Söndagskrönikan: Aloha to the Max

max-holloway-5

Den 6 juni 2017: Max Holloway har precis kommit tillbaka hem till sitt Hawaii efter att ha vunnit UFC:s fjäderviktsbälte mot José Aldo. Genom sitt efter fighten fortfarande något svullna högra öga ser han massvis med folk som har samlats för att välkomna honom. Bredvid vägen står en äldre kvinna som frenetiskt riktar slängkyssar mot minibussen som Holloway och teamet sitter i. I gruppen ingår welterviktaren Yancy Medeiros, även han en vinnare i sin match under huvudkortet på UFC 212. De kliver ut på gatan in i den stora folkmassan och överfalls av vänner och fans som kramar dem och tar bilder. Det lokala stödet är massivt, och med en växande av etablerade fighters, blir chansen allt större för Holloway och de andra hawaiianerna att kunna locka till sig UFC ända ut till ögruppen mitt i Stilla Havet.

Mer än 3200 km i sydvästlig riktning från den kaliforniska kusten finner man Hawaii. Omgivna av de varma, tropiska stillahavs-böljorna, utgör öarna något av ett litet paradis långt ute i oceanen. Turister flockas kring huvudstaden Honolulu och dras till den berömda Waikiki Beach. Bara någon timmes bilfärd bort från stränderna, parkerna och lyxhotellen, ligger den lilla staden Waianae. Den ligger inte bara på den andra sidan av ön Oahu, utan den utgör även en helt annan sida av Hawaii. Där lever en femtedel av befolkningen under fattigdomsgränsen. Alkohol och andra droger är lika vanligt förekommande som slagsmålen mellan pojkarna. Det var också platsen där Max Holloway föddes och växte upp.

Livet fick sig en knackig start för Holloway, temaenligt med förutsättningarna i området. Mamman missbrukade meth, och pappan var aldrig närvarande. Han lyckades trots allt hålla sig borta från trubbel, även om vägarna ner i fördärv var många. En sådan var gatuslagsmål. Holloway har skämtsamt berättat i intervjuer hur hans gymnasieskola utgjorde ett inofficiellt mma-gym långt innan UFC öppnade sin träningsanläggning på Hawaii. ”When I was in school, we had riots like every other day. It’s crazy. People were fighting, the cops gotta come. It was nuts, but it is what it is”. Fighting nämns ofta som en stor del av den hawaiianska kulturen. Bra mycket tidigare än att ”mixed martial arts” hade myntats som uttryck, löstes tvistemål allt som oftast med nävar. Inte minst på den västra sidan av Oahu, där man finner Waianae.

Varken Holloway eller Medeiros har dock gjort sina slagsmålskarriärer på gatan. Något som de gärna försöker förmedla till de unga i området är att fighting bara är ett bra vägval om du kan få betalt. Så Holloway slogs aldrig oorganiserat, men fann istället kickboxning under gymnasietiden. Därifrån gick saker och ting snabbt, på mer än ett vis. Två år efter att han tog sin gymnasieexamen hade han hunnit göra UFC-debut, gift sig och därtill fått en son, Rush.

Därefter skulle saker och ting fortsätta att utvecklas snabbt, inte bara för Holloways del, utan för mma:n i helhet på Hawaii. 2013 startade Holloways tränare Rylan Lizares teamet Hawaii Elite MMA. På den ganska korta tiden sedan dess har Holloway hunnit vinna 11 raka matcher och ta fjäderviktsbältet, samtidigt som teamet lockat till sig en allt större skara talangfulla fighters från öarna. Tidigare nämnda Yancy Medeiros, Russell Doane och Louis Smolka är andra förgrundsfigurer. Teamet har betytt mycket för de hawaiianska kämparna. Inte bara på grund av att de kan skapa en högklassig träningsmiljö på hemmaplan, utan kanske ännu mer för samhörigheten och den lokala stoltheten som de har som vind i ryggen mot nya framgångar.

En sådan möjlighet som denna nya generation fighters har, fanns aldrig där för den mest legendariske av de hawaiianska kampsportarna, B.J. Penn. UFC Hall of Fame-medlemmen tvingades göra merparten av sin träning inne på fastlandet. Dessutom var han en ensam representant när han stod på höjden av sin karriär. Kanske var det också därför han trots sin enorma popularitet, aldrig lyckades förmå UFC att anordna en gala på öarna.

Idag är förutsättningarna som sagt annorlunda. Utöver världsmästaren Holloway, finns ett helt team av duktiga fighters som gör sitt allra yttersta för att representera hemöarna, och tillsammans försöker fånga den hawaiianska fightingkulturen i en modern och professionell form. Det syns även i de små handlingarna, som när Holloway verkligen drar med sig Medeiros, och ser till att han får vara med i rampljuset medan de paraderar genom folksamlingen vid välkomnandet hemma i Waianae. Alla ska med i rörelsen. En milstolpe är att få dit UFC, något som Holloway lobbat för länge nu. Frankie Edgar har uttryckt sitt intresse att möta honom på Hawaii, och vem kan väl klandra honom? Frågan är kanske snarare vem som inte skulle vara intresserad.

Registrera dig på Unibet och få 200% och 50 free spins
Det här inlägget postades i Kimura rekommenderar, Krönika, Nyheter och har märkts med etiketterna , , , , , . Bokmärk permalänken.
  • Fotboll_Mer_Än_En_Sport!

    Fantastisk resa av Holloway. Man ska inte glömma att killen innan hans elva raka vinster nu hade hunnit torska 2 i rad mot Porier och sist mot Conor. Men killen gav inte upp och han fortsatte att kämpa, utvecklas och kriga. Så han hamnade tillslut här helt välförtjänt. Nu kan man göra en film om snubbens liv och det hade varit en grym film med tanke på resan han gjort. Sen på allt så är han väldigt respektfull, ödmjuk och en sann gentleman. Han är det på ett äkta sätt och det är fint att se en sådan mognad hos en ung man som Holloway. Han sa det bäst själv. Vi snackar för att få till fighten sen bär det uppdraget är klart då behövs det inte snacka längre, då är det bara respekt. Det var exakt det han gjorde mot Aldo. Nothing but respect for Holloway.

    Men med allt detta sagt så efter att jag såg den här fighten så vill jag verkligen inte se Conor möta varken Aldo eller Max. Alltså han hade mördat båda två. Speciellt Aldo. With all due respect for both of them, men Conor hade verkligen mördat dom. Jag ser bara en till ko mot Aldo och mot Holloway så ser jag ett sönderboxat ansikte om inte han också blir knockad. Holloway har inte explosiviteten eller storleken på något sätt för att kunna göra Conor. Sen är ingen av dessa två några vidare brottare som kan hota Conor på så sätt. Så det är en onödig weightcut för Conor för han mördar båda det vågar jag lova. Däremot om Frankie tar bältet då kan det bli intressant för Conor att komma ner för att besvara brottar tvivlet som folk har och för att det blir den ende top contender av betydelse som han inte har mött i den divisionen, men då gäller det att Frankie levererar och vinner mot Holloway. Frankie måste resa sig.

    Så hoppas UFC gör galan i Hawaii där Frankie möter Holloway och där fighten kan betyda red pantie night för Frankie och för Holloway är det legacy above all.

    • John

      Detta är alla matcher jag skulle vilja se. Förstår dock inte vad du ser i Conor? Han är ju absolut en toppfighter, men inte mkt mer. Conor mor Frankie skulle se ut precis som mot Yair. Blir en tung kväll för Conor. Max mötte Conor när han var typ 20 bäst. Idag tror jag e conor skulle haha väldigt svårt för Max med tänka på hans utveckling sedan den senaste tiden. Men framför allt pga Conors otroligt dåliga kondis. Aldo skulle det bli jämnare mot, håller dock Aldo som en liten favorit. Tror Conor har större chans i LW. Där är han iaf topp3 . (läs 3a).

      • Fotboll_Mer_Än_En_Sport!

        Vi ser helt enkelt olika på saker och ting.

        • John

          Så sant så…

          • Fotboll_Mer_Än_En_Sport!

            Bra

    • Batman

      Jag tror att Max så småningom eventuellt kan utmana i LW. Hans kropp är tillräckligt stor för LW. Jag tror tex att han skulle slå ut Eddie Alvarez på liknande sätt som Conor gjorde. Dvs mot en stilistisk passande motståndare tror jag att Max kan vinna mot championen i LW.

      • Fotboll_Mer_Än_En_Sport!

        Jag tror också att han kan utmana i LW på sikt. Jag tror också att han skulle bli en jobbig motståndare för sådana som Eddie, Barbosa och liknande. Sen är jag väldigt osäker på hur länge till han kommer klara viktnedgången till FW det känns som att han klarar det just nu mycket tack vare ungdomen men att han med åldern kommer få det svårare. Sen tror jag att motståndare som Khabib, Kevin Lee, Tony Ferguson och kanske även Chiesa skulle bli jobbiga för Holloway. Men kanske han kan hitta ett sätt mot dom också. Man vet aldrig.

Fler Kimura rekommenderar:

5

Söndagskrönikan: Slåss som en kvinna

Veckans söndagskrönika handlar dels om svårigheterna att som tjej slå sig fram i fightbusiness, men även om ljuspunkter i form av de möjligheter som kvinnliga fighters ges i mma:n