kimura

Stipe Miocic glad

Allt du behöver veta om Stipe Miocic

Stipe Miocic är en amerikansk MMA-utövare med kroatiskt ursprung. Han har nu kontrakt med UFC och tävlar i organisationens tungviktsdivision. Tidigare har han varit mästare i sin viktklass. Av många anses han vara den främsta fightern i tungviktsklassen i UFCs historia. Sedan 25 februari 2019 är han på nummer tio i UFCs officiella rankning. Han jobbar dessutom deltid som brandman.

 

Bakgrund

Miocic föddes i Euclid i Ohio. Hans föräldrar är kroatiska invandrare. De skilde sig när Miocic fortfarande var barn. Efter det bodde Miocic hos sin mamma, som uppmuntrade honom att sporta. När han gick på Eastlake North high school spelade han baseball, amerikansk fotboll och brottades.

När han gick på college uttryckte Major League Baseball intresse för honom. Miocic gick på två olika universitet; Cleveland State University och Trevecca Nazarene University. På Trevecca var Miocic en omtyckt elev som hade kommunikation som huvudämne. Han var medlem i The Trojans och gjorde sju homeruns och hjälpte laget att vinna både vanliga säsongs- och turneringstitlar från TranSouth Athletic Conference. Dessutom blev han en första divisionens brottare inom NCAA, på delstatsnivå. Han tog examen från Trevecca University och hade kommunikation och marknadsföring som huvudämnen på CSU.

Början av MMA-karriären

2005, medan han studerade, tog man med Miocic för att han skulle vara träningspartner till Dan Bobish på Strong Style MMA Training Centre. Då utövade Miocic redan många olika sporter, men han kom tillbaka när han var färdig med sin utbildning. Han började träna MMA men bytte snart till boxning. Hans coach Marcus Marinelli minns att Miocic efter några månaders träning besegrade personer med mycket längre erfarenhet. Miocic blev Clevelands Golden Gloves boxare och nådde fram till kvartsfinal.

Därefter tog Miocic på sig de tunna handskarna igen, för att återvända till MMA:n. Han började slåss för NAAFS, en Ohiobaserad promotion och gjorde sin debut 20 februari 2010. Han startade sin karriär med att vinna sex matcher på raken och vinna NAAFs mästerskap i tungvikt.

UFC-debuten och tidiga strider

Den 14 juni 2011 tillkännagavs det att Miocic hade skrivit ett kontrakt med UFC om flera matcher.

Miocic gjorde sin UFC-debut mot Joey “The Mexicutioner” Beltran. Matchen ägde rum på UFC 136, den åttonde oktober 2011. Miocic vann matchen via enhälligt domslut (29–28, 30–27 och 29–28).

15 februari 2012 ställdes han mot engelsmannen Phil De Fries på UFC on Fuel TV: Sanchez vs. Ellenberger. Miocic vann matchen via knockout redan i första ronden. Han vann även en utmärkelse för kvällens bästa knockout.

På UFC 146, 26 maj 2012 ställdes Miocic mot nykomlingen Shane del Rosario. Miocic vann via teknisk knockout på grund av armbågar.

29 september 2012 mötte Miocic holländaren Stefan Struve. Miocic förlorade matchen via teknisk knockout i den andra ronden. Uppvisningen gjorde att båda tog hem utmärkelser för kvällens match.

Det var tänkt att Miocic skulle möta den återvändande veteranen Soa Palelei den 15 juni 2013, på UFC 161. Men efter att evenemangets stjärna, Renan Barao, blivit skadad så planerade man om och Miocic fick istället möta Roy “Big Country” Nelson. Miocic var matchens underdog, men vann ändå mot Nelson via enhälligt domslut (30–27, 30–27 och 30–27).

2014-2016

Hans nästa match blev mot Gabriel Gonzaga, den 25 januari 2014 på UFC on Fox 10. Miocic vann matchen via enhälligt domslut (30–27, 30–27 och 29–28).

Det var planerat att Miocic skulle möta Junior dos Santos 24 maj 2014, på UFC 173. Men matchen ändrades och sköts upp till 31 maj och The Ultimate Fighter Brazil 3 Finale. Men i maj drog sig Santos ur striden på grund av en handskada. Santos ersattes av  den brasilianska MMA-utövaren Fábio Maldonado. Miocic vann matchen via teknisk knockout på grund av slag redan tidigt i den första ronden. Förutom matchen så vann Miocic en bonus för kvällens bästa prestation.

Den tidigare planerade matchen med Santos ägde så småningom rum, den 13 december 2014, på UFC on Fox 13. Miocic förlorade via enhälligt domslut, men båda tog hem utmärkelser för kvällens bästa match.

Den tionde maj 2015 ställdes Miocic mot Mark Hunt på UFC Fight Night 65. Det blev en ensidig match som Miocic vann via teknisk knockout i den femte ronden. Miocic satte ett UFC-rekord på högsta antalet slag i en match och om största slagsmarginal.

Det meningen att Miocic skulle möta amerikanen Ben “Big Ben” Rothwell 24 oktober 2015, på UFC Fight Night 76. Men Miocic drog sig ur matchen den trettonde oktober på grund av en skada. Rothwell togs bort från korten eftersom man inte kunde hitta en annan motståndare med så kort varsel.

Men Miocic hittade snart en ny motståndare, Andrei Arlovski. De träffades i en titeleliminering den andra januari 2016, på UFC 195. Det tog bara 54 sekunder innan Miocic hade besegrat Arlovski via teknisk knockout. Vinsten gjorde att han dessutom tog hem sin andra bonus för kvällens bästa prestation.

Det var tänkt att Miocic skulle ersätta Cain Velasquez i en match mot Fabricio Werdum, den sjätte februari, på UFC Fight Night 82. Matchen skulle gälla titeln i tungvikt. Men redan dagen efter att meddelat att matchen skulle äga rum, så drog sig Werdum ur den på grund av en ryggskada och matchen ströks.

 

Titeln i tungvikt

Men mötet med Werdum blev ändå av, den 14 maj 2016, på UFC 198. Miocic träffade Werdum med ett kontraslag, en högerkrok, medan han backade iväg från en störtskur av slag. Miocic vann via knockout i första ronden och blev därmed UFC nya mästare i tungvikt. Miocic fick även en bonus för kvällens bästa prestation.

Hans första titelförsvar blev på UFC 203 mot Alistair “The Reem” Overeem. Miocic blev knockad tidigt men lyckades komma tillbaka fort och vann via knockout i första ronden. Båda vann utmärkelser för kvällens bästa match.

13 maj 2017 var det dags för Miocics andra titelförsvar som samtidigt blev en returmatch mot Junior dos Santos. Mötet ägde rum på UFC 211. Miocic gjorde en stark inledning och tog kontroll över oktagonen. Miocic tog emot hårda sparkar på skenbenet, men lyckades ändå leverera kraftfulla och träffsäkra slag som fick ner Santos. Miocic följde sedan upp med ground and pound och vann matchen via teknisk knockout halvvägs in i den första ronden. Vinsten gjorde att Miocic även tog hem sin fjärde bonus för kvällens bästa prestation.

Därefter ställdes Miocic mot Francis Ngannou på UFC 220. Man hade höga förväntningar på matchen, som man trodde skulle bli den mest spännande i UFCs historia. Miocic kände att han blev illa behandlad av UFC, eftersom Ngannou fick mer stöd och reklam. Miocic dominerade i fem ronder, med hjälp av slag med fastlåsningar eller markkontroll efter nedtagningar. Miocic vann via enhälligt domslut.

I sin fjärde titelförsvarsmatch ställdes han mot UFCs mästare i lätt tungvikt, Daniel Cormier. Matchen ägde rum den sjunde juli 2018, på UFC 226. Miocic förlorade via knockout i första ronden och därmed tog det längsta väldet över tungviktsbältet i UFCs historia.

I början av maj blev det klart att Miocic kommer få sin re-match mot Cormier på UFC 241 den 17:e augusti i Anaheim, Kalifornien.

 

Brandman

Förutom MMA:n så jobbar Miocic deltid som brandman i Oakwood och Valley View i Ohio. Han ser det som en möjlighet att gå över till heltid när han slutar med MMA. När Joe Rogan frågade honom varför Miocic fortfarande jobbar som brandman trots att han är MMA-mästare sa han att han behöver ha något att falla tillbaka på när MMA-karriären är över.

 

Läs mer
+3
Dana Sad
Dana Happy

Video
Jack “The Joker” Hermansson – Allt du behöver veta om UFC-stjärna

  • Födelsedatum: 10 juni 1988
  • Nationalitet: Svensk / norsk
  • Längd: 185 cm
  • Räckvidd: 197 cm
  • MMA Record: 20-4

Jack “The Joker” Hermansson, 30 år, är en svensk MMA-utövare som tävlar i UFCs mellanviktsdivision. Han bor nu i Oslo, men kommer ursprungligen från Uddevalla. Tidigare har han varit mästare i Cage Warriors och i Warrior Fight Series. Från 2012 till 2013 slogs han i Bellator MMA. På sin rundresa i Europa vann han viktiga vinster mot UFC-veteranen Karlos Vemola och Bellator-veteranen Norman Paraisy, med flera. Han har ett professionellt record på 20-4 och har besegrat sina motståndare på följande sätt; elva via knockout, fem via submission och fyra via domslut. Sedan den första april 2019 är Hermansson på nummer tio i UFCs officiella mellanviktsrankning.

Jack Hermansson i buren

Tidig karriär

Hermansson började med kampsport redan som nioåring. Då tränade och tävlade han i brottning. När Hermansson var arton år flyttade han till Oslo för att hitta jobb. 2008 övergick han till MMA och två år senare gjorde han sin  professionella debut inom sporten. Innan han började med MMA på heltid jobbade han med många olika jobb, bland annat bartender. På mindre än ett år jobbade han ihop ett record på fem vinster och noll förluster. I sin första match vann han titeln i organisationen The East Coast Fight Factory. Den vinsten tog han hem genom knockout i den tredje ronden. Två av de andra vinsterna, som också skedde via knockout, skedde i Cage Warriors.

Bellator MMA

Efter sin lyckade tidiga karriär skrev han 2012 kontrakt med Bellator MMA. Hermansson gjorde sin Bellator-debut den 14:E december 2012, på Bellator 84. Hermansson förlorade den jämna matchen via delat domslut.

Därnäst mötte Hermansson amerikanen Jason Butcher. Matchen ägde rum den 21 mars 2013, på Bellator 93. Hermansson förlorade även den matchen via submission på grund av en triangle choke. Det blev Hermanssons sista match i Bellator.

Cage Warriors

Efter två matcher utomlands återvände Hermansson till Europa och Cage Warriors. Hermanssons första match blev mot Enoc Solves Torres, den 22 mars 2014 på Cage Warriors 66. Hermansson vann matchen via teknisk knockout i den tredje ronden.

Mindre än en månad senare mötte Hermansson Ion Pascu. Matchen ägde rum den 18 april på Cage Warriors: Fight Night 11. Hermansson vann via enhälligt domslut. Det blev hans första vinst via domslut.

Hermansson utmanade veteranen Norman Paraisy för en strid om promotionstiteln. De möttes den sjunde juni 2014 på Cage Warriors 69. Hermansson besegrade Paraisy med en rear-naked-choke och vann via submission i slutet av den fjärde ronden. Hermansson blev därmed mästare.

Hermanssons första titelförsvar kom den 22 augusti 2014, på Cage Warriors 71. Hermansson vann matchen via teknisk knockout, redan i första ronden.

I februari 2015 blev promotionen Cage Warriors inaktiv på grund av byte i ledningen. Hermansson var själv också inaktiv i nästan ett år på grund av skador.

Warrior Fight Series

När Hermansson kom tillbaka gick han en titelmatch i den brittiska promotionen Warrior Fight Series, den första augusti 2015. Han ställdes då mot UFC-veteranen Karlos Vemola. Hermansson vann matchen via submission på grund av en armbar i första ronden och blev därmed mästare i WFS.

Det var tänkt att Hermansson skulle möta Kévin Del den 29 december 2015, men Del drog sig ur matchen på grund av en skada. Det gjorde att matchen ströks.

Hermanssons nästa match blev istället mot polacken Maciej Rozanski. Matchen ägde rum den tolfte december 2015, på Venator FC 2. Den matchen vann Hermansson via enhälligt domslut.

Det var meningen att Hermansson skulle försvara sin WFS-titel den 13 februari 2016, på Warrior Fight Series 5. Men ingen motståndare spikades och senare meddelade man att den matchen inte skulle äga rum.

Återkomst till Cage Warriors och Venator FC

Elfte februari 2016 meddelade Cage Warriors att de var tillbaka, efter att ha varit inaktiva i nästan ett och ett halvt år. Hermansson försvarade sin titel mot Alan Carlos på det första evenemanget sedan promotionen startat igen. Matchen ägde rum 15 april 2016 på Cage Warriors 75 och Hermansson vann via knockout i den tredje ronden.

Därnäst mötte Hermansson Ireneusz Cholewa 21 maj 2016 på Venator FC 3. Hermansson dominerade de två första ronderna och avslutade Cholewa med teknisk knockout i den tredje ronden.

Jack Hermnasson

UFC

Den 31 maj 2016 meddelades det att Hermansson hade skrivit kontrakt med UFC. Han gjorde sin UFC-debut mot Scott Askham den tredje september 2016 på UFC Fight Night 93. Hermansson vann matchen via enhälligt domslut.

Hermanssons nästa match blev mot den brasilianska MMA-utövaren Cezar Ferreira. Matchen ägde rum den 19 november 2016, på UFC Fight Night 100. Hermansson förlorade matchen via submission i den andra ronden.

28 maj 2017 mötte Hermansson sedan Alex Nicholson på UFC Fight Night 109. Det var första gången i sin proffskarriär som Hermansson gick en match i sitt fosterland Sverige. Han vann matchen via teknisk knockout, redan i första ronden.

Därnäst ställdes han mot Brad Scott den femte augusti 2017, på UFC Fight Night 114. Hermansson vann via teknisk knockout i den första ronden.

28 oktober 2017, på UFC Fight Night 119, mötte han den brasilianska MMA-utövaren Thiago Santos. Hermansson förlorade via teknisk knockout i första ronden.

På UFC 224 ställdes han sedan mot Thales Leites. Hermansson skadade sig allvarligt i revbenen i samband med en nedtagning i första ronden. Trots smärtan lyckades Hermansson motstå flera submissionförsök, både i den första och andra ronden. Och i den tredje ronden lyckades han gå till motangrepp och vinna matchen via teknisk knockout.

Den 15 december 2018, gick Hermansson en match mot amerikanen Gerald Meerschaert på UFC on Fox 31. Hermansson vann matchen via submission, en guillotine choke i slutet av den första ronden.

Därefter mötte han den forne WSOF-mästaren David Branch. Matchen ägde rum 30 mars 2019, på UFC on ESPN 2 och Hermansson vann den matchen via giljotin 49 sekunder in i den första ronden. Den vinsten gjorde att han även tog hem bonusen för Performance of The Night på 50 000 dollar, samt att svensken klev upp i UFC:s topp10 i mellanviktsklassen.

Kort efter matchen mot Branch blev Hermansson klar för en match mot Ronaldo Souza på UFC on ESPN 3, den 27 april 2019. Hermansson klev in på kort varsel och ersätta Jacares tilltänkte motståndare Yoel Romero, som skadade sig och var tvungen att hoppa av matchen. Hermansson vann matchen mot den 4:e rankade Jacare efter fem intensiva ronder. Vinsten var en av de största inom svensk MMA.

Läs mer
+11
Dana Sad
Dana Happy
Kamaru Usman invägning

Kamaru ”The Nigerian Nightmare” Usman – Allt du behöver veta om UFC-stjärnan

  • Födelsedatum: 11 maj 1987
  • Nationalitet: Nigerian / Amerikan
  • Längd: 183 cm
  • Räckvidd: 193 cm
  • MMA Record: 15-1

Kamaru “The Nigerian Nightmare” Usman, 31 år, är en nigeriansk-amerikansk MMA-utövare som tävlar i UFC. Just nu är han organisationens mästare i weltervikt. Han har även vunnit turneringen The Ultimate Fighter 21. Han har ett record på 15-1 och har besegrat sina motståndare på följande sätt; sex via knockout, en via submission och åtta via domslut. Han är 183 centimeter lång och väger 77 kilo. Han har svart bälte i brasiliansk jiu-jitsu och tränar med Hard Knocks 365.

Bakgrund

Usman föddes i Auchi i Nigeria. Hans pappa jobbade i Nigerias armé. Usmans familj emigrerade till Amerika när Usman var åtta år. Han började brottas när han gick sitt andra år på Bowie High School i Arlington i Texas. Efter att ha samlat på sig ett record på 53-3 i high school, och innan han drog vidare till college, så deltog han i en nationell turnering där han brottades vid sidan av UFCs nuvarande mästare i lättvikt, Jon Jones.

Efter high school började Usman på William Penn University och där fortsatte han brottas. Efter ett år bytte han till University of Nebraska at Kearney. Usman blev All-american i NCAAs andra division, alla tre år som han var på universitetet och 2008 hjälpte han skolan att vinna sin allra första lagtitel. Under sitt sista år på universitetet vann han NCAAs nationella titel i division två. Han var också medlem i University World Team som sysslade med fristilsbrottning. I umgängeskretsen kring brottningen kallades Usman för Marty. Usmans bror, Mohammed Usman, som också håller på med MMA. Christian Okoye som tidigare spelade i NFL hade copyright på smeknamnet “The Nigerian Nightmare”, men gav Usman tillåtelse att använda det.

Början av MMA-karriären

Usman gjorde sin professionella debut 30 november 2012. Han mötte då David Glover på RFA 5 i Nebraska. Usman vann i den andra ronden, via teknisk knockout på grund av slag efter fyra minuter och femtio sekunder.

Nästa match blev mot Jose Caceres “The Fresh Prince of Kendall” på CFA 11 i Florida. Matchen ägde rum 24 maj 2013 och Usman förlorade i första ronden på grund av submission. Det blev Usmans allra första professionella förlust.

Rashid Abdullah blev Usmans nästa motståndare. De möttes på VFC 41, den 14 december 2013. Usman vann via teknisk knockout redan i första ronden, efter tre minuter och fyrtionio sekunder.

Han deltog i fler regionala promotioner och samlade på sig ett record på fem vinster och en förlust. Därefter, i början av 2015, ansökte han om att få vara med i The Ultimate Fighter.

Kamaru Usman 2

The Ultimate Fighter

I februari 2015 tillkännagavs det att Usman var en av kämparna som skulle delta i The Ultimate Fighter 21.

I sin första match i serien ställdes han mot amerikanen Michael Graves. Usman vann matchen via domslut.

I semifinalen mötte Usman den forna WSOF-mästaren Steve Carl. Usman vann matchen via enhälligt domslut och gick vidare till finalen.

The Ultimate Fighter 21 Finale ägde rum den 12 juli 2015. Usman ställdes då Hayder “Hulk” Hassan. Usman vann matchen via submission i den andra ronden. Usman vann därmed ett kontrakt med UFC. Han vann också en bonus för kvällens bästa prestation.

UFC

Den nittonde december 2015 gick Usman en match engelsmannen Leon “Rocky” Edwards. Usman vann via enhälligt domslut.

Det var tänkt att Usman skulle möta den brasilianska MMA-utövaren Sérgio Moraes på UFC 198. Men Usman raderades från kortet av oklar anledning och ersattes med nykomlingen Luan Chagas.

Hans nästa match blev istället mot ryssen Alexander Yakovlev den 23 juli 2016 på UFC on Fox 20. Det blev en ensidig match som Usman vann via enhälligt domslut.

På UFC Fight Night 100, den nittonde november 2016, ställdes Usman mot Warlley Alves. Usman vann via enhälligt domslut.

Därefter gick Usman en match mot Sean “Tarzan” Strickland på UFC 210. Usman vann matchen via enhälligt domslut.

Den tidigare planerade matchen med Sérgio Moraes blev äntligen av den 16 september 2017 på UFC 116. Usman vann via knockout redan i första ronden.

Man planerade ett möte med Emil Weber Meek den 30 december 2017, på UFC 219, men matchen flyttades till UFC Fight Night 124. Usman vann matchen via enhälligt domslut.

Det var tänkt att Usman skulle möta Santiago Ponzinibbio den 19 maj 2018, på UFC Fight Night 129. Men den 21 april drogs Ponzinibbio ur fighten på grund av en skada. Demian Maia ersatte Ponzinibbio. Usman vann matchen via enhälligt domslut.

Därnäst gick Usman en match mot Rafael dos Anjos. Den ägde rum 30 november 2018 på The Ultimate Fighter 28 Finale. Han vann även den här matchen via enhälligt domslut. Dessutom tog han hem en bonus för kvällens bästa prestation.

matchkontrakt

Titeln i weltervikt

Efter att ha vunnit nio matcher på rad i UFC ställdes Usman mot welterviksmästaren Tyron Woodley. Matchen ägde rum den 2 mars 2019 på UFC 235. Usman dominerade och vann via enhälligt domslut och blev UFCs nya mästare i weltervikt.

Läs mer
-2
Dana Sad
Dana Happy
Kimura Redaktionen tippa UFC 236

UFC 236: Kimuras läsare & redaktion tippar huvudmatcherna

Inatt är det till slut dags för UFC:s tresje supergala för i år, UFC 236, som äger rum i Atlanta, Georgia. Där kommer vi i huvudmatchen få se UFC-mästaren i fjädervikt Max Holloway möta  Dustin Poirier om interim-titeln i lättvikt.

I galans co-main event kommer vi få se den hypade och obesegrade Israel Adesanya fightas mot Kelvin Gastelum, som skulle ha gått den riktiga titelmatchen vid UFC 234. Dessa herrar kommer istället fighats om interim-titeln i mellanvikt och chansen att få utmana Robert Whittaker.

Huvudkortet kommer även innehålla intressanta matcher mellan lätt-tungviktarna Khalil Rountree jr och Eryk Anders samt Ovince Saint Preux och Nikita Krylov. Vi kommer även få se Alan Jouban möta Dwight Grant inom weltervikt.

I bilden ovan kan ni se hur vi på Kimuras redaktion tippade segrarna i huvudkortet. Alla av oss tror att Alan Jouban vinner denna helg och nästan alla av oss tror att Max Holloway, Ovince Saint Preux och Khaili Rountree jr vinner.

Vi var något mer oense om vem som vinner galans co-main event men de flesta av oss tror att Adesanya vinner med två undantag för Gastelum.

Vad tror Kimuras läsare?

Ni läsare tror precis som de flesta av oss att Holloway (78%), Jouban (69%) och Saint Preux (55%) vinner.

Dock är ni väldigt kluvna när det kommer till de andra matcherna där ni röstat fram Israel Adesanya(51%) och Khaili Rountree Jr.(51%) som vinnare.

Inför matcherna kan ni ta del av intressant statistik för huvudkortet.

HUVUDMATCH


Max Holloway

  • Vinst/förlustsvit: 13 raka vinster
  • Senaste match: Brian Ortega
  • MMA-facit: 20–3
  • Utmärkande: 10 knockouts

VS


Dustin Poirier

  • Vinst/förlustsvit: 3 raka vinster
  • Senaste match: Eddie Alvarez
  • MMA-facit: 24–5(1)
  • Utmärkande: 12 knockouts

CO-MAIN


Israel Adesanya

  • Vinst/förlustsvit: 16 raka vinster
  • Senaste match: Anderson Silva
  • MMA-facit: 16-0
  • Utmärkande: 13 knockouts

VS


Kelvin Gastelum

  • Vinst/förlustsvit: 2 raka vinster
  • Senaste match: Ronaldo Souza
  • MMA-facit: 15–3
  • Utmärkande: 6 knockouts

MATCH #3


Eryk Anders

  • Vinst/förlustsvit: 2 raka förluster
  • Senaste match: Elias Theodorou
  • MMA-facit: 11-3
  • Utmärkande: 7 knockouts

VS


Khalil Rountree jr.

  • Vinst/förlustsvit: 1 förlust
  • Senaste match: Johnny Walker
  • MMA-facit: 7-3(1)
  • Utmärkande: 5 knockouts

MATCH #4


Alan Jouban

  • Vinst/förlustsvit: 1 vinst
  • Senaste match: Ben Saunders
  • MMA-facit: 16-6
  • Utmärkande: 11 knockouts

VS

Dwight Grant

  • Vinst/förlustsvit 1 vinst
  • Senaste match: Carlo Pedersoli jr.
  • MMA-facit: 9-2
  • Utmärkande: 7 knockouts

MATCH #5


Ovince Saint Preux

  • Vinst/förlustsvit: 1 förlust
  • Senaste match: Dominick Reyes
  • MMA-facit: 23-12
  • Utmärkande:  7 submissions (3 genom Von Flue choke)

VS


Nikita Krylov

  • Vinst/förlustsvit: 1 förlust
  • Senaste match: Jan Blachowicz
  • MMA-facit: 24-6
  • Utmärkande:  14 submissions
Läs mer
+1
Dana Sad
Dana Happy

Nate Diaz – Allt du behöver veta om UFC-stjärnan

Nathan Donald ”Nate” Diaz, 33, är en amerikansk MMA-utövare som tävlat i UFCs lättvikts- och welterviksdivision. Han är en av de fighters som fått flest bonusvinster i UFC, 15 stycken. Han har ett record på 19-11. Han har besegrat sina motståndare på följande sätt; fyra via knockout, tolv via submission och tre via domslut. Innan han började i UFC har han tävlat i World Extreme Cagefighting, Strikeforce och Pancrase. Han har tävlat i UFC sedan han vann The Ultimate Fighter 5. Sedan december 2018 rankas Nate som nummer tio i UFCs officiella rankning. Hans fightingstil består av en blandning av boxning och brasiliansk jiu-jitsu. Nates äldre bror, Nick Diaz, som också är MMA-fighter, har varit welterviktsmästare i Strikeforce och WEC.

Nate föddes och växte upp i Stockton i Kalifornien. När han var elva år började han träna kampsport med sin bror Nick.

Innan UFC tävlade Nate i organisationen World Extreme Cagefighting (WEC). 2006, på WEC 24, mötte han Hermes Franca i en strid om titeln i lättvikt. Nate förlorade i andra ronden, på grund av submission.

UFC

Nate var en av de tävlande i The Ultimate Fighter 5. I försöksomgången besegrade Nate Rob Emerson via submission. I kvartsfinalen vann han mot lagkamraten Corey Hill redan i första ronden, genom submission på grund av triangle choke. I semifinalen besegrade Nate Gray Maynard, också det via submission, vilket innebar att Nate gick vidare till finalen. I finalen ställdes Nate mot armen-amerikanen Manvel Gamburyan. Nate förlorade den första ronden, men i den andra fick han övertaget. Gamburyan klappade i golvet på grund av en vrickning i hans högra axel som han åsamkat sig vid ett nedtagningsförsök. Det medförde att Nate vann via submission och blev vinnaren av The Ultimate Fighter 5.

Åren 2008-2009

Efter att Nate besegrat Alvin Robinson och Junior Assunção via submission letade han efter tuffare motståndare. På UFC Fight Night 13 ställdes Nate mot amerikanen Kurt Pellegrino. Nate vann via triangle-choke submission i den andra ronden. Och på UFC Fight Night 15 besegrade Nate veteranen Josh Neer via delat domslut.

Därefter mötte Nate den forna Strikeforcemästaren i lättvikt, Clay Guida. Matchen ägde rum på UFC 94: St. Pierre vs. Penn 2. Guida använde sina brottningskunskaper och lyckades få ner Nate flera gånger. Nate försökte vända Guida med judokopplingar men lyckades inte. Efter tre ronder tog Guida hem segern, efter ett delat domslut. Det blev Nates första förlust i UFC.

Nate mötte därefter Ultimate Fighter-vinnaren och den forna welterviktmästaren i King of the Cage, Joe Stevenson. Mötet ägde rum på The Ultimate Fighter 9 Finale. Stevenson hade kontrollen på marken, tack vare sina överlägsna brottningskunskaper. Stevenson fick ner Nate och fick in många fördelaktiga positioner under de tre ronderna. Nate förlorade via enhälligt domslut.

På UFC Fight Night 19 ställdes Nate sedan mot amerikanen Melvin Guillard. Bara några sekunder in i striden blev Nate knockad av en högerkrok. Men han återhämtade sig fort och fick ner Guillard med ett judokast (harai goshi). Nate blev, allt eftersom matchen fortgick, effektivare med sin boxning, vilket fick Guillard att backa. Guillard backade så att han gick in i en sida av buren och försökte få ner Nate. Nate utnyttjade situationen och låste fast Guillard i en modifierad guillotine choke, med sitt högra ben. Guillard klappade och Nate vann två minuter och trettio sekunder in i andra ronden.

Welterviktsdebut

Den elfte januari 2010 gick Nate en match mot Gray Maynard. Nate Diaz förlorade efter ett omdiskuterat delat domslut.

Efter att ha förlorat tre matcher av fyra bestämde sig Nate för att gå upp till 77 kilo och börja slåss i weltervikt istället. Han gjorde sin welterviktsdebut i mars 2010, på UFC 111, i en match mot Rory Markham. Matchen fick ändras till catchvikt, eftersom Markham vägde för mycket. Nate vann matchen via teknisk knockout i första ronden.

Efter vinsten mot Markham sa Nate att han hade för avsikt att tävla i både lättvikt och weltervikt. Hans nästa match blev i weltervikt och mot boxaren Marcus Davis. Nate pepprade Davis med slag som gjorde stor skada. Nate avslutade Davis med en guillotine choke i den sista ronden.

2016

På UFC 196 bokades Nate in som ersättare för Rafael dos Anjos, i en match mot Conor McGregor. Striden hölls inom weltervikt eftersom Nate bara fick elva dagar på sig att förbereda sig och inte skulle hinna göra sig av med så mycket vikt.

McGregor inledde matchen aggressivt  men Diaz kunde hålla honom på avstånd och till slut ta ner irländaren på marken. Diaz vann matchen via submission (rear-naked-choke) i andra ronden. Matchen blev tilldelad Fight of the Night-bonusen och slog UFC-rekordet för annat PPV-försäljningar.

Irländaren ville efter detta ha revansch och det som följde var en UFC:s mest omskrivna media-fejder vilket skapade stor efterfrågan och hype om en rematch.

På UFC 202 möttes de därför igen, även det inom weltervikt, och den gången blev utfallet annorlunda; McGregor vann då via enhälligt domslut och matchen fick återigen Fight of the Night-priset och slog PPV-rekordet från den förra matchen.

Nate Diaz invägning

Snar återkomst?    

I augusti 2018, efter två års ledighet, tillkännagav man att Nate skulle komma tillbaka. Återkomsten skulle ske den tredje november 2018, i en lättviktsmatch mot Dustin Poirier. Men Dustin drog sig ur på grund av en skada, vilket resulterade i att matchen ställdes in. Vi får se om Nate kommer tillbaka snart.

Läs mer
+1
Dana Sad
Dana Happy

Allt du behöver veta om Nick Diaz

Nickolas Robert ”Nick” Diaz, 35, är en amerikansk MMA-utövare och en av de mest kända utövarna. Just nu har han ett avbrott från fightingen och jobbar istället med att undervisa i brasiliansk jiu-jitsu. Han har tävlat i UFC, PRIDE, Strikeforce, EliteXC, World Extreme Cagefighting (WEC), DREAM och Shooto. Han har varit welterviktsmästare i både WEC och Strikeforce. Nick har ett MMA-record på 26-9. Han har besegrat sina motståndare på följande sätt; 13 via knockout, 8 via submission och 5 via domslut. Hans boxningsrecord är på en vinst och noll förluster. Hans lillebror Nate Diaz håller också på med MMA.

Nick Diaz föddes och växte upp i Stockton i Kalifornien. Han började träna karate och aikido redan som ung och som tonåring deltog han i brottningstävlingar. Som sextonåring började han träna sambo, med den nationella mästaren Valeri Ignatov som lärare. 2007 fick han svart bälte i brasiliansk jiu-jitsu.

Tidig karriär

Nick gjorde sin professionella kampsportsdebut 2001, precis efter sin artonde födelsedag. Hans första match blev på IFC Warriors Challenge 15 och Nick ställdes mot Mike Wick, som Nick besegrade med en triangle choke.

Redan i sin andra professionella strid tog Nick hem en titel. Han besegrade Chris Lytle på IFC Warriors Challenge 17 och blev därmed deras mästare i weltervikt.

Efter det blev Nick erbjuden att delta i turneringen Ultimate Athlete’s King of the Mountain. Han vann sina två första strider men förlorade mot Jeremy Jackson i finalen. Och 2003, på WEC 6, försvarade Nick sin mästartitel mot Joe Hurley. Nick vann via submission, tack vare av en kimura.

Nick återvände till IFC för att försvara sin titel mot mannen som besegrat honom ett år tidigare, Jeremy Jackson. Matchen gällde titlarna i IFC United States Welterweight Championship, Jacksons IFC Americas Welterweight Championship och den vakanta ISKA-MMA Americas Welterweight Championship. Nick vann returmatchen vi teknisk knockout i första ronden.

UFC

Organisationen UFC, som hade lagt märke till Nicks framgång, skrev kontrakt med honom. Nicks UFC-debut blev på UFC 44, den 26:e september 2003 mot Jeremy Jackson. Nick vann via en armbar i den sista ronden.

Hans nästa match blev på UFC 47, mot den blivande mellanviktsmästaren i EliteXC,  Robbie Lawler. Nick var offensiv och jagade runt Lawler i oktagonen större delen av matchen. I den andra ronden hånade Nick Lawler, som svingade vilt och missade. Lawlers svingar gav Nick chansen att träffa Lawler med en högerkrok som knockade honom.

Därefter gick Nick en match mot judoutövaren Karo Parisyan och förlorade via delat domslut. Men han kom tillbaka genom vinster mot Drew Fickett och Koji Oishi. Efter det kom hans andra förlust inom UFC, mot UFCs mästare i mellanvikt, Diego Sanchez. Nick förlorade via enhälligt domslut. Nästa match förlorade han också. Nick mötte då Joe Riggs på UFC 57. Riggs vann även han via enhälligt domslut. Nicks tredje förlust i rad blev mot Sean Sherk.

En blixtvisit i UFC

Nick återvände därefter till sin hemstad Stockton och deltog i Cage Fighting Organizations invigningsevenemang och besegrade Ray Steinbeiss via enhälligt domslut. Nick skulle egentligen ha gått fler matcher i evenemanget, men UFC ringde honom och bad honom ersätta Thiago Alves som var sjuk. Nick tackade ja till erbjudandet och vann mot Josh Neer via submission.

Det verkade som om Nick var tillbaka i UFC och han vann även sin nästa match mot nykomlingen Gleison Tibau. Men trots sina vinster och UFCs försäkran att de skulle ge honom fler matcher, valde Nick att lämna UFC och skriva kontrakt med Gracie Fighting Championships.

PRIDE FC

Nicks första match i den japanska stororganisationen PRIDE blev mot Takanori Gomi på PRIDE 33, i februari 2007. Gomi hade en stark inledning och lyckades knocka omkull Nick en gång. Men i slutet av första ronden var Gomi överväldigad, på grund av sin dåliga kondition. I den andra ronden fick Nick till en gogoplata på honom, vilket fick Gomi att klappa i mattan.

Men efter matchen visade det sig att Nick testat positivt till marijuana och då ändrades resultatet till no contest. Han blev dessutom avstängd i sex månader och dömdes att böta 20 procent av det han tjänat på matchen mot Gomi.

Elite XC, Strikeforce och DREAM

Diaz skrev härnäst på för Elite XC och gjorde där sin debut i september 2007 där han vann en jämn match mot Mike Aina genom delat domslut. Efter detta mötte Diaz KJ Noons om den vakanta lättviktstiteln. Där slutade det dock med TKO efter att doktorn fått gå in och bryta matchen.

Diaz gjorde därför ett kort besök (1 av 2) i japanska DREAM där han mötte Katsuya Inoue och vann genom TKO. Detta blev starten för Diaz längsta vinstsvit i karriären där han vann 11 gånger i rad. Diaz besegrade först MuhSin Corbbrey och Thomas Denny inom Elite XC, bda genom TKO. Sedan valde Diaz att gå över till Strikeforce.

I sin Strikeforce-debut, i april 2009, mötte han MMA-legenden Frank Shamrock där han vann genom TKO i andra ronden. Diaz besegrade sedan Scott Smith genom submission innan ha fick äran att fightas om Strikeforce första welterviktstitel.

Diaz vann titeln i januari 2010 när han besegrade Marius Zaromskis genom TKO i första ronden. Detta blev Diaz största bedrift hittills i karriären. Efter ett ytterligare lyckat besök i DREAM försvarade han sin Strikeforce-titel tre gånger. Först revancherade han sig mot KJ Noons där han vann genom enhälligt domslut i oktober 2010. Under 2011 besegrade han sedan Evangelista Santos genom submission och Paul Daley genom TKO innan han avsade sig titeln för att göra en ytterligare återkomst till UFC.

Återkomst till UFC

Nick Diaz återvände till UFC i oktober 2011 där han ställdes mot den tidigare lättviktsmästaren B.J. Penn, en math Diaz vann genpm enhälligt domslut. Matchen blev utsedd till Fight of the Night.

I sin nästa match var han planerad att möta welterviktsmästaren Georges St-Pierre. Denne tvingades dock att hoppa av matchen på grund av skadas och istället ställdes Diaz mot Carlos Condit i matchen om interim-titeln i weltervikt. Detta slutade dock med förlust genom enhälligt domslut.

Titelmatch

Efter att ha förlorat mot Carlos Condit på UFC 143, i februari 2012, visade det sig att Nick hade använt droger. Han testade positivt till marijuana-metaboliter. Nick blev avstängd i ett år och dömd att böta 30 procent av det han tjänat på Condit-matchen.

Diaz fick dock återvända till oktagonen i mars 2013 vid UFC 158 och fick då äran att gå sin första titelmatch inom UFC. Han ställdes där mot den dåvarande welterviktsdominanten Georges St-Pierre. Matchen gick tiden ut men St-Pierre fick till slut segern genom enhälligt domslut.

Silva & framtiden

På UFC 183 mötte Nick Anderson Silva. Nick förlorade matchen, som är hans senaste, via enhälligt domslut. Några dagar senare visade det sig att Nick, än en gång, hade testat positivt för marijuana-metaboliter. Resultatet av deras match ändrades till no contest. Nick blev avstängd i fem år och dömdes att böta nästan en och en halv miljon kronor. Men efter ett överklagande sänktes hans avstängningstid till arton månader och hans bötessumma till 900 tusen.

I nuläget är det mycket osäkert om eller när Nick Diaz kommer återvända till oktagonen. Under den senaste tiden har Anderson Silva försökt att få till en ny match medan en del källor påstått att Diaz lagt handskarna på hyllan. Nick Diaz själv har dock sagt att han kan tänkas återvända om rätt erbjudande presenterar sig.

Läs mer
-3
Dana Sad
Dana Happy

Video
Anthony ”Lionheart” Smith – allt du behöver veta om UFC-stjärnan

  • Födelsedatum: 26 juli 1988
  • Nationalitet: Amerikan
  • Längd: 191 cm
  • Räckvidd: 193 cm
  • MMA Record: 31-14

Anthony Smith, 30 år, är en amerikansk MMA-utövare som för tillfället tävlar i UFCs lätta tungviktsklass. Smith har tävlat som proffs sedan 2008 och har ett record på 31-14. Han har tävlat främst som mellanviktare och besegrat sina motståndare på följande sätt; 17 via knockout, 11 via submission, 2 via domslut och en av okänd orsak. Tidigare har han tävlat i Bellator och Strikeforce. Sedan den fjärde mars 2019 är han på nummer fyra i UFCs officiella rankning i lätt tungvikt. Han är idag 191 centimeter lång och väger 93 kilo.

Bakgrund

Smith föddes i Corpus Christi i Texas och växte upp i Nebraska City. Han uppfostrades av en ensamstående mor och sin morfar, eftersom fadern var frånvarande. Smith hoppade av high school i mitten av sitt sista år. Han började jobba heltid som betongarbetare, vilket han fortsatte med till 2016.

Början av MMA-karriären

Smith inledde sin MMA-karriär 2008. Han gjorde sin professionella debut mot Dave Moran, 29 februari 2008. Matchen arrangerades av Victory FC 22: Ascension. Smith vann via submission, armlås, i andra ronden.

Hans nästa match blev mot Jeremy Shephard. Mötet ägde rum i Lincoln Nebraska, den 22 mars. Smith vann i den andra ronden via submission choke.

Den första förlusten kom när han mötte Chuck Parlemee. Matchen ägde rum 14 juni 2008 och Smith förlorade via teknisk knockout på grund av slag.

Returmatchen mot Parlemee gick bättre. Det skedde 20 september 2008 och Smith vann via submission i den andra ronden.

Nästa match blev mot Charley Lynch på Brutaal: Fight Night den sjätte november. Smith förlorade via teknisk knockout i den första ronden.

Smith fortsatte därefter att tävla i fler lokala organisationer i nordvästra USA. När han gick vidare till Strikeforce var det med ett record på 13-7.

Anthony Smith

Strikeforce

Smith gjorde sin Strikeforce-debut den 22 juli 2011 på Strikeforce Challengers: Bowling vs. Voelker III. Han ersatte då Louis Taylor i en match mot Ben Lagman. Smith vann via knockout i den andra ronden.

Nästa match blev mot Adlan Amagov. Mötet ägde rum den 18 november 2011 på Strikeforce Challengers: Britt vs. Sayers. Smith förlorade via knockout i första ronden.

18 augusti 2012 ställdes Smith mot Lumumba Sayers på Strikeforce: Rousey vs. Kaufman. Smith vann via submission på grund av en triangle choke redan i första ronden.

Smiths sista match i organisationen blev mot den välkände jiu jitsu-utövaren Roger Gracie. Mötet ägde rum den tolfte januari 2013 på Strikeforce: Marquardt vs. Saffiedine. Smith förlorade i andra ronden, genom submission. Efter Strikeforce började Smith att tävla i UFC.

UFC-debut

Smith gjorde sin UFC-debut den åttonde juni 2013 med en match mot den brasilianska MMA-utövaren Antônio Braga Neto. Smith förlorade matchen via kneebar submission i den första ronden. Efter den matchen fick Smith sparken från UFC.

Bellator MMA

18 april 2014 gjorde “Lionheart” sin debut i Bellator MMA. Smith mötte Victor Moreno på Bellator 117. Smith vann matchen via triangle choke submission i den andra ronden.

Den 17 oktober senare samma år ställdes han mot Brian Greene, på Bellator 129. Smith vann matchen via enhälligt domslut.

volkan screaming

Återkomst till UFC

16 februari 2016 skrev Smith nytt kontrakt med UFC. Den 21 februari 2016 ersatte han den skadade Trevor Smith och ställdes mot nykomlingen Leonardo Augusto Leleco på UFC Fight Night 83. Smith vann matchen via enhälligt domslut.

Det var tänkt att Smith skulle möta Scott Askham den åttonde juli 2016 på The Ultimate Fighter 23 Finale. Men Askham drog sig ur matchen och ersattes med den brasilianska MMA-utövaren Cezar Ferreira. Smith förlorade matchen via enhälligt domslut.

Därefter ställdes Smith mot Elvis Mutapcic. Matchen ägde rum den tredje december 2016, på The Ultimate Fighter 24 Finale. Han vann matchen via teknisk knockout i den andra ronden. Dessutom belönades Smith med en bonus för Performance of the Night.

Under 2017 gick Smith två matcher där han vann båda matcherna via TKO i den tredje ronden. Det var dels mot Andrew Sanchez och dels mot veteranen Hector Lombard.

Den tredje februari 2018 ställdes Smith mot Thiago Santos på UFC Fight Night 125. Smith förlorade matchen via teknisk knockout. Både Santos och Smith fick bonus för att de hade varit med och skapat kvällens bästa match.

Anthony Smith och Jon Jones möts vid UFC 235

Byte av viktklass

Den nionde juni 2018 gick Smith en match mot den forna mästaren Rashad Evans. Matchen ägde rum på UFC 225 i Chicago och var Smiths debut i lätt tungvikt. Smith vann via knockout redan i första ronden.

Smith ersatte Volkan Oezdemir med kort varsel och mötte ännu en förre detta mästare, Maurício Rua. Matchen ägde rum 22 juli 2018, på UFC Fight Night 134. Smith vann matchen via knockout redan i den första ronden. Den vinsten gjorde att han även vann en bonus för kvällens bästa prestation.

I sin tredje match på fem månader mötte han Volkan Oezdemir. Mötet ägde rum 27 oktober 2018 på UFC Fight Night 138. Smith vann matchen via submission i den tredje ronden. Den här vinsten gjorde även att han vann sin tredje bonus för kvällens bästa prestation.

Den andra mars 2019 mötte Smith Jon Jones, den mest högprofilerade matchen hittills i Smiths karriär. Matchen gällde bältet i lätt tungvikt. Smith hade inte mycket att sätta emot Jones och förlorade matchen via enhälligt domslut efter fem ronder

Härnäst ska Smith möta Alexander Gustafsson UFC Fight Night 152, den första juni 2019.

Alexander The Mauler Gustafsson Anthony Smith

Läs mer
-3
Dana Sad
Dana Happy
Dana White presskonferens

Dana White – Allt ni behöver veta om UFC-bossen

Dana White, 49, är en amerikansk affärsman och den nuvarande verkställande direktören av Ultimate Fighting Championship (UFC), som idag är världens största MMA-organisation. Han är CEO och delägare i företaget som driver UFC. Under Whites ledarskap har företaget växt till ett globalt känt företag värt flera miljarder. Han är gift med Anne White och har fyra barn. White föddes i Manchester i Connecticut och bor idag i Las Vegas, Nevada.

  • Födelsedatum: 28:e juli 1969
  • Nationalitet: Amerikan

White började boxas när han var 17 år och tävlade i amatörboxning. Han öppnade även några gym där han skapade träningsprogram som kombinerade boxning och aerobics. Under sin tid på gymnasiet blev han vän med Lorenzo Fertitta, som också var intresserad av boxning. Genom att Lorenzos äldre bror följde med på boxningsevenemang blev även han intresserad av sporten.

UFC

När White jobbade som manager åt Tito Ortiz och Chuck Liddell träffade han Bob Meyerwitz, ägaren till moderbolaget för UFC. Meyerwitz ville sälja UFC, som gick dåligt ekonomiskt. White kontaktade då sin vän Lorenzo Fertitta, som var företagsledare på Station Casinos. Lorenzo och hans äldre bror Frank köpte UFC i januari 2001. UFC blev ett dotterbolag till Zuffa LLC och White utsågs till organisationens ordförande. White blev därmed organisationens ansikte utåt, ledde presskonferenser med mera.

Tre år efter att Zuffa hade köpt UFC hade det ett underskott på 30 miljoner kr. De nya ägarna trodde att företaget skulle gå med vinst om det syntes mer på TV, så de skapade dokusåpan The Ultimate Fighter. Zuffa betalade Spike TV flera miljoner kr för att produktionen skulle få sändningstid. TV-serien producerades 2004 och sändes 2005. Den blev en succé som hjälpte UFC att växa.

I mars 2011 köpte Zuffa Strikeforce och de skrev ett treårskontrakt med organisationens CEO Scott Coker. I många år sa White att kvinnor inte skulle tävla i UFC, eftersom det inte var tillräckligt många kvinnor som tävlade i MMA för att starta en kvinnlig division. De kvinnliga striderna fortsatte i Strikeforce. Ronda Rousey dominerade i bantamwikt och fick White att ändra sig, på grund av hennes popularitet inom och utanför sporten. 2012 blev Rousey den första kvinna som fick kontrakt för att tävla i UFC.

2014 nådde UFC en överenskommelse med Reebok som innebar att alla UFC-fighters skulle bära deras kläder under tävlingar och vissa utvalda marknadsföringsevenemang. Vissa fighters klagade att de skulle gå miste om pengar om de inte hade egna sponsorer och andra tyckte att det var en bra idé, eftersom det skulle innebära att de inte skulle behöva leta efter sponsorer innan sina matcher. Jacob Duran, en “cutman” i UFC, klagade i en intervju och sa att den nya överenskommelsen skulle innebära att han skulle gå miste om massor av pengar. Efter det sparkade White honom.

I juni 2016 såldes UFC till ett konsortium av investerare som leddes av WME-IMG. UFC såldes för fyra miljarder dollar. White ägde nio procent av företaget när det såldes och fick fortsätta som ordförande efter uppgörelsen.

I maj 2017 tillkännagavs det att White skulle vara värd för Dana White’s Tuesday Night Contender Series. TV-serien ger nya fighters möjligheten att visa sina färdigheter, för att sedan möjligen få tävla i UFC. Serien går bara att se på UFC Fight Pass, som är kampanjens streamingservice.

Boxning

White kom in på boxningsscenen i och med att han hjälpte till att marknadsföra matchen mellan Floyd Mayweather och Conor McGregor. I oktober 2017 sa White till personer på Freddie Roachs Wild Card West boxing club att han gav sig in i boxningen till 100 %. White säger att han vill inkorporera boxning till UFCs portfolio.

Sjukdom

I maj 2012 fick White diagnosen Ménières sjukdom, en neurologisk sjukdom som beror på en störning i vätsketrycket i örat. White säger att han har fått sjukdomen för att han var med i ett stort slagsmål när han var ung. UFC on Fuel TV 3: Korean Zombie vs. Poirier 2012 var det första evenemanget han missade av medicinska skäl. White får Orthokine-behandling för sjukdomen och den har dragit ner på symtomen.

Pressen

White har blivit känd som en aggressiv, frispråkig och sträng person som inte sällan kritiserar sina egna fighters. Ett exempel på hans frispråkighet var när han kallade Showtimes sportmanager Ken Hershman för en idiot. Ett annat att han och Tito Ortiz i flera år var på varandra i media under Ortiz tid i UFC. White kritiserade även Josh Barnett som hade testat positivt för droger.

White har kritiserats för sitt agerande mot pressen. Loretta Hunt och Josh Gross förbjuds från att få presskort eftersom de hade skrivit historier som White inte tyckte om. Han la upp en video på internet, fylld med svordomar, där han läxar upp Hunt för hennes berättelse om managers som portats från UFC. Ken Pavia visade sig vara Hunts källa och Zuffa stämde honom. Den välkända MMA-journalisten Ariel Helwani säger att White lät eskortera ut honom under UFC 199 och stoppade honom från att få presskort i fortsättningen. Det berodde på att White blev upprörd över att Helwani skrev att Brock Lesnar skulle återvända till organisationen, trots att de bett honom att inte skriva om det. Bannlysningen hävdes några dagar senare.

Skådespeleri och filantropi

White har även jobbat lite som skådespelare. I TV-serien It’s Always Sunny in Philadelphia spelade han sig själv och i TV-serien The League spelar han karaktären Goon.

2011 donerade White 100,000 dollar till den gymnasieskola han gått på. Pengarna skulle användas till att renovera deras idrottsanordningar.

Läs mer
0
Dana Sad
Dana Happy
Tyron Woodley UFC belt

Tyron ”The Chosen One” Woodley – allt du behöver veta om UFC-stjärnan

Tyron “The Chosen One” Woodley

  • Födelsedatum: 7 april 1982
  • Nationalitet: Amerikan
  • Längd: 175 cm
  • Räckvidd: 188 cm
  • MMA Record: 19-4-1

Tyron “T-Wood” Woodley, 36, är en amerikansk MMA-utövare som tävlar i UFCs welterviktdivision. Han är UFCs nuvarande mästare i weltervikt. Tidigare har han även tävlat i Strikeforce. Sedan januari 2019 rankas han som nummer sex i UFCs officiella P4P-rankning. Han har ett record på 19-3 och har besegrat sina motståndare på följande sätt; sex via knockout, sex via submission och sju via domslut. Hans fightingstil är en blandning av boxning, brottning och brasiliansk jiu-jitsu. På fritiden jobbar han som skådespelare och är involverad i TMZ Sport. Han är bland annat med i filmerna Straight Outta Compton, Kickboxer: Vengeance och Sultan.

Bakgrund

“T-Wood” föddes och växte upp i Ferguson i Missouri. Han blev den elfte av Sylvester och Deborah Woodleys tretton barn. Han blev uppfostrad av sin mamma, eftersom hans pappa stack när Woodley var ung. I highschool tävlade han både i amatörbrottning och amerikansk fotboll. Efter highschool började han på University of Missouri och gick med i deras brottningsprogram. Under den här tiden blev han all-american två gånger, 2003 och 2005. 2005 blev Woodley blev klar med sina studier och lämnade universitetet med en examen i ekonomi.

Början av karriären

Woodley gick sin första professionella match i februari 2009, mot Steve Schnider. Woodley vann via submission, redan i första ronden. Hans andra proffsmatch skedde 30 april 2009 och var mot Jeff Carstens. Också den matchen vann Woodley via submission i första ronden.

Strikeforce

Hans Strikeforce-debut blev mot Sal Woods på Strikeforce: Lawler vs. Shields. Woodley vann matchen genom submission sent i den första ronden. Efter den vinsten skrev han ett längre kontrakt med Strikeforce. Hans nästa match blev på Strikeforce Challengers: Kennedy vs. Cummings. Där mötte han Zach Light, som han besegrade via submission i den andra ronden.

I sin tredje Strikeforce-match, på Strikeforce Challengers: Woodley vs. Bears, besegrade han Rudy Bears genom arm-triangle submission.

Därefter ställdes han mot Nathan Coy och vann via delat domslut. Därnäst besegrade Woodley André Galvão via knockout i första ronden. Woodley mötte även Tarec Saffiedine, som Woodley vann över via enhälligt domslut.

Nästa motståndare, kanadensaren Jordan Mein, mötte han på Strikeforce: Rockhold vs. Jardine. Woodley vann via delat domslut.

Sedan kom Woodleys första titelchans, när han på Strikeforce: Rockhold vs. Kennedy skulle möta Nate Marquardt för att göra upp om den vakanta welterviktstiteln. Men Woodley blev knockad i den fjärde ronden. Men det var hans enda förlust i Strikeforce. Av sina nio matcher i organisationen vann han åtta.

UFC

Woodley gjorde sin UFC-debut på UFC 156, den andra februari 2013 mot Jay Hieron. Den matchen vann “T-Wood” via knockout efter 36 sekunder. Därefter ställdes han mot Jake Shields, på UFC 161. Woodley förlorade matchen via delat domslut.

Nästa match blev mot Josh Koscheck, på UFC 167, 16 november 2013. Woodley vann via knockout i första ronden. Vinsten gjorde även att han vann “Knockout of the Night”-bonusen. Därnäst mötte han Carlos Condit på UFC 171. Woodley vann via teknisk knockout efter att Condit skadat knät i den andra ronden, mycket tack vare en välplacerad spark av Woodley.

På UFC 174 gick han en match mot Rory MacDonald men förlorade via enhälligt domslut. Han skulle studsa tillbaka mot Dong Hyun Kim på UFC Fight Night 48. Woodley vann via teknisk knockout redan tidigt i den första ronden efter att Kim misslyckats med en spinning back fist. På UFC 183 vann hann en catchviktsmatch mot Kelvin Gastelum.

Mästerskapet i weltervikt

30 juli 2016, på UFC 201, gick Woodley en match mot welterviktsmästaren Robbie Lawler. Woodley vann via knockout halvvägs genom första ronden och blev då mästare. Vinsten gjorde även att han vann “Performance of the Night”-priset.

Woodley försvarade sin titel för första gången på UFC 205, en match mot Stephen Thompson. Matchen slutade med i ett så kallat ’majority draw’, oavgjort. Två domare gav poängen 47–47 och den tredje 48–47, med flest poäng till Woodley. Båda fick “Fight of the night”-bonusar.

Returmatchen mot Thompson skedde den fjärde mars 2017 på UFC 209. Det blev också en jämn match, men den här gången vann Woodley via domslut.

Hans tredje titelförsvar blev mot brasilianen Demian Maia. Matchen ägde rum på UFC 214, 29 juli 2017. Woodley vann via enhälligt domslut. Efter matchen sa Woodley att han hade skadat sin högra axel i första ronden. Senare skulle Woodley få skadan reparerad genom operation.

Nästa titelförsvarsmatch blev mot engelsmannen Darren Till. Matchen ägde rum på UFC 228, den 8 september 2018. Woodley vann matchen via submission i andra ronden. Den vinsten gjorde att han också tog hem “Performance of the Night”-vinsten. Efter vinsten fick Woodley dessutom svart bälte i brasiliansk jiu-jitsu, som Din Thomas överräckte till honom inne i buren.

Woodley mötte Kamaru Usman den 2 mars 2019, på UFC 235, och förlorade matchen via enhälligt domslut. Usman dominerade matchen från start till slut.

Läs mer
0
Dana Sad
Dana Happy

Jon ”Bones” Jones i ständigt blåsväder

Jon ”Bones” Jones, den yngste UFC-mästaren någonsin, sänkte Alexander ”The Mauler” Gustafsson i titelmatchen i Los Angeles i december 2018. Men det var en ganska kontroversiell seger, eftersom matchen var planerad att hållas i Las Vegas men flyttades till Los Angeles efter att Jones fastnat i ett dopingtest igen. Jones testade positivt för 33 picogram av samma långvariga metabolit av den anabola steroiden turinabol som han fällts för tidigare.Han testades positivt för samma ämne i USADAs dopingtester i augusti, september och december.

Mängden doping i blodet var dock inte tillräckligt för att det skulle bli sanktioner. Men det var tillräckligt för att UFC 232 skulle flytta matchen från Las Vegas till Los Angeles i sista minuten, när NSAC vägrade att licensiera honom. U.S. California State Athletic Commission beviljade dock en licens förJones. Enligt CSAC:s verkställande direktör, Andy Foster, var det tydligt att resultatet i Jones testresultat kom från det tidigare positiva drogtestet från juli 2017. Det testet resulterade i att Jones stängdes av i 15 månader.

Tävling trots positivt resultat

Det betydde alltså att matchen Gustafsson vs Jones hölls trots resultatet i dopingtestet. Gustafsson kom till matchen iförd en T-shirt med ordet ”doping” överkryssat. Men det blev tyvärr en klar förlust för ”The Mauler” mot Jones. Senast de möttes, år 2013, förlorade svensken med minsta möjliga marginal. Nu höll ”The Mauler” sig upprätt i två ronder, och han fick in väldigt få träffar. I nummer tre var det kört. Jones förklarades som vinnare och återigen innehavare av mästarbältet han förlorade efter dopingskandalen år 2017. Bara minuter efter att han segrat mot ”The Mauler” fick Jones nya anklagelser om doping riktade mot sig. Jones var glad efter matchen, och uppmanade den förre mästaren Cormier, som numera tävlar i tungvikt, att komma tillbaka till lätt tungviktsklassen så att de kunde mötas. Cormier twittrade då att det är klart att Jones borde vinna, eftersom han startar med ett försprång varje gång.

Inkonsekvens och kontrovers

Det är många som anser att det finns en känsla av inkonsekvens i hur UFC bedriver sina dopingtest. Mängden steroider i Jones system må vara liten, men många hävdar fortfarande att han får förmånsbehandling. Och hur kan det vara möjligt att bli nekad licens av en utfärdare på grund av resultatet från ett dopingtest, men inte av en annan?

Inte överraskande är Gustafssons lag bland tvivlarna om vad som händer. ”The Maulers” manager Nima Safapour har utfärdat ett uttalande till MMA Fighting som hävdar att Jones i huvudsak fått tillåtelse att använda vad han vill. För honom är det helt enkelt en röra. Jon Jones har en ny match på gång om ett par veckor. Han kommer att slåss mot Anthony Smith vid UFC 235 i Las Vegas den 2 mars, så länge han får en licens beviljad. Så här sa UFCs president Dana White:

”Senare denna månad kommer Jon Jones att lämna in en licensansökan hos NSAC för att tävla på UFC 235 i Las Vegas, Nevada den 2 mars. Med förbehåll för att licensen beviljas, kommer Jones att försvara sin Light Heavyweight-titel mot Anthony Smith i  5 ronder som huvudevenemang på T-Mobile Arena.”

Läs mer
-13
Dana Sad
Dana Happy