För lite mer än ett halvår sedan bestämde han sig för att lägga MMA-handskarna på hyllan och avsluta sitt UFC-kontrakt. Mats Nilsson har alltid varit en planerande herre och har vid tidigare intervjuer sagt att han planerar livet om halvårsintervaller.
Jag fick privilegiet att få växla ett par ord med den karismatiske legendaren från Helsingborg.
Erikk-
Hur ser livet och planerna ut just nu och vad syslesätter sig en trefaldig världsmästare med när han inte försöker få halvnakna män att bli blåa i ansiktet på både ett och annat vis?
Mats-
Jag tog ett ungefär ett halvår på mig att låta justeringen sjunka in. Eller jag hade rättare sagt ingen riktig plan och körde på tomgång ett par månader. Fick tänka till vad det är jag egentligen vill och önskar. Jag vill ha ett aktivt liv med mycket rörelse, intellektuell stimulans, tid för familjen och i en mer svårdefinierad ambition göra en skillnad och bidra till att det här stället (alltså samhället, där vi lever och verkar) utvecklas och blir bättre. En möjlighet uppenbarade sig och för någon dag sedan gjorde jag min första arbetsdag på Helsingborgs Sportgymnasium. Jag får chansen att omsätta mycket av det jag lärt mig under elitidrottskarriären samtidigt som jag blir stimulerad intellektuellt och får jobba med rörelse. Utöver det träffar jag en massa folk och inte minst skolungdomar som jag hoppas kunna stötta i sina ambitioner. Inte minst få bidra till att göra dem till goda medborgare.
Hur tog UFC beskedet om att avsluta ditt kontrakt en match i förtid? Och hur har dom behandlat dig efter att du aviserade din pension?
– Dana White skrev ett långt brev där han bönade och bad mig att komma tillbaka. Nejdå, inte riktigt så kanske. Men Joe Silva var cool med det. Han ville ge mig en match till men förstod och respekterade mitt beslut och skickade via min manager en hälsning att han uppskattade att jag slagits hårt för honom. Så avslutades den relationen.
Finns det några planer på någon annan sorts tävlande inom kampsporten, jag tänker främst på SW eller BJJ?
– Nja, inte just nu. En tanke som jag flörtat med är ett senior-SM i judo. Jag gjorde flytten till SW och BJJ innan jag blev senior och har bara Ungdoms- och Junior-SM på judons meritlista. Av någon anledning hade det varit kul att få ett fint genomförande av ett senior-SM. Som att cirkeln sluts på något vis. Men vi får se…
Vad kommer du sakna mest ifrån ditt aktiva tävlingsliv?
– Malandet. Att leva i det. Vakna på morgonen med en kropp som skriker nej, veta vad som måste göras och sen göra det. Skavsår, blåmärken, värk. Det låter perverst men där är någon form av konstnärligt lidande där som är lätt att romantisera. Inte minst nu när man har det bakom sig.
Har du planer på en eventuell coachingkarriär med tanke på din gedigna erfarenhet och din pedagogiska sida? Eller kanske rent av manager för fighters?
-Manager blir jag inte. Det kunde kanske vara kul att bistå att förvalta någons karriär men den pappersexercis som hör därtill intresserar mig föga. I övrigt så är det ju en fråga om tid faktiskt. Coach hade också varit roligt men att kuska land och rike runt för matcher tar mycket tid i anspråk. Jag överväger snarare ett engagemang som tränare. Känns som att det går lite enklare att avgränsa.
Jag antar att du har lite mer fritid nu än när du tävlade som proffs, blir det mycket netflix, chips och glass? Eller hur spenderar du din fritid?
– Så mycket tid blev det inte faktiskt inte över. Jag växlade upp till heltid på mitt extrajobb på Klimat-Transport strax efter att jag ”pensionerade” mig. Där försvann åtta timmar om dagen. Men nog fanns det timmar efter jobb när man inte måste träna. Jag ville visa min fru att jag kan vara normal och nöja mig med att motionsträna då och då. Det kröp i kroppen på mig när jag strövade runt därhemma utan plan. Flydde in i projekt och långkok. Stod jag inte vid spisen klippte jag häcken eller snickrade på dotterns lekstuga (som förresten blev jävligt fin).
Beträffande kosthållningen så är det en befrielse att få äga sin egen vikt. Kunna stoppa i sig vad man vill när man vill. Det har jag dessutom gjort med råge. Nu försöker jag hitta en ny normal. Ett rimligt intag i förhållande till aktivitetsnivån. Har kommit på att jag måste höja aktivitetsnivån då njutningen av intaget är alldeles för stor för att avstå.
Hur har denna blöta sommar sett ut för dig?
– Det har varit en ganska anspråkslös semester. Frun är väldigt gravid så vi har hållit oss ganska tätt på bostadsorten. Gjort några mindre utflykter. Några övernattningar i stuga, någon hotellnatt. Det fina med att ha barn är att allt väder är väder. Ut kommer man oavsett om det regnar eller inte.
Sista frågan, Har du någonsin ångrat ditt beslut?
– Nej! Såklart påminns jag om saker och händelser som gör att jag kan sakna det. Men jag behöver inte resonera med mig själv särskilt länge för att veta att det är rätt beslut.
Som avslut vill jag och hela kampsportsSverige tacka Mats för en lysande och underhållande karriär och önska dig lycka till med vad du än kommer syssla med i framtiden.
Tack
