kimura

Dana White presskonferens

Dana White – Allt ni behöver veta om UFC-bossen

Dana White, 49, är en amerikansk affärsman och den nuvarande verkställande direktören av Ultimate Fighting Championship (UFC), som idag är världens största MMA-organisation. Han är CEO och delägare i företaget som driver UFC. Under Whites ledarskap har företaget växt till ett globalt känt företag värt flera miljarder. Han är gift med Anne White och har fyra barn. White föddes i Manchester i Connecticut och bor idag i Las Vegas, Nevada.

  • Födelsedatum: 28:e juli 1969
  • Nationalitet: Amerikan

White började boxas när han var 17 år och tävlade i amatörboxning. Han öppnade även några gym där han skapade träningsprogram som kombinerade boxning och aerobics. Under sin tid på gymnasiet blev han vän med Lorenzo Fertitta, som också var intresserad av boxning. Genom att Lorenzos äldre bror följde med på boxningsevenemang blev även han intresserad av sporten.

UFC

När White jobbade som manager åt Tito Ortiz och Chuck Liddell träffade han Bob Meyerwitz, ägaren till moderbolaget för UFC. Meyerwitz ville sälja UFC, som gick dåligt ekonomiskt. White kontaktade då sin vän Lorenzo Fertitta, som var företagsledare på Station Casinos. Lorenzo och hans äldre bror Frank köpte UFC i januari 2001. UFC blev ett dotterbolag till Zuffa LLC och White utsågs till organisationens ordförande. White blev därmed organisationens ansikte utåt, ledde presskonferenser med mera.

Tre år efter att Zuffa hade köpt UFC hade det ett underskott på 30 miljoner kr. De nya ägarna trodde att företaget skulle gå med vinst om det syntes mer på TV, så de skapade dokusåpan The Ultimate Fighter. Zuffa betalade Spike TV flera miljoner kr för att produktionen skulle få sändningstid. TV-serien producerades 2004 och sändes 2005. Den blev en succé som hjälpte UFC att växa.

I mars 2011 köpte Zuffa Strikeforce och de skrev ett treårskontrakt med organisationens CEO Scott Coker. I många år sa White att kvinnor inte skulle tävla i UFC, eftersom det inte var tillräckligt många kvinnor som tävlade i MMA för att starta en kvinnlig division. De kvinnliga striderna fortsatte i Strikeforce. Ronda Rousey dominerade i bantamwikt och fick White att ändra sig, på grund av hennes popularitet inom och utanför sporten. 2012 blev Rousey den första kvinna som fick kontrakt för att tävla i UFC.

2014 nådde UFC en överenskommelse med Reebok som innebar att alla UFC-fighters skulle bära deras kläder under tävlingar och vissa utvalda marknadsföringsevenemang. Vissa fighters klagade att de skulle gå miste om pengar om de inte hade egna sponsorer och andra tyckte att det var en bra idé, eftersom det skulle innebära att de inte skulle behöva leta efter sponsorer innan sina matcher. Jacob Duran, en “cutman” i UFC, klagade i en intervju och sa att den nya överenskommelsen skulle innebära att han skulle gå miste om massor av pengar. Efter det sparkade White honom.

I juni 2016 såldes UFC till ett konsortium av investerare som leddes av WME-IMG. UFC såldes för fyra miljarder dollar. White ägde nio procent av företaget när det såldes och fick fortsätta som ordförande efter uppgörelsen.

I maj 2017 tillkännagavs det att White skulle vara värd för Dana White’s Tuesday Night Contender Series. TV-serien ger nya fighters möjligheten att visa sina färdigheter, för att sedan möjligen få tävla i UFC. Serien går bara att se på UFC Fight Pass, som är kampanjens streamingservice.

Boxning

White kom in på boxningsscenen i och med att han hjälpte till att marknadsföra matchen mellan Floyd Mayweather och Conor McGregor. I oktober 2017 sa White till personer på Freddie Roachs Wild Card West boxing club att han gav sig in i boxningen till 100 %. White säger att han vill inkorporera boxning till UFCs portfolio.

Sjukdom

I maj 2012 fick White diagnosen Ménières sjukdom, en neurologisk sjukdom som beror på en störning i vätsketrycket i örat. White säger att han har fått sjukdomen för att han var med i ett stort slagsmål när han var ung. UFC on Fuel TV 3: Korean Zombie vs. Poirier 2012 var det första evenemanget han missade av medicinska skäl. White får Orthokine-behandling för sjukdomen och den har dragit ner på symtomen.

Pressen

White har blivit känd som en aggressiv, frispråkig och sträng person som inte sällan kritiserar sina egna fighters. Ett exempel på hans frispråkighet var när han kallade Showtimes sportmanager Ken Hershman för en idiot. Ett annat att han och Tito Ortiz i flera år var på varandra i media under Ortiz tid i UFC. White kritiserade även Josh Barnett som hade testat positivt för droger.

White har kritiserats för sitt agerande mot pressen. Loretta Hunt och Josh Gross förbjuds från att få presskort eftersom de hade skrivit historier som White inte tyckte om. Han la upp en video på internet, fylld med svordomar, där han läxar upp Hunt för hennes berättelse om managers som portats från UFC. Ken Pavia visade sig vara Hunts källa och Zuffa stämde honom. Den välkända MMA-journalisten Ariel Helwani säger att White lät eskortera ut honom under UFC 199 och stoppade honom från att få presskort i fortsättningen. Det berodde på att White blev upprörd över att Helwani skrev att Brock Lesnar skulle återvända till organisationen, trots att de bett honom att inte skriva om det. Bannlysningen hävdes några dagar senare.

Skådespeleri och filantropi

White har även jobbat lite som skådespelare. I TV-serien It’s Always Sunny in Philadelphia spelade han sig själv och i TV-serien The League spelar han karaktären Goon.

2011 donerade White 100,000 dollar till den gymnasieskola han gått på. Pengarna skulle användas till att renovera deras idrottsanordningar.

Läs mer
0
Dana Sad
Dana Happy
Tyron Woodley UFC belt

Tyron ”The Chosen One” Woodley – allt du behöver veta om UFC-stjärnan

Tyron “The Chosen One” Woodley

  • Födelsedatum: 7 april 1982
  • Nationalitet: Amerikan
  • Längd: 175 cm
  • Räckvidd: 188 cm
  • MMA Record: 19-4-1

Tyron “T-Wood” Woodley, 36, är en amerikansk MMA-utövare som tävlar i UFCs welterviktdivision. Han är UFCs nuvarande mästare i weltervikt. Tidigare har han även tävlat i Strikeforce. Sedan januari 2019 rankas han som nummer sex i UFCs officiella P4P-rankning. Han har ett record på 19-3 och har besegrat sina motståndare på följande sätt; sex via knockout, sex via submission och sju via domslut. Hans fightingstil är en blandning av boxning, brottning och brasiliansk jiu-jitsu. På fritiden jobbar han som skådespelare och är involverad i TMZ Sport. Han är bland annat med i filmerna Straight Outta Compton, Kickboxer: Vengeance och Sultan.

Bakgrund

“T-Wood” föddes och växte upp i Ferguson i Missouri. Han blev den elfte av Sylvester och Deborah Woodleys tretton barn. Han blev uppfostrad av sin mamma, eftersom hans pappa stack när Woodley var ung. I highschool tävlade han både i amatörbrottning och amerikansk fotboll. Efter highschool började han på University of Missouri och gick med i deras brottningsprogram. Under den här tiden blev han all-american två gånger, 2003 och 2005. 2005 blev Woodley blev klar med sina studier och lämnade universitetet med en examen i ekonomi.

Början av karriären

Woodley gick sin första professionella match i februari 2009, mot Steve Schnider. Woodley vann via submission, redan i första ronden. Hans andra proffsmatch skedde 30 april 2009 och var mot Jeff Carstens. Också den matchen vann Woodley via submission i första ronden.

Strikeforce

Hans Strikeforce-debut blev mot Sal Woods på Strikeforce: Lawler vs. Shields. Woodley vann matchen genom submission sent i den första ronden. Efter den vinsten skrev han ett längre kontrakt med Strikeforce. Hans nästa match blev på Strikeforce Challengers: Kennedy vs. Cummings. Där mötte han Zach Light, som han besegrade via submission i den andra ronden.

I sin tredje Strikeforce-match, på Strikeforce Challengers: Woodley vs. Bears, besegrade han Rudy Bears genom arm-triangle submission.

Därefter ställdes han mot Nathan Coy och vann via delat domslut. Därnäst besegrade Woodley André Galvão via knockout i första ronden. Woodley mötte även Tarec Saffiedine, som Woodley vann över via enhälligt domslut.

Nästa motståndare, kanadensaren Jordan Mein, mötte han på Strikeforce: Rockhold vs. Jardine. Woodley vann via delat domslut.

Sedan kom Woodleys första titelchans, när han på Strikeforce: Rockhold vs. Kennedy skulle möta Nate Marquardt för att göra upp om den vakanta welterviktstiteln. Men Woodley blev knockad i den fjärde ronden. Men det var hans enda förlust i Strikeforce. Av sina nio matcher i organisationen vann han åtta.

UFC

Woodley gjorde sin UFC-debut på UFC 156, den andra februari 2013 mot Jay Hieron. Den matchen vann “T-Wood” via knockout efter 36 sekunder. Därefter ställdes han mot Jake Shields, på UFC 161. Woodley förlorade matchen via delat domslut.

Nästa match blev mot Josh Koscheck, på UFC 167, 16 november 2013. Woodley vann via knockout i första ronden. Vinsten gjorde även att han vann “Knockout of the Night”-bonusen. Därnäst mötte han Carlos Condit på UFC 171. Woodley vann via teknisk knockout efter att Condit skadat knät i den andra ronden, mycket tack vare en välplacerad spark av Woodley.

På UFC 174 gick han en match mot Rory MacDonald men förlorade via enhälligt domslut. Han skulle studsa tillbaka mot Dong Hyun Kim på UFC Fight Night 48. Woodley vann via teknisk knockout redan tidigt i den första ronden efter att Kim misslyckats med en spinning back fist. På UFC 183 vann hann en catchviktsmatch mot Kelvin Gastelum.

Mästerskapet i weltervikt

30 juli 2016, på UFC 201, gick Woodley en match mot welterviktsmästaren Robbie Lawler. Woodley vann via knockout halvvägs genom första ronden och blev då mästare. Vinsten gjorde även att han vann “Performance of the Night”-priset.

Woodley försvarade sin titel för första gången på UFC 205, en match mot Stephen Thompson. Matchen slutade med i ett så kallat ’majority draw’, oavgjort. Två domare gav poängen 47–47 och den tredje 48–47, med flest poäng till Woodley. Båda fick “Fight of the night”-bonusar.

Returmatchen mot Thompson skedde den fjärde mars 2017 på UFC 209. Det blev också en jämn match, men den här gången vann Woodley via domslut.

Hans tredje titelförsvar blev mot brasilianen Demian Maia. Matchen ägde rum på UFC 214, 29 juli 2017. Woodley vann via enhälligt domslut. Efter matchen sa Woodley att han hade skadat sin högra axel i första ronden. Senare skulle Woodley få skadan reparerad genom operation.

Nästa titelförsvarsmatch blev mot engelsmannen Darren Till. Matchen ägde rum på UFC 228, den 8 september 2018. Woodley vann matchen via submission i andra ronden. Den vinsten gjorde att han också tog hem “Performance of the Night”-vinsten. Efter vinsten fick Woodley dessutom svart bälte i brasiliansk jiu-jitsu, som Din Thomas överräckte till honom inne i buren.

Woodley mötte Kamaru Usman den 2 mars 2019, på UFC 235, och förlorade matchen via enhälligt domslut. Usman dominerade matchen från start till slut.

Läs mer
0
Dana Sad
Dana Happy

Jon ”Bones” Jones i ständigt blåsväder

Jon ”Bones” Jones, den yngste UFC-mästaren någonsin, sänkte Alexander ”The Mauler” Gustafsson i titelmatchen i Los Angeles i december 2018. Men det var en ganska kontroversiell seger, eftersom matchen var planerad att hållas i Las Vegas men flyttades till Los Angeles efter att Jones fastnat i ett dopingtest igen. Jones testade positivt för 33 picogram av samma långvariga metabolit av den anabola steroiden turinabol som han fällts för tidigare.Han testades positivt för samma ämne i USADAs dopingtester i augusti, september och december.

Mängden doping i blodet var dock inte tillräckligt för att det skulle bli sanktioner. Men det var tillräckligt för att UFC 232 skulle flytta matchen från Las Vegas till Los Angeles i sista minuten, när NSAC vägrade att licensiera honom. U.S. California State Athletic Commission beviljade dock en licens förJones. Enligt CSAC:s verkställande direktör, Andy Foster, var det tydligt att resultatet i Jones testresultat kom från det tidigare positiva drogtestet från juli 2017. Det testet resulterade i att Jones stängdes av i 15 månader.

Tävling trots positivt resultat

Det betydde alltså att matchen Gustafsson vs Jones hölls trots resultatet i dopingtestet. Gustafsson kom till matchen iförd en T-shirt med ordet ”doping” överkryssat. Men det blev tyvärr en klar förlust för ”The Mauler” mot Jones. Senast de möttes, år 2013, förlorade svensken med minsta möjliga marginal. Nu höll ”The Mauler” sig upprätt i två ronder, och han fick in väldigt få träffar. I nummer tre var det kört. Jones förklarades som vinnare och återigen innehavare av mästarbältet han förlorade efter dopingskandalen år 2017. Bara minuter efter att han segrat mot ”The Mauler” fick Jones nya anklagelser om doping riktade mot sig. Jones var glad efter matchen, och uppmanade den förre mästaren Cormier, som numera tävlar i tungvikt, att komma tillbaka till lätt tungviktsklassen så att de kunde mötas. Cormier twittrade då att det är klart att Jones borde vinna, eftersom han startar med ett försprång varje gång.

Inkonsekvens och kontrovers

Det är många som anser att det finns en känsla av inkonsekvens i hur UFC bedriver sina dopingtest. Mängden steroider i Jones system må vara liten, men många hävdar fortfarande att han får förmånsbehandling. Och hur kan det vara möjligt att bli nekad licens av en utfärdare på grund av resultatet från ett dopingtest, men inte av en annan?

Inte överraskande är Gustafssons lag bland tvivlarna om vad som händer. ”The Maulers” manager Nima Safapour har utfärdat ett uttalande till MMA Fighting som hävdar att Jones i huvudsak fått tillåtelse att använda vad han vill. För honom är det helt enkelt en röra. Jon Jones har en ny match på gång om ett par veckor. Han kommer att slåss mot Anthony Smith vid UFC 235 i Las Vegas den 2 mars, så länge han får en licens beviljad. Så här sa UFCs president Dana White:

”Senare denna månad kommer Jon Jones att lämna in en licensansökan hos NSAC för att tävla på UFC 235 i Las Vegas, Nevada den 2 mars. Med förbehåll för att licensen beviljas, kommer Jones att försvara sin Light Heavyweight-titel mot Anthony Smith i  5 ronder som huvudevenemang på T-Mobile Arena.”

Läs mer
-13
Dana Sad
Dana Happy

Georges ”Rush” St-Pierre – allt du behöver veta om MMA-legendaren

Georges ”Rush” St-Pierre

  • Födelsedatum: 19 maj 1981
  • Nationalitet: Kanadensare
  • Längd: 179 cm
  • Räckvidd: 193 cm
  • MMA Record: 26-2

Georges “Rush” St-Pierre, 37, är en kanadensisk MMA-utövare som tävlade i UFC. Han är trefaldig welterviktmästare och kallas ofta för den bästa MMA-fightern genom tiderna. Sherdog har i flera år rankat honom som nummer ett och Fight Matrix listar honom som den mest fulländade MMA-utövaren någonsin. St-Pierre har ett record på 26-2. Han har besegrat sina motståndare på följande sätt; åtta via knockout, sex via submission och tolv genom domslut.

GSP föddes i Quebec i Kanada. Han hade det svårt i skolan, där de andra barnen mobbade och stal från honom. Som barn spelade han hockey, åkte skridskor och deltog i många andra sporter. När han var sju år började han lära sig kyokushin-karate av sin pappa och senare av en karatemästare för att kunna försvara sig mot en mobbare. När hans karatemästare dog började St-Pierre även träna brottning, brasiliansk Jiu-Jitsu och boxning. När han som tjugoettåring blev professionell hade han redan svart bälte i karate.

UFC – tidiga år

St-Pierre gjorde sin UFC-debut 2004 på UFC 46, där han mötte Karo Parisyan. St-Pierre vann via enhälligt domslut (29–28, 30–27 och 30–27). I sin nästa match mötte han Jay Hieron, som han besegrade via teknisk knockout redan i första ronden.

Därefter mötte han Matt Hughes på UFC 50, i en match om den vakanta titeln i weltervikt. St-Pierre gjorde bra ifrån sig med tanke på att han stred mot en mycket mer erfaren fighter, men ett armlås gjorde att han klappade i golvet med tio sekunder kvar av den första ronden.

Matchen mot Dave Strasser på TKO 19 (en match utanför UFC) gick bättre. GSP vann redan i första ronden genom en kimura.. Efter det återvände han till UFC och ställdes mot Jason Miller. St-Pierre vann genom enhälligt domslut (30–27, 30–27 och 30–27).

Sedan gick St-Pierre en match mot topputmanaren Frank Trigg på UFC 54. St-Pierre kontrollerade matchen och lyckades smyga in en rear naked choke i första ronden.

På UFC 58 besegrade St-Pierre den forna welterviktsmästaren B.J. Penn och blev därmed den främsta utmanaren för titeln. St-Pierre vann via domslut. En returmatch mot Matt Hughes, som då var mästare i weltervikt, bokades in, men St-Pierre blev tvungen att dra sig ur på grund av en ljumskskada. UFC meddelade att St-Pierre skulle få chansen att genomföra fighten när han var återställd.

Vinst och förlust av titeln i weltervikt

Returmatchen mot Matt Hughes blev 2006 på UFC 65. Matchen stoppades nästan i slutet av första ronden, efter att St-Pierre träffat Hughes med en superman punch och en vänsterkrok, men Hughes lyckades överleva första ronden. I den andra ronden fick St-Pierre in en spark i Hughes huvud och störtsjö av armbågar och slag. St-Pierre via teknisk knockout.

På UFC 69, 2007 förlorade St-Pierre titeln till The Ultimate Fighter 4-vinnaren Matt Serra. Serra bad domaren att komma in efter serie obesvarade attacker i den första ronden. Serras vinst är mycket omtalad och är en av de största skrällarna i MMA-historien.

Titeljakt

St-Pierre ville ta tillbaka titeln i weltervikt. 25 augusti, på UFC 74, mötte han Josh Koscheck, fyrfaldig All-american i division ett och brottningsmästare i NCAA. St-Pierre visade sig vara den bättre brottaren i mötet och vann via enhälligt domslut (30–27, 29–28 och 29–28).

Vinsten över Koscheck gjorde att St-Pierre hamnade på första plats av utmanarna för welterviktstiteln. Den matchen skulle bli mot vinnaren av Matt Hughes och Matt Serra. Men Matt Serra blev tvungen att dra sig ur på grund av en ryggskada. Istället blev det ett tredje returmöte mot Hughes för welterviktstiteln. Hughes lyckades inte få till några ordentliga anfall mot St-Pierre som återigen visade upp sina brottningskunskaper. GSP undvek Hughes försök att få ner honom och lyckades själv få ner Hughes.

St-Pierre försökte sig på en kimura på Hughes högra arm men bytte sedan till ett rakt armlås. Hughes gav upp fyra minuter och 55 sekunder in i den andra ronden. Nu var St-Pierre mästare igen.

På UFC 83, den 19 april 2008 möttes sedan St-Pierre och Matt Serra för att avgöra vem som skulle bli den oomtvistade mästaren i weltervikt. I den andra ronden träffade St-Pierre sin motståndare med flera sparkar. Nära slutet av andra ronden avbröts matchen för att Serra inte kunde försvara sig (brutala knän mot revben och mage).

Vakant titel och återkomsten till UFC

I december 2013 sa St-Pierre att han behövde ledigt från MMA. Han valde då att lämna sin mästartitel vakant.

Återkomsten till UFC började förhandlas 2016, men försenades på grund av skador. Ungefär fyra år efter att avbrottet valde GSP att komma tillbaka. På UFC 217 i november 2017, möttes St-Pierre och mästaren i mellanvikt, Michael Bisping. St-Pierre besegrade Bisping genom rear-naked choke i den tredje ronden och blev därmed UFCs nya mästare i mellanvikt.

Sjukdom & pension

Men efter att ha haft titeln i 34 dagar valde St-Pierre att ge upp den. Han led av ulcerös kolit och kunde inte försvara sin nyvunna titel. Lättviktsmästaren Khabib Nurmagomedov utmanade honom men St-Pierre sa att han inte var frisk nog för att slåss. I december 2018 berättade GSP på podden La Sueur att han nu är helt återställd från den ulcerösa koliten.

21 februari meddelar en av de bästa genom alla tider att han inte längre kommer fightas. Georges St-Pierre lägger handskarna på hyllan, och han gör det på topp. Det är få fighters som faktiskt kan göra det, men GSP är en av dem.

 

Läs mer
+5
Dana Sad
Dana Happy

Video
MMA-PANELEN: UFC 235 – JON JONES VS ANTHONY SMITH

I helgen är det äntligen dags!

En av årets bästa galor, UFC 235,  äger rum där vi bjuds på två titelmatcher. Jon Jones försvarar lätta-tungviktsbältet mot Anthony Smith. Tyron Woodley försvarar welterviktsbältet mot Kamaru Usman. Ben Askren gör sin efterlängtade UFC-debut och han möter den forne welterviktsmästaren Robbie Lawler!

Vi pratar även UFC Prag som ägde rum nu i helgen där det tyvärr inte gick hela vägen för vår svenske Daniel Teymur. Vi diskuterar även Thiago Santos fina knockout-vinst mot Jan Blachowicz.

Kvällens gäst är ingen mindre än Iman Darabi. Hon skrev historia som första kvinna att någonsin gå som huvudmatch i Sverige. Darabi stod även i Elin Öbergs ringhörna under senaste Superior Challenge-galan där Öberg sänkte sin motståndare efter ett fåtal sekunder i rond ett. Vi snackar framtidsplaner i MMA och hur hon ser på sin MMA-karriär.

LIVE 18:00

Läs mer
0
Dana Sad
Dana Happy
utmaning

Luke Rockhold utmanar Thiago Santos: ”Sloppy Santos ha easy money”

Den forne mellanviktsmästaren Luke Rockhold har tagit klivet upp till lätt-tungvikt och är redo för sin nästa utmaning.

Rockhold förlorade två av sina tre sista matcher i mellanvikt och valde därefter att kliva upp en viktklass då bantningen tärde på amerikanen. Nu hoppas han att hans nästa motståndare blir vinnaren efter helgens huvudmatch, Thiago Santos. Genom Twitter skriver Rockhold följande.

Sloppy Santos ha easy money. Let’s go

Rockhold gick sin senaste match mot den forne titelutmanaren i mellanvikt, Yoel Romero. Han blev knockad av Romero i mitten av rond tre under UFC 221, sin fjärde förlust i karriären. Rockhold har ett MMA-facit på 16-4 och har besegrat sina motståndare på följande sätt, sex genom knockout, åtta genom submission samt två vinster genom domslut.

Knockoutmaskin

Santos gick som tidigare nämnt match i helgen. Han ställdes mot polacken Jan Blachowicz i en match där bettingbolagen såg det väldigt jämt, 1.90x ggr pengarna på båda herrar. Santos gjorde det han är bäst på, att knocka folk. I den tredje ronden lyckas Santos träffa polacken och matchen avslutas genom teknisk knockout. Santos har ett MMA-facit på 21-6 och har besegrat sina motståndare på följande sätt, 15 genom knockout, 1 genom submission samt 5 vinster genom domslut.

Läs mer
+5
Dana Sad
Dana Happy

Video
UFC Face Off: Darren Till vs Jorge Masvidal

Den 16 mars kliver två welterviktare i UFCs toppskikt upp och möter varandra. Den forne titelutmanaren Darren Till ställs mot Jorge Masvidal som huvudmatch för UFC London.

Inför galan lanserar BT Sport något de kallar för ”UFC Face Off”. De båda utövarna sitter ansikte mot ansikte mot varandra med forne UFC-fighter och numera MMA-analytiker i mitten, Dan Hardy. Inte helt olikt Mohammad Babadivand vs Martin Fouda och med Kimuras chefredaktör i mitten, Jaser Davari. Det är ett av vårat mest visade klipp någonsin. Har ni missat det kan ni ta del av det klippet nedan.

Fouda vs Babadivand

Läs mer
+7
Dana Sad
Dana Happy

Video
UFC 235 Countdown: Jon Jones vs Anthony Smith

Den 2 mars äger UFC 235 rum på T-Mobile Arena i Las Vegas. Det är en av årets tyngsta kort. Två stycken titlar sätts på spel, welter -och lätta-tungviktstiteln. I weltervikt försvarar Tyron Woodley bältet mot Kamaru Usman. I lätt-tungvikt försvarar den kontroversielle Jon Jones sitt bälte mot Anthony Smith.

Nedräkning

Nu har nedräkningen startat och den kan ni ta del av i videon ovan.

Läs mer
0
Dana Sad
Dana Happy

Krönika: Nick & Nate Diaz – bröderna från Stockton

Vad kommer upp i ditt huvud när du tänker på Nick och Nate Diaz? De mytomspunna bröderna har fångat många MMA fans hjärtan runtom i världen och trots ett ganska bräckligt fighting record Nick (26-9), Nate (19-11) så har få fighters nått sådan otrolig popularitet och fångat vår entusiasm som bröderna från Stockton, Kalifornien.

Det finns nog många konstanter och parametrar som kan förklara den kärlek vi har för bröderna. Är det för att vi vet så lite om dem? För att de står upp för sig själva och vågar säga vad de tycker och tänker om UFC? Eller är det deras snarlika saga om askungen eller Rocky Balboa som gripit tag om vår förtjusning för dem?

I en värld dominerad upphaussad trashtalk som Conor McGregor tagit till helt ny annan nivå följt av andra fighters genomskinliga mellanmjölks försök att efterlikna McGregor så har bröderna gått sin egen väg. Ingen av dem tycker egentligen om att slåss eller att snacka skit. De har helt enkelt bara blivit bra på det för att de har varit tvungna till det.

nate and nick

Från Stocktons gator

Stockton ingår i den smått osmickrande rankingen som en av USAs 10 farligaste städer. År 2012 hade den kaotiska staden på dryga tre hundra tusen invånare ca sextio mord. Den extrema ekonomiska bostadsbubblan som sprack 2008 gjorde att många familjer blev vräkta från sina hem och staden började istället frodas av gängkriminalitet. Stockton blev bara en symbol för de många medelstora städer i USA som helt och hållet höll på att förfalla vilket uppdagades och fick ett nytt hopp under Barrack Obamas kampanjande för presidentskapet.

Men gängkriminaliteten och det tuffa klimatet har pågått länge. I en stad med fattigdom bortom hopp så har djungelns lag fått stå i centrum där folk tagit vad de vill ha, legalt eller ej, i en näst intill darwinistisk hierarki där de starkaste har överlevt.

Simning blev första sporten – den var billigast

Med en tillvaro fylld av både våld och fattigdom växte Nick och Nate upp tillsammans med sin syster Nina och deras ensamstående mamma, Melissa. Familjen bodde på ett sunkigt motell i Lodi, en av de sämre delarna av stan, där Melissa var tvungen att jobba dubbla skift för att kunna försörja sina tre barn. För att hålla igång Nick, Nate och Nina och ge dem en ärlig chans att göra något annat än att sitta hemma och vänta på sin mamma framför teven så ville Melissa skriva in dem på någon idrott. Men det var ju här problemet kom. Det fanns inga pengar till någon idrottsutrustning. Så den billigaste tänkbara sporten de kunde gå på blev simning. Något som Nick och Nate än idag påpekar lade den fina grunden till deras nästintill outtröttliga kondition idag.

Skolan gick inte bra för någon av bröderna och ofta fick de höra från sina lärare att det bästa realistiska målet för någon av dem var om de bara kunde hålla sig borta från fängelset. Längre än så skulle de varken drömma, hoppas eller tro om.

Jiu jitsun blev fristaden

Nick hade under tonåren ett sargat självförtroende i skolan. Han var inte som de andra barnen. Han hade inte de kläderna som de andra gick med och långt ifrån samma socioekonomiska status vilket gjorde att han snabbt blev utanför. Han fick hoppa från klass till klass och sågs tidigt som ett problembarn. Utanförskapen och den sämre förmågan till att studera gjorde att han istället skolkade och väl närvarande i skolan kunde han istället sitta och spela allan under klasstimmarna. Det kunde gå så långt att lärarna förklarade för de andra barnen att Nick var psykisk störd och att han hade glömt ta sina mediciner när han väl höll på. Den dåliga närvaron i skolan gjorde dessutom att han inte fick börja träna brottning som han väldigt gärna ville, och när chansen väl gavs så visade sig att den tunna killen inte riktigt var lämpad för det. Han var helt enkelt för klen och orkeslös och höll inte måttet med de andra tonåringarna i skolan.

Istället upptäckte han den brasilianska jiu jitsun. En sport där Nick, som ofta var i slagsmål i skolan, även skulle kunna lära att försvara sig när det behövdes. En sport där han inte behövde vara stor och stark. Ett konstnärligt möte där den tunna lilla killen skulle kunna sätta in ett lås på den större och tyngre motståndaren.

Tränade för att de fick mat

Nick blev snabbt duktig på den brasilianska jiu jitsun och det dröjde inte länge förrän lillebror följde med på träningarna. Men i själva verket var Nate inte alls intresserad av sporten. Han var inte duktig på det och kände själv att han kanske borde lägga ner innan han ens hade börjat med det. Så vad var det som fick honom att stanna? Hade det inte varit för den miserabla hemsituationen där mat knappt fanns på bordet så hade vi kanske aldrig fått se Nick och Nate i UFC. Killarna var fattiga och gick ständigt hungriga hemma, men efter jiu jitsu träningarna blev de av de andra grabbarna på gymmet alltid bjudna på burritos från den lokala foodtrucken i anslutning till gymmet. Så i vetskapen om att de skulle få lite käk efter träningen så fortsatte de att gå dit. Helt plötsligt hade de båda fått sitt blå bälte.

Man säger ibland att ett liv utan mening inte är ett liv värt att leva. Så det viktigaste för Nick och Nate var kanske att de helt plötsligt funnit en mening att göra något. De kände en lycka med jiu jitsun. En sport de blev bättre och bättre på. En sport de upplevde att det fanns något att satsa på. En nyckel till en ny värld bort från kriminalitet och strul. Det tog dessutom inte lång tid innan Nick gjorde sin pro debut inom MMA och varför skulle Nate inte göra detsamma? Nate har alltid sett sin storebror som ett föredöme. Någon att följa i samma riktning. Så Nate gjorde precis detsamma. Han började gå över till MMA.

Trots Nicks fina framgångar i början av sin karriär såg han alltid efter sin bror. Prioriterade honom före sin egna framgång. Det var helt enkelt i hans natur. Mån, omtänksam och godhjärtad mot sina nära och kära, i synnerhet sin lillebror. Sex matcher in i Nates MMA karriär skulle han få en titelmatch i WEC mot Hermes Franca som vid den tidpunkten var en etablerad fighter (16-5).

Ledaren Nick

Bara dagar före matchen skulle äga rum gjordes det en del ändringar kring reglerna för matchen som inte skulle vara så fördelaktiga för Nate. Ung, naiv och beroende av pengar var Nate redo att gå med på allt som lades upp på bordet. Det var då Nick klev in i bilden och krävde en mer rättvis betalning för Nate. Det hela slutade med Nick förhandlade upp en lön från 2.000 dollar till hela 12.000, vare sig det blev seger eller förlust. Det har alltid varit Nick som varit ledaren och Nate som följt efter.

I en intervju med Megan Olivi kort före Nates rematch mot Conor McGregor så förklarar han att det var Nick som fick honom motiverad att göra saker och utan honom hade han troligtvis levt ett trasigt liv full av trubbel. Men hur känner egentligen de båda bröderna för att slåss i en bur? Är det något de genuint tycker är kul eller har det bara blivit ett onödigt ont?

Livets hårda skola

Den tuffa uppväxten i Stockton har onekligen lärt dem ett och annat. Det räckte inte med att man var tvungen att lära sig gå på ett visst sätt i de mer kriminella områdena, kunna känna av när bråk var nära eller på vilket sätt man skulle titta på folk runt om sig. De behövde kunna slåss också. Under högstadiet dejtade Nick en tjej som tidigare hade varit tillsammans med en av skolans mer populära fotbollskillar. Gång efter gång hände det att Nick hamnade i slagsmål just pga sin tjej. Hon var populär och hade lämnat en populär kille för en ghetto grabb. Det må vara något vackert i det. Nick, som varit utanför den accepterade normen i hela sin uppväxt och sedan helt otippat blir tillsammans med den populära tjejen i skolan. Tyvärr fick det som sagt sina konsekvenser.

Gänglivet

Medans Nick var killen som lyssnade på hårdrock och försökte passa in i skolan så var Nate ganska motsatt. Han gav inte plugget en ärlig chans. Med facit i hand hade hade han sett hur det hade gått för Nick och var inte så sugen på att ens försöka. Istället hängde han på gatan med andra latinos från Lodi. Under 90-talet fanns det många utpräglade gäng i Stockton och de höll sig, av naturliga skäl, för sig själva. Kalla det naivt, godhjärtat eller rent idiotiskt. Men Nate hade inga problem med att gå utanför gränserna för vem man fick eller inte fick umgås med och började därför även att hänga med afroamerikanerna.

MMA blev räddningen

Stundtals skulle det innebära strul för Nate. Han blev ifrågasatt, hotad och bortstött från vännerna vilket naturligt ledde till att Nate började spendera mer och mer tid i gymmet med Nick. Så här i efterhand kan man konstatera att det gått väldigt bra för bröderna i UFC. Det har inte vunnit något bälte, men vad betyder egentligen det? Bröderna har enbart slagits i buren för att kunna leva ett bättre liv. De har inte velat slåss, men vad skulle de annars göra? Utan utbildning och viss utanförskap har de inte haft så många alternativ.

För de allra flesta av oss har MMA och UFC blivit en sport. För Nick och Nate är det fortfarande en kamp om liv eller död. Precis som det har varit på gatan i Stockton. Det är kanske därför de spelar spelet som vi kallar för UFC på deras unika sätt. Svordomar i buren. Ett långt finger och några örfilar här och där. En genuin förkastlig känsla mot presskonferens jippon som äger rum före match.

De vill ju inte sitta och prata skit mot sin motståndare, och allra minst, stå och önska honom lycka till under fightweek. De vet vad de har skrivit upp på. De vill egentligen inte. Men man måste ju ha mat på bordet med. Kanske är det därför vi numera ser så lite av dem i UFC. Nick har tjänat några dollar under sin karriär och Nate med tanke på sina två topprankade PPV rekord i matcherna mot Conor McGregor även han säkrat framtiden ekonomiskt sätt.

Nate Diaz

Tjänade småsummor innan Conor-matchen

Det är väl kanske som så att kommer man från miserabla förhållanden där glitter och glamour inte betyder något så är det inte så svårt att hålla i sina insparade pengar. Men vägen har verkligen inte varit spikrak. Nate drog in småskrammel i motsats med den popularitet han hade. I matcherna innan Conor drog Nate drog in 15.000 + 15.000 (dollar) vid vinst. Ganska mediokra siffror för vilken ny fighter som helst i UFC och i synnerhet väldigt lågt för en veteran och TUF vinnare likt Nate som vid den tidpunkten hade varit i UFC i åtta år.

I en match om no 1 titel contender mot Rafael dos Anjos fick Nate 16.000 dollar och kände då för att lägga ner verksamheten. Han ville bli frisläppt från sitt kontrakt men UFC vägrade. De visste vilken guldklimp de satt på och mer eller mindre struntade i hur de gick för honom. Så länge han kunde dra in tittarsiffror så skulle han vara låst till sitt kontrakt.

Stormatchen mot Conor McGregor

Men så kom december 19 och UFC on FOX i Orlando och ytterligare en påminnelse om denna sjuka sport där det bara behövs en bra kväll för att förändra en hel karriär. En kväll där svordomarna och örfilarna flödade en efter en på stackars Michael Johnson. För alla som hade glömt bort Nate kom det likt en blixt från klar himmel en påminnelse om varför vi älskar att se Diaz bröderna slåss. Dubbla långfingrar i luften, glåpord, försök till fina triangellås och en motståndare som har en aning om hur han ska göra för att rida ut stormen från Stockton. Det var som att se en gammal vän för första gången på flera år och helt plötsligt inse hur mycket du har saknat honom.

Efter tidernas call out och en bruten fot på Rafael dos Anjos så fick Nate på kort varsel sin match mot Conor McGregor. Vi vet alla hur det slutade. Om det är någon som inte var överraskad av resultatet så var det Nick och Nate.

Tio år, 25 matcher och kanske sportens mest konstiga och brokiga väg till stjärnstatus senare så har Nate Diaz blivit en mainstream stjärna. Nu och för alltid. Kanske tog det längre tid än vad vi trodde att det skulle ta. Kanske UFC inte visste hur stor potential och status som fanns i Diaz bröderna. Kanske är det en ren slump att det blev så här? Det känns som att begreppet ”It takes two to tango” aldrig varit så exakt som det var då Nate fann sin perfekta danspartner i Conor.

Osäkerheten kring comebacken

Men hur som helst så spelar det faktiskt ingen roll. I Stockton lever bröderna fortfarande ett relativt enkelt liv. De har öppnat upp sitt egna gym. Där lär de ut brasiliansk jiu jitsu för stadens barn och ungdomar.

I hopp om att ge deras nya adapter samma möjligheter de själva fick. Nick är alltjämnt densamma person nu som han var då. Fortfarande lika godhjärtad och mån om människor in sin närhet. Nate hänger fortfarande efter sin förebild och strävar efter detsamma. Så kommer vi att få se någon av Diaz bröderna i buren igen? Det återstår att se. Men visst finns det hopp om det hela.

Nyligen var Nate bokad att ta sig an diamanten Dustin Poirier på galan i Madison Square Garden men efter en skada på Poirier blev matchen inställd. Desto svårare är det att räkna med Nick men man ska aldrig säga aldrig. Bröderna är två killar som inte varit födda med talang. Allt som de besitter och dit de nått har varit genom disciplinerat mödosamt arbete.

Kanske är det därför vi gillar Nick och Nate så mycket. Hårt jobbande killar. En näst intill anarkistisk aura som säger ”Jag kan, jag kommer och alla som säger att jag inte kan, de kan dra åt helvete” är något som tilltalar många av oss. Faktum är att det inte bara är fans som har blivit berörda av bröderna.

Förebild för andra fighters

Nick och Nate har sannolikt gjort andra fighters en stor tjänst genom att visa att man faktiskt kan sätta ner foten mot organisationen. De har bidragit till att decentralisera monopolet av makt som Dana och UFC har och de har faktiskt till stor del lyckats.

Vi har sett hur fighters såsom Rory McDonald, Gegard Mousasi, Ryan Bader, Eddie Alvarez och Demetrious Johnson som inte varit nöjda med sina kontrakt och rätten till en befogad och skälig lön istället har gått över till andra organisationer. Varför skall man slåss och riskera sitt liv för småskrammel? Det är ingen som gör detta för nöjets skull. Allra minst Diaz bröderna, och de som påstår att de gillar att slåss, de ljuger.

Skriven av Tommy Nilsson.

Läs mer
+10
Dana Sad
Dana Happy

Video
UFC Prag: Daniel Teymur förlorar mot Chris Fishgold – blir submittad i andra ronden

Det blev tyvärr ingen seger för den svenske fjäderviktaren Daniel Teymur (6-3 MMA, 0-3 UFC) under lördagens UFC-gala i Prag, Tjeckien. Daniel förlorade mot den forne Cage Warriors-mästaren Chris Fishgold (18-2-1 MMA, 1-1 UFC) via rear-naked-choke i den andra ronden.

Rond 1

Den första ronden var väldigt underhållande där båda fighters hade bra stunder. Tidigt i ronden fick dock svensken fick ett poängavdrag när Daniel tar tag i buren när Fishgold går på en nedtagning. Britten får ned svensken men lyckas inte göra större skada.

Efter en stund ställer sig Daniel upp och släpper loss lite av sin striking, britten fortsätter med sina nedtagningsförsök men Daniel stoppar dem bra, och lyckas till och med vända på steken och hamna överst. Daniel har sidposition och får in några fina slag.

Fishgold scramblar sig upp till slut och med ca: 90 sekunder kvar av ronden lyckas han få ned Daniel när svensken går på en spinning back fist. Fishgold tar Daniels rygg och sedan mount och i slutet av ronden går han på ett armlås som Daniel försvarar sig väldigt bra emot, och kommer ut och hamnar på topp.

Rond 2

I den andra ronden är båda fighters otroligt trötta men Fishgold direkt på en nedtagning och får ned svensken. Britten lyckas ta Daniels rygg och submittar honom därifrån med en rear-naked-choke.

I och med förlusten är Daniel 0-3 i UFC där de två senaste förlusterna har varit via submission.

Så här sa Chris om vinsten i en intervju med UFC.

It’s the best feeling in my life to win a UFC fight. I wasn’t really happy with the first round. I was really nervous going inside, but a win is a win. I don’t know what to say, I feel like crying right now. He was a very tough opponent. I knew it was going to be tough, but I didn’t think he would be so technical.

It’s my 13th win by submission. This means more money and a higher ranking for me. A better life. That’s the main thing. I’m going to buy another chihuahua. I already have one, but I would like to have a family. When you come home at night, and this baby dog is waiting for you, it’s gorgeous.

Läs mer
-4
Dana Sad
Dana Happy