UFC on Fuel 2. UFC Sweden. UFC Globen. Kärt barn har många namn sägs det. Om så är fallet, kan vi med all säkerhet radda upp med ytterligare 100 eller 1000 namn.
Jag träffade George Sallfeldt, Svenska MMA-förbundets ordförande, direkt efter presskonferensen och vi pratade om hur det var blott en orealistisk dröm att få UFC till Sverige, för bara inte så länge sen. Nu var det över och arbetet för att få tillbaka dem hade redan börjat för Sallfeldt.
Nu till kvällen. Ordet ”episkt” slängs runt ofta i diverse sammanhang och oftast obefogat och överdrivet. En fullsatt Globen med 15 400 supporters samstämmande jubel och vrål är episkt i ordets rätta och mest absoluta bemärkelse. 15 400 fans som skriker ”REZA REZA REZA” eller ”ALEX, SLÅ HAN PÅ KÄFTEN”, skulle ge den mest apatiska nej-sägaren gåshus. Igen, EPISKT!
Kvällen hade inte kort om något. Det skulle i sådana fall varit ytterliga svenska segrar. I övrigt kunde vi inte drömt om ett bättre utfall. Utsåld arena, actionpackade fighter, Svenskt huvudkort som slutar i seger, jubel och energi utöver förväntan (även enligt Dana White själv). Som Alessio Sakara sa på prefight-konferensen: ”BING BANG BONG!”.
I ljuset av nattens gala och ett internationellt MMA-förbund med Sverige i spetsen, kan vi inte annat än att blicka mot en ljus framtid för Svensk MMA och MMA i hela världen. Var ska det här sluta? På presskonferensen diskuterades Alexander Gustafssons möjlighet till en snar titelfight och MMA som olympisk gren i framtiden. Det innebär att vi har mycket gott att se fram emot, både på kort- och långsikt.
Personligen ser jag just nu mest fram emot The Maulers och Maddogs kommande matcher. Vilka ska/bör de få möta? Vi börjar med Alex.
Han har 6-1 i UFC-record och vi vet att det luktar titelchans. Vissa säger att han har en fight kvar medan andra tycker och tror två fighter innan det är dags att få slåss om det prestigefyllda guldbältet. Svaret ligger nog i vem han får möta härnäst (och givetvis hur den fighten slutar). Det talas om Shogun, Rampage, Machida och även den redan bokade Ryan Bader. Frågan är om någon av dessa, mer eller mindre troliga, matchningar skulle ge Alex själv och även Dana White/Joe Silva övertygelsen att låta honom ta en titelchans vid en eventuell seger? Med någon av ovan matchningar skulle jag tro att Alex får ta ytterligare en fight innan det blir dags. Helst skulle jag se honom möta förloraren mellan Jones/Evans. En vinst där gör honom absolut till #1 contender inom lätt tungvikt!
Hur ligger det då till för Reza Madadi? Med 12-2 i record och vinster över nu fyra UFC-fighters, var i divisionen hör han hemma och vem är lämpligast för kommande match? Svaret är inte helt enkelt. Ska Reza nu få ta en rejäl tugga i divisionen för att på allvar definiera sig själv och segmentera sin plats, eller ska han ”bara” bygga vidare och ta ett litet steg i taget? Reza Madadi, till skillnad från Alexander Gustafsson, är ingen ”ung talang”. Han är vid sin UFC-debut 33 år. Jag vill inte gå så långt som att säga han har redan haft sina bästa år bakom sig. Absolut inte! Är det något vi vet så
är det att MMA-fighters blommar väldigt olika. Vi har givetvis sådana som Vitor Belfort, Jon Jones och Bj Penn som når spetsen vid tidig ålder, men vi har även sådana som Randy Couture och Dan Henderson som peakade efter 40-årsåldern. Vilken typ är då Reza Madadi? Ingen som ännu vet skulle jag våga säga. ”Only time will tell” som det brukar sägas. Då Reza nu har vunnit sin första fight och har lite andrum, skulle jag hellre vilja se det första alternativet. En ordentlig utmaning som sätter han på världskartan. Direkt kommer två namn upp i huvudet på mig. Sam Stout och Eldbollen Takanori Gomi. Två fighters med mycket erfarenhet och som har mött toppnamn med blandade resultat. Båda är också strikers vilka skulle ge Reza ordentligt med huvudbry och motstånd.
Vad säger ni på Kimura.se, hur tänker ni och vilka matchningar har ni i åtanke?
/Sharoz Latifzadeh
