Ibirapuera Gymnasium, Sao Paulo bjöd på en kväll av fighting som innehöll det mesta man som mma-fan kan önska sig. Den bjöd dock även på en svårsmält svensk motgång. Den innehöll storartade prestationer, starka känslor, genombrott, sammanbrott. Den innehöll drömmar som gick i uppfyllelse och drömmar som slogs i bitar.
Vi bjöds på teknisk fighting och på krig. På heta känslor och förbrödring – samt några rejäla överraskningar. Framför allt underkortet bjöd på riktigt god och varierad underhållning. Huvudkortet var väl kanske inte direkt någon besvikelse men det lyfte liksom aldrig riktigt. Åtminstone inte såsom vi hade hoppats på.
HUVUDKORT
185 lbs.: Lyoto Machida vs. Derek Brunson
Förvirring.
Brunson (# 7) inledde något mer avvaktande än vanligt. Kanske hade han lärt sig av tidigare misstag och insett att man inte kan rusa in och svinga vilt mot en vass striker. Machida såg ganska vass ut, i ungefär två och en halv minut. Sen gjorde han misstaget att cirkla höger mot Brunsons vänsterkrok. Där tog det slut.
Det är svårt att egentligen dra några slutsatser av dessa 2.30 min. Machida såg okej ut, begick ett misstag och betalade dyrt. Brunson gjorde det han gjort så många gånger tidigare. Varken mer eller mindre. Möjligen såg han lite mer samlad ut.
Även om det inte påverkar Brunsons ranking så är en vinst mot Machida en bra skalp. Han solidifierar sin position på topp 10 i divisionen.
Beträffande Machida så lämnades vi med en rad obesvarade frågor. Samt en känsla av att vi blev snuvade på något vi hade sett fram emot. Efteråt var det mest förvirring.
170 lbs.: Colby Covington vs. Demian Maia
Det var trots allt bara en tidsfråga.
Demian Maia (# 3) i en stand up-fight i rasande tempo. Vem hade trott det. Det kunde nog egentligen bara sluta på ett sätt. Han skulle inte mäkta med det. Han såg inte omotiverad ut. Bara oförmögen att förändra matchen med sina mycket få verktyg. Således har det bara varit en tidsfråga innan motståndarna skulle klura ut hur man neutraliserar hans vapen – vapen i singular.
Colby Covington (# 7) är en kardiomaskin med grymt nedtagningsförsvar. I andra ronden, efter några desperata nedtagningsförsök, var Maia helt slut. Hans ensidiga game blev till sist hans fall. Vi vet nu att kompetenta brottare, med bra kardio, är hans kryptonit.
Colby Covington – denne varme och genuint sympatiske unge man – fick i natt sitt stora genombrott. Välkommen till toppen. Vi ser fram emot att se dig igen. Vi kommer att betala för att få se dig igen. För en del av charmen med mma är att man inte behöver gilla en fighter för att vilja se honom fightas.
135 lbs.: Rob Font vs. Pedro Munhoz
Munhoz är vass.
Rob Font (# 13) är en bra striker. Han visade upp ett mycket tekniskt och fint stående game men blev samtidigt träffad en del. Han visade luckor i defensiven när han blev pressad.
Pedro Munhoz (# 12) behövde en liten stund för att komma in i matchen. När han väl gjorde det började pressa framåt, träffade med en vänsterkrok och avslutade via en fin giljotin.
– That’s all she wrote.
155 lbs.: Jim Miller vs. Francisco Trinaldo
Miller är trött.
Battle of the southpaws. Miller är en riktig hårding som kan ta en hård träff. Massaranduba visade sig dock vara lite för kraftfull – åtminstone för Miller av 2017. Han lyckades stoppa Millers nedtagningar och visade att han är en bättre striker. I tredje ronden ville inte Miller vara med längre. Det kändes, vilket är otroligt okarakteristiskt för Miller, som att han hade gett upp. Det kan ha varit en av de sista gångerna vi får se Jim Miller i oktagonen.
Trinaldo med en imponerande vinst.
185 lbs.: Jack Hermansson vs. Thiago Santos
Fan!
Tyvärr vann kraft över finess. Thiago ”Marreta” Santos (# 15) visade sig tyvärr vara ett nummer för stor för svensken. Jack fick inte riktigt igång sitt game. Han försökte men Santos träffade med oroande kraft. Därefter vred brassen upp tempot i slutet av första, fick träff och avslutade med en skur av slag. Matchen avbröts i samma sekund som signalen gick för den första ronden.
Han är så talangfull, så duktig och så genuint sympatisk, att det är riktigt jobbigt när han förlorar.
– Jag vill inte snacka mer om detta. Någonsin.
135 lbs.: John Lineker vs. Marlon Vera
En ung man från Chone Manabi i Ecuador gjorde vad han kunde. Han stod upp helt okej, men hade lite för stor respekt för sin motståndare. Man fick, åtminstone under de två första ronderna, en känsla av att Chito Vera inte riktigt tyckte att han hörde hemma i buren med en fighter som Lineker. Han såg helt enkelt inte riktigt ut som sig själv.
John Lineker (# 5) gjorde vad John Lineker gör. Han går framåt och träffar stenhårt. Ler när han själv blir träffad och fortsätter framåt. Säker domslutsseger för ”Hands of Stone”.
UNDERKORT
170 lbs.: Niko Price vs. Vicente Luque
Stand up battle.
The Hybrid var avvaktande och inte lika aggressiv som vanligt. Hans tidigare insatser i oktagonen hade skapat höga förväntningar. För höga skulle det visa sig. Luque såg riktigt vass ut. Trots kort varsel var han lugn, metodisk och väldigt avslappnad. Price blev exponerad. Luque använde sin fina boxning och satte sedan punkt för hypen. Åtminstone för stunden. Han gjorde det med en utsökt d’arce choke.
185 lbs.: Antonio Carlos Junior vs. Jack Marshman
Cara de zapato gjorde det vi visste, eller åtminstone anade, att han skulle göra. Grappling-clinique och avslut via ’mata leao’ (rear naked choke).
– Next!
155 lbs.: Jared Gordon vs Hacran Dias
Bra fight.
Intensitet och högt tempo. Jared Gordon är en zombie och verka tycka om att käka knogar. Men det är underhållande. Han går framåt och slår non stop – man blir lite trött bara av att titta på hur han fightas. Han är outtröttlig och maler ner allt motstånd. Dias såg ut att vara i god form. Han såg bra ut inledningsvis men det fanns inget botemedel mot zombien. Han kunde inte stå emot.
– Imponerande seger för Gordon.
170 lbs.: Elizeu Zaleski dos Santos vs. Max Griffin
Krig.
Detta var på flera sätt en galen match. Zaleski blev nedslagen, kom upp och återtog kommandot. I slutet av första ronden blev Griffin träffad sjukt många gånger och han borde inte ha tillåtits komma ut till andra ronden.
Under de första två minuterna av andra ronden stapplade Griffin runt i buren på svajiga ben. Sen slog han ned Zaleski till marken. Därefter blev ronden jämnare men Griffin fortsatte träffa Zaleski trots att han var fortsatt svajig.
Tredje ronden var Griffin tillbaka och höll inledningsvis jämna steg. Med två minuter kvar av matchen tog Zaleski tillbaka initiativet och såg till att ta hem ronden. Han vann en rättvis domslutsseger.
Hur f-n kunde Griffin överleva slagregnet i första ronden – hans ”ringhörna” fick bära honom (fysiskt) till pallen när signalen gick. Hur kunde han överleva tre ronder efter det? Obegripligt. Detta kan ha gett honom bestående men – och nya fans.
125 lbs.: Jarred Brooks vs. Deiveson Figueiredo
Hemmamatch.
Två hypade och obesegrade fighters och en nolla som skulle bort. Det var högt tempo från första stund. Figuereido såg åtminstone en viktklass större ut än sin motståndare. Den fenomenale brottaren Brooks gjorde precis vad man kunde förvänta sig.
Det blev Figuereido som fick behålla sin nolla på efter ett tämligen ”brasilianskt domslut”. Utifrån de nya ”unified rules” bedöms matcherna lite annorlunda än tidigare. Det kan ha gynnat Figuereido som gjorde mer skada och gick för avslut.
Det var inte tal om något rån, det var en jämn fight, men Brooks var minst sagt missnöjd med utfallet. Det har han anledning att vara. Han är dock en lovande fighter och kommer att komma tillbaka. Figuereido är en intressant och underhållande fighter. När han har tightat upp sitt game en aning så kan han bli ett hot i divisionen. En division som verkligen behöver honom.
265 lbs.: Christian Colombo vs. Marcelo Golm
Wow!
Marcelo Golm – den unge gröngölingen med blott 5 matcher på sitt record, gjorde debut på kort varsel inför sin hemmapublik och han gjorde det med stil. Det är svårt att ens föreställa sig ett mer fulländat scenario för debutanten. Han berättade nyligen att han inte hade råd att gå på en UFC-gala. Nu fick han trots allt möjlighet att närvara vid en gala och man får väl säga att han gjorde det mesta av möjligheten.
Golm fullständigt körde över dansken Christian Colombo och avslutade honom via rear naked choke i första ronden. Vi hann inte se mycket av Golms förmågor, utöver att han slår hårt och går för avslut. Men tungvikten behöver definitivt nytt blod och vi välkomnar unge Golm till UFC.
När vi summerar UFC Fight Night 119 så får vi väl ändå känna oss rätt nöjda. Ibland blir det inte riktigt som man hade tänkt sig, som man hade hoppats på. Men det kan bli bra ändå. Med lite distans till vad som utspelade sig i Sao Paolo kommer vi att kunba se tillbaka på en underhållande kväll av fighting. Det måste nog bara få sjunka in lite.
_____________________
Text: Kimuraredaktionen
