilianskan och hans superstjärna Ronda Rousey. Detta trots att det i stort sett rådde konsensus omkring 2013-2015 att även Ronda var nästintill oövervinnelig. Holly Holm bevisade som sagt att så inte var fallet gällande Rousey. Men Cyborg bara fortsatte att plocka skalp efter skalp. När svenska Lina Länsberg mötte Justino i september 2016, var hon blott den andra motståndaren på sex år (!) att ens klara sig förbi första ronden. Cris hade inte förlorat en enda match sedan sin proffsdebut 2005 (!!) när supermatchen mellan fjäderviktsmästarinnan “Cyborg” och bantamviktsdito Amanda Nunes ägde rum på nyårsgalan i slutet av 2018.

På 51 sekunder var det över, och få ifrågasätter nu Amanda Nunes status som den solklart bästa kvinnliga MMA-fightern. Kanske genom alla tider.

Läs mer
+11
Dana Sad
Dana Happy

UFC London 2020: Paul Craig möter Ryan Spann

Tim Tebras

UFC Fight Night 171, eller “UFC London”, har fått ännu ett tillskott i matchlistan. Det är en intressant match i den lätta tungvikten som har utannonserats.

Skotske Paul “Bearjew” Craig (4-4-1 UFC; 12-4-1 MMA) kommer ta sig an amerikanske Ryan Spann (3-0 UFC; 17-5 MMA), meddelade UFC under torsdagen.

Senast vi såg skotten i oktagonen var för en månad sedan då han mötte legendaren Mauricio “Shogun” Rua i Brasilien. Den matchen slutade i något så ovanligt som split draw.

Efter São Paulo-galan ville Kimuras matchmaker Simon Tingberg se precis den här matchningen. Och nu vill alltså även UFC det.

Spann skulle ursprungligen ha mött topprankade Ovince Saint Preux vid UFC 247 i Houston. Den matchen är dock inställd, detta dessutom utan officiell anledning. Amerikanen kommer från två raka avslutssegrar (över Antônio Rogério Nogueira respektive Devin Clark) och siktar på att utöka sitt UFC-facit till 4-0 med en seger över den ofta “Braveheart”-sminkade skotten.

“UFC London” äger rum 21 mars i O2 Arena strax söder om stadens centrala delar och nedan kan ni ta del av det rådande matchkortet:

🇬🇧 John Phillips vs. Duško Todorović 🇷🇸
🇬🇧 Darren Stewart vs. Marvin Vettori 🇮🇹
🇬🇧 Tom Aspinall vs. Raphael Pessoã 🇧🇷
🇺🇸 Ashlee Evans-Smith vs. Molly McCann 🇬🇧
🇬🇧 Marc Diakiese vs. Stevie Ray 🇬🇧
🇬🇧 Paul Craig vs. Ryan Spann 🇺🇸

Läs mer
+1
Dana Sad
Dana Happy

Max Holloway: Reebok sa nej till Hawaii-flagga

Tim Tebras

UFC:s förre fjäderviktsmästare var tvungen att kalla in förstärkning till en dispyt. Inte med nävarna, och inte andra fighters – men väl UFC-bossen Dana White, för att få organisationens uniformssponsor Reebok att ändra sig. Vad bråket gällde? Den hawaiianska delstatsflaggan.

Max Holloway gästade UFC-kommentatorn Joe Rogans populära podcast The Joe Rogan Experience i ett avsnitt som släpptes under torsdagsmorgonen, svensk tid, och berättade där en anekdot från 2015, när UFC och Reeboks samarbete var alldeles färskt:

They wasn’t going to let me walk out with the Hawaiian flag when I first started doing it. Cause that’s when the Reebok came out. I couldn’t put Hawaiian flag on my shorts or anything. So I was like, ‘I’m going to walk out with the flag.’ Reebok was stopping it. They were like, ‘you can’t because it’s a state flag.’

Reebok hade bestämt sig för att som en policy, endast tillåta flaggor för erkända stater (alltså länder; inte delstater) eller nationer. Även om hawaiianerna själva anser sig vara just hawaiianer snarare än amerikaner, så skulle det alltså gälla även den flaggan. Och alla andra delstatsflaggor också, “utan diskussion”.

Men den då blivande mästaren hade ett ess i rockärmen. Holloway skickade iväg ett SMS till Dana White och fick snabbt ett svar tillbaka som han visade för Reebok-förhandlarna:

That’s stupid as shit kid, just walk with it.

Max Holloway försvarade sitt fjäderviktsbälte tre gånger innan han alltså förlorade det i helgen. Den nuvarande mästaren Alex Volkanovski ställer sig positiv till en returmatch.

Läs mer
0
Dana Sad
Dana Happy

Douglas Lima gillar inte att Rory MacDonald lämnar

Tim Tebras

Det verkar som att det inte blir någon trilogimatch, ändå.

Bellators welterviktsmästare Douglas Lima (14-3 Bellator; 32-7 MMA) menar att han, liksom många andra, blev helt tagen på sängen när det under onsdagen blev offentligt att Rory MacDonald (3-2-1 Bellator; 21-6-1 MMA) lämnar organisationen för att istället skriva på för PFL.

Efter två möten och varsin domslutsseger, trodde Lima att en tredje match inte var långt bort. Men nu kommer de två alltså inte ens längre att slåss under samma flagg:

I’m a little bit disappointed. It definitely did surprise me. It was unexpected. We had a close first fight, second one was a little better, but not as exciting. I thought we were going to do the third fight. But whatever. I got the belt. That’s what I wanted. It wasn’t about revenge or anything. I just wanted my title.

Lima förlorade bältet till “Red King” vid Bellator 192 i januari för snart två år sedan men återerövrade det alltså i oktober i år. Enligt brassen själv är deras första möte den enskilda MMA-match han lärt sig absolut mest, och utvecklats mest, av:

The first fight is what changed me the most. It was so close, it was a battle. So much more things I could’ve done, but I didn’t because of a mental block that I had there. But you learn from fighting, and it kind of changed me and it helped me so much. I definitely learned a lot more from fighting him than anyone else in the first fight. I showed that through the tournament, then I beat him in the rematch. You learn something from everyone in every fight, but Rory was the most, for sure.

Lima kommer alltid att “vara tacksam” för Rory MacDonald och deras matcher:

I have to be thankful for him. He taught me a lot in our first fight. I’m never going to forget that. It really helped me in my career just being in the cage with him all that time. But it’s over now. That chapter is closed.

Utan att ha någon annan motståndare i direkt åtanke, meddelar mästaren att han siktar på att försvara bältet någon gång under tidig vår 2020, kanske omkring mars? Oavsett vilket kommer han att hålla ett öga på sin forne rival framöver:

I think he’s going to do good wherever he goes. I’m sure he’s being very well taken care of. Being a champion in Bellator, and what he did in the UFC, I look forward to watching him in PFL for sure.

Läs mer
+2
Dana Sad
Dana Happy

Ian Heinisch vill möta Jack Hermansson

Tim Tebras

Ian Heinisch (2-1 UFC; 13-2 MMA) tror på en jobbig lördag för Omari Akhmedov (7-3-1 UFC; 19-4-1 MMA). Den coloradianske mellanviktaren tar sig an den dagestanske veteranen vid helgens UFC 245. Amerikanen siktar på att åter sälla sig till de segrandes skara, och revanschera sig för domslutsförlusten mot Derek Brunson vid UFC 241.

Heinisch ska enligt honom själv inte varit fullt frisk den kvällen, vilket såklart i så fall hämmade hans prestation:

I had a virus going into that fight. I tried to knock him out, but there could have been a lot of reasons. It is the most tired I have ever been and tried to push through it. The fight was pretty close (10-9, 9-10, 9-10 x 3, Kimuras anm). If I could have kept the pace I had in the first round it would have been a dominating performance, probably a knockout. But, you learn from that stuff.

Heinisch skulle egentligen ha studsat tillbaka snabbare än så här och mött Brad Tavares vid “UFC Singapore” i oktober. Dessvärre drabbades den före detta fängelsekunden av en hjärnskakning under träningsläger inför matchen, och fick skjuta på återkomsten till nu i helgen och mötet med Akhmedov:

I jumped into training camp quickly. But, I took a hard head butt and tried to push through it and spar. I had pretty bad concussion symptoms and let my body fully recover. I told Mick (Maynard, UFC-matchmaker, Kimuras anm) what happened and he was super cool. Then within a few hours, he said you can be on this card against this guy and I said yeah let’s do it. I appreciate the UFC doing it, it’s always good to fight right before the holidays.

Heinisch känner att han bara måste vinna matchen mot ryssen. Han vet att det alltid är illa med två raka torskar – särskilt i UFC – så allt som existerar just nu för amerikanen, är att höra sig utropad som segrare efter helgens holmgång:

Two losses in the UFC is always dangerous. You are in jeopardy of losing your job even if being a ranked opponent,” Heinisch said. “I still have a lot to prove. I want to prove I belong in the top-10 and I want to climb the ladder like I was.

I’m not looking too deep into it because then you start playing mind tricks on yourself. Just trying to force things. I’m going in there with all instincts and I’m going to make it violent and that is guaranteed. Just get back into the win column.

Heinisch medger att han var ganska dåligt påläst angående sin kommande motståndare, men har haft flyt då träningspartnern Zak Cummings mötte Akhmedov så sent som i september, så där finns information att hämta:

I know my teammate Zak Cummings fought him, and he said it is a good fight for me. He will probably try to wrestle me like most of my opponents. You know, we are prepared, we are ready. I plan on making it a violent fight and throw some overhands and it is going to be a good time.

31-åringen är “hundra” på att det är han som står med näven i luften när vinnaren kungörs i helgen. Han utlovar också “en underhållande fight” och efter Akhmedov vill amerikanen ta ett rejält kliv uppåt och ta sig an – Jack Hermansson:

A win on December fourteenth gets me a pocket full of cash to enjoy the holidays and solidify my ranking and get the opportunity to fight above me. I want guys like Jack Hermansson, someone closer to the top-five. But, I’m focused on this fight. Just put on a show for the fans and get back into the win column and we will evaluate who is next.

UFC 245 äger rum natten mellan lördag och söndag svensk tid, på T-Mobile Arena i Las Vegas, Nevada.

Nedan kan ni se det rådande matchkortet:

HUVUDKORT

Läs mer
0
Dana Sad
Dana Happy
Alexander Volkanovski invägning

Alex Volkanovski: “Max Holloway får gärna försöka pressa mig”

Tim Tebras

I helgen går Alexander Volkanovski (7-0 UFC; 20-1 MMA) sin hittills överlägset största match i karriären, när han vid UFC 245 utmanar organisationens fjäderviktsmästare Max Holloway (17-4 UFC; 21-4 MMA) om bältet. Båda två är kända för sin skicklighet i att diktera tempot och sätta press på motståndaren. Nyzeeländske Volkanovski ser det som positivt för honom själv, om Holloway skulle försöka köra med den taktiken även i denna match:

I’m going to approach things a little bit different. Just the things that he does so well, and what’s worked for him so well in his past fights, are just things that I don’t believe are going to work as well with me. Obviously he’s got his punching in volume, his gas tank, and all these sort of things. These are things that I don’t believe are big threats to me. Obviously, I’ve got the gas tank. If he really wants to come forward at me and try to break me, he’s just going to fall into my game, and I’m too powerful for him to force that sort of game plan on me.

Det är två imponerande vinstsviter som ställs mot varandra. Volkanovski har vunnit samtliga sina sju UFC-matcher (och överhuvudtaget inte förlorat sedan 2013) medan mästaren å sin sida har hela fjorton raka segrar i fjäderviktsdivisionen. Den enda förlust hawaiianen har erfarit de senaste sex åren är mot Dustin Poirier i matchen om lättviktens interimbälte. Poirier fick Holloway ur balans tidigt och plockade därefter kontinuerligt poäng över fem ronder.

Och just den matchen har Volkanovski studerat noga:

Max’s game is that pressure – come forward, punch in volume. But Poirier was able to obviously stand his ground, and it was hard to really get Poirier on the back foot. Poirier was sometimes able to get Max on the back foot and capitalize on that – his fitness actually held up. He did slow down, but he was able to still bring some of them last rounds. It was a close fight, but again, like I’ve seen that if you don’t gas, which I know I won’t, you’re going to do well. But I believe I’ve got a lot of the tools.

Fjäderviktsmästaren studsade tillbaka med en imponerande domslutsseger över Frankie Edgar i somras. 28-åringen var bra mycket större än veteranen, något som bidrog till att mästaren med hyfsad lätthet kunde neutralisera Edgars färdighetsövertag inom brottning. Storleken utgjorde helt klart en skillnad. Och då Volkanovski bara är knappa centimetern längre än Edgar – och således även han mer än en decimeter (!) kortare än mästaren måste såklart frågan ställas: är inte det en otrolig fördel för Holloway även här?

“Nej då”, menar nyzeeländaren. Det kommer inte vara några problem:

This game’s evolving, and I’ve evolved with it. I believe that. I know a lot of people are going to say, you know, obviously Frankie’s got the wrestling and all that sort of stuff, which he does. But I’ve got that power, and I really know how to put it all together. And a lot of people are going to say that I’m going to have problems with the range and stuff like that. Believe me: When it comes to range, I’m very comfortable there.

UFC 245 äger rum natten mellan lördag och söndag svensk tid, på T-Mobile Arena i Las Vegas, Nevada.

Nedan kan ni se det rådande matchkortet:

HUVUDKORT

Läs mer
0
Dana Sad
Dana Happy

Joe Giannetti missar vikten grovt – matchen mot Paddy Pimblett struken

Tim Tebras

Den populäre Paddy “The Baddy” Pimblett hade planerat en återkomst till Cage Warriors-buren imorgon fredag, men så blir det alltså inte.

Den forne fjäderviktsmästaren var bokad för ett lättviktsmöte med Joe Giannetti vid CW111 i London. Amerikanen missade dock maxgränsen på 156 lbs med 7,7 (omkring 3,5 kg) – men ville köra på ändå och låta fighten äga rum i kompromissvikt. Det ville dock inte Pimblett, som tvärtom var rejält sur på sin “oprofessionella” motståndare.

Britten var själv först ut med nyheten via Twitter:

Kort därefter hängde organisationen själva på:

Den kanadensiska MMA-journalisten Aaron Bronsteter twittrade ut att Giannetti ska ha varit fullkomligt bedrövad och till och med ska ha erbjudit sig att betala Pimblett hela sin grundersättning, bara matchen blev av:

Engelsmannen hävdar dock att pengarna inte spelar någon roll, och att han inte såg minsta vilja från Giannetti att försöka reparera sina misstag, och därför avböjer han matchen:

He starts screaming& shouting saying he’s not gettin in the sauna are we gonna make him when Adam says to him why are u rehydrating you’ve still got weight to cut u cud see he had more weight too loose but purposely didn’t want to as to have an advantage come tomorrow night so it looks like the fight is going to be off as he was unwilling to do any sort of compromise to make any sort of weight all the best to joe in the future but my career is too important to get fucked over like this but he’s known he was gonna miss& not batted an eyelid sorry ppl👍🏻

“Skeletor” var inte page-Paddys ursprungliga motståndare, utan ersatte skadade Donovan Desmae för strax över en vecka sedan. Den forne The Ultimate Fighter-deltagaren siktade på att plocka hem sin andra raka seger. Giannetti har en resultatrad på 2-1-1 sedan han lämnade UFC-sfären 2018.

“The Baddy” har å sin sida inte gått match på över ett år. I september 2018 förlorade Pimblett mot danske Søren Bak, i en match om det då vakanta lättviktsbältet.

CW111 äger rum i annex-arenan Indigo i O2 World i London imorgon fredag. Tre titelmatcher toppar kortet:

  • Mellanvikt: 🇬🇧 James Webb (C) – Nathias Frederic 🇬🇧
  • Fjädervikt: 🇩🇰 Mads Burnell (C) – Steve Aimable 🇬🇧
  • Lätt tungvikt: 🇱🇹 Modestas Bukauskas (C) – Riccardo Nosiglia 🇮🇹

Hela galan går att se på livestream via UFC Fight Pass.

Läs mer
0
Dana Sad
Dana Happy
Marc Goddard

UFC 245: Titelmatchdomare tillsatta

Tim Tebras

Nästa månads UFC 245, den amerikanska jättens sista storgala för året, toppas som bekant av hela tre titelmatcher. Galan äger rum på T-Mobile Arena i Las Vegas och följaktligen är det delstaten Nevadas högsta idrottsliga råd Nevada Athletic Commission (fortsättningsvis NSAC) som bestämmer det idrottsjuridiska ramverket för galan – och inte minst, tillsätter domare.

Under onsdagen meddelade NSAC öppet vilka ring- och poängdomare som kommer att ha överinseende under de tre toppmatcherna:

  • I bantamvikten sätter Amanda Nunes (som dessutom även är fjäderviktsmästare) sitt bälte på spel i ett returmöte mot Germaine de Randamie. Matchen kommer att dömas av Keith Peterson, som tidigare dömt fem mästerskapsmatcher. Sal D’Amato, Dave Hagen och Ron McCarthy är herrarna som ska räkna poäng ifall matchen inte avslutas inom fem ronder.
  • I galans Co-Main Event ser vi Alexander Volkanovski utmana fjäderviktsmästaren Max Holloway. Tredje man i buren kommer att vara Jason Herzog, som titelmatchdebuterar som domare. Vid skrivblocken sitter Mike Bell, Junichiro Kamijo och Chris Lee. Om den sistnämnde låter bekant, kan det vara för att många svenska MMA-fans länge kommer minnas den poängdomare som gav Jon Jones 49-46 i det första mötet med Alexander Gustafsson, 2013.
  • Huvudmatchen är en förmodat laddad tillställning i weltervikt, där regerande mästaren Kamaru Usman tar sig an förre interimsmästaren Colby Covington. Veteranen Marc Goddard dömer i oktagonen, medan Derek Cleary, Eric Colon och nämnde D’Amato agerar poängdomare.
Läs mer
0
Dana Sad
Dana Happy