Trots att Artem Lobov (13-15-1-1) aldrig tillhörde toppen i UFC lyckades han ändå skapa sig ett namn och bjöd på flera underhållande prestationer. Efter några matcher i BKFC tog han i fjol beslutet att avsluta karriären. Nu går han på djupet om vad som ledde till att han lade handskarna på hyllan.
Lobov: ”…väldigt stort beslut för mig.”
Efter en tuff period tog Lobov själv beslutet att byta fokus från MMA till boxningen. Där trodde han sig kunna nå högre höjder och signerade därför med den då nystartade organisationen BKFC. ”The Russian Hammer” debuterade i medvind då han besegrade före detta UFC-fightern Jason Knight (22-7). Han fortsatte att imponera när han sedan gick segrande ur sin match mot Paulie Malignaggi (36-8 boxning), som tidigare i karriären haft två WBA-bälten. En svit på två vinster blev det innan han återigen mötte motgång. Två raka förluster fick Artem att till sist avsluta karriären. I en intervju med MMA Fighting går han på djupet om känslorna som ledde till beslutet.
When I made that decision and it was like f*ck, this is it. It felt like all my dreams had [been] crushed. I know I have a lot of losses, but even when I lost sometimes, I was like this is just a minor setback. This is just a setback. I will get better. I will train harder. I will go again. I will try again, and I will come back and I will achieve the goals that I set out to achieve.
”Jag var inte tillräckligt bra”
Senare i samma intervju förklarar Lobov hur tufft det var att acceptera att han inte kommer kunna nå de mål han satt upp för sig själv. Att det var bättre att inte slåss allt än att göra det för sakens skull.
So now this time when I retired, I had to come to this point where I said to myself, ‘Well, that’s it. You will not achieve those goals. It will not happen for you. You weren’t good enough. You didn’t manage to get where you wanted to get. This is it now for you as a fighter. Time to hang them up, Artem.
Oro om hjärnskador
Rädslan att låta huvudet ta för mycket stryk var ännu en avgörande detalj. Han misstänkte att han förmodligen inte skulle kunna tjäna tillräckligt med pengar för att bli ekonomiskt oberoende och resonerade därmed att en hälsosam hjärna var att prioritera.
Another reason was the brain damage. It’s been in the news the last couple of years. It’s something that I certainly paid attention to a lot, and I realized that I’m going to need my health. I’m probably not going to make enough money fighting to just [last] me a lifetime, so I’m going to have to be doing something else so for that I need a good, working brain.
Vilket är ert bästa minne från Artems karriär?
