Karate, Judo, Krav maga etc. Numera kampsporter, en gång i tiden kampsystem utvecklat för försvar och i viss mån attack. Nuförtiden är det lätt att hitta en klubb som erbjuder någon av dessa sporter, vilket är bra. Jag säger detta med största möjliga respekt och vördnad för de som utövar olika kampsystem. Jag själv har ägnat mer än halva mitt liv i en karatedojo.
Många, inklusive mig själv som söker sig till självförsvarssporter gör det med en förhoppning om att lära sig att försvara sig i en kampsituation. Men låt oss prata allvar nu; som kamp- och självförsvarssystem lämnar dessa fantastiska kampsporter en hel del att önska.
Motiven till varför man valt att börja träna
Ett fenomen som jag stöter på ibland är personer i alla möjliga åldrar som berättar att de börjat träna någon form av självförsvarssport. Det är ju givetvis jättekul att fler och fler hittar till någon form av kampsport. Problemen börjar uppenbara sig när man kommer in på anledningen till varför de börjar. Som jag nämnde ovan är ju givetvis själva grundidén att lära sig självförsvar. Men när motiveringen är något i stil med “Jag vill känna mig trygg när jag går hem på kvällen” eller “Jag vill kunna försvara mig i skolan” borde vi kanske börja ifrågasätta.
Ställa krav
Jag menar inte att vi ska ifrågasätta personerna som börjar träna eller deras motiv till varför de börjar träna. Jag menar att vi måste ifrågasätta de som lär ut “självförsvar”. Ifrågasätta kanske inte är rätt ord men åtminstone börja granska och ställa krav.
När vi ser till t.ex. karate, måste vi börja acceptera att karate inte längre är lika med ett bra kampsystem. När någon börjar träna karate för att kunna försvara sig så måste vi börja tänka om det kanske snarare stjälper personen än hjälper?
Till poängen
“Okej, men Simon vad babblar du om?” Jo, vad jag menar är att “självförsvarsträning” ger en falsk trygghet. Denna falska trygghet kan komma att förändra hur denne person agerar i en potentiell kampsituation. Det finns en chans att personen faktiskt lär sig potenta verktyg för självförsvar och om situationen uppstår så kan denne faktiskt försvara sig. Det finns dock också en stor risk att personen är invaggad i en falsk trygghet och istället för att följa de instinkter denne förmodligen hade följt innan den började träna t.ex. att springa, så kanske den väljer att stå kvar då den anser att den har nödvändiga självförsvarstekniker. Vad händer då om det den lärt sig under sina karateklasser inte alls stämmer överens med verkligheten? Det kan bokstavligt talat vara livsfarligt.
Min poäng är att självförsvarskurser är bra, i Sverige är det betydligt bättre än McDojo-kulturen i USA. Ska folk däremot kunna luta sig tillbaka mot sin kampsportsträning och börja förvänta sig att de är bildade i kamp och kan hantera en kampsituation så måste vi börja ställa krav på dem som lär ut det. Det är väldigt svårt att göra så jag tycker att det vi istället kan och bör göra är att informera alla som väljer att träna självförsvarssporter om att det som fungerar på ett sätt på klubben förmodligen inte kommer fungera likadant i verkligheten.
Självförsvar är bra. Var dock kritiska till det. Som alla vet, det bästa självförsvaret är att se till att aldrig hamna i en sådan situation.
