UFC 207 avslutade UFC:s 2016, ett år som i backspegeln framstår som väldigt händelserikt. Sju av tio titelbälten skiftade ägare. Ett flertal stora galor av historisk relevans gav oss kampsportsfans spänning och underhållning. UFC 207 innebar även slutet på en era som påbörjades den 22 november 2002. Det klassiska kommentatorparet Mike Goldberg och Joe Rogan är nu historia. UFC 207 blev Goldbergs sista event, efter 19 år bakom mikrofonen som huvudkommentator.
Duon Goldberg-Rogan kan definitivt anses utgöra en stor del av den tittarupplevelse som UFC erbjudit under åren. Jag personligen anser att deras kommenterande är en del av UFC:s dna. För mig är mma inte samma sak utan dem, även om alternativ av varierande kvalitet finns. Kemin mellan dem är helt klart unik, och samspelet bakom mikrofonerna har bjudit på många klassiska ögonblick.
En sådan händelse inträffade den 3 februari 2007. Anderson Silva var på väg att möta Travis Lutter i sitt första titelförsvar. Lutter var ett välmeriterat svartbälte i BJJ, men kanske inte riktigt på den nivå som Goldberg menade på. Enligt honom var Travis Lutter ”grapplingens Michael Jordan”, och Rogan fick bestämt ifrågasätta det påståendet. Att säga att den jämförelsen var en överdrift är nog rimligt, och Goldberg fick snabbt ta tillbaka sina ord under skratt. Ett annat klassiskt ögonblick uppkom under Ronda Rouseys match mot Holly Holm. I slutet av den första ronden såg Ronda trött ut, och hade redan träffats av flera hårda smällar. ”Goldie” förklarade Rondas fysiska läge såhär: ”it takes a lot of energy being a rockstar”, varpå Rogan igen fick debattera hans påstående. ”She’s getting punched in the face, it has nothing to do with being a rockstar! She’s getting lit up!”.
Många har riktat kritik mot Goldberg just på grund av dessa typer av underliga uttalanden och hans röstkaraktär, som i stunder kan likna en aggressiv försäljares. Jag tycker att allt detta hade en charm, speciellt i och med att felsägningarna hanterades på det sättet som de gjorde. Rogan var inte sällan sen med att påpeka misstag, som de båda därpå kunde skratta gott åt. Trots att Goldberg besitter en röst som bitvis låter hård och stel, fick man ofta en innerlig, nästan lite småmysig känsla av referaten från duon. Charmen låg delvis i imperfektionen.
Med UFC:s ägarbyte tidigare under det gångna året, har det följaktligen rörts om i grytan något. De nya ägarna WME-IMG söker ständigt nya sätt att nå en större publik och att förstärka varumärket UFC. Det har spekulerats i att Goldbergs avsked är ett strategiskt beslut i denna riktning. Om det skulle stämma är jag rädd för att de begått ett misstag. Det är klart att inget varar för evigt, men för min del hade gärna favoritduon i UFC:s kommentatorbås kunnat behållas ”virtually identical” så länge som möjligt. Jag kommer sakna numera klassiska fraser som ”Here we go!” och ”We are underway!”. Men,”it is all over” för Goldbergs del i UFC nu. ”Just like that!”.
Skriven av Felix Skoog
