UFC utsåg igår en mästarinna i den helt nyinrättade kvinnliga flugviktsdivisionen. Det blev organisationens 12:e titelinnehavare. Det var alltså TUF 26 som skulle avgöras och efter tre omgångar av turneringen hade man fått fram två finalister. Sijara Eubanks (2-2) och Nicco Montano (3-2) var seedade 12# respektive 14# men lyckades trots detta ta sig hela vägen. De skulle göra upp om titeln men oturligt nog tvingades Sijara Eubanks uppsöka sjukhus dagen före invägningen och bedömdes inte vara i medicinsk ’godtagbart’ skick. Hon plockades därför bort från matchen.
Istället klev Roxanne Modafferi (21-13) in. Hon var toppseedad i turneringen men förlorade i semifinalen mot just Eubanks och det var alltså logiskt att det hon gavs chansen. Det blev Montano mot Modaffieri som, i en riktigt tuff och sevärd femronderskamp, gjorde upp om titeln.
Det är lite märkligt att en fighter med 5 matcher på sitt record över huvud taget ges en titelchans. Det blir inte mindre märkligt när hon tillåts ställas mot en fighter med 34 matcher på meritlistan. Det bör dock påpekas att detta inte var världens två främsta kvinnliga flugviktare som gjorde upp om titeln. Inte på långa vägar. Detta var en matchning mellan en någorlunda habil veteran och en talangfull och tuff nybörjare.
Anledningen till att dessa två gjorde upp om bältet stavas; p-e-n-g-a-r. UFC har genom avtal (Fox Sports) förbundit sig att leverera tv-underhållning och behövde därför något som kunde krydda TUF-säsongen. Bälten (interimbälten och nya viktklasser) är numera lösningen på många problem. Man kan kanske se det som konstgjord andning för TUF – ett koncept som började kännas aningen omodernt för ungefär 10 säsonger sedan.
Ingen ska inbilla oss att Montano eller Modaffieri skulle ha en chans mot fighters som Valentina Shevchenko eller Joanna Jedrzejczyk som båda har planer på att gå till flugvikt. Det finns fler strå- och bantamviktare som skulle kunna tävla i den nya viktklassen, som sannolikt skulle göra processen kort med den nya mästarinnan. Men nog om detta.
Resten av galan då?
Det här kortet var, på pappret, ett av de sämre UFC någonsin har satt ihop. Om man tar finalen på TUF 25 som exempel fick vi där se fighters som:
Justin Gaethje, Michael Johnson, Drakkar Klose, Marc Diakiese, Jared Cannonier, Brad Tavares, Elias Theodorou, Angela Hill, C.B. Dollaway, Ed Herman, Tecia Torres, Juliana Lima, Gray Maynard och Teruto Ishihara.
Jämför det med vad UFC bjöd på igår. Vi lämnar det där och kikar på galan istället.
Man kan väl lugnt säga att vi på förhand hade lågt ställda förväntningar. Det visade sig vara ett klokt drag då vi därigenom blev positivt överraskade av den ’avslutsfest’ vi bjöds på. Den tekniska nivån kan vi lämna därhän och istället fokusera på det positiva och det är att vi bjöds på offensiv och bitvis riktigt trevlig underhållning – och väldigt många avslut.
125 lbs.: Roxanne Modaffieri vs. Nicco Montano
– Fight of the night.
Intensiv och jämn match. Det var mycket högt tempo och hyfsad nivå på den mma vi bjöds på. Strikingen var underhållande men tekniskt begränsad – framför allt i defensiven var luckorna stora – men det var en trevlig fight mellan två tuffa damer. Riktiga krigarinsatser från bägge dessa fighters. De visade fin attityd och gav verkligen allt de hade. De var dessutom väldigt respektfulla mot varandra efter matchen. Det hedrar dem verkligen.
Från 14-seedad i TUF till att vinna bältet och bli UFCs första flugviktsmästarinna. Det är imponerande. Vi gratulerar Nicco Montaño till vinsten.
135 lbs.: Sean O’Malley vs. Terrion Ware
– Handplockat motstånd är tha shit!
”Sugar” Sean och ”Flash” Ware bjöd på bra underhållning. Terrion Ware håller nätt och jämnt UFC-klass men det får vi ha överseende med. Första ronden gick klart till den hypade ynglingen. I andra ronden jobbade sig Ware tillbaka in i matchen och tog hem ronden tack vare press och slagvolym. I tredje är det jämnt men den hypade O’Malley hittade ny energi och säkrade segern med några nedtagningar på slutet.
UFC ser O’Malley som ett framtidsnamn och därför gav de honom en erfaren men stilmässigt lämplig motståndare. Planen gick hem i och med att han sattes på prov men ändå hittade lösningar på de problem han ställdes inför.
125 lbs.: Barb Honchak vs. Lauren Murphy
– Jämn fight.
Stående fighting i högt tempo. Det var sannerligen inte någon ”striking clinique” men inte heller tråkigt. Tjejerna bytte slag och underhöll i 15 minuter. I mitten av tredje får Murphy en nedtagning. Honchak är nära att sätta en armbar och därefter även en triangel men Murphy tar sig loss och tar rygg där hon avslutar matchen. Lauren Murphy förlorade sin ursprungliga motståndare pga visa-strul. Nu hoppade hon in på kort varsel och besegrade den duktiga Barb Honchak. Bara att gratulera.
185 lbs.: Gerald Meerschaert vs. Eric Spicely
– Leverspark.
Meerschaert inledde med en svärm av slag. Spicely vände på det hela och tog rygg varifrån han kontrollerade återstoden av ronden. I andra ronden träffade Meerschaert med flera fina kroppssparkar och till sist träffade han rakt över levern och då var det slut. Det ska tilläggas att Spicely såg ut att ha slarvat med sina sit ups, men det hade nog inte ändrat utgången av matchen.
125 lbs.: DeAnna Bennett vs. Melinda Fabian
– Oavgjort.
Fabian visade fin striking och sänkte Bennet med en vänster head kick några sekunder före gonggongen i första. Hade Fabian varit lite mer alert hade hon kunnat avsluta – det var mycket nära. Andra ronden var utdragen burpress. Tredje ronden likaså. Fabian fick poängavdrag i andra ronden vilket blev avgörande för matchens utgång. Bennet ville över huvud taget inte fightas, hon ville kramas. Publiken gillade det inte utan ventilerade sitt missnöje. Oavgjort.
135 lbs.: Brett Johns vs. Joe Soto
– Calf slicer
Matchen hinner knappt börja innan Soto går på en single leg takedown. Johns reagerar blixtsnabbt, positionerar sig och sätter en perfekt calf slicer och avslutar Soto. Hans nolla är intakt efter 30 sekunders synnerligen effektivt arbete. Johns är sannolikt legit.
125 lbs.: Montana De La Rosa vs. Christina Marks
– Armbar
Brottaren Montana De La Rosa blir träffad och kastar sig in i clinch. Hon vill inte veta av någon striking. Istället blir hon nedtagen men lyckas snabbt få in en fin armbar. Slut.
185 lbs.: Ryan Janes vs. Andrew Sanchez
– Chin from hell
Brottning vs BJJ = slug fest
Sanchez som är en medioker striker träffar med samtliga slag under första ronden. Ryan Janes har inget försvar och huvudrörelse är ett helt okänt begrepp. Han har dock en haka av stål. I andra ronden är Sanchez bensintank slut – helt slut – och Janes dominerar. Janes avslutar med slag i inledningen av tredje. Underhållande lågkvalitstiv mma.
125 lbs.: Karine Gevorgyan vs. Rachael Ostovich
– Armbar.
Inget snack om vem UFC ville se som vinnare när de matchade en tuff amerikansk brottare/grappler mot en stående fighter utan mark-game (från ett avlägset land som få amerikaner ens känner till). Grattis Ostovich och grattis UFC.
125 lbs.: Ariel Beck vs. Shana Dobson
– Striking.
Dobson tar över i andra ronden. Hon visar att hon har kraft i händerna och avslutar med slag efter 2.53. Danger Dobson via TKO.
125 lbs.: Gillian Robertson vs. Emily Whitmire
– Armbar 2.12.
Robertson tar rygg tidigt. Efter en reverse hamnar hon underst men lyckas sätta en tight armbar och Whitmire klappar. Slut.
Tillägg:
Daniel Cormier är en bra kommentator, vältalig, entusiasmerande och kunnig. Hans kollega Dan Hellie – inga kommentarer.
____________________
Text: Kimuraredaktionen
