Jag vill börja med att säga: Jag kan ha fel i varenda ord som följer.
Jag vill följa upp med att jag hoppas att jag har fel.
Nu när vi har det ur vägen kan vi gå på dagens ämne. Ätstörningar inom MMA. Jag kan inte allting om ätstörningar och är inte heller psykolog så jag hoppas att jag inte trampar på någons tår. Jag försöker bara nedan dela med mig lite av vad jag upplever i MMA-världen.
Jag känner att ätstörningar inom MMA, kanske framförallt amatör-MMA inte pratas om tillräckligt, eller pratas om alls. Det är enligt mig konstig, det är till och med lite obehagligt.
Sport som kräver bantning
Alla vet att ätstörningar är en allvarlig psykisk åkomma som man inte önskar någon. Det talas om ätstörningar i skolor, på arbetsplatser, hos psykologer etc. men inte i spektrumet av en sport som kräver jojo-bantning?
Med tanke på att WMMAF har börjat rulla ut och pusha för JWC (Junior world championship) för fighters i åldrarna 18, 19 och 20 så borde vi verkligen ta en diskussion om detta. Och det kanske diskuteras? Jag kanske bara har missat det, i så fall, upplys mig!
Efter matchen
Med tanke på mitt jobb och att jag själv utövar och tävlar i MMA så ser jag dagligen personer som ligger i camps. De tränar hårt och de sköter sin diet, för att vara redo både viktmässigt och styrkemässigt när det är matchdags. Alla vet om detta. Oavsett om du tränar eller bara är entusiast av sporten så vet man att det fungerar så. Vad man kanske inte vet om man inte tillhör ett tävlingsteam eller umgås med många som tävlar är hur det ser ut efter matcher och mellan matcher. Det är inte alltid vackert.
Jag kan inte tala för alla, men jag kan tala för mig själv. Jag har extremt bra disciplin när det kommer till att nå matchvikt. Jag har extremt dålig disciplin när det kommer till att ha en hälsosam inställning till ätande efter matcher. Jag vet också att detta är ett problem för andra. Egentligen är det logiskt. I flera veckor har man legat på underskott och efter matchen vill man skämma bort sig själv, som man borde. Problemet uppstår när man av någon anledning blir stressad över att man unnar sig ordentligt med mat och kanske en extra efterrätt.
Att jag sitter och räknar kalorier trots att det är långt till match samtidigt som min kropp desperat vill ha energi för att jag mördat den i veckorna fram till föregående match är inte hälsosamt. Det leder till osäkerhet, skam och dåligt mående. Så ska det inte vara.
Det är ett problem som finns på alla nivåer
Jag använder mig själv som exempel då jag inte vill tala för någon annan men en sak kan jag säga: I och med mitt jobb så träffar man de flesta inom branschen, coacher, atleter, promoters och allt däremellan. Jag har haft den här diskussionen med personer som har riktigt bra insyn i MMA på väldigt hög nivå och ätstörningar bland fighters, speciellt yngre är de facto en grej.
Jag har ingen som helst lösning eller ens ett förslag på lösning att presentera idag. Vad som oroar mig är hur detta påverkar sportens utövare närmare bestämt de yngre ( de som är kring 18,19, 20). Även de ungdomar som precis kommer in i sporten , de mellan 13 och 16 år.
Yngre tar efter äldre
Nu har de som är under 18 ingen press på sig att nå matchvikt. De ser dock upp till de äldre i klubben och tar efter beteende och ser mer än vad man tror.
Som jag sa, jag har ingen lösning på problemet, jag vill bara att det ska börja diskuteras. Vad som krävs är bra coacher som pratar öppet om det och att det inte sopas under mattan.
Coacher, det är upp till er
Min klubb har t.ex. en utomordentligt bra coach som satte sig ned med mig och några andra i tävlingsgruppen och sa ungefär “Grabbar, ätstörningar ÄR en grej bland fighters, var medvetna om det”. Mer än så krävdes inte för oss för att vi skulle ändra inställning och beteende. Inget drastiskt, bara ett erkännande för att problemet existerar och att det vi känner är “okej” men inte bra.
Som jag sa i början; jag hoppas att jag har fel. Som jag också nämnde så kan jag inte prata för alla så om du inte känner dig träffad behöver du inte ta åt dig. Om du däremot känner att du har problem med att äta och må bra så vet åtminstone att du inte är ensam.
Tack för mig!
