Carlos Condit gick igår sin första match sedan förlusten mot Demian Maia i augusti 2016. Efter förlusten mot Maia beslutade sig Condit för att ta en paus från mma. Igår tog den pausen äntligen slut.
Condit är för många hardcore-fans en favorit. Han är dessutom ytterst respekterad bland fighters. Hans mentalitet och fightingstil har placerat honom i ett fack, eller rättare sagt på en nivå, som är få förunnat. Han har tillhört världseliten i många år, han har varit mästare i WEC och interimmästare i UFC. Allt som saknas honom är en UFC-titel. Inför gårdagens fight berättade hans coach, Brandon Gibson, att han är övertygad om att Condit har ytterligare en ”title run” i sig och att han kommer att utmana om titeln en tredje gång. Det var välkomna nyheter för oss som följt Condit genom åren. Med tanke på hur han har presterat i sina tidigare titelchanser vet vi att han inte skulle göra oss besvikna.
På UFC 154, den 17 november 2012, utmanade Condit den oslagbare Georges St-Pierre om weltervikttiteln. Det blev en tuff match och Condit golvade mästaren via huvudspark i inledningen av tredje ronden. Han lyckades dock inte avsluta St-Pierre som överlevde ronden och lyckades vinna via enhälligt domslut. Georges berättade efter matchen att Condit var den bäste han någonsin tagit sig an och mästaren var både respektfull och ödmjuk inför sin motståndare.
Det skulle komma att dröja drygt tre år innan Condit lyckades få en ny titelchans. Den 2 januari 2016 utmanade han den dåvarande welterviktsmästaren Robbie Lawler om titeln. Efter en 14-årig mma-karriär var Condit redo att ta det sista steget, att förverkliga drömmen om att bli mästare i UFC. Det blev en jämn och oerhört sevärd match. En sådan som etsar sig fast i minnet och tjänar som påminnelse om varför vi fans älskar den här sporten. För Condit blev den dessvärre minnesvärd av helt fel orsaker. Trots att siffrorna – statistiken – tydligt var på Condits sida valde två av tre domare att bedöma Lawler som vinnare. Både Lawler och Condit lyckades golva sin motståndare. Under matchen landade Lawler 78 av 177 slag (sparkar, m.m.). Condit landade 198 av 504 slag m.m. Hela 15 av 20 medier ansåg att Condit hade gjort tillräckligt för att vinna matchen. Två såg den som oavgjord och tre hade Lawler som vinnare. Inget av detta hade någon betydelse eftersom att Lawler tilldelades segern. Han vann via split decision, med domarsiffrorna 48-47, 47-48, 48-47.
Drygt 8 månader efter den tunga förlusten mot Lawler var det dags för nästa match. Den vid tidpunkten ostoppbare Demian Maia hade svårt att över huvud taget hitta villiga motståndare. Carlos Condit tvekade inte utan tackade ja till att möta grapplingspecialisten. Det blev dock ytterligare ett tungt bakslag. Demian Maia fick en tidig nedtagning och efter 1.52 av första ronden blev Condit utstrypt av den brasilianske suveränen. Det blev för mycket för Condit som där och då beslutade att ta en paus på obestämd tid.
Uppehållet från mma kom att vara i hela 16 månader. Under denna period ägnade han sig åt en rad saker och projekt. Han arbetade en kort period som läkemedelssäljare, men merparten av tiden kom att ägnas åt att starta företag i kaffebranschen. Condit har tidigare berättat om sin oro inför framtiden. En oro som beror på att han ägnat hela sitt liv åt mma och att det är en osäker inkomstkälla. En som dessutom kommer med ett bäst-före-datum. Condit ville alltså skaffa sig någonting att gå tillbaka till den dag mma-karriären är över. Därav kom han att ägna mycket tid åt sitt nystartade företag. Den tid han inte ägnade åt företagande spenderade han tillsammans med familjen. Efter att inledningsvis ha tränat väldigt sparsamt började han successivt att öka träningsdosen. Våren 2017 kände han att han började bli redo att åter kliva in i buren. Det kom dock att dröja tills igår innan det blev verklighet.
Så var det äntligen dags. Den efterlängtade återkomsten till oktagonen. Den 30 januari var datumet då han skulle bevisa att han fortfarande hade vad som krävdes. Att han likt sin gamle motståndare, Georges St-Pierre, kunde överträffa förväntningarna. Tyvärr blev det inte så. Matchen mot Magny blev något av ett antiklimax. Condit lyckades inte få igång sin fina striking utan stängdes effektivt ner av Magny som utnyttjade sin reach och effektiv brottning för att dominera matchen. Det var ingen tvekan om vem som vann. Magny vann rättvist och tog en tung skalp. Condit såg blek ut och visade inte mycket av sitt gamla jag. De flesta av de frågor vi hade inför fighten lämnades dessvärre obesvarade. Några besvarades, men inte på det sätt vi hade hoppats.
Condit hade inför fighten, i ett flertal intervjuer, berättat att han eventuellt skulle dra sig tillbaka från mma om han förlorade. Han hade sagt att han skulle ta en match i taget och se hur det kändes. Vi vet såklart inte hur han kände sig i buren, eller hur han kände efter matchen. Vi såg dock hur det såg ut och det var ingen munter upplevelse. Det var mycket långt ifrån vad vi hade hoppats på att få se. Det är nog dessvärre så att vi får förlikas med att Carlos Condit är färdig i toppen av welterviktsdivisionen. Kanske även inom sporten mma. Det är en jobbig insikt men förr eller senare tar det alltid slut. Låt oss bara slippa en utdragen process á la BJ Penn. Pionjären och legendaren Condit förtjänar bättre än så.
Det är i någon mån kännetecknande för mma-året 2017. Ett tämligen mediokert år som under långa perioder kom att domineras av helt fel saker. Av doping, girighet, dåligt omdöme, WME-IMG, m.m. Nästa år måste bara bli bättre – låt oss gemensamt skänka en bön till mma-gudarna och be om ett bättre 2018. Nu glömmer vi 2017 och blickar framåt.
_________________________
Text: Kimuraredaktionen
