Welterviktdivisionen har alltid varit en stark viktklass. Återväxten har varit god och vi har sett ett konstant inflöde av talang till divisionen. Sedan en tid har det trots detta varit förhållandevis händelsefattigt toppen. Titelmatcherna har kommit och gått. Återkommande, men små, platsskiften inom topp 10 var vad vi har fått nöja oss med. Samma gamla namn – vissa aningen ålderstigna – har funnits i toppen och få nya lyckades utmana på allvar. Nu händer det dock saker, det rör på sig. En rad nya och några gamla namn har börjat göra väsen av sig, både i och utanför oktagonen.
Tyron Woodley, den regerande mästaren, skadade sig under sitt titelförsvar mot Demian Maia i somras. Han ådrog sig en ganska komplicerad axelskada och det är oklart exakt hur länge han kommer att vara borta. På grund av skadan utsträcktes den medicinska avstängningen, efter matchen, till den 25 januari 2018 – eller tills dess att han friskförklaras av en ortopedmedicinsk specialist. I mitten av september meddelade Woodley att han övervägde sina alternativ och att det inte kunde uteslutas att han skulle behöva operera den skadade axeln. I så fall skulle hans återkomst dröja avsevärt. Oavsett behandlingsmetod är det inte otänkbart att det kan komma att dröja till en bra bit in på nästa år innan mästaren är redo att försvara sitt bälte. Medan mästaren läker sin skada finns det tid till att få fram en värdig utmanare om bältet. Det är vad vi tänkte kolla närmare på.
Potentiella utmanare
Hur ser det då egentligen ut i toppen av divisionen, vilka namn kan anses vara med i diskussionen? Vi tittar i första hand på vem som kan anses ha starkast anspråk på en titelchans mot den regerande mästaren. Om han – skadan kan ju visa sig vara allvarlig eller inte läka ordentligt – inte skulle kunna försvara bältet på länge, är det inte otänkbart att UFC, i enlighet med sin nya praxis, inrättar ett interimbälte. Således är vår genomgång av toppen i divisionen inte enbart begränsad till att fokusera på en motståndare till T-wood även om det är det primära syftet.
Robbie Lawler (#1) är för närvarande högst rankad bland utmanarna. Han var mästare – en dominant och respekterad sådan – fram tills dess att Tyron Woodley tog bältet från honom med hjälp av en stenhård överhandshöger, den 30 juli 2016. Efter ganska exakt ett års frånvaro återvände Lawler till oktagonen och besegrade Cowboy Cerrone i en jämn match. Med tanke på Lawlers meriter – f.d. mästare m.m. – så är det rimligt att han får ses som förste titelutmanare. Lawler är dock inbokad för ett möte med Rafael Dos Anjos (#6) den 16 december. Ett möte som enligt Dana White ska utse näste utmanare om titeln.
Stephen Thompson (#2) tog i lördags en imponerande vinst mot den alltid svåre Jorge Masvidal. Dessförinnan kommer han från två mycket jämna (men i ärlighetens namn förbannat tråkiga) matcher mot mästaren – en oavgjord och en förlust. På grund av hur Thompsons titelmatcher utspelade sig kommer det troligen att dröja ett tag ytterligare innan han kan förvänta sig en ny möjlighet. Om någon annan innehar titeln – mästarbälte eller interimbälte – har Wonderboy troligen goda chanser att få en ny chans.
Colby Covington (#3) har samlat ihop hela fem raka vinster. Senast en imponerande vinst mot Demian Maia – i Brasilien bör tilläggas. Han har alltså rejält momentum den unge Covington. Han är dessutom rejält omtalad och hypad pga sin smått provokativa personlighet (det är nog främst en “act”). Min uppfattning är att Covington, efter Robbie Lawler, är den näst mest värdige titelutmanaren och således borde det ha varit dessa herrar som fick göra upp om nästa titelchans. Så är dock inte fallet, utan det är Lawler och Dos Anjos som kommer att mötas.
Rafael dos Anjos (#6) har två vinster sedan han tog klivet upp till weltervikt. Den första mot Tarec Saffiedine och senast mot Neil Magney. Hur dessa två segrar kan berättiga honom en match mot Lawler, om vem som ska få nästa titelchans, det är för mig obegripligt. Man kan dock möjligen argumentera för att Dos Anjos har viss tyngd i och med att han är f.d. lättviktsmästare. Hur som helst så är han inbokad mot Robbie Lawler den 16 december. Om han besegrar 1-rankade Lawler så får han sägas vara förtjänt av ett möte med Woodley.
Georges St-Pierre – Va, kanske ni tänker nu – han är ju inte ens rankad i weltervikt. Det stämmer givetvis. Men han är Georges St-Pierre, då behöver man inte vara rankad för att bli aktuell för titelchans. Inte när man “kommer hem”, efter fyra års frånvaro, till divisionen man dominerade under sex års tid. Om Georges önskar en titelchans i weltervikt kommer det att bli så. Hans imponerande vinst mot Michael Bisping och de utmärkta ppv-siffrorna gör det mycket svårt för UFC att hindra honom. Man kan dessutom vara helt säker på att Tyron Woodley skulle jubla över den “pay day” det skulle innebära att möta den forne mästaren.
Reflektioner
Som framgått ovan anser jag Robbie Lawler vara den mest värdige titelutmanaren och därför den som borde få nästa titelchans. Nu är han dock inbokad mot Dos Anjos och då vet man inte vem det blir av de två. Jag håller Lawler som favorit i den matchen, men inte med mycket.
En personlig reflektion (läses; spekulation) är att det skulle kunna förhålla sig så att UFC gärna vill se en rematch mellan Lawler och Woodley. Därför matchar de Lawler på ett sätt som de anser vara gynnsamt för honom. De kan ju föredra Lawlers chanser mot Dos Anjos framför de mot Covington. Den sistnämnde är en mycket kompetent brottare och skulle eventuellt kunna grinda och torrjucka sig till en tråkig domslutsseger mot Lawler. Det vill nog UFC till varje pris slippa. Efter de två matcherna mellan Woodley och Thompson vill man inte riskera fler titelmatcher som skrämmer bort kunder från UFC. Det är dålig business helt enkelt.
Det kan faktiskt även handla om att man vill låta Covington få stå på tillväxt ett litet tag till så att han hinner förbättra sitt bedrövliga stående game innan han ges en titelchans. Han är, förutom en dryg jävel, en “marketable” fighter och sådana måste UFC hantera varsamt. Min gissning är alltså att UFC väljer att låta Covington få ytterligare någon match, mot hanterbart motstånd, innan han får chans på titeln. Han kommer alltså sannolikt inte att utsättas för ett monster som Darren Till. Snarare skulle han kunna ställas mot förloraren i matchen mellan Lawler och Dos Anjos, eller mot vinnaren av Magney och Carlos Condit. Covington kommer inte att möta sin bäste vän Jorge Masvidal och han är nog måttligt road av tanken på att möta Wonderboy Thompson.
Om Georges St-Pierre önskar en titelmatch i weltervikt tror jag att det är ganska låga odds på att han får sin vilja igenom. Hans meriter och marknadsvärde gör det mycket svårt att neka honom. Nu vet vi såklart inte om han ens är intresserad av det, men om han skulle vara det så får han troligen gå före kön. Precis som han fick gå före kön i mellanvikt, fast med den skillnaden att UFCs weltervikt är “hans” division.
Sådär, där har ni det. Näste titelutmanare i weltervikt heter, med stor sannolikhet, Georges St-Pierre. Om han mot förmodan inte skulle vara intresserad så kommer Robbie Lawler, efter att ha besegrat Rafael Dos Anjos, att få sin returmatch mot Tyron Woodley.
Missa inte del 2 av Kimuras genomgång av toppen i welterviktsdivisionen som kommer imorgon. Där tittar vi närmare på vilka fighters som kan sägas vara, eller ha potential att bli, stjärnor. Vi kikar alltså på “star quality” – eller åtminstone på en variant av det.
Vem tror ni blir näste man att utmana Tyron Woodley om titeln i weltervikt?
Dela gärna med er av era synpunkter och motiverade förslag i kommentarsfältet.
_______________________
Text: Kimuraredaktionen
