UFC 220 – Eftertankar 

Daniel Cormier

Så var det äntligen dags, UFC 220 med den fantastiska tungviktsbataljen mellan Miocic och Ngannou. Först skulle vi bara ta oss genom 4 timmars intetsägande transportsträcka. Nja, riktigt så illa var det kanske inte. Öppningsmatchen på huvudkortet och co-main event var sådana man såg fram emot men i övrigt kändes det mestadels som utfyllnad.

Vi hade åtminstone sällskap av en stabil  laguppställning på kommentatorsbänken. Joe Rogan, Dominick Cruz och Jon Anik ledsagade oss genom natten.

Underkortet

155 lbs. Islam Makhachev vs. Gleison Tibau 

- Dagestan via KO

Tibau-ka efter dopingavstängning mot en duktig dagestanier. Det blev ingen mjukstart för brassen. Matchen hann knappt starta innan det small. Islam Makhachev med en välplacerad överhandsvänster. Sen var det slut.

145 lbs. Matt Bessette vs. Enrique Barzola 

Vi fick se en okej fight och debutanten Bessette, som hoppade in på kort varsel, stod inledningsvis upp bra. Barzola däremot inledde svagt men i slutändan visade ändå ”El Fuerte” att han är en bättre fighter. Han gjorde vad som krävdes, inte mer.

145 lbs. Dan Ige vs. Julio Arce 

- Short notice

Två nykomlingar bjöd på trevlig underhållning. Efter viss initial nervositet tog Arce över matchen med sin fina tekniska striking. Det var en riktigt trevlig bekantskap och ett bra tillskott till en redan packad fjäderviktsdivision. Imponerande UFC-debut av Arce som dessutom kom in på kort varsel.

125 lbs. Dustin Ortiz #10 vs. Alexandre Pantoja #11 

Pantoja tog tidigt rygg på Ortiz och kontrollerade större delen av första ronden. I andra ronden använde Ortiz sin brottning för att grinda till sig en rondvinst. I tredje ronden lyckades Pantoja återigen ta rygg på Ortiz men i slutet av ronden kom amerikanen loss och fick in några slag. Det var tillräckligt för att stjäla ronden och därigenom även matchen. Om vi ska vara helt ärliga gav Pantoja troligen bort matchen under den sista minuten genom att inte vara mer aktiv. Tuff fight men inte särskilt underhållande.

170 lbs. Sabah Homasi vs. Abdul Razak Alhassan 

- Uppercut KO

Det var underhållande förra gången de möttes. Tills Herb Dean felaktigt avbröt matchen. Nu fick vi se den igen och de levererade än en gång. Nu slapp vi dessutom kontroversiella domaringripanden då Alhassan avgjorde det hela med en bomb – en stenhård uppercut fällde Homasi och därmed var det klart. Alla tvivel är bortraderade och vi kan gå vidare. Alhassan är en hårdslående ung herre vi gärna ser igen.

145 lbs. Kyle Bochniak vs. Brandon Davis 

Hemmasonen Bochniak fick ett varmt mottagande av publiken vilket var trevligt. Det vi därefter bjöds på var ingen höjdare. Bochniak hade en bra gameplan – tyvärr var den inte särskilt underhållande. Davis gjorde bort sig när han försökte spela cool i oktagonen – gestikulerade och snackade under matchen. En match han uppenbart var i färd med att förlora. Han borde ha fokuserat mer på fighting och mindre på att spela cool. Bochniak via domslut.

Huvudkortet

135 lbs. Thomas Almeida #10 vs. Rob Font #14 

- Bostons egen Rob Font!

Rob Font öppnade starkt och pressade Almeida bakåt men brassen hittade snart rytmen och kom in i fighten. I andra ronden sänkte Font brassen med en hård höger och det blev början på slutet. Almeida lyckades hålla sig kvar en liten stund men Font hade fått vittring och gick in för avslut, som kom vid 2.24 in i andra ronden.

Det var två aggressiva och mycket duktiga strikers som bjöd oss på fin-fin mma-underhållning. Rob Font tar karriärens största vinst och han gör det inför sin hemmapublik i Boston. Kan inte göra annat än gratulera till en imponerande insats.

205 lbs. Gian Villante #15 vs. Francimar Barroso 

Villante stalkade Barroso genom hela första ronden och träffade med en del hårda träffar. Andra ronden fortsatte som den första. De bytte slag men det var amerikanen som plöjde framåt och avlossade bomber. Han gjorde definitivt mer skada.

Det var verkligen inget mördande tempo men det var stora grabbar och sådana har mycket att bära på. Villante är hyfsat underhållande som fighter men samtidigt oerhört lättläst. Hans defensiv måste vara varje tränares mardröm. Som tur är för honom är Barroso en ganska dålig fighter som tillåter honom att komma undan med dåliga vanor. Det blev en domslutsseger för Villante. En domare ville ge Barroso segern. Den domaren behöver definitivt en synundersökning.

145 lbs. Calvin Kattar vs. Shane Burgos 

- TKO Kattar

Vi fick se mycket god underhållning från Kattar och Burgos. Fin boxning från båda killarna. Excellent jabb från Kattar och kraftfulla kroppsslag från Burgos. I andra ronden svängde momentumet över alltmer till Burgos fördel och inför tredje ronden såg det ut som att han skulle gå ut och ta över. Då gjorde hemmafightern Kattar vad publiken hoppats på. Han träffar med en rak höger –  kliver in och avslutar Burgos via TKO. Starkt att lyckas ta hem det trots begynnande motgång i matchen.

205 lbs. Daniel Cormier (C) vs. Volkan Oezdemir #2 

- And still!

Oezdemir inledde i ett frenetiskt tempo men Cormier uthärdade stormen och jobbade sig in i matchen. Mästaren tog några hårda smällar men fortsatte pressa framåt. I slutet av ronden träffade han hårt och skakade Oezdemir. Han lyckades även få en nedtagning och hade en tight rear-naked choke när gonggongen ljöd. Där hade schweizaren tur som överlevde ronden.

I andra ronden slösade Cormier ingen tid utan tog omgående ned utmanaren på marken. Där implementerade han sitt tunga toppgame, låste fast Oezdemir och poundade sin väg till en imponerande seger. Han bevisade att han har ett bredare game och att han är världsklass när han får topposition. I oktagonintervjun visar D.C. vilken class act han är. Respektfull och ödmjuk.

265 lbs. Stipe Miocic (C) vs. Francis Ngannou #1 

Redan när de klev in i oktagonen var min puls rejält förhöjd. Förväntningar och anspänning har den effekten. Det var alltså en lättnad när matchen väl startade.

Ngannou öppnade i southpaw stance och det dröjde inte länge innan han började svinga. Han såg dock spänd ut och skickade vilda svingar istället för att använda teknik och precision. Han fick in några hårda träffar och mästaren såg lite skakad ut men använde sin erfarenhet för att rida ut stormen. Stipe gjorde sitt jobb – han prickade med slag, tog ned och tröttade ut den hypermuskulöse utmanaren. Mot slutet av första ronden var Ngannou väldigt trött. Det var lite för tidigt att tröttna.

I andra ronden var det spel mot ett mål. Stipe grindade stenhårt och sög all energi ur motståndaren. Där och då insåg vi att Miocic skulle ta hem segern. Ngannou var helt slutkört och hade inget att sätta mot Miocic brottning. Tredje ronden bjöd på mer av samma. Mästaren fightades smart och undvek alltför stora risker. Det var inte den mest underhållande strategin men den var effektiv.

Ngannou gjorde tyvärr en ganska dålig match men vi visste att han var oerfaren och oprövad. Han gav ändå några positiva besked. Han visade att han har hjärta och att han har bra haka och kan ta en smäll. Men den stora vinnaren denna kväll var Stipe Miocic som bevisade för alla tvivlare att han är ”the baddest man on the planet”.

- And still… Stipe Miocic!

Summering

Daniel Cormier visade varför han är titelhållare och en av de främsta mma-utövarna någonsin. Han tog sig an en mycket giftig striker i Volkan Oezdemir. Han tog Oezdemirs bästa slag och svarade med att skaka utmanaren med några hårda träffar. Cormier visade att hans striking håller bra nivå – sen tog han ned Oezdemir och utklassade honom på marken.

Stipe Miocic gjorde vad han behövde för att ta hem sin överlägset största seger i karriären. Det var inte jättesnyggt, men det var effektivt och nu är han den tungviktsmästare som har flest titelförsvar i UFC’s historia. Han tystade alla (många) tvivlare och visade varför han är mästare. Han var dessutom märkbart frustrerad efter matchen och lät inte Dana White sätta bältet på honom utan tog demonstrativt det och gav till sin coach som satte på honom det. Det var bra gjort – att stå upp för sig själv och visa att han inte tänker låtsas vara något han inte är. Respect!

Kvällen som helhet var, enligt min uppfattning, mer eller mindre tre timmars startsträcka inför två supermatcher. Visst var det några hyfsade matcher men med tanke på vad som väntade i slutet av kvällen kändes det lite som utfyllnad.

Bostonpubliken – de var bra och stöttade sina fighters. De fick glädjas över en rad hemmaframgångar. Bochniak, Font och Kattar fick skörda frukten av sitt hårda arbete när de tog emot välförtjänta hyllningar från ett utsålt TD Garden. En extra hyllning till publiken för att de avhöll sig från de obehagliga fylletjuten (hörde bara några få i början av kvällen) vi har plågats av på UFC-galor.

______________________________

Text: Kimuraredaktionen

Det här inlägget postades i Kimura rekommenderar, Krönika, Nyheter och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.
  • FlyLikeAnEagle

    WWWOOOOOOOOOOOOO
    WOOOOO
    WOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOO
    WO

  • Iliad

    Tycker Stipes största skalp i karriären är den mot Werdum, inte mot en hypad amatör. Visst att han satte rekord men ändå.

    • Jimmy Smooth Ahlberg

      Fick inte Francis betalt?

  • Gunnar Gråskägg

    Bra sammanfattning. Men jag tyckte inte galan var så dålig så lite hårt kalla det för transportsträcka till co-main.

  • Fotboll_Mer_Än_En_Sport!

    Förutom co-main och mainevent så bjöd Islam Makhachev på en imponerande vinst. Kul att se dessa dagestanier kliva fram och leverera. Men Makhachev, Khabib och Omari Akhmedov(sistnämnda kan va kul att titta på ändå) är de lite tråkigare dagestanska fighters. Medans Umar Nurmagomedov, Zubaira Tukhov och Zabit Magomedovshapirov är de mer underhållande Dagesranierna att titta på som är mycket mer wellrounded och mindre one trick pony. Vill se Abubakar Nurmagomedov, Timur Aliev, Rahimov och Abdul-Kerim mer. De två sistnämnda är tungviktare. Men Makhachev utmanade ändå Kevin Lee och det är en fight jag vill se med tanke på att Lee snackat mycket om ryska fighters och det blir en lite rysk brottning/sambo där Makhachev är EM mästare vs Real American Wrestling. Även om Makhachev inte riktigt förtjänar fighten ännu och Lee nog hellre vill ha Khabib så vore det kul att se.

    Calvin Kattar vs Shane Burgos va en fight där båda ändå visade på fin teknik och skicklighet i det stående.

    Abdulrazak alhasan är ett namn att se efter och en som jag tror kommer uträtta stora saker i MMA och UFC. Han förlorade innan mot någon dagestanier jag tror det va Omari Akhmedov innan denna fight. Men det va mest en lay and pray förlust då. Jag hoppas att han lärde sig mycket i den fighten.

  • Kimura guest

    Det var en helt okej gala och vi fick några feta avslut. DC gjorde en stark insats. Stipe var effektiv men rond 2,3,4,5 var rätt trista och kolla på. Bra prestation ändå.

    Så jag tycker kritiken är för hård i texten men annars okej.

  • Chingate Wey

    Francis kommer tillbaka efter 2-3 vinster och då tar han titeln. Men igår blev han skolad av Stipe som körde slut på hans kondis efter 1 ronden.

    DAniel Cormier är en grym fighter asså.

    • tojo77

      Francis kommer lämna walk over efter rond 1 nästa (varje) gång han hamnar där. ”Ok, jag ger mig!”

      • Chingate Wey

        Eller förbättrar han cardio och nedtagningsförsvar.

        • Kimura guest

          Det tar tid att utveckla.

        • Eric

          Då får han se till att minska muskelmassa och byta stil till en som inte är beroende av styrka och explosivt enbart. För att inte tala om hur det mentala tröttar ut dig när du vet att du är beroende av att vara pigg för din stil kräver det. Visst kan han ”ha tur” och knocka till sig ett bälte men tekniskt är han långt efter toppen. Blir intressant att se hur mycket han kan förbättra dock.

          • Gunnar Gråskägg

            Många sa ungefär samma sak efter McGregors förlust mot Diaz.

            ”Han är för explosiv och kommer aldrig klara 5 ronder…”

            ”Hans grappling är för dålig…”

            ”Han kommer aldrig klara att förändra sitt game på det sätt som krävs…”

            Francis har 4 år inom mma. Han kan definitivt utvecklas.

            Hans stil är inte enbart beroende av styrka oc explosivitet men har var anspänd tog i för mycket och svingade stenhårt i första rond. Det har han inte gjort i tidigare matcher i ufc.

            Så ngt stämde inte i matchen. Gissar på nerver.

          • Eric

            Tror också nerver spelade stor roll, för det där var inte rimligt. Det var inte direkt så första ronden var galet tempo heller. Bättre teknik kommer behövas för att han ska orka, han lever för mycket på att lösa saker pga styrka och explosivitet. Det betyder inte att han inte kan komma dit, men det blir svårt. Han hade helst behövt lösa de sakerna innan UFC.

            Conor har problem och som jag skrev angående Francis påverkar det mentala. När det inte går Conors väg och när han känner att tekniken och hastigheten börjar tryta, så vet han att han tappat sina stora fördelar. Det är en väldigt jobbig känsla i match när man känner det och den andra börjar ta över, men han klarade sig bättre än jag trodde mot Diaz i andra matchen. Däremot tror jag Diaz hade kunnat avsluta honom om han fortsatt med lite högre tempo. Misstänker att en spark av Conor i fjärde eller när det var saktade ner Diaz (spark mot levern). Tror fortfarande de bitarna är några av hans största svagheter. Han är som många andra, de måste styra matchen annars börjar de dala fort. Och det är mentalt till största del. Medan andra kan få stryk i fyra ronder utan att tappa någon glöd, för att sen vinna. Men det är ofta folk som är brawlers snarare än tekniker, för deras del brukar det bli bättre senare i matchen även om de är trötta, för då kommer motståndaren ner på deras nivå. Sen har man folk som Silva som alltid är lugn och avslappnad vad som än händer och hur mycket stryk han får, så han tappar sällan något rent tekniskt eller mentalt.

            Sorry för rant.

          • Gunnar Gråskägg

            Kloka tankar!

            Instämmer i mycket av det du skriver.

Fler Kimura rekommenderar: