UFC 153 var en intressant gala som kanske hade kunnat bli ännu bättre om det inte vore för lite dåliga domare. Men trots det så levererade flera fighters.

Det är förstås alltid spännande och kul när en svensk går en match i UFC. När det dessutom är en sådan älskad fighter och människa som Reza Madadi är det kanske till och med lite extra kul. Nu gick det, som alla vet, inte riktigt som vi önskade men förlusten definierar inte på något sätt vem Reza är som fighter. Att en domare ansåg att Reza förlorade med 30-27 är ungefär lika sjukt som att en domare ansåg att Ogle vann tre ronder mot Hamid ”Akira” Corassani. Jag har sagt det förr och jag tänker det nu:

Poängdomarna kan förstöra sporten.

Ibland är det så enkelt som att reglerna inte riktigt uppfattats av de som tittar då det finns en tydlig lucka där, men i matchen mellan Reza och Cristiano rörde det sig om något annat. Jag har tittat på matchen ett par gånger nu, läst all statistik och försökt se hur man kan se alla ronder gå Cristianos väg. Det enda som jag kommer fram till är att det måste varit en boxningsdomare som mer räknade slagen som dömde till 30-27. Den samlade pressen på plats ansåg att Reza vann matchen som bland annat mmajunkie.com. Det hjälper förstås föga, men när pressen som ska vara pålästa, är så gott som överens så brukar det ligga något i det pressen anser.

Matchen efter Rezas stod mellan Chris Camozzi vs. Luiz Cane och ett korrekt domslut till Chris Camozzis fördel. Men även i den matchen kan man utläsa att antal slag spelade väldigt stor roll. Nu träffade förvisso Camozzi också mest signifikanta slag så det var korrekt.

Moraes visade sig var lite för tuff för Forte i deras match. Moraes är riktigt grym BJJ-spelare och han var favorit av en anledning. Jag tyckte det dock var en underhållande match där Moraes visade att han är att räkna med. Hur långt han kan gå i divisionen är dock oklart.

Tibau är verkligen enorm för sin viktklass. Rogan påpekade att Tibau borde ge lektioner i hur man klipper vikt inför match. Det ligger förstås något i det. Trinaldo var tuff och skyddade sig skickligt när han höll på att fångas i en giljotin i första ronden. I andra ronden var Trinaldo lite tröttare, men körde ändå stilen att han låg på och med 3:25 så träffade han Tibau med en vild rallarsving (vänster) som fick Tibau att falla ner på golvet. Trinaldo visade där att han var en bra grappler och höll på att vinna på strypning efter strypning. Tibau skyddade sig briljant, men det var oklart hur mycket slaget och sen också GnP påverkat Tibau. Trinaldo var vass och hans GnP var hård och brutal. Målet verkade vara att helt enkelt köra över Tibau och bara ösa och ösa. Tibau imponerade genom att klara sig ronden ut.

Med Tibau som trolig vinnare av rond 1 och Trinaldo vinnare av rond 2 blev den tredje ronden helt avgörande. Sådant skapar verkligen ett bra upplägg för en rond. Perfekt dramaturgi.

Trinaldo vevade hårt direkt och Tibau likaså tills dess han tog ner Trinaldo. Stående var matchen riktigt kul. Efter en del halvdan GnP (korta hammarslag osv.) så passerade Tibau och såg ut som den som skulle vinna ronden och matchen. Mario Yamasakis bror Fernando Yamasaki hade i tidigare matcher valt att ställa fighters upp från halvguard och nu blev det samma sak med domaren Goddard i den här matchen. Tibau var dock snabb på att ta ner igen och lyckades mounta. En armtriangel av Tibau satt nästan men Tibau valde att släppa taget låg kvar på topp och red ut ronden som en tydlig segrare. Imponerande av Tibau! Trinaldo var tuff dock och inte minst en risktagare. Sådant gillar UFC.

Något jag tar med mig av den här matchen utöver det faktum att båda fighters gav allt var när Tibau, inför domslutet, tittade på Bruce Buffer och log varpå Buffer log tillbaka och sen läste upp siffrorna.

Jag pratade faktiskt om sånt med Buffer när han var i Stockholm. Han berättade då bland annat att han gjorde allting i sin makt för att inte titta mycket på någon fighter innan han läser upp siffrorna då han vet att många som tittar tolkar in minsta leende eller blick. Inte lätt att vara announcer eller vad säger Paul del Valle?

Första ronden mellan Sicilia vs. Jason var grym och det enda felet med den var att Fernando Yamasaki ställde upp Sicilia för fort. Andra ronden erbjöd en sluggfest verkligen från båda håll och tillsist var det Rony ”Jason” som vann på TKO. Rony visade att han är att räkna med och att han har mer än bara BJJ. Det visste man förvisso redan innan, men BJJ är Jasons starka sida. Jason kan nog gå långt.

Huvudkortet var igång och vi fick se Demian Maia enkelt ta hand om den tuffe och uthållige Rick ”The Horror” Story. När Maia är ”på” så är han fruktansvärt bra. Det är när han inte får ner sina motståndare som han tenderar att vara sårbar. Maia dominerade verkligen och vinsten på submission gav 4,00 på Unibet vilket var trevligt.

Du kommer igen bro

Galan fortsatte med huvudkortet och där körde Phil Davis över Wagner Prado. Jag tyckte mig se redan när Davis gick in att det var ett helt annat självförtroende än första gången de möttes. Då kom han så ”nyligen” från förlusten mot Rashad Evans och av det lilla man såg den matchen verkade han lite återhållsam. Nu var det dock gamla vanliga Phil Davis som tillsist vann på sin högprocentare: Anakondan.

Erick Silva är grymt bra, vilken talang. Men han visade på UFC 153 att han har en del kvar att öva på. Han körde Anderson Silva/Jon Jones-stilen stående men det räckte inte mot en Jon Fitch som mest liknande sina fornstora dagar. Fitch är, precis som jag varnade för, en mästare på att ta hem domslut och så blev det här också.

Fabio Maldonado hade ingen som helst sportmössa mot Glover Teixeira och det var ju rätt klart redan innan galan. Glover är en intressant och sto fighter.

Dave Herman är inte alls dålig och jag trodde faktiskt han skulle ha mer chans mot Big Nog än han hade. Herman var explosiv i början men stod sedan mest framför Big Nog och verkade väldigt långsam. Big Nog visade upp sin BJJ. Den är inte den snabbaste, men den är sjukt effektiv och även trots det att Herman var grym på att försvara sig så kunde han tillsist inte stå emot Big Nog.

Man fick se Anderson Silva gråta i omklädningsrummet när han fick reda på att Big Nog vunnit. Det finns uppenbarligen en stark respekt och kärlek inom Team Nogueira.

Anderson gick sen ut och visade att han utan tvekan är den bästa MMA fightern som, i modern tid, tävlat. Han ställde sig till och med mot burväggen och lekte med Bonnar. Anderson Silva är en unik individ både när det kommer till teknik men också när det kommer till kreativitet. När jag skrev som mest på min bok om MMA så fick jag chansen att prata lite med Anderson och han ville själv inte se sig som den bästa någonsin, men jag tycker nog det. Jag är lite nyfiken på hur Anderson skulle klara sig mot exempelvis Cormier (i lätt tungvikt). Nu ska inte Anderson fightas i lätt tungvikt och Cormier tillhör ännu tungvikten. Men men…

Hur bra är då Anderson Silva? Ja, han är bäst. Han är p4p bäst i världen i MMA och han gör sådant ingen annan gör på den nivån. Han är en livs levande legend. Det är en ära att se mästaren prestera. Han är en konstnär, en spindelman, en Jedi, ett geni.