Söndagskrönikan: Att skjuta budbäraren

Tyron-Woodley-UFC205-Per-Haljestam

Det har varit mycket uppståndelse kring welterviktsmästaren Tyron Woodley den senaste tiden. Hans uttalanden i medier om rasism och ingrodda orättvisor i mma-världen utgjorde en vattendelare för många fans. Oavsett om Woodley är en simpel gnällspik eller en viktig budbärare, går det lätt att påstå att han har lyckats skapa diskussion. Frågan är om den ställer honom i god dager eller inte. I förlängningen kan man också undra huruvida ”The Chosen One” gör detta för sin egen skull, eller om han drivs av något större, mer nobelt.

Allt började under ESPN:s inslag i mitten på januari, där Woodley intervjuades tillsammans med hans nästkommande motståndare Stephen ”Wonderboy” Thompson. Under programmets gång beklagade sig Woodley över hur ingen tog honom på allvar, trots att han håller bältet i den kanske mest konkurrensutsatta viktklassen idag. Inte ens arbetsgivaren UFC verkade riktigt övertygade om att Woodley är mästaren, enligt honom själv. Något som han menade tagit sig uttryck i bland annat vinklade produktioner, där han promotats för lite i jämförelse med utmanaren.

Med ytterligare ett exempel på mästare som promotats för lite, nämnde Woodley också flugviktaren Demetrious ”Mighty Mouse” Johnson. Deras gemensamma faktor? Båda är afroamerikaner. Woodley påstod sedan att han hade blivit behandlad annorlunda i sin nuvarande situation, om hans hudfärg varit en annan.

Om Woodley arbetar i motvind idag, är det sannerligen inte första gången. Som ett av 13 syskon i barnaskaran, växte han upp under tuffa förhållanden i Ferguson, Missouri. Ferguson är en stad som i närtid mest är känd för kravallerna som ägde rum där under 2014. I tonåren blandade Woodley in sig i lokala kriminella gäng. Det skulle krävas en stenhård mamma för att hålla honom borta från trubbel. När han sedan fann brottningen och gav den all sin energi, blev den vägen till en bra skolgång, som i sin tur ledde honom bort från den problemfyllda omgivningen. UFC valde att skildra detta inför Woodleys match mot Robbie Lawler i slutet av juli förra året (klipp här), fighten som sedan gjorde Missouri-sonen till världsmästare.

Situationen är förstås helt annorlunda för Woodley idag. Den är till att börja med socialt och ekonomiskt mycket tryggare. Men pengar och berömmelse är inte något han huvudsakligen tycks drivas av. Titeln som världsmästare ger honom framför allt en plattform, från vilken han kan nå ut till betydligt fler personer än tidigare. Som titelhållare kan man vara mer säker på att folk kommer nås av vad man säger. Hans primära budskap har hittills varit att orättvisor fortfarande existerar i hans sportsliga värld, och att de dessutom kan tänkas vara rasmotiverade.

Budskapet har minst sagt varit kontroversiellt. Strax efter uttalandena i ESPN:s intervju, bjöds Woodley in till Ariel Helwanis podcast The MMA Hour, för att utveckla sina påståenden (Länk här). Han vidhöll fortfarande sin ståndpunkt, exemplifierade, och menade på att det var viktigt att lägga korten på bordet. Även om vissa sanningar skulle vara obekväma och inte accepteras av den stora massan, ville Woodley ändå ta upp dem. Trots att ett stort antal fans potentiellt skulle kunna se honom som en gnällspik iklädd offerkoftan, såg han detta som sitt kall som mästare. Kosta vad det kosta vill i pr-värde.

Likväl har han en egen Youtube-kanal som släpper videoklipp som ger insyn i welterviktarens vardag, för att generera publicitet på egna villkor. Med det sagt finns det ändå något hjärtevärmande i Woodleys serie, trots att den är ämnad att fungera som ett pr-instrument. Han jämför den gärna med McGregors variant, The Mac Life, och menar på att hans är mer äkta. Den visar fler sidor av en personlighet. En pappa, en make, en entreprenör, en analytiker och sist men inte minst, en man som ger något tillbaka till området som formade honom. Fjärran från något vältrande i överflöd. Kanske också därmed långt ifrån ett egoistiskt budskap. Det vill säga, så långt bort som man kan komma med en serie centrerad kring en person.

Kanske är den stora mediastormen som uppkommit i kölvattnet av Woodleys uttalanden ett exempel på hur lätt det är att skjuta budbäraren. Även om det kan löna sig att vara skeptisk när en ytterst framgångsrik man plötsligt vill påstå att han särbehandlats negativt genom karriären, så förstår jag inte riktigt all kritik Woodley fått. Jag tror verkligen att han vill utnyttja sin position för att bekämpa orättvisor han och andra fighters har erfarit. Om alla dessa har varit rasmotiverade eller inte kan debatteras. Oavsett vad tror jag att Woodley har goda intentioner. Men sedan ska man aldrig glömma att även en budbärare har egenintressen. Ur Woodleys perspektiv skulle det säkert vara intressant att få mer att säga till om i form av matchningar framöver. Framför allt lär en inkomstbringande fight mot Conor McGregor vara en lockelse. Budbärare tackar liksom inte heller nej till mer fördelaktiga arbetsförhållanden…

 Skriven av Felix Skoog

Registrera dig på Unibet och få 200% och 50 free spins
Det här inlägget postades i Kimura rekommenderar, Krönika, Nyheter. Bokmärk permalänken.
  • Coyote

    De lägre viktklasserna har alltid fått mycket mindre uppmärksamhet, det finns gott om omtyckta och populära mörkhyade fighters, ger ingenting för Mighty Mouse liknelsen.. Dessutom verkar ingen ogilla eller missunna honom..

    I min bok så börjar ogillandet efter Robbie Lawler fighten, då Woodley, (efter att ha väntat ut sin titelchans) direkt nekar Wonderboy en… precis som Bisping får en massa skit för att han undviker rättmätiga contenders…

    Woodley gör det sen värre genom att insinuera att håller man på Wonderboy ( som förutom hur publikfriande ”fightingstil” han har, verkar vara en riktigt genuin, schysst ,vältalig och extremt sympatisk man) är man rasist.

    Fighten blir tillslut av, det blir _oavgjort_ och Woodley beter sig som om han har vunnit, och ska IGEN, inte möta wonderboy..

    I övrigt tycker jag det man har sett a Tyron, är bara positivt, jag har sett honom hos Ariel, och jag har sett countdowns, då han verkar vara en genuin och skön familjefar… Förmodligen har han haft ganska jobbiga upplevelser, som nog präglat honom och gör att han förmodligen kan överreagera på vissa saker..

    Det finns många som inte riktigt har den där ” x faktorn”, det är inte alls alltid champen som tjänar mest i divisionen… Det är den som folk, av olika anledningar, vill titta på…

    Woodley drar slutsatsen ” rasism”… direkt, då det troligen ofta varit så för honom många gånger, och det blir en ond cirkel… Han kallar folk rasister, och det gör honom inte mer ppopulär…

    • Styrbjörn

      EXAKT det jag också har sagt, håller med dig fullständigt på varje punkt. Det jag tror som kan vara till Woodley’s försvar är som du säger, man präglas efter sina upplevelser precis som en hund som blivit slagen för många gånger kommer rygga tillbaka/morra till när du höjer handen. Men det är ingen ursäkt till att bete sig som han gör, och peka ut Wonderboy som han gör, eller felaktigt peka ut DJ som ett offer för rasism när jag snarare tror det handlar om en lägre viktklass. Finns ju svarta fighters som är populära, champions också.

      Sen känns han lite fake också i sin image han försöker föra, men som du säger, känns genuin när man får följa honom i det vardagliga livet. Han är nog inte den enda fightern som man har känt så när man har sett deras ”Kändis-jag” och deras ”familje-jag”.

    • Robin

      Woodley försvarade sitt bälte och Wonderboy vann inte.
      Oavgjorde var väldigt snällt mot Wonderboy, väldigt snällt…

  • https://www.youtube.com/watch?v=ScjdwjXzL2w leosutthiprapa

    Han bör lägga av med sin rasistiska mentalitet, gång på gång ser man hur svarta ökar på sitt dåliga rykte genom att bidra offentligt med sin våldsamma rasistiska världsbild.
    Han borde ägna sig mer åt att offentligt ta avstånd från det istället.
    Endast genom att beté sig civiliserat kan de få mig att ändra min syn på dem som en av de värsta rasisterna på klotet.
    Ett exempel på ocivilserat beteende:
    https://www.liveleak.com/view?i=cf7_1488054346

  • Metallica

    Han försökte ta en genväg och valde fel väg.
    Berömmelse kommer inte så lätt i skuggan av så många andra personligheter i UFC.

    • Eric

      Vad menar du, genväg? Tror du han hittar på allting för att få några fördelar? Vad baserar du det på isf? Jag tror definitivt att han tror på det han säger. Han kanske har fel, men jag tror inte han hittar på något för att ta någon genväg.

      • Metallica

        Självklart försökte han använda rasism som ett verktyg för att få mer utrymme och skrämma upp UFC för att få fördelar.
        Killen har inget att marknadsföra, han är en superatlet med karisma som en brax.
        När har UFC varit rasistiska emot honom??

        • Eric

          Förstår verkligen inte hur du resonerar, varför är det självklart? Han har flera gånger poängterat att han inte anser UFC är rasistiska. Han pratar om fans, samhället och rasfrågor överlag.

          Jag håller med om att han har noll karisma och jag säger inte att han har rätt i att han får mindre uppmärksamhet pga sin hudfärg. Men det verkar snarare vara ett ämne som han tänkt mycket på i sitt liv och har säkert fått uppleva mycket rasism, nu är han i en position att kunna prata om det inför en stor publik. Det verkar helt klart mer som han snarare vill prata om rasism överlag än att försöka tvinga UFC till något, för det är som sagt inte de han klagat på.

    • Robin

      Han tog den svåra vägen snarare. Alla vet att man kommer få ohyggligt mycket skit om man uttalar sig rakt på sak om känsligt ämne när man är en offentlig person.

  • Pancho Villa

    Felix – mycket välskriven och nyanserad text. Väldigt trevlig söndagsläsning.

  • Batman

    Bra krönika!

  • https://www.youtube.com/watch?v=ScjdwjXzL2w leosutthiprapa

    Vad larvigt att ni plockade bort mitt inlägg. Woodly tycker att han är utsatt för rasism, och jag tycker att Woodly är en rasist!

Fler Kimura rekommenderar:

5

Söndagskrönikan: All pr är bra pr

Veckans söndagskrönika handlar om fighters mediaexponering, och diskuterar den egna marknadsföringens inverkan på arbetet som promotions och atleter förväntas göra