Det har skrivits mångt och mycket inom MMA världen angående risken som uppstår när atleter försöker komma ner så mycket som möjligt i vikt för att klara av viktgränserna som krävs för att tävla i en särskild viktklass. I dagsläget är det inte ovanligt att höra om fighters som måste banta mer än 13 kg för att klara av viktgränsen endast 24 timmar innan de ska tävla. Förra veckan kom UFCs Welterviktsmästare (77,1 kg) Tyron Woodley ut och berättade för media på UFC 218 att han vägde 100 kg. Visst är det Woodleys off-season vikt då han just nu har en axelskada som gör att han inte kommer kunna tävla inom de närmsta månaderna och inte 13 kg vattenvikt han blir av med men det visar ändå hur sjukt det egentligen är att UFC, Bellator, ONE osv tillåter detta hända.
Hälsoriskerna som uppstår är de flesta insatta MMA-fans mycket medvetna om – 2016 var det första året som en MMA-fighter dog och hans bantning gavs som den säkerliga anledningen – dock så har det inte skrivits mycket alls om vilka alternativ som skulle kunna tas för att göra det säkrare och tryggare för fighters att tävla i deras naturliga viktklasser. Hela poängen med att gå ner i vikt för att klara av en viktgräns är att de ska ge dig en fördel. Att du är större, starkare eller mer kraftfull till exempel. Denna fördelen är inte befintlig när både Jose Aldo och Max Holloway klarar av 65,7kg gränsen på fredagskvällen men både väger 75 kg natten därpå när de ska tävla. I våras förlorade alla vi som älskar MMA kanske den bästa fighten som kan bokas i UFCs lättviktsklass (70,3 kg) just nu, mellan Tony Ferguson och Khabib Nurmagomedov, när den sistnämnde fick leversvikt och hans team var tvungen att skicka honom med ambulans till sjukhuset dagen innan UFC 209. Besvikna att den fighten (för tredje gången) inte blev av var vi alla men det blir ännu mer surt när man tänker på att både Tony Ferguson och Khabib Nurmagomedov väger säkerligen runt 82 kg varje gång de går in i oktogonen.
Då är ju frågan finns det egentligen något som kan göras för att få bort den mest kända kryphål inom kampsport världen? Här kommer tre alternativ:
Invägningar samma dag:
I de allra flesta fall så är de just under de sista dagarna innan invägningen som fighters tappar vattenvikt för att sedan komma upp i deras naturliga vikt de 24 timmarna mellan invägningar och själva fighten. Att ha invägning på samma dag som själva galan skulle göra så att många fighters inte vill banta om de inte har tillräckligt med tid för att vila och återhämta sig innan de ska fightas. Detta alternativ har diskuterats som en potentiell lösning till weight cutting inom MMA men det skapar egentligen mer risk och fara än vad det skulle föra bort. De skulle ändå finnas väldigt många fighters som är villiga att banta och klara viktgränsen bara någon timme innan de ska fightas. Att de sedan ska tävla när deras kroppar är så pass uttorkad skulle endast leda till mer risk till deras hälsotillstånd både kort och långsiktigt. Därför är denna alternativ inget att rekommendera.
NCAA style invägningar:
På 90 talet dog tre collegebrottare i USA inom löpet av 6 veckor. Jeffrey Reese 21, Joseph LaRosa 22, och Billy Jack Saylor 19, var alla i processen med att förlora vattenvikt inför brottningssäsongen när de avled. USA Wrestling kom ut samma år och bestämde för att ändra hela systemet som användes för att placera brottare i viktklasser över hela landet. Numera använder NCAA av sig invägningar under hela säsongen med kortare intervaller även när deras atleter inte ska tävla vilket gör det extremt svårt för brottare på college nivå att gå ner så mycket i vikt så ofta när de inte ens ska tävla. Detta har hjälpt och man har delvis blivit av med problemet, även om de fortfarande tillkommer vissa fall där brottare tävlar i en viktklass mycket lägre än deras naturliga vikt.
Vatten + vikt invägningar:
Den bästa lösningen på problemet enligt mig vore något som inte diskuterats mycket alls inom MMA-kretsar. Anledningen till att bantningen av så mycket vikt på så kort tid leder till extrema hälsorisk är just för att du tar nödvändigt vatten från kroppen för att komma i vikt istället för vanligt kroppsfett. Att mäta en fighters vikt samt vattennivåer samtidigt gör så att man kan tydligt se ifall de förlorar för mycket vattenvikt. Den vanliga vuxna kroppen består av ungefär 60% vatten. “Some athletes drain 10-15 percent of their water in two or three days. After that point, [medical professionals] I’ve spoken to recommend immediate hospitalization.” säger Jeff Novitzky som är UFCs ansvarige liaison mellan fighters och övriga myndigheter såsom USADA och statliga atletiska kommissionerna. Varför inte då sätta en gräns på att en UFC fighter inte får tappa mer än 5% vatten när de vägs inför fight? Detta skulle göra så att en fighter skulle verkligen behöva tappa t.ex 10 kg vikt på ett naturligt sätt vilket är nästan omöjligt på så kort tid. Ingen skulle längre behöva ta deras kropp genom den risken som nästan alla fighters i hela världen gör just nu. Samma två fighters som möts i en viktklass där de behöver komma ner i vikt skulle kunna mötas i samma viktklass utan att någon av de behöver ta deras kroppar genom livsfarliga risker vilket skulle också resultera i en bättre prestation från båda håll då deras kroppar inte behövt slita genom den farliga processen.
Visst kan detta anses vara en aning radikalt. Att hela MMA världen ska vänta sittandes tills att en känd fighter dör innan något görs åt denna dumdristiga galenskap är en sådan grej som gör att sporten idag trots sitt växande popularitet anses av många oinsatta vara för brutal. MMA har kommit väldigt långt de senaste 20 åren. Att det otänkbara skulle ske motverkar aktivt det jobbet som har gjorts så att MMA ännu idag är världens mest snabbväxande sport.
Vad tycker ni om ‘weight cutting’ inom MMA? Är det inte så illa som många menar att det är? Är det verkligen livsfarligt? Kommentera nedan!
Skriven av: Ilyas Shekh
