Nyheter

Rizin FF – allt du behöver veta om Prides ”barnbarn”

Historien om Rizin Fighting Federation är mer eller mindre liktydig med hela den moderna historien inom japansk MMA. Organisationen bildades 2015, av personerna som stod bakom det urstarka och välkända Pride Fighting Championship och sedermera även Dream. Företaget bakom båda dessa varumärken, liksom Rizin, är Dream Stage Entertainment (DSE). Den som får anses vara Rizins huvudgrundare är VD:n Nobuyuki Sakakibara, japansk affärsman och kampsportsentusiast.

Efter att ha tagit sin universitetsexamen började Sakakibara jobba för det japanska TV-konsortiet Fuji News Networks kanal Tōkai Television Broadcasting. En av den unge ”Nobus” huvuduppgifter var att producera kampsportsgalor, bland annat inom K-1 och pro wrestling. Efter tio år inom TV, 1997, startade han tillsammans med Hiromichi Momose och Naoto Morishita, bolaget Kakutogi Revolution Sports, vilket stod bakom Prides allra första gala. Kort därefter upplöstes bolaget men samma tre herrar bildade istället DSE. 2003 avled dåvarande VD:n Morishita och Sakakibara tog över taktpinnen. 2007 såldes varumärket och organisationen Pride, inklusive majoriteten av alla fighterkontrakt, till Zuffa LLC – UFC:s moderbolag.

Flera av topparna inom DSE, dock inte Sakakibara, startade då helt sonika upp en ny fightingorganisation, med det kanske inte helt fantasifulla namnet DREAM. Denna organisations liv varade mellan 2008-2012 och även under denna tid hann en hel del stjärnor födas. Flera som idag är aktiva inom andra stora organisationer, som exempelvis UFC eller One Championship. ”Nobu” själv såg sig som färdig med MMA, och ägnade sin tid och sina pengar åt att dels stötta sitt favoritfotbollslag FC Ryukyu och dels agera manager åt artister och skådespelare.

Men 2015 gav han sig alltså in i leken igen, i och med bildandet av Rizin FF. Om Dream var Prides barn, så är Rizin helt klart dess barnbarn. Samma anda och filosofi som gällde för Pride, skulle gälla för Dream. Och nu även för Rizin. Uppläggen rent tävlingsmässigt var och är snarlika, liksom som sagt personerna bakom.

Rizin presenteras för allmänheten

19 september 2015, faktiskt under en annan organisations gala – Bellator 142 – meddelades det att Sakakibara hade ett färdigt kontrakt med en av historiens mest ansedda MMA-fighters: tungviktaren Fedor Emelianenko. ”The Last Emperor” ska vara affischnamn för Sakakibaras kommande nyårsgala i Tokyo. Några veckor senare, 8 oktober, hölls en mer formell presskonferens där den förre Pride-VD:n meddelade sin varaktiga återkomst till MMA och det med organisationen Rizin Fighting Federation. Med på båten var också den före detta Pride-favoriten Nobuhiko Takada (2-6-2 PFC; 2-6-2 MMA) som talesperson och matchmaker samt flera andra före detta Pride- och Dream-medarbetare.

Tungviktsegendaren Fedor Emelianenko och Rizin-grundaren Nobuyuki Sakakibara

 

Som sin mission beskrev Rizin-topparna det att skapa ”en arena där alla organisationer, stilar och fighters kan mötas utan att åsidosätta sina respektive kulturer, seder eller karakteristika” samt att;

With countless promotions existing globally, RIZIN seeks to gather top competitors to determine who is the best; not competing with existing organizations as a sole promotion. Rather, to structure a federation to host, hold and operate fights.

Dessutom presenterades ytterligare fighters som skulle delta i kommande Rizin-evenemang. För singelmatcher presenterades namn som Jaideep Singh, legendaren Kazushi Sakuraba, Shinya Aoki och Gabi Garcia. Och, inte minst, återlanserades det klassiska Grand Prix-format som kanske var Prides mest populära tävlingsform. I Rizins nytappning skulle turneringen avgöras i matchvikt -100 kg med i stort sett samma regelverk som under Pride, det vill säga bland annat med en tiominutersrond som inledning, och flera av deltagarna skulle vara regerande mästare i andra organisationer som exempelvis Bellator, KSW, BAMMA och King of Kings. Den mest kände deltagaren som presenterades torde varit den dåvarande Bellatormästaren i lätt tungvikt; ”King” Mo Lawal, som också vann hela turneringen och kammade hem 500 000 dollar, omkring 5 miljoner kronor, för besväret. Bellators VD Scott Coker närvarade vid pressekonferensen och försäkrade att Rizin-projektet hade hans och företagets fulla stöd:

There was a time not long ago where the best fighters in the world fought here in Japan four or five times a year.

För singelmatcher presenterade Sakakibara också sin filosofi, och vad Rizin skulle kunna fylla för behov på den globala MMA-scenen:

My personal opinion is that athletes today don’t fight because of a few kilos. Because of two or three kilos, we can’t book a fight that could be very interesting. We want to change this mentality. Fans are missing many great fights, like Cris Cyborg and Ronda Rousey, because of a little difference in weight. We won’t force anyone to fight, of course, but if the athlete wants to fight despite a few kilos, we will promote the fight. Of course, always respecting the safety of the fighters.

De ursprungliga planerna var att hålla max fyra evenemang per år, som en motvikt till bland andra UFC:s superfrekventa schema med över 40 galor om året. Därigenom såg man större möjligheter att hajpa och bygga upp förväntningar hos fansen. Man jämförde det med exempelvis fotbolls-VM som endast avgörs var fjärde år. Planen var att det första evenemanget skulle vara en ren hyllning till Pride och från och med gala nummer två, börja bygga varumärket Rizin FF på riktigt.

Namn och koncept

Namnet Rizin är medvetet dubbeltydigt. Dels såklart från det engelska ”rising”, alltså att stiga uppåt – eller för den delen att utvecklas. Men det åsyftar också Raijin; shintoismens gud över åska, blixtar och stormar. Z:t i namnet är också grafiskt särskilt i logotypen. Detta då denna, enligt japanerna, är den sista och därmed ”ultimata” bokstaven (i det latinska alfabetet) och på så vis kan man få det till att syftet är att bli ”ultimat” men samtidigt alltid sträva efter att stiga ännu högre.

Rizins koncept står på tre ben, som all verksamhet ska utgå från:

”Fundamentet”: en möjlighet för unga, aspirerande talanger att klättra mot toppen och visa upp sig för fansen inom ramen för en stor och populär organisation.

”Finalen”: då en fighter ser karriärens skymning och är på väg ut, men behöver en plattform för en sista dunderfight, ska Rizin kunna erbjuda detta.

”Framtiden”: för att sporten MMA ska kunna bestå och utvecklas, är vilka andra organisationer som helst välkomna att tävla under Rizins fana (därav ”federation” i namnet), utan att för den sakens skull göra avkall på sina egna unika kännetecken eller sin kultur.

Organisationen ser sig själva som garanten för att alla tre delar ska få ta plats på varje enskilt evenemang de anordnar.

De första mästarna

Rizins fyra först korade mästare är inga traditionella bälteshållare – Rizins första sådana korades först på nyårsgalan 2018/19 – utan helt enkelt vinnarna av Grand Prix-turneringar:

Grand Prix 2015 (Tungvikt; -100 kg): ”King” Mo Lawal
Grand Prix 2016 (Öppen vikt): Mirko ”Cro Cop” Filipović
Grand Prix 2017 (Bantamvikt; -61 kg): Kyoji Horiguchi
Grand Prix 2017 (Superatomvikt; -47 kg): Kanna Asakura

Kända fighters

Rizin har samlat på sig en hel del kända namn i registret. Här finns/fanns fighters med meriter från såväl Pride/Dream som UFC och Strikeforce med flera organisationer. Nedan ett litet urval (2019):

  • Charles ”Krazy Horse” Bennett (Rizin 2)
  • Darrion Caldwell (Rizin 14)
  • Fedor Emelianenko (Rizin 1)
  • Mirko ”Cro Cop” Filipović (bland annat Rizin 13)
  • Takanori Gomi (Rizin 11)
  • Kron Gracie (Rizin 4)
  • Ian ”Uncle Creepy” McCall (Rizin 10)
  • Kazushi Sakuraba (Rizin 1)
  • Bob Sapp (Rizin 13)

Regelverk

Rizin utgår från de internationella, enhetliga MMA-reglerna men har en hel del saker som skiljer sig därifrån. Notera framförallt följande:

  • Attacker med armbågarna är inte tillåtna.
  • Sparkar och knän mot huvudet på liggande motståndare, är tillåtna.

Dock: Två fighters som ska mötas kan gemensamt komma överens om vissa justeringar av vad som är otillåtna tekniker eller inte, i just deras match.

För manliga fighters gäller att första ronden är tio minuter lång, där de enhetliga reglerna annars föreskriver att samtliga ronder är fem minuter. Matchen går över ytterligare två femminutersronder om den inte avslutats dessförinnan. Men ytterligare en femminutersrond kan bestämmas om efter de tre första ronderna, om fighten är för jämn för att avgöra.

En match mellan kvinnliga fighters är alltid tre ronder à fem minuter.

Om matchen efter dessa tre eller fyra ronder inte avslutats – via knockout, submission eller av domaren – går det till poängdömarna. Dessa bedömer då matchen i sin helhet snarare än rond för rond, och efter följande kriterier i prioritetsordning:
1. Åsamkad skada på motståndaren. Slag/sparkar och grappling bedöms likvärdigt och efter dess inverkan på allt som sker därefter. Ett kraftigt armlås kan alltså bedömas som mer skadande än en spark som träffar överarmen.
2. Aggressivitet. Hur offensiv och vinstsatsande respektive fighter varit under matchen.
3. Kontroll. Vem höll mest i taktpinnen? Vem hade kontrollen över ringen? Dominant positionering både stående, i clinch och på mattan bedöms.

Rizin Fighting Federation är idag (2019) Japans största MMA-organisation och väldigt lite talar emot att det kommer att så förbli under överskådlig framtid.

Föregående artikel

Krönika: Borde B-klass avskaffas?

Nästa artikel

Liz Carmouche försvarar Valentina Shevchenko

Skriven av

Tim

Relaterade Artiklar

Sök