UFC har lagt ut ännu ett avsnitt av sin minidokumentärserie – UFC: 25 Years In Short. Ovan kan ni ta del av minidokumentären ’A MATTER OF PRIDE: The Story of UFC Rivalry with Japan’s Pride FC’. Organisationen startade i Toky, Japan, 1997 och var länge den största och mest konkurrenskraftiga motståndaren till UFC. Många av MMA-historiens i särklass största namn har slagits för Pride FC, bland annat Anderson Silva, Fedor Emelianenko och Mirko ”Cro Cop” Filipović.
Fotbollssparkar i ansiktet
Under Pride FCs storhetsperiod fanns det flera större skillnader gentemot den USA-baserade organisationen. På många sätt höll man fast vid mycket av det som UFC var under sina första år, innan Dana White och bröderna Fertitta tog över. Nedan följer några av de företeelser, reger och avsaknad av regler som fanns i Pride FC men inte i UFC. Generellt tilläts mer i ringen än i buren med undantaget att man i Pride FC inte fick skicka armågar mot ansiktet på sin motståndare, vilket var och är tillåtet i UFC.
Pride Rules:
- Fighters fight in a ring as opposed to a cage
- Soccer kicks to the face, stomps, and knees to the head of a grounded opponent are all allowed
- Up-kicks from the man on bottom are allowed
- No elbows to the face
- Judges judge the entire fight in making a decision, and not by round
- Ten minute first rounds
- Fighters are allowed to wear wrestling shoes in the ring
- Yellow cards are issued to fighters for stalling
- Fighters are allowed to fight other fighters in different weight classes
- Entire event cards would consist of just heavyweights (over 205 lbs) and light heavyweights (under 205 lbs)
- It’s legal to spike/slam a guy on his head
Minidokumentären fokuserar på när Dana White anmälde UFC-fightern och nära vännen Chuck Liddell till ’Pride’s 2003 middleweight grand prix’ för att möta en av Pride FCs största stjärnor – Wanderlei Silva.
